• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stadsteatern

Höstens teaterpremiärer: Höstens första premiärer bjuder upp till kamp och motstånd

7 augusti, 2018 by Redaktionen

Krig! Fred! Censur! Kultur!
Höstens första premiärer bjuder upp till kamp och motstånd, skriver ett pressmeddelande från Kulturhuset Stadsteatern.

Det märks att det är valår på Kulturhuset Stadsteatern.
17 augusti öppnar teatern åter vid Sergels torg med urpremiären av Krilon – en föreställning om det möjliga på Klarascenen. 23 augusti är det dags för höstens andra premiär. Ned med vapnen!, som bygger på Nobelpristagaren och fredsaktivisten Bertha von Suttners radikala roman och bestseller från 1889 med samma namn.

Krilon, som regisseras av Carolina Frände, konstnärlig chef för Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen, bygger på nobelpristagaren Eyvind Johnsons klassiska motståndstrilogi från tidigt 40-tal. Hur enkelt är det att stå kvar vid sina demokratiska värderingar när det blåser? Krilon handlar om motstånd, mot anti-demokratiska krafter som verkar så väl i världen som på Stockholms bostadsmarknad, krafter som hotar Krilon, hans grupp och själva demokratin. Ängslighet och misstänksamhet rår. Motståndsmannen Johannes Krilon spelas av skådespelaren Pablo Leiva Wenger.

– I tider som dessa kan vi inte blunda för det hat vi uppmuntras att känna för våra medmänniskor. Krilon är idag och Krilon är motstånd, säger Pablo Leiva Wenger.

Den 23 augusti har den nyskrivna monologen Ned med vapnen!, skriven av Stina Oscarsson i regi av Nora Nilsson, urpremiär:
Viktigt meddelande till alla medborgare! Om kriget kommer; Ned med vapnen!
Vi möter här den moderna hjältinnan och fredsaktivisten Marta, på scen spelad av Robert Fux.
Hon är generalens dotter som också gifter sig med en militär. Hon lever i en värld som styrs av män och deras krig men Marta blir pacifist! Och nu, i en tid av upprustning och höjd beredskap ropar hon på oss med en röst som hörs lika tydligt som Hesa Fredrik. En röst som vågar och uppmanar till motstånd.

– Att få gestalta denna urklassiker när den för första gången sätts upp i Sverige känns fantastiskt, Berta von Suttners tankar och vassa uppmaningar ekar verkligen genom tiderna och manar oss att ta ställning. Över hundra år efter att boken gavs ut och skapade uppståndelse är den lika rykande relevant. Vilken värld har vi skapat och vilken värld vill vi egentligen lämna efter oss? säger Robert Fux.

Berta von Suttner tilldelades 1905 Nobels fredspris, som första kvinnan någonsin.

Den 1 september har sedan Öppna era hjärtan som är en del av Stockholm berättar premiär. Sanna berättelser framförda av skådespelare på scen. Bland annat möter vi en aktiv nazist som blir kär i en tjej han träffar på pendeltåget. Hon visar sig vara av utländsk härkomst. Och judinna. Regi av Andreas Kundler, med manus av prisbelönta journalisten Amanda Glans.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Stadsteatern, Stockholm, Teater, Valår

Fun Home med enastående prestationer på scen

29 april, 2017 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Fun Home
Manus och sångtexter Lisa Kron
Musik Jeanine Tesori
Översättning Ulricha Johnson
Regi Carolina Frände
Scenografi Jenny Kronberg
Kostym och mask Patricia Svajger
Ljus Karl Svensson
Ljud Simon Mårtensson
Kapellmästare Marika Willstedt
Koreograf Anna Ståhl
Europapremiär 28 april 2017 på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, Klarascenen

Premiären fick stående ovationer. Jag tror dessa ovationer till stor del tillägnades skådespelarna och sångarna för enastående prestationer. Det är alltid så imponerande att uppleva hur duktiga sångare många av stadsteaterns skådespelare är och hur duktiga ensemblens sångare är på att agera. Två exempel är Emil Almén och Elin Skarin från Stockholms stadsteater som båda alltid bra på scen och nu visar att de är bra i musikaler också. Frida Modén Treichl är en duktig musikalartist som bär upp föreställningen med sin utstrålning och imponerande röst. Men kanske allra allra mest lyste de tre barnen på scenen, som alla tre hade stora roller: huvudpersonen Alison som liten och hennes bröder John och Christina. Ojojoj vilka duktiga barn på att sjunga, dansa och agera.

