Rapport från premiären på Livläkarens besök

Livläkarens besök
Av Per Olov Enquist
Dramatisering: Johanna Garpe och Erik Norberg
Regi: Johanna Garpe
Scenografi: Per A Jonsson
Kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Erik Berglund
Mask: Johanna Ruben
Kompositör: Joseph Williamson
Urpremiär 4 december 2015 på Stora scenen, Stockholms stadsteater

Danmark släppte in upplysningens tankar på frihet och jämlikhet tidigare än övriga skandinaviska länder. De kom med den tyske läkaren Johan Freidrich Struensee som anlitades för att stödja den unge och psykiskt sjuke kungen Christina VII. Stockholms stadsteater har i regi av Johanna Garpe satt upp en scenversion av Per Olov Enquists roman”Livläkarens besök”. Romanen gavs ut 1999 och fick Augustpriset.
Romanen bygger på verkliga händelser i Danmark under 1700-talet och är ett mästerverk om
människan, som visar vår svaghet, vår storhet och vår nyckfullhet. Handlingen är fascinerande. En ung kung blir djupt fäst vid läkaren och efter några år har läkaren blivit en allsmäktig minister som får ta beslut och verkställa dem också utan kungens underteckning. Läkaren Struensee avskaffade censur, förbjöd tortyr och genomförde reformer som förbättrade för de fattigaste.

Föreställningen är intressant som en rent historiska berättelse om den tid då upplysningens ideal spred sig i Europa men jag tycker den är ännu mer intressant som en skildring av människor och makt. Struensee blev till slut avsatt och hängd. Han trampade på för många tår och att genomföra yttrandefrihet kan ha oanade konsekvenser. Ens motståndare kan iscensätta uppror. Jag tror att Struensee skulle kunna suttit kvar vid makten mycket längre om han kompromissat mer. Fast å andra sidan: var går gränsen för när vi kompromissar bort det vi tror på? Den frågan ställs väl dock in föreställningen, men det är något jag själv funderar på.

Föreställningen bygger på romaner och det innebär en svår uppgift att iscensätta litteratur.  Det är många teateruppsättningar på Stockholms scener i år som bygger på böcker, med varierat resultat. Det finns en stor fälla som det är lätt att fastna i för den som sätter upp en roman. För övrigt samma fälla som filmer som bygger på verkliga händelser möter. Risken att känna sig tvungen att redovisa allt, att inte lyckas frigöra sig dramaturgiskt från litteraturens format. Jag tror att författaren Per Olov Enquist var nöjd med uppsättningen. Han satt på samma rad på premiären som jag och han verkade nöjd. Jag tycker att föreställningen följer grundberättelsen troget utan att bli alltför fast vid romanens gång. Jag har dock sett föreställningar som varit med fria gentemot den litteratur de överfört till scen, men förutom att det var några övertydliga redogörelser i andra delen gick tiden ändå förvånansvärt snabbt för att vara en föreställning på nästan tre timmar.

I rollerna:

Lina Englund
Marika Lindström
Cecilia Frode
Odile Nunes
Sven Ahlström
Joel Spira
Bahador Foladi
Niklas Falk
Lars Edström
Brandt Per Sandberg
Tomas Bolme
Ralph Carlsson
Björn Elgerd
Björn Widstrand
Joe Sundelin
Mikael Kling
Micko Mauritzon

Foto Petra Hellberg