Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

folkpartiet

Ansvaret är vårt/Tingsten: Vi skulle behöva en Tingsten NU

by

tingsten

Ansvaret är vårt/Tingsten
Av Joakim Sten
Efter en bok av Per Wirtén
Regi och scenografi Carolina Frände
Scenografi Karl Svensson
Kostym Jenny Kronberg
Ljus Karl Svensson
Film Sebastian Kihlstrand
Mask Patricia Svajger
I rollen Robert Fux

Att Folkpartiet stöder de reaktionära högerkrafterna är ett svek mot de liberala idéerna om frihet och demokrati. Tidningsmannen och DN-chefredaktören Herbert Tingsten skrädde inte orden inför kommunalvalet 1958 då han avrådde tidningens läsare från att rösta på Folkpartiet. Robert Fux bjuder på en stark och träffsäkert rolig föreställning om den store svenska tidningsmannen. Tingstens tankar och hans värld har skrämmande obehaglig likhet med dagens samhälle. Vi står också inför ett val i höst och vi har också roats i sommar av en sport där män tävlat för sina nationer med att springa omkring och sparka på en boll.

Sverige är skrämmande likt sig från 1958. Högerpartiet (Moderatena) må ha klätt sig i annan skrud och tagit till sig ordval från andra partier, men det var ju avslöjande tydligt var det svenska högerpartiet har sina rötter och sin tillhörighet när den svenska statsministern, Moderaternas partiledare, Fredrik Reinfeldt nu samma helg som Robert Fux hade premiär på sin Tingsten-föreställning uttalade sig om kommande flyktingvågor. Fredrik Reinfeldt gjorde klart att de svenska medborgarna måste vara redo att ta emot flyktingar från krisländer många år framåt – och det betyder, enligt Reinfeldt, att det svenska samhället samtidigt måste avstå utveckling av välfärd. Reinfeldt satte ett tydligt samband mellan att ta emot flyktingar och minskad svensk välfärd. Jag kan tänka mig att om Dagens Nyheter idag hade haft en chefredaktör av Tingstens dignitet och civilkurage: då hade DN tagit ställning mot högeralliansen så det rykte om det.

Herbert Tingsten var en stark röst för demokrati och han var alltigenom antirasist. Han var orädd och var inte rädd för att ta ställning ens när det kostade honom mycket. Föreställningen tar sin utgångspunkt år 1958. Herbert Tingsten hade fått besked av läkare att han snart skulle förlora synen. Det var förstås ett dråpslag för honom. Hans liv bestod av att läsa, skriva och diskutera. Samtidigt var han inne i en accelererande konflikt med sin arbetsgivare, Tor Bonnier, ägare av Dagens Nyheter. Tingsten och tidningens ledarredaktion vägrade ta ställning för Folkpartiet i pensionsfrågan. Tingsten såg stora fördelar med Socialdemokraternas ATP-system som han upplevde skulle vara mycket bättre för de mindre lyckligt lottade och för samhället i sin helhet.

Tor Bonnier hotade med att Tingsten skulle förlora jobbet om han inte rättade in sig i ledet. Situationen var nästintill outhärdlig för Herbert Tingsten. Skulle han kompromissa med sin övertygelse? Dessutom var han sedan många, många år nära vän med Tor Bonnier och hans fru Jytte. De brukade äta middagar och föra långa och djupa diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Robert Fux bjuder in oss till en fantastisk resa in i Tingstens värld. Fux tar emot i salongen när vi kommer in. Han står avspänd och ler, iklädd svart t-shirt, enkla svarta jeans och svarta skor. Först förvandlas han i kroppen och rör sig som Tingsten, sedan börjar han tala med Tingstens röst, han har Tingstens gester och ordval och mot slutet tar han på sig kläder och tillbehör som gör att Fux smala kropp blir förvandlad till Tingstens betydligt rundare. Iklädd vit skjorta, röd fluga, kostym och basker träder Tingsten ut på Sergels torg där idag valaffischer tävlar om vår uppmärksamhet. Vi skulle behöva en stark röst som hans idag.

tingsten2Robert Fux är skicklig och gör en imponerande framställning av Herbert Tingsten inte bara till utseende utan vi får följa med på en djup resa in i en kvalfylld natt då Tingsten brottas både med konflikten om pensionssystemet och sin relation till sina vänner och också de stora existentiella frågorna: hur stå ut med tanken på att en dag inte längre få vara med i samhällsdebatten, hur stå ut med tanken att samhällsdebatten kommer att fortsätta utan att vi finns med för att vi lämnat tid och rum? Det är en fängslande och stark resa genom en människas tankar – och en viktig föreställning. Tingsten frågar sig själv om han ska ge upp sin ståndpunkt i pensionsfrågan och han skissar på hur han i så fall skulle formulera sig. Det är så uppenbart att en människa inte bör kompromissa med sitt samvete.