Fun Home hade inte bara Sverigepremiär, det var dessutom Europapremiär för denna musikal som 2015 fick fem Tony Awards bland annat för bästa musikal. Fun Home är en musikal som är dramatiserad av Lisa Kron och Jeanine Tesori efter en serieroman av Alison Bechdel och på Stockholms stadsteater i regi av Carolina Frände.

Musikalen skildrar en familj som utåt ser väldigt lyckad ut men där en mörk hemlighet ruvar under ytan, en familj där livet är betydligt mer komplicerat än det såg ut utifrån.

Handlingen kretsar kring Alison som etablerad serietecknare sitter vid sitt arbetsbord och gör en serie om sin uppväxt och om när hon som 19-åring går första året på college och kommer fram till att hon är lesbisk. Hennes pappa Bruce är engelsklärare och begravningsentreprenör i familjens hemstad – och hans kärleksliv är världens bäst bevarade familjehemlighet, han är nämligen bisexuell, han har ofta sexuella relationer till män, vilket inte var något det var enkelt att vara öppen med under den tidsepoken.

Handlingen skildras ur tre tidsplan: den vuxne etablerade Alison, den lilla flickan Alison och den nittonårige Alison. Dessa tre åldrar spelas av tre olika personer och de är alla tre så perfekta i sina roller i hur de sjunger, hur de talar, hur de agerar, hur de rör sig.

Regissören Carolina Frände säger i ett pressmeddelande om föreställningen:

– Fun Home är en radikal och out-spoken berättelse, både en komma-ut-historia, och en politisk berättelse om hur tidigare gay-generationer inte kunnat leva i identitetsfrihet. När Fun Home kom ut 2006 hade HBTQ-communityts kamp kommit en bit längre än på 70- och 80-talen, då berättelsen utspelar sig. Idag ser vi återigen en tydlig tillbakagång för dessa frågor, med ökat hat och förtryck av HBTQ-personer i synnerhet efter Trumps tillträde i januari.

Föreställningen handlar dock om mer än sexualitet. Det är en slags uppgörelse med sin barndom, en berättelse om att kunna gå vidare efter en tragedi och att kunna se både det bra och det sämre med en förälder.

Alison Bechdel slog igenom med sin tecknade serie Dykes to Watch Out For och myntade därigenom det kända Bechdeltestet, som fungerar för att testa om en film når upp till ett minimum av jämställdhet:
1. Det ska finnas minst två namngivna kvinnliga karaktärer
2. som pratar med varandra
3. om något annat än män

Föreställningen hade dock ett minus på premiären: inställningen av ljudet. Av och till gick det inte att höra vad som sades på scen. Jag tror dock detta är något som kommer att ha åtgärdats till kommande föreställningar.

Fun Home är en stark musikal med enastående prestationer av skådespelare, sångare och musiker – och en viktig berättelse om att bli vuxen och bli sig själv och att kunna se sina föräldrar både med deras styrkor och svagheter – och att kunna ta vara på de stunder av lycka som finns, de stunder då allt för en sekund är i balans.

Medverkande på scen:
Alison, 43 år – Frida Modén Treichl
Mellanstora Alison, 19 år – Maja Rung
Lilla Alison, 8 år – Mira Blommé Stahlhammer/Lily Wahlsteen
Bruce Bechdel – Fredrik Lycke
Helen Bechdel – Birthe Wingren
Christian Bechdel – Hugo Bremberg/Oskar Norgren
John Bechdel – Samuel Falkner/Olle af Klercker
Roy, Mark, Pete – Emil Almén
Joan – Elin Skarin
Bobby Jeremy & the Susan Deys – Emil Almén och musiker/orkester
Musiker: Marika Willstedt, Mats Persson, Sara Niklasson, Andreas Andersson och Thomas Lindberg

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Fun Home, hbtq, homo, lesbisk, Musikal, Stadsteatern, Teaterkritik

