Smugglaren
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 oktober 2026
Regi Sylvelin Måkestad
En dokumentär som är så skickligt berättad att den nästan känns som ett drama istället. Den ger en inblick i hur det är att växa upp med i ett land som varit i krig och med en pappa som varit soldat. Det är en mycket intressant dokumentär där vi får följa Lisbeth, en kvinna som bor i Sverige men kommer från Finland och hennes pappa var med i kriget mot Ryssland. Detta har hon burit med sig som ett tungt bagage hela livet och nu ger hon sig av på en så kallad terapiresa.
En terapiresa är en slags gruppresa i Finland för män och kvinnor som haft en pappa som varit med i kriget. Bussen tar dem till olika platser som haft betydelse under kriget och de resande lär känna varandra och får nya bekanta och ibland vänner som varit med om liknande upplevelser och de kan dela med sig av hur de känner och känt.
För Lisbeth är det första gången hon är med på en sådan terapiresa. Men flera av deltagarna har gjort samma busstur flera år, en del i många år. Lisbeth har dock en uppdrag hon ålagt sig själv under resan. Hon ska ta sig till en vapenhandlare och försöka få tag på en revolver som hennes pappa hade med sig i kriget. Hon upplever att hennes pappa fast han gått ur tiden talat till henne och vill att hon ska hämta revolvern.
Lisbeth har precis blivit pensionär då hon bestämmer sig för att ge sig iväg på detta uppdrag. Hon har bestämt sig att hon ska hitta pistolen som hennes far riktade mot sig själv år 1940, men som han misslyckades att ta sitt liv med. Vapnet försvann och blev med tiden en mörk familjelegend.
Lisbeth visar sig vara både tuff och vågar gå sin egen väg. Hon lär sig skjuta samtidigt som hon hämtar råd ibland med telefonsamtal med en kvinna som kallar sig häxa och som drar runor för att ge henne råd längs vägen. Råden är ofta sådant som ökar Lisbeth mod och tro på sig själv.
Filmen vann pris som Bästa nordiska dokumentär på Nordisk panorama.
Juryns motivering
Juryn blev enhälligt djupt imponerad av denna film, som utforskar ett fortfarande smärtsamt kapitel i Europas historia vid gränsen mot Ryssland och följer en enastående huvudpersons äventyrliga sökande efter försoning. Genom sin subtila elegans, lekfullhet och det genuina förtroendet mellan regissören och hennes medverkande växer en ovanlig skildring av beslutsamhet och kärlek fram, berättad genom ett enastående foto – filmen har lämnat ett bestående intryck på oss. Priset för Bästa nordiska dokumentär går till Smugglaren av Sylvelin Måkestad.
Filmen handlar förstås om en hel del som sägs mellan raderna, under ytan. Det är en form av försoningsresa med pappan och med sådant som var tungt under uppväxten.
Det finns i delar filmen som jag är lite missnöjd med att regissören inte tar upp. Varför får vi inte veta om Lisbeth någon familj. Har hon något eller några barn? Ofta när man får barn blir deras liv och att vara till stöd för dem viktigare än att gräva i sina föräldrars liv. Jag tror filmen skulle vinna på att låta oss få veta lite mer om hennes privatliv och vad hon gjort tidigare i sitt liv. Delvis haltar berättelsen på grund av saker som hålls hemligt för oss tittare. Fotot är enastående och mycket av resan med terapibussen är unikt att få följa med på.
