Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Strindbergsåret

Lilla Parken spelar Strindbergs Paria om brott och skuld

by

Paria
Lilla Parken, Sundbyberg
Premiär den 23 maj 2012

August Strindbergs pjäs Paria i en akt får premiärinviga Lilla Parkens egen scen på Sturegatan i Sundbyberg. Lilla Parken skriver om uppsättningen av Paria, som betyder utstött eller föraktad varelse:

Spänningen ligger tät, oskan mullrar utanför rummet där rädslar omfamnar två individer i ett nagelbitande möte om brott och straff, skuld mot oskuld. I vad som nästan kan liknas en rättegång förhör och testar de varandras gränder; vem är mer värd för världen än den andre? Vad är sanning, lögn och vem får bestämma vad som är vilket? Vem får vara dommare och vem får dela ut straff?

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Kekonius får skickligt fram att denna cyniska person ser sig själv som en övermänniska och hur han vill få den andre att känna sig som en paria. Känslokall, iakttagande och behärskad driver han fram sin besökares sämsta sidor.

Olle Zetterberg spelar undfallande och pressad, men även beräknande och en person som griper efter chansen att komma i överläge. Stämningen blir allt tätare.

Oftast befinner sig en av de två vid skrivbordet i ena änden av scenen och en i soffan på andra sidan. Publiken sitter mittemellan och följer dialogen som en tennismatch. Det tydliggör såväl distansen mellan de båda som spelet mellan dem.

På scen:

Emil Kekonius, som även är regissör, är också aktuell i Politikerns sista tal av Antony Swerling. I sommar spelar han barnteater för hela familjen på Fjäderholmarna.

Olle Zetterberg, som är utbildad på Wiks folkhögskola och Boris teaterskola, har spelat Flugornas herre, Mathissen, Sången om Taråberg, Diamanten och 3x Dracula.

Bild: Emil Kekonius och Olle Zetterberg. Foto: Johan Asplund

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant med Fröken Julie och Jean i samma person på Strindbergs Intima teater

by

Fröken Julie
Strindbergs Intima Teater
Premiär den 20 april 2012

Fröken Julie är August Strindbergs mest spelade verk och de flesta känner till de tre huvudpersonerna: den manipulativa överklassflickan Julie, den maktlystna betjänten Jean och hans präktiga fästmö, kokerskan Kristin.

Som en del av Strindbergsårets program sätter Strindbergs Intima teater upp pjäsen med en person i alla tre rollerna – Anna Pettersson, som också har regisserat pjäsen. På hemsidan skriver Strindbergs Intima teater:

Den välkända pjäsens tema om klass, genus, makt, arv och miljö får en ny dimension av att en och samma skådespelerska spelar alla de tre rollerna. Fokus flyttas från de yttre omständigheterna till de inre komplexa drivkrafter, drifter och motsättningar som ryms inom en människa.

Det är intressant att tänka sig att fröken Julie, Jean och Kristin skulle kunna vara tre sidor av samma person. Det ställer den viktiga frågan om hur vårt agerande och våra värderingar styrs av det sammanhang vi hamnat i.

I programmet framgår att Anna Pettersson har ”dekonstruerat” det naturalistiska dramat. Hon har ”utgått från texten; förstorat, loopat och försökt skala bort det som skymmer de existentiella villkor som rollerna i pjäsen delar.”

Ett symboliskt exempel på dekonstruktion är att det lilla bord med två köksstolar och fönstret med spetsgardin som står på scenen bärs bort innan skådespelet börjar. I stället utgörs scenografin av projiceringar på väggen som filmas direkt av en kameraman och varvas med inspelade sekvenser, vilket ger överraskande effekter. Grevens ridstövlar finns dock med på scenen.

Anna Pettersson lyfter skickligt fram vad karaktärerna verkligen säger genom att återupprepa vissa ord och meningar – själv och med hjälp av en samplingsmaskin – och genom att låta publiken delta. Emellanåt stiger hon ur spelet som regissör för att kommentera Strindbergs text eller diskutera framförandet med sig själv som skådespelare. Ibland blir det riktigt dråpligt och första delen av föreställningen lockar fram en del skratt. Mot slutet av pjäsen fastnar skratten i halsen när handlingen går mot det oundvikliga slutet. Eller är det oundvikligt?