Rapport från premiären på Livläkarens besök

5 december, 2015 by Rosemari Södergren

Livläkarens Besök Premiär 4/12 2015, Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern MEDVERKANDE PÅ SCENEN Caroline Mathilde Lina Englund Änkedrottningen Marika Lindström Fru von Plessen Cecilia Frode Stövlette-Caterine Odile Nunes Guldberg Sven Ahlström Struensee Joel Spira Christian Bahador Foladi Rantzau Niklas Falk Reventlow Lars Edström Brandt Per Sandberg Fra sändebud/Eng ambassadör Tomas Bolme Voltaire Ralph Carlsson Arvprinsen Björn Elgerd - Statsråd, vakter mfl Björn Widstrand Joe Sundelin Mikael Kling Micko Mauritzon PRODUKTION Av
Per Olov Enquist

Regi och dramatisering
Johanna Garpe

Dramatisering
Erik Norberg

Scenografi
Per A Jonsson

Kostym
Magdalena Åberg

Ljus
Erik Berglund

Mask
Johanna Ruben

Kompositör
Joseph Williamson


Livläkarens besök
Av Per Olov Enquist
Dramatisering: Johanna Garpe och Erik Norberg
Regi: Johanna Garpe
Scenografi: Per A Jonsson
Kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Erik Berglund
Mask: Johanna Ruben
Kompositör: Joseph Williamson
Urpremiär 4 december 2015 på Stora scenen, Stockholms stadsteater

Livlakarens besokDanmark släppte in upplysningens tankar på frihet och jämlikhet tidigare än övriga skandinaviska länder. De kom med den tyske läkaren Johan Freidrich Struensee som anlitades för att stödja den unge och psykiskt sjuke kungen Christina VII. Stockholms stadsteater har i regi av Johanna Garpe satt upp en scenversion av Per Olov Enquists roman”Livläkarens besök”. Romanen gavs ut 1999 och fick Augustpriset.
Romanen bygger på verkliga händelser i Danmark under 1700-talet och är ett mästerverk om
människan, som visar vår svaghet, vår storhet och vår nyckfullhet. Handlingen är fascinerande. En ung kung blir djupt fäst vid läkaren och efter några år har läkaren blivit en allsmäktig minister som får ta beslut och verkställa dem också utan kungens underteckning. Läkaren Struensee avskaffade censur, förbjöd tortyr och genomförde reformer som förbättrade för de fattigaste.

Föreställningen är intressant som en rent historiska berättelse om den tid då upplysningens ideal spred sig i Europa men jag tycker den är ännu mer intressant som en skildring av människor och makt. Struensee blev till slut avsatt och hängd. Han trampade på för många tår och att genomföra yttrandefrihet kan ha oanade konsekvenser. Ens motståndare kan iscensätta uppror. Jag tror att Struensee skulle kunna suttit kvar vid makten mycket längre om han kompromissat mer. Fast å andra sidan: var går gränsen för när vi kompromissar bort det vi tror på? Den frågan ställs väl dock in föreställningen, men det är något jag själv funderar på.

Livläkarens besökFöreställningen bygger på romaner och det innebär en svår uppgift att iscensätta litteratur.  Det är många teateruppsättningar på Stockholms scener i år som bygger på böcker, med varierat resultat. Det finns en stor fälla som det är lätt att fastna i för den som sätter upp en roman. För övrigt samma fälla som filmer som bygger på verkliga händelser möter. Risken att känna sig tvungen att redovisa allt, att inte lyckas frigöra sig dramaturgiskt från litteraturens format. Jag tror att författaren Per Olov Enquist var nöjd med uppsättningen. Han satt på samma rad på premiären som jag och han verkade nöjd. Jag tycker att föreställningen följer grundberättelsen troget utan att bli alltför fast vid romanens gång. Jag har dock sett föreställningar som varit med fria gentemot den litteratur de överfört till scen, men förutom att det var några övertydliga redogörelser i andra delen gick tiden ändå förvånansvärt snabbt för att vara en föreställning på nästan tre timmar.

I rollerna:

Lina Englund
Marika Lindström
Cecilia Frode
Odile Nunes
Sven Ahlström
Joel Spira
Bahador Foladi
Niklas Falk
Lars Edström
Brandt Per Sandberg
Tomas Bolme
Ralph Carlsson
Björn Elgerd
Björn Widstrand
Joe Sundelin
Mikael Kling
Micko Mauritzon

Foto Petra Hellberg

 

Livläkarens besök

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Livläkarens besök, Scenkonst, Stadsteatern, Teaterkritik

Inneboende på Stockholms stadsteater – ett kvasiintellektuellt verk på pretentiös nivå?