Att föreställningen inte handlar om en historisk person, Herbert Tingsten född 1986 och utträdd ur tiden 1973, är uppenbart. I slutet talar Robert Fux med sin egen röst och hans ögon möter våra. ”Ansvaret är vårt”.

Vi står i samma vägval nu. Ska vi släppa fram de odemokratiska krafterna eller ska vi ta ställning för ett bättre samhälle med mindre klyftor mellan människor, med allas lika värde?

Fotograf: Petra Hellberg
Bildtext: Robert Fux i Ansvaret är vårt/Tingsten. Premiär 16 augusti 2014 på Kilen, Kulturhuset Stadsteatern.

Bland prinsar och prinsessor – rapport från barnboksdebatt i riksdagen

by

Den 22 februari anordnade Folkpartiet liberalerna Bland prinsar och prinsessor – roller i Barnlitteraturen; kunskapsseminarium om medvetenhet om litteratur och läromedel för barn och ungdomar i Riksdagen. Vid seminariet diskuterades bland annat följande frågor:

Vilka bilder vill vi förmedla till barnen och vad leder de till?
Hur ser utbudet av litteratur i förskolan/skolan/biblioteken för barn ut?
Hur stor är medvetenheten på förlagen, lärarutbildningarna, förskolorna, skolorna och biblioteken kring frågor som rör jämställdhet, hbt, funktionshinder och styvfamiljer?
Hur stort är intresset för litteratur som belyser dessa frågeställningar?

Panelen bestod av chefen för Svenska Barnboksinstitutet Jan Hansson, professor emeritus i svenska Lena Kåreland (forskar om barnlitteratur), docenten i svenska med didaktisk inriktning vid SU Gunilla Molloy, koordinatorn för barn- och ungdomskulturfrågor vid Kulturrådet Lotta Brilioth Björnstad och VD:n för Olika förlag Karin Salmson.

Gruppledaren i utbildningsutskottet Tina Acketoft och vice ordföranden i kulturutskottet Christer Nylander inledde och de fem paneldeltagarna fick vardera tio minuter för sina anföranden. Därefter vidtog frågor och diskussion mellan panel och inbjuden publik från förlag, skolor, bibliotek med mera.

Det kollektiva samtalets betydelse betonades. Det spelar ingen roll om barnen får läsa hur många böcker som helst i skola och förskola om det inte följs av givande samtal kring det man läst. Detta kräver mycket av samtalsledaren, alltså läraren, varav följer att lärarutbildningen på området är oerhört viktig. Att öka lärarens kompetens att föra konstruktiva diskussioner kring begrepp som feminism och dylikt.

Den knepiga frågan om att inte bara välja vad som ska läsas utan också påverka det som skrivs togs upp. Huruvida den konstnärliga kvaliteten blir lidande om skrivandet inte sker fritt och dynamiskt utan dessutom ska vara pedagogiskt nyttigt. Det fanns olika uppfattningar kring betydelsen av värderingar kontra konstnärlig kvalitet. De flesta verkade dock överens om att värderingsbiten kan läggas till utan att behöva minska på kvaliteten.

Hur kan man arbeta medvetet med till exempel medieplanering? Ett problem är bland annat att flickor läser mycket mer än pojkar. Och hur ska man få pojkar att läsa mer? Traditionellt har pojkar haft huvudrollen i de flesta böcker men detta faktum har minskat under senare tid. Vill pojkar läsa böcker som handlar om flickor? Och hur kan man ge enskilda barn möjligheter, gruppen i sig kan verka cementerande. Hur hjälpa till att överskrida gränser? Även på strukturell nivå, till exempel konstruktion av genus.

Skolan har förutom utbildningsuppdraget ett demokratiuppdrag. Litteraturen kan vara ett verktyg för att förmedla värderingar och påverka attityder. Man bör arbeta konkret och aktivt för att öka medvetenheten kring jämställdhet, tolerans och mångfald. I litteraturen kan barnen få möjlighet att ta del av andra sätt att vara än det egna och att kunna acceptera detta.

