Natten är dagens mor
Av Lars Norén
Regi Dennis Sandin
Nya studion på Göteborgs stadsteater
Premiär 26 september 2014
Lars Noréns ”Natten är dagens mor” är ett av de mest plågsamma draman som skrivits om missbruk och medberoende. I regi av Dennis Sandin kryper den verkligen under skinnet på mig och jag kan inte värja mig för alla starka känslor av förtvivlan som far runt i dramats karaktärer. ”Natten är dagens mor” kräver att skådespelarna känns trovärdiga i sina roller – och det är de, alla fyra. Precis som senast dramat hade svensk premiär (22 oktober 2011 på Dramaten) fick premiären stående ovationer.
”Natten är dagens mor” utspelar sig under en dag, den 9 maj 1956, på ett hotell i Skåne och bygger delvis på självbiografiskt material. Scenografin går i mörka och bruna färger och mitt på scenen står en spis där eldslågorna syns emellanåt och i början av föreställningen står kaffekokaren på och sprider en doft av kokkaffe. Tillsammans med kläderna med byxor som sitter högt upp i midjan och den yngste sonen i en vit James Dean-undertröja känns det definitivt som femtiotalet – och samtidigt känner vi igen missbrukarens beteende. Lars Väringer som Martin, fadern och hotellägaren med alkoholproblem kan vara charmerande och elegant och samtidigt ljuga för både sig själv och alla andra, blir rasande när hans missbruk upptäcks och skyller på alla andra och hotar att ta livet av sig så fort han inte får som han vill. Jag tror alla som någon gång levt nära en missbrukare känner igen allt. Starkt och naket spela.
De två sönerna väljer olika vägar att överleva den destruktiva familjen. Olof Mårtensson är så bra som den 16-årige David, kroppspråk som en ung mansvalp och som skriker att han hatar sin mamma, för att han ingen hellre vill än få en kram. Mattias Nordkvist som den äldre brodern George kan på ytan se ut att vara den som klarat sig bäst, men han är lika fast och kan inte ge sig av. Alla pratar de om att ge sig av, men de kommer aldrig iväg. Det är svårt att lämna ett medberoende.
Vad jag inte riktigt förstår är varför modern inte ser sjuk ut. Före paus störde det mig en del. Fadern upprepade att mamman blvit så mager och att hon hostat så länge men hon såg inte mager ut och kläderna var inte för stora utan satt helt rätt, som om hon inte alls hade magrat. Efter paus exploderade spelet och då fanns det inte tid att tänka på sådana detaljer. Anna Bjelkerud som modern, kvinnan som både älskar sin man och samtidigt hatar det liv som det lever är extra aktuell liksom hela frågan nu när Djävulsdansen, den dokumentära serien på Sveriges television om medberoende.visas.
Tillsammans med två andra av Noréns dramer ”Kaos är granne med gud” och ”Stillheten” skildrar Lars Norén samma familj och alla är mörka draman som kräver goda skådespelare – och många ur den svenska skådespelareliten har någon gång haft någon roll i dessa dramer. Nu sällar sig de fyra i Göteborgsuppsättningen dit – och uppsättningen är stark, mörk och går inte att värja sig emot.
I rollerna
Lars Väringer, Anna Bjelkerud, Olof Mårtensson och Mattias Nordkvist
Foto: Ola Kjelbye
Lennart Jähkels Kapten Krok är inte enbart en ond piratledare, han har sina sorger och drömmer också om att ha någon som bryr sig om honom. Alla figurer är begripliga, alla längtar efter en mamma som tycker om dem.