6 november, 2015 by Lotta Altner

inneboende

Inneboende
Konstnärlig ledare Anders Carlsson
Koreografi Andriana Seecker
Scenografi och kostym Linnea Carlsson
Kompositör Stefan Rausfält
Kompositör Andreas Catjar
Teoretisk konsult Ervik Cejvan
Teater institutet på Kilen, Stockholms stadsteater den 4 oktober 2015

Det är något som gå sönder i en när man mitt under en föreställning måste lämna lokalen, för att man av olika anledningar inte klarar av att vara kvar. Man lämnar lokalen trots att man känner ett svek mot de skådespelare som står på teaterscenen den här kvällen och försöker göra ett jobb. Trots att man vet att de borde tro på det de gör, var jag för första gången på flera år tvungen att gå därifrån. Det gick inte att var kvar. Jag försökte, men jag var tvungen att gå efter 45 minuter (hel speltid var 1 timme och 40 minuter, utan paus). Jag stod helt enkelt inte ut.

Föreställningens ljudnivåer var under första halva olidlig för öronen och psyket. Det var alldeles för höga ljud med jämna mellanrum, många för monotona ljud som påminner om ljud man använder för att hjärntvätta människor och sedan återkommande ord/ljud/ rörelser som inte direkt fyllde någon mening. Jag säger som en 5-årig sa till mig en gång, ”måste det vara konstigt, för att vara konst!?”. Mitt svar nu blev som då om än för vuxna öron ” Nej och falsk marknadsföring vinner man inte på i längden”. Någonstans kändes alltihop som ett kvasiintellektuellt verk på pretentiös nivå. Trodde de verkligen på det här själva, eller försökte de enbart göra något så konstig så att vi skulle tro att det var konst!?

Att karaktärerna på scen hade någon typ av inbundenhet och psykisk instabilitet tog det enbart några minuter att förstå. Den vrede och skrik på samhällets ansvar kan väl i någon form av en förlängd arm då sträcka sig till att samhället och våra föräldrar/mödrar är ansvariga för den psykiska hälsa vi utvecklar. De tre karaktärerna gick i samma mönster och det verkade helt klart som om de var fast i sina egna världar av vrede, psyke eller fysik. Två satt fast i varsitt rum och den tredje kom på besök och gjorde samma sak där varje gång
.
Jobbigast av allt att se under kvällen, var den överviktiga kvinna som presenterades. Den scenkostymen var mycket verklighetstrogen gjord, där valkar, svullnader och celluliter fick spela fritt. Det smärtade oerhört att se hur hon fick kämpa sig ur sängen. Jag förstod dock inte syftet med att man behövde återge henne helt utan underbyxor. Väldigt få kvinnor går omkring med liten tröja men inga byxor. Kanske ville man påpeka hur klibbig den ”livmoderliga omfamningen” skulle kunna vara? Vilket antyddes i programmet var en av syftena med uppsättninge. Det kändes dock utstuderande, avslöjande och utmanande på ett elakt vis. Visst ligger det en unik tanke i att livmodern inte är den varma och vackra plats vi alla kommer ifrån. Dock fanns det ingen logik i varför det skulle vara så att hela vår biologi är en vidrig plats att växa upp i.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Inneboende, Scenkonst, Stadsteatern, Teater, Teaterkritik

And then … och sen på Stockholms stadsteater: Jag njuter lekfullt och härligt

17 oktober, 2015 by Lotta Altner

andthenochsen

And then … och sen
Iscensatt av Claire Parsons
Scenografi Anna Nyberg
Kostym Bitte Palm
Musikarrangemang Mikael Svanevik
Ljus Olof Carlsson
Premiär på Kilen, Stockholms stadsteater, den 16 oktober 2015