Sammanfattningsvis framhölls vikten av tillgång till bra skol- och övriga bibliotek, förbättrad lärarutbildning och att reflektera mycket kring barn- och ungdomsbokslitteraturen.

Den som är intresserad av statistik kring barnlitteraturen kan gå in på SBI:s hemsida.

Text: Vivian Gustin

Foto: Melker Dahlstrand

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kulturansvarig på Folkpartiet får ansvar för att utforma framtidens liberalism

by

FP tillsätter programgrupp om dagens liberala utmaning, berättar Folkpartiet i ett pressmeddelande. Kulturbloggen säger grattis, eftersom den person som ska leda programgruppen är FP:s kulturansvarige, Christer Nylander.

Ju fler politiker som förstår kulturens vikt i samhället, desto bättre.

Här är FP:s pressmeddelande:

Folkpartiets partiledning har som en del i partiets arbete med ett nytt partiprogram beslutat att tillsätta en grupp om liberalism. Programarbetsgruppen har till uppgift att beskriva det moderna liberala uppdraget i en tid och värld präglad av globalisering. Ordförande i gruppen är riksdagsledamot Christer Nylander.

– Det är ett viktigt arbete vi har framför oss med att beskriva Folkpartiets och liberalismens uppdrag. Sverige behöver mer frihet och mer dynamik för att möta framtidens utmaningar. Gruppens uppgift blir att beskriva dessa utmaningar och komma med förslag på hur Sverige ska stå starkt också i framtiden.

– Vi kommer att ha ett öppet arbetssätt och bjuda in till dialog för att få en bred debatt både internt och externt om dessa viktiga frågor.

Gruppen ska arbeta fram till mars 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Varför måste ett nytt operahus utesluta satsning på förortsteatern?

by

Folkpartiet har tagit ju tillsammans med Dagens Nyheter tagit initiativet till att driva kravet på att bygga ett nytt operahus i Stockholm. Den som vill vara lite cynisk kan ju tänka att det är lite lustigt hur politiker historien igenom vill bygga stora, gigantiska monement över sin samhällsgärning genom att genomföra stora byggnadsprojekt.

För att bygga ett nytt, stort, fräscht operahus kommer att kosta pengar. Mycket.
Tyvärr har inte nuvarande styrande politiker till fullo förstått och insett vidden av hur oerhört viktig kulturen är för människans välfärd, utveckling, välbefinnande, fantasi, medkänsla och mycket, mycket, mycket annat.
För dessa politiker som nu vill genomföra detta stora bygge drar ju samtidigt ner resurserna för förortens teater, som den Fria Teatern.

Torsdagen 17 februari var jag på ett seminarium på förmiddagen i riksdagen där Folkpartiet hade bjudit in en hel del kulturintresserade och framför allt scenkonstintresserade till en slags diskussion kring frågan vad ett framtida nytt hus för operakonsten ska innehålla.

Det var en jätteintressant diskussion som fördes. Panelen bestod av Birgitta Svendén, vd Kungliga operan, Mats Ek, koreograf, Danjel Andersson, chef för Moderna dansteatern och Martin Nyström, kulturjournalist på Dagens Nyheter. Deras uppdrag var att prata om visioner och verklighet för scenkonsten i Sverige 2020.

Birgitta Svendén har en vision om att ett nytt operahus ska kunna vara ett levande torg, en plats både med massor intressant opera och dans men samtidigt öppet för annan kultur, även om operan och dansen ska vara basen.

Hon sade något intressant också om att barn borde tidigare få möta opera, att barn mycket väl kan ta till sig annan musik än enkla barnvisor.

Då tänkte jag lite att om vi vill ha ett riktigt levande kultursamhälle borde inte barn stängas ute från musiken. Idag är det ju bara de barn som redan tidigt är tonsäkra som kan få gå i musikklasser, som i Adolf Fredriks skola. Redan tidigt gallras barnen bort från musiken och får en stämpel på sig att de inte passar för musik. Redan i denna elitistiska inställning sorterar samhället och skolan bort musik och kultur, tror jag.
Alla barn kan så klart inte bli operasångare, det är väl knappast något mål. Men om skolan inte så tidigt sorterar bort barnen från musiken kanske många, många fler skulle uppskatta också operamusik och klassisk musik. De barn som inte redan från början sorteras bort utan får möta musik och kultur i sin utbildning skulle även om de exempelvis blev redovisningsekonomer ha en känsla för och uppskattning av vad operakonsten kan ge dem och andra människor.
Mats Ek var väl den i panelen som var närmast detta då han påpekade att bildning är själva syret i vår civilisation.

