Svansjön
Dansens Hus i Stockholm
Premiär 2 december 2011
”Svansjön” i modern tolkning i koreografi av Fredrik ”Benke” Rydman på Dansens Hus i Stockholm var utsåld inför premiären och hade höga förväntningar från publiken. Premiären fick de kraftfullaste stående ovationerna jag hört på någon föreställning i år och då går jag ju som scenskribent på flera föreställningar i veckan.
Att sätta upp en klassiker som baletten Svansjön och blanda den klassiska musiken av Tjajkovskij med en ny musik av pop- och hiphopmusiker är att sticka ut hakan. Dansen var noga genomförd med mycket streetdance och rörelserna var vältajmade med musiken, både den moderna och den klassiska. Att modernisera en klassiker kan lätt bli samma sak som att fördumma, göra mer ytligt, förenkla – Rydman har inte fallit i den fällan. Dramat håller ända in till slutscenen.
Handlingen har förlagts till nutid. Den elake trollkarlen Rothbart har makten över de unga kvinnorna genom heroin och de tvingas bli prostituerade. I originalsagan blir de unga kvinnorna förvandlade till svanar och endast kärleken kan bryta förtrollningen. Föreställningen tar upp frågan om kärleken också kan bryta drogers grepp om människor.
De flesta av de tio dansarna har medverkat i den kända dansgruppen Bounce uppsättningar tidigare. Så imponerande skickliga. Från inledningsscenen med trollkarlen Rothbarths dans till bilder i luften med appsymboler från iphone till de färgsprakande danserna under Sigfrieds fest, allt är så väl sammansatt. De behärskar att framföra balett när de ska förmedla en mörk stämning när de är starkt drogpåverkade och strax därefter dansar samma personer breakdance.
Jennie Widegren (Bounce) dansar rollen som mamman och i rollen som den svarta svanen Odile ser vi Ambra Succi (Bounce). Den vita svanen Odette dansas av Maria Andersson, som Sigfried ser vi Robert Malmborg och Rothbarth dansas av Daniel Koivunen.
Tjajkovskijs originalmusik finns med men är ofta vidareutvecklad och samplad och dessutom tillkommer nyskriven musik av artister som Salem Al Fakir, Moneybrother, Eye N’ I från PH3 och Skizz från Stockholmssyndromet, Adiam Dymott, Linnéa Martinsson och Mario Perez Amigo.
Dansen får högsta betygen, musik också liksom kläder, scenografi och dekor. Det är tufft, snygtg och starkt. Men det allra viktigaste är dock att berättelsen fungerar så bra, att dramaturgin bär genom hela föreställningen.
Föreställningen är 80 minuter lång och jag tror inte jag har sett någon premiärpublik i år med så hög andel ungdomar. Helt klart finns det ett stort intresse bland unga för dans.
DN har intervjuat Fredrik Rydman inför premiären:
Benke Rydman fick idén för två och ett halvt år sedan när Bounce var i London och uppträdde med sin show ”Gökboet”. Under en tur på stan såg han några vita pälsar i ett skyltfönster och tyckte att de påminde om svanar.
– Samtidigt kom jag att tänka på att pälsar är en slags schablonbild av prostituerade. Det var då hela idén kom till mig och jag började skapa en egen historia kring ”Svansjön”. Jag visste inte så mycket om originalhistorien då, men jag gick hem och läste på. Det visade sig att min version passade in väldigt bra, säger han.
Svansjön
Idé och koreografi: Fredrik Rydman
Scenografi: Fredrik Rydman och Lehna Edwall
Ljusdesign: Linus Fellbom
Kostym: Lehna Edwall
Dekor: Daniel ”Mr Puppet” Blomqvist
Originalmusik: Pjotr Tjajkovskij
Nykomponerad musik: Salem Al Fakir, Moneybrother, Eye N’ I från PH3 och Skizz från Stockholmssyndromet, Adiam Dymott, Lune och Mario Perez Amigo
Dansare: Maria Andersson, Lisa Arnold, Dawid Bienkowski, Daniel Koivunen, Robert Malmborg, Anna Näsström, Mario Perez Amigo, Ambra Succi, Fredrik Wentzel, Jennie Widegren
Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Scenbloggen/Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om Svansjön, Dansens hus, dans, Fredrik Rydman, recension