Att många vuxna har svårt att leva i ”här och nu” borde inte vara en överraskning för någon. De få av oss som klarar av det till någon nivå har nog skapat en viss livskvalitet som andra kan avundas. Vi går ofta och väntar på självklara skottet som ska ge oss den start på en början vi känner vi behöver. Det är dock en start som aldrig kommer och vi går och väntar på något som aldrig kommer att blir. En föreställningsvärld utan en konkret föreställning. Istället borde vi ta till vara på de livskvaliteter som hela tiden är och som man bara kan plocka upp som små röda bollar i vardagen. Inget borde vara för litet eller för stort, för att ge oss möjligheten att faktiskt vara där vi är, då. Många barn har den förmågan. När skådespelarna här ställer frågorna, ”men sen då” eller ”och sedan”, då svarar många av barnen helt fritt och rakt ut. Man testar till och med gränserna med att försöka chocka och ropar, ”Bajskorvar”. Härligt att man inte censurerar dem tråkigt vuxet och etiskt. För vi vet ju alla att bajskorvar både kan vara här och nu, men också sedan i våra liv.

Den här barnföreställningen ger en stor insikt i fenomenet, ”och sedan …?”. För vad är det som händer när vi hela tiden väntar på att något mer ska hända. Inte njuter vi av stunden och överraskningen av det som händer här och nu.
Det är med stort lugn och tillförsikt jag ser föreställningen. Med en gång upplever jag att vi enbart kommer att hänga kvar i just föreställningens ”… och sedan”. Vad befriande att slippa en början, mitt och ett slut med självklara övergångar.

Skådespelarna, som är lika bra dansare, jonglörer, magiker och pantomimartister, lyckas att under nästan en timme hålla fenomenet vid liv. För visst ligger det en spänning i det faktumet, att snart och väldigt snart ska just precis det där hända som vi väntat på. Flera gånger under föreställningens gång lyckas skådespelarna en att faktiskt glömma det där ”and then …” och jag njuter lekfullt och härligt av det som bara är där och då. Barnen framför mig skrattar glatt och det är inte förrän 45 minuter senare som de inte längre riktigt orkar vänta på att det ska hända något mer. Den magiska gränsen är därmed nådd. Jag önskar således att föreställningen slutar då, inte senare.

Clownen i mig, kan dock inte låta bli att fullkomligt spritta av glädje när röda små bollar trollas fram, till och från under föreställningen. Det är väl möjligen föreställningens röda tråd … ”röda boll”. Jag ser att barnen ler och skrattar lika mycket som jag. Där har vi känslan av härligt, här och nu, aldrig någonsin sedan. Njutningen är genuin och äkta. Scenografin är i den här föreställningen också är oerhört fascinerande. Alla dessa geometriska former, skuggor och balanser gör att kreativiteten i mig, vill bygga andra former med det som ges och då gärna på en gång. Inget och ”sedan” för mig, nej tack. Nuuuu!

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Mira Björkman, Viktor Gyllenberg, André Kaliff och Emelie Garmén
Foto: Mats Åsman

AndThen…OchSen…Teaser! from Rasmus West on Vimeo.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: kilen, Scenkonst, Stadsteatern, Teater, Teaterkritik

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 6
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Stimulerande tillställning med Fabian i förarsätet – Fabian Kallerdahl Amazing jazz band på Unity

20/5 2022 Jazzkrogen Unity i … Läs mer om Stimulerande tillställning med Fabian i förarsätet – Fabian Kallerdahl Amazing jazz band på Unity

Lyssna: Adolphson & Falk – Tre dedikationer

Adolphson & Falk blev inbjudna till … Läs mer om Lyssna: Adolphson & Falk – Tre dedikationer

Bokrecension: Blind vrede av Malin Thunberg Schunke – rätt usel litteratur

Blind vrede Författare Malin Thunberg … Läs mer om Bokrecension: Blind vrede av Malin Thunberg Schunke – rätt usel litteratur

Roligt och gripande om vartannat signerat storartad duo – Efter Fedra på Hagateatern

16-18/5 2022 (gästspel av Ö2 … Läs mer om Roligt och gripande om vartannat signerat storartad duo – Efter Fedra på Hagateatern

Glimrande experimentlysten kornettist låter sig inte begränsas – Silver Needle av Tobias Wiklund

Tobias Wiklund Silver … Läs mer om Glimrande experimentlysten kornettist låter sig inte begränsas – Silver Needle av Tobias Wiklund

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in