Livläkarens besök
Av P-O Enquist
Dramatisering: Johanna Garpe, Erik Norberg
Regi: Johanna Garpe
Premiär på Hipp, Malmö stadsteater 24 februari 2017
Det är inte lätt att genomföra förändringar i ett samhälle där varken samhällets topp eller bas är med på noterna. Det får renässansmannen Johann Friedrich Struensee bittert erfara när han försöker genomföra vad som inte kan kallas annat än en statskupp i det dåvarande konungariket Danmark.
P-O Enqvist pjäs Livläkarens besök från 1999 bygger på historiska händelser. 1768 blev Struensee utsedd till livmedikus till den danske kungen Kristian VII. Från sin position inledde han ett passionerat förhållande till Danmarks drottning Caroline Mathilde och lyckades manövrera sig fram till en position där han styrde Danmark i 16 månader.
Regissören Johanna Garpe drar paralleller med dagens situation.
”Jag ska lära dig det stora spelet”, säger Caroline Mathilde i pjäsen. Hon syftar på det politiska spelet. Struensee har inga nycklar till det. Han vill göra allting själv och snabbt ska det gå (här finns likheter med Trumps rasande framfart på andra sidan Atlanten). Den tröghet som borgar för förankrade och genomtänkta beslut lyser med sin frånvaro i Struensees skrivarlya där lagar och dekret fullkomligt sprutar fram ur hans penna.
Struensee var en man av upplysningen, han ville minska adelns makt och frigöra folket, men lyckades få båda parter mot sig. Adeln gillade naturligtvis inte att deras makt beskars och folket retade sig på den godtycklighet som i många fall visades, samt att beslut kommunicerades på tyska istället för på danska. Struensee införde även en grad av tryckfrihet, vilket gav hans motståndare möjligheten att slunga grova anklagelser och beskyllningar mot honom. Struensee ville göra mycket och hans intentioner var i många fall goda. Hans svaghet var att han helt inte behärskade det politiska hantverket och hade alldeles för bråttom. Naturligtvis slutar det illa.
Han, liksom de övriga upplysningsfilosofierna förstod dessutom inte att folkets frihet inte är något som kan ges som en gåva en välvillig överhet. Något sekel senare konstaterade en tysk filosof helt korrekt att ” Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk.”.
Livläkarens besök är en välspelad svensk teaterklassiker. Stor ensemble, relativt rak handling och ett bra manus. I en ensemble där ingen gör en dålig insats står som vanligt Johannes Wanselow ut. I hans tolkning blir den danske kungen Kristian det barn han faktiskt var. Han kröntes till Danmarks kung vid 17 års ålder. Hans drottning Caroline Mathilde, förtjänstfullt gestaltad av Karin Lithman giftes bort vid 15 års ålder. Hennes roll var helt enkelt att producera en arvinge till den danska tronen. Barnäktenskap var inget nytt bland Europas dåvarande elit. Äktenskap ingicks ej av kärlek utan var en form av diplomati.
Kungen är en man som genom börd har hamnat i en position han varken eftertraktar eller riktigt förstår innebörden av. Han är känslig, naiv och impulsiv, samtidigt som han äger den absoluta makt som posten som envåldshärskare medför. Hans dekret styrs dock inledningsvis av hans rådgivare vid hovet, sedan av Struensee och avslutningsvis av hovet. Ingen av dem har någon större respekt för kungen som i grund och botten bara vill vara människa.
Livläkarens återkomst är klassisk kostympjäs med lätt vitsminkade ansikten, peruker samt färggranna påkostade kostymer i många lager.
Malmös klassiska Hippodrom är denna kväll arrangerad på det klassiska viset, med publiken enbart framför skådespelarna. Scenen domineras av ett ovalt bord som förvandlas till vad helst det behöver vara.
P-O Enquist är en våra mest uppburna författare. Han har skrivit ett stort antal böcker och pjäser. Livläkarens besök fick Augustipriset. Enquist föddes i den lilla byn Hjoggböle i Västerbotten. Förutom Enquist har Hjoggböle producerat ytterligare fyra författare, vilket får mig att fråga mig vad de egentligen har i sitt vatten däruppe.
I rollerna: Henrik Svalander, Karin Lithman, Johannes Wanselow, Fredrik Gunnarsson, Håkan Paaske, Bill Hugg, Li Brådhe, Lukas Orwin, Katarina Lindgren-Hugg, Anette Lindbäck, Tom Ahlsell, Göran Dyrssen, Lars-Göran Ragnarsson
Längd: 2 timmar, 40 minuter, inklusive paus
Text: Peter Johansson