Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

August Strindberg

Nu bloggar August Strindberg och han finns på Facebook och på Twitter

by

August Strindberg twittrar, facebookar och bloggar. Det är ju Strindbergsåret, det är hundra år sedan han dog och nu har Liljevalchs tagit tag i hans Ockulta Dagboken.

Så häng på August på Facebook, Twitter och i hans blogg.

Liljevalchs pressmeddelande:
Liljevalchs låter August själv komma till tals redan nu inför (och under) vår stora Strindbergsutställning hösten 2012 . Inläggen är hämtade direkt från Ockulta Dagboken – Augusts egen mytomspunna dagbok där han skriver ned händelser, tankar och iakttagelser under åren 1896-1908. Varje inlägg publiceras på rätt datum men med lite drygt hundra års fördröjning.

Inläggen är utvalda och transkriberade från en faksimil, en direkt fotografisk avbildning av originalmanuset. De publiceras både på sajten www.august2012.se och kan följas på twitter.com/AugStrindberg samt www.facebook.com/august2012.

Vi kan inte utlova att August skriver ett inlägg varje dag eftersom han är en mycket upptagen man – men han gör det väldigt ofta! Kort sagt, följ August och kolla vad han gör, tycker, tänker och antecknar just det här datumet för lite drygt 100 år sedan.

Här finns August:
www.august2012.se
twitter.com/AugStrindberg
www.facebook.com/august2012

Mer om projektet samt arbetsgrupp:
www.august2012.se/om-projektet/
Mer om utställningen:
www.august2012.se/utstallningen/

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Börje Ahlstedt går ut och in i Strindberg på Dramaten

by

Strindberg ut och in
Dramaten, Lilla scen
Premiär den 8 februari 2012

Börje Ahlstedt är tillbaka på Dramaten med monologen Strindberg ut och in. Dramaten skriver:

Under sin 50 år långa skådespelarkarriär har Börje Ahlstedt spelat en lång rad Strindbergpjäser, och odlat ett särskilt förhållande till författaren. Här återvänder han till en del av pjäserna, karaktärerna och historierna som han lärt känna under sitt liv som skådespelare.

– Som Strindberg kommer jag närmast tränga mig upp på Dramatens scen och ockupera den, säger Börje Ahlstedt.

– Jag har en väldigt personlig relation till de här texterna, som jag spelat under hela min karriär. Och det ska bli ett nöje att återvända till dem, nu med lite mer livs- och teatererfarenhet.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Börje Ahlstedt glider ut och in i August Strindberg och hans rollfigurer. Han ger ett skört och förvirrat intryck där han kryper omkring bland sina papper. Ibland är han sig själv och berättar om sina roller i Strindbergpjäser. Dramaten får sig ett par slängar, till exempel för att ha tryckt ned Marie Göranzon och honom (kanske inte bara fysiskt) i en föreställning där maskineriet slutat fungera. Efter en stund känns det inte längre viktigt vem Börje Ahlstedt föreställer. I stället flyter vi med in och ut ur Strindbergs texter och njuter av hans formuleringar.

Strindberg ut och in – av och med Börje Ahlstedt

Ljus Jim Rasmussen
Peruk och mask Peter Westerberg
Dramaturg: Magnus Florin
Pianomusik: Göran Martling

Foto: Roger Stenberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

August Strindberg: En dåres försvarstal, menar han allvar?

by

Titel: En dåres försvarstal
Författare: August Strindberg
Översättare: Hans Levander
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Pocket
Språk: Svenska
Utgiven: 201201
ISBN10: 9113040235
ISBN13: 9789113040233

”En dåres försvarstal”, August Strindbergs självbiografiska skildring av vägen till skilsmässa med Siri von Essen har getts ut i behändigt pocketformat lagom till firandet av Strindbergsåret, som firas 2012, till minne av att det var hundra år sedan Strindberg dog.

Det är svårt att ta det Strindberg skriver på allvar. Han tycks övertygad om att kvinnor har lägre intelligens än män. Han upprepar det många gånger i berättelsen. Han delar också in kvinnor i två grupper, de som är fina kvinnor: mödrar, vackra och ganska sexuellt ointresserade. Kvinnor som däremot är kraftigt byggda och som är maskulina har han bara förakt för. Kvinnor som flirtar med män och kvinnor som har intresse för sex ser han som slinkor.

Det är inte konstigt att många ser honom som kvinnohatare, efter att ha läst ”En dåres försvarstal”. Det är lätt att stämpla honom som värsta mansgrisen.

Visst, det går att tänka att han är ett barn av sin tid. Den kvinnosyn har visar upp kanske var allmän då. Fast å andra sidan fanns det män som inte stod för den inställningen, exempelvis Henrik Ibsen (som också får sina slängar av Strindberg i ”En dåres försvarstal”).

Jag läser trots det med stor behållning. Dels är det fascinerande med hur modig han är som visar upp sitt innersta, att han berättar så öppet hur han tänker och hur han upplevde tiden då han blev förälskad och tiden då de var gifta och tiden då de gled isär, med alla bråk och alla försoningar.

Berättelsens styrka är dess fantastiska språk och hur naket hela förhållandet skildras, det är helt enkelt en kärleksroman skildrat utifrån en mans synvinkel. Kanske, som sagt, ett vittnersbörd av hur många män tänkte då.

Till August Strindbergs försvar ska sägas att han troligen skrev en mest för sin egen skull. Han skrev en imponerande nog på franska, 1887–1888. Den översattes och gavs ut på tyska som ”Die Beichte eines Thoren”, ”en dåres bikt”, 1893, för vilket Strindberg blev åtalad i Tyskland.