Jag saknade lite sådana diskussioner under seminariet.
Jag saknade också att ingen nämnde det Folkets hus och parker gör för att sprida intresset för opera genom livesändningarna runt om i landet av stora berömda operaföreställningar i New York.

Mats Ek sade:
– är ängsligt av regeringen att inte ta bladet ut munnen och säga vad de vill med de statliga scenerna.
Jag skulle vilja komplettera detta med att konstatera att det är sorgligt att statens kaka till kulturen måste vara så begränsad att olika kulturarter och deras behov måste ställas mot varandra.

Det skulle vara bra för samhället, välfärden och medborgarna om både förortsteatrarna kan överleva och engagera människorna liksom att vi får ett levande scenkonsthus i Stockholm som är ett levande torg, där det pågår aktiviteter nästan dygnet runt.

Folkpartiets Madeleine Sjöstedt var också där och hon har bloggat om det.

På Teatermagasinet har Kulturbloggens operaskribent Mogens H Andersson skrivit flera debattartiklar om kampanjen för ett nytt operahus, här är några av dem:
Det som behövs nu är i första hand ett inriktningsbeslut på att det byggs ett nytt operahus nu
Vem skall betala för verksamheten i landets operahus och byggande av ett nytt operahus i Stockholm?
Folkpartiet och husorganet DN driver kampanjen för nytt operahus
Använd gamla operahuset till rockkonserter

Uppdatering: Mogens har skrivit ett svar på det här inlägget i Teaermagasinet.
Debatten om ett nytt operahus eller scenkonsthus förs utifrån en felaktig vinkel

Mer relaterat:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Kaffekopp och cigarettrök och Anders Löwdin som skrivit under rubriken Operahus istället för teater i förorten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Folkpartiet vill bjuda in näringslivet för att finansiera ett nytt operahus i Stockholm

by


Stockholm behöver ett nytt hus för musik- och scen konst. De två folkpartisterna Christer Nylander, vice ordförande kulturutskottet och Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd Stockholms stad, föreslår i en debattartikel i DN att näringslivet bjuds in för att vara med och finansiera:

Det är hög tid att inleda de samtal som kan leda till att Sverige och Stockholm får ett nytt hus för scenkonst. Precis som för 120 år sedan måste man dock konstatera att det blir svårt – för att inte säga omöjligt – att nå denna vision om inte privata finansiärer deltar.

Vår bild är att det finns ett intresse bland näringslivsrepresentanter att bidra till att sätta Stockholm och Sverige på kartan genom ett modernt och spektakulärt operahus.

Nuvarande operahuset byggdes 1892–1898. Det är inte direkt optimalt för musik- och scenkonst idag. Som de två debattörerna skriver:

För det första är det nuvarande operahuset i stort behov av akuta renoveringar, efter många år av undermåligt underhåll. Arbetsmiljön är oacceptabel och riskfylld både för dem som uppträder och för publiken.

Enligt Nylander och Sjöstedt avsätter högerregeringen för nästa år fem miljoner kronor för akuta, viktiga åtgärder.
Det räcker så klart inte. Visst behöver Sverige och Stockholm ett nytt operahus.

Vadå? Är opera något som intresserar folk i allmänhet, är inte det bara finkultur för övre medelklassen och överklassen?
Icke.
För det första finns det ett stort uppvaknande intresse för opera runt om i landet. Det är Folkets hus och parkers livesända biovisningar av opera ett bevis för. Föreställningar som oftast blir helt utsålda. Här kan du se kommande opera-livesändningar.

För det andra skulle ett operahus kunna användas till olika musikföreställningar. Varför inte sätta upp Pink Floyds The Wall i ett nybyggt operahus, till exempel?
Dramaten visar ju hur en nationalarena kan utveckla sin repertoar och bjuder in till konserter av popartister och indieartister inom ramen för Dramaten+ där bland annat Teddybears och [Ingenting] spelar, som du kan läsa mer om här.

Det är bra att Folkpartiet nu tar tag i frågan om ett nytt operahus. Visst, om näringslivet vill vara med och betala en del, varför inte?
Det viktiga är att det kommer ett nytt modernt operahus och att det används flitigt och brett. Varför inte också arrangera en stor hårdrockfestival en gång om året i det nya operahuset? Hårdrocksångare och operasångare har en hel del gemensamt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,