Anna vill enligt programmet sätta oss i relation till pjäsen och visa hur vi själva återskapar och vidmakthåller de värderingar som är gemensamma för vår kultur i dag och på Strindbergs tid. Hon ”tvingar oss samtidigt att ta ställning till vad det är för människouppfattning vi är med och skapar”.

Jag tycker att Anna Pettersson, genom att vara väldigt text- och tidstrogen i sin tolkning samtidigt som hon låter oss se på värderingarna genom ett modernt filter, lyckas att belysa frågor om makt, kön och klass som kanske är mer aktuella än vi kanske tror.

Regi och samtliga roller: Anna Pettersson.
Kameraman, digitala effekter, filmfotograf: Max Marklund.
Ljusdesigner: Mikael Kratt.
Ljuddesigner/program: Gustave Lund.
Rekvisitör: Moa Nyman.
Scentekniker: Elisabeth Larsson.

Medarbetare i KU-projektet på Stockholms Dramatiska högskola:
Claes Peter Hellwig, Janina Rolfart, Jenny Tyllström, Nils Claesson, Robert Nordström.

Producerad av Strindbergs Intima teater i samarbete med Anna Pettersson.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Frida Strindberg – The Spider From Mars på Moment:teater – där mötet med David Bowie låter oss se en mäskligare Strindberg

by

Frida Strindberg – The Spider From Mars
Manus Åsa Berglund Cowburn
Regi Andreas Boonstra
Moment: teater
Urpremiär 13 april 2012
Föreställningen som recenseras: 17 april 2012

En betraktelse över August Strindberg med något annorlunda ögon och massor av musik och möten med David Bowie är vad Moment:teater bjuder på i Frida Strindberg – The Spider From Mars.

Vi möter en mänskligare Strindberg än vi brukar få se honom framställas när Moment:teater tar itu med vår nationalskald genom att betrakta honom med hjälp av hans kanske mest okända fru Frida. Hon ska vara den kvinna som inspirerade honom till kvinnogestalten i Till Damaskus.

Strindberg var 44 år när han gifte sig med Frida Uhl som då var 21 år. De var gifta åren 1893-1897 och de fick en dotter, Kerstin, som dog i mitten av 1950-talet.

Frida Strindberg var en fascinerande kvinna, hon var författare, journalist och bohemisk och längtade inte efter den dåtidens traditionella kvinnoroll att gifta sig och få barn. Hon ville vara en självständig kvinna och efter äktenskapet med Strindberg hade hon förhållanden med bland annat den tyske författaren Frank Wedekin och författaren Werner von Oestern som hon ska haft ett särskilt stormigt förhållande och hon hotat två gånger att skjuta med revolver.

Föreställningen börjar med att David Bowie tagit sig till nattklubben The Cave of the Golden Calf, där han poserade på omslaget till Ziggy Stardust-albumet. Den nattklubben startades och drevs av just Frida Strindberg under 1900-talets början. Frida har fått permission från himlen eller var platsen för de döda nu är och hamnar precis på den platsen. Frida och David Bowie börjar samtala – det visar sig att de har något gemensamt: båda har gått igenom en rätt stormig skilsmässa.

Strindberg är i fokus på ett särskilt sätt i år förstås, speciellt på Stockholmsteatrarna, eftersom det är Strindbergsåret. De flesta Strindbergstolkningar tar upp hans problem med kvinnor. Jag uppskattar Moment:teaters variant för att vi får möta en mänskligare Strindberg än vi fått se honom i övrigt i år.
Det blir nog så när en ganska liten och späd kvinna får på sig hans svarta kostym och hatt. Josefin Ankarberg spelar Strindberg med den äran. Han är visserligen klumpig och dum av och till, men det blir begripligt, han blir mänsklig och vekare i hennes gestalt.
Som alltid när regissören Andreas Boonstra är i farten går skådespelarna in och ut ur olika roller. Andreas Boonstra spelar David Bowie, men också Bowies första fru Angela och han spelar dessutom Angela som spelar Frida. Ändå är det för att vara en föreställning regisserad av Andreas Boonstra ganska lugnt och emellanåt rent av finstämt.

Genom mötet mellan Bowie och Frida blir relationer mellan män och kvinnor belysta på olika sätt. Andreas Boonstra och Josefin Ankarberg gör alla rollerna och de är duktiga båda två. Jag gillar Boonstra också i hans mer politiska utflippade pjäser men som skådespelare växer han i den här föreställningen.

