
Det finns något befriande med att köpa en konsertbiljett utan att veta vem man ska få se. Inga långa funderingar kring setlistor, inga jämförelser med tidigare turnéer, inga recensioner att läsa i förväg. Man köper helt enkelt grisen i säcken.
Det låter kanske som ett ganska dåligt affärsupplägg. Betala pengar för något du inte vet vad det är. I de flesta andra sammanhang skulle jag förmodligen avstå. Men när det gäller konserter har jag börjat uppskatta just den här typen av chansning.
Konceptet med hemliga artister har blivit ett trevligt inslag i Stockholms konsertliv. Biljetterna säljs till ett förhållandevis lågt pris och först när det är dags får man veta vem som står på scenen. Dagens överraskning var Cherrie. Tidigare har jag fått uppleva Silvana Iman, Sunnan, Division 7 och Hoffmaestro genom samma koncept.
Det är en ganska osannolik samling artister, både när det gäller genrer och publik. Men det är också själva poängen. Jag hade kanske inte köpt en biljett till samtliga dessa artister på egen hand, men när de dyker upp som en överraskning är jag där. Och det är faktiskt rätt kul. Biljetten kostar ju bara 120 kronor.
Faktum är att vi har upptäckt både Sunnan och Division 7 på det här sättet. Två band som vi kanske annars hade missat, men som nu tillhör de där positiva musikaliska överraskningarna man gärna bär med sig. Bara det gör att konceptet har betalat sig många gånger om.
Nästa helg är det dags för ett annat liknande initiativ: Tequila Club. Här skruvas ovissheten upp ytterligare ett snäpp. Man vet att spelningen äger rum någonstans innanför tullarna i Stockholm, men inte vilken artist som ska spela eller ens vilken lokal man ska ta sig till. Biljetterna är lite dyrare, och artisterna lär vara något mer etablerade och välkända. Men grundidén är densamma: våga chansa. Här med ett extra fokus på rusdrycken – Tequila.
Det finns förstås en risk. Man kan få en artist som man inte alls gillar, någon man aldrig hört talas om eller en musikstil som ligger långt från den egna bekvämlighetszonen. Men det är också lite av tjusningen. Jag går på mängder av konserter där jag vet exakt vad jag ska få. Jag har läst på, kollat tidigare spelningar och kanske till och med studerat setlistan. Här försvinner hela den tryggheten.
Kanske behöver man det ibland. Att gå på konsert utan förväntningar, utan att ha bestämt sig för vad man tycker redan innan första tonen. Att bara vara där och låta sig överraskas. Är också kul att se när folk försöker med Shazam för att få veta vilken artist de ser just nu.
I en tid när algoritmerna är upptagna med att servera oss mer av precis det vi redan lyssnar på är det nästan lite rebelliskt att köpa en biljett utan att veta vad man får.
Visst kan man bli besviken. Men för priset av en ganska billig konsertbiljett får man åtminstone en historia att berätta. Och ibland får man upptäcka ett nytt favoritband på köpet.
Jag fortsätter gärna att köpa grisen i säcken. Det är trots allt betydligt roligare att bli överraskad än att alltid veta vad man får.