1895 gavs den ut på franska med titeln ”Le plaidoyer d’un fou”. På svenska gavs den ut först 1914, efter Strinbergs död och i en starkt förmildrad översättning.

Jag hade i alla fall väldigt roligt när jag läste boken. Av och till undrar jag om Strindberg inte tog i och överdrev en del.

Framför allt njöt jag av språket, av Strindbergs (och översättarens) ordrikedom. Men jag kan tänka mig att om Siri von Essen skulle skriva en bok om samma tid och om allt som hände skulle det bli en helt annorlunda version.

Bokhora skrev om den nya pocketupplagan:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Strindbergs Intima Teater har tjuvstartat Strindbergsåret med Lycko-Pers resa

by

Lycko-Pers resa av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater, Stockholm
Premiär: 10 december 2011

Strindbergs Intima Teater tjuvstartar Strindbergsåret med en uppsättning av den annorlunda Strindbergspjäsen Lycko-Pers resa. På hemsidan skriver teatern:

”Lycko-Pers resa” är en av de märkligaste pjäser som Strindberg skrivit. Han är i högform. Han är rolig, finurlig och gravallvarlig. Han är stollig och klok som en pudel. Här finns tomtar på loftet och råttor i trossbotten, talande statyer och kvastar. Det bjuds på ung kärlek och brustna illusioner. ”Lycko-Per” är ett sagospel om pojken Per som vandrar ut i världen för att söka lyckan. Det är äventyr på julafton som har allt. En önskering. Ett kyrktorn som öppnas mot friheten. Så börjar Strindbergs vandringsdrama.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Tillsammans med rollfigurernas kostymer och masker är scenografin det mest fascinerande med pjäsen. Fem akter och sju scenbilder skapas med hjälp av snillrik mekanik, fantasifullt snickeri och detaljer som ett blått tyghav som läggs ut över publiken – med hål för våra huvuden.

Läs vidare i Teatermagasinet.

Medverkande:
Henrik Dahl, Nina Jeppsson, Mattias Lech, Jonas Nilsson, Lotta Ramel, Janne Tavares, Oskar Thunberg, Sara Turpin.
Regi: Richard Turpin. Musik: Janne Tavares.
Scenografi: Sören Brunes.
Kostym: Ulrika van Gelder.
Mask: Siv Molin Glans.
Ljus: William Wenner.
Regiassistent: Johanna Holmström.
Föreställningstekniker: Charlotta Halleröd.

På bild: Nina Jeppson, Sara Turpin. Foto: Bengt Wanselius

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Modern version av Strindbergs Dödsdansen på Stockholms stadsteater

by

Dödsdansen av August Strindberg
Stockholms stadsteater, Stora scenen
Premiär: 2 december 2011

Inför Strindbergsåret 2012 spelas Dödsdansen på Stockholms stadsteater i en modern tolkning med texten bearbetad av Mia Törnqvist och i regi av Ragnar Lyth. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

Havsutsikten från villan är underbar. Båten guppar i sjöboden. Snart firar Edgar och Alice sitt silverbröllop. Eller firar och firar. I 25 år har de hittat på nya lekar för att stå ut med varandra. Och när vännen Kurt kommer på besök brakar helvetet loss på riktigt.

– Moderniseringen är ett inte försök att köra över Strindberg utan att synliggöra pjäsen. Strindberg skrev en samtidspjäs när han skrev Dödsdansen, ett drama om en värld som publiken på den tiden kände igen. Därför ville jag göra en uppsättning som dagens publik kan spegla sig i, säger regissören Ragnar Lyth.

Pjäsen utspelar sig i en lyxvilla i skärgården istället för i en isolerad garnisonsstad i havsbandet som i originalet. Makarna Edgar (Allan Svensson) och Alice (Pia Johansson) lever bland designmöbler, stilrena material och har den senaste ljudanläggningen.

– När Strindberg skrev pjäsen var havsbandet en plats för förvisning men idag är det en åtråvärd plats.

För mig var det riktigare att beskriva att Edgar och Alice har allt i sitt liv och bor i ett paradis, ändå skapar de sitt eget fängelse, säger Ragnar Lyth.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Skådespelarna imponerar i de känsloutlevande rollerna. Allan Svensson är perfekt som den högmodige Edgar, Pia Johansson som den allt mer demoniska Alice och Niklas Hjulström som den fundersamme men lättmanipulerade Kurt. Rollen som Edgar ligger nära andra roller som Allan Svensson nyligen spelat på Stadsteatern, såsom Roy Cohn i Angels of America och Paul i Vänner. Det skulle vara roligt att få se honom som en helt annan typ av person någon gång.

Föreställningen använder sig, vilket har blivit väldigt vanligt på teatern den senaste tiden, av projiceringar som en del av scenbilden. I den här uppsättningen tycker jag att det fungerar ovanligt bra. Den vackra havsutsikten som omvandlas till störningar, bilder från Edgar och Alice liv och de digitala siffrorna som tickar mot ett hotande slut – allt bidrar till handlingen och stämningen på scenen.

Stockholms stadsteater har valt att inte ta med den andra delen av pjäsen, som Dramaten gjorde i sin uppsättning 2007. Det gör att fokuset på den äktenskapliga dödsdansen blir tydligare och mer avgränsad. Pjäsen slutar där den började och inget har egentligen hänt. Eller har det? Är det inte så att åtminstone Edgar har utvecklats, då han genom en nära döden-upplevelse kände ett hopp som han förut inte haft. Kanske finns det är chans för ett lyckligt 25-årsfirande för Edgar och Alice trots allt.

Bild: Allan Svensson och Pia Johansson. Foto: Carl Thorborg

Läs mer på Stockholms stadsteater.