För fans av David Bowie är det förstås extra plus att föreställningen är kryddad av Bowies musik, både med Boonstra på gitarr och sång och Arvid Pettersson på piano – men också med Bowies röst från inspelade sånger.

Åsa Berglund Cowburn har gjort ett bra arbete med manus där hon hämtat citat och text från Strindberg ur flera av hans draman och böcker – det är intressant att se dem i nya kombinationer. För den som kan sin Strindberg finns flera små guldkorn att plocka.

Mer om Frida Uhl Strindberg finns på Wikipedia.
Mer om föreställningen på Moment:teaters hemsida.

Foto: moment

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Per Olov Enquist: Strindberg. Ett liv Tribadernas natt Målet mot Fröken Julie – fokus på Strindberg som kvinnohatare dominerar Strindbergsåret

by

Strindberg. Ett liv. Tribadernas natt. Målet mot fröken Julie
Författare: Per Olov Enquist
Förlag: Norstedts
Bandtyp: Inbunden
Utgiven: 201203
ISBN10: 9113044710
ISBN13: 9789113044712

Tre verk om nationalförfattaren August Strindberg som vi firar hundraårsdagen av hans dödsdag den 14 maj. Johan August Strindberg föddes 22 januari 1849 i Stockholm och dog 14 maj 1912 i Stockholm.

Hans böcker och dramer, är starka verk. Själv är jag allra mest fascinerad av hans tidiga mer politiska böcker, som Röda Rummet och dramat Mäster Olof även om jag fängslas av hans självutlämnande verk från tiden för Infernokrisen.

Per Olov Enquist, en annan stor svensk författare har ägnat ett årtionde att fördjupa sig i August Strindbergs författarskap. Resultatet blev en pjäs, en essä och ett tv-drama.
TV-dramat sänds på nytt i påsk.
Ja det är mycket Strindberg i år, speciellt på Stockholms teatrar. Bokförlaget Norstedts har nu gett ut tP O Enquists Strindbergs-verk på nytt i en tjock bok: TV-dramat Strindberg, dramat Tribadernas natt och essän Målet mot Fröken Julie.

TV-dramat är just ett slags utökat manus och därför fyllt av enstaka ord som skapar bilder för läsaren. Att läsa det är som att läsa en tv-serie. Skickligt av Enquist. Det är just kombinationen Enquist och Strindberg som är den stora behållningen av den här nyutgivningen. Vad vi ser, eller tycker oss skönja konturerna av, är Enquists bild av Strindberg.

Tribadernas natt hade premiär 1975 och var P O Enquists debutpjäs. Den sätts upp på Stockholms Stadsteater i vår, för den som vill se den på scen. Såväl Tribadernas natt som tv-dramat fokuserar på Strindbergs misslyckade relation till kvinnor. Visst, det är en aspekt på Strindberg och den har mycket samröre med att han mådde psykiskt dåligt under åren kring Infernokrisen.

Jag grunnar en del på vad det beror på att det mesta som jag hittills sett sättas upp eller ges ut i bokform om Strindberg i samband med Strindbergsåret kommer från just denna period eller tar sin utgångspunkt i att betrakta Strindberg med glasögonen som ser hans kvinnoskräck. Varför är det ingen nyutgåva av Röda Rummet på gång eller varför sänds inte Hemsöborna – eller ger ingen ut Det nya riket som ganska träffsäkert skildrar också nutidens bluffmakare i makthavarsfären.

Detta fokus på Strindberg som kvinnohatare och fokus på hans ångestperiod – är det ett tecken på att det är kulturhögern eller medelklassen som styr Kultur-Sverige, i motsats till vad Bengt Ohlsson hävdade i sin berömda debattartikel?

Sett i den helheten är Per Olov Enquists bok en tung bärande tegelbit. När nu Strindbergsåret tycks handla om dessa aspekterna av Strindberg så är boken en viktig del som ökar förståelsen för de pjäser som sätts upp och inför tv-dramat som ska sändas i påsk. För alla som är intresserade av Strindberg har boken mycket att ge. Att jag skulle önska att Strindbergsåret i sin helhet innehöll mer av hans samhällspolitiska engagemang gör inte boken mindre.

Enquist är briljant med sin penna, det vet vi, men allra mest fångades jag in av hans bildspråk i det utökade manuset som ligger till grund för tv-dramat.

Expressen skriver om bokenN
Tre olika genrer, tre olika Strindbergsbilder? Ja, kanske. Snubblande på banden mellan Siri von Essen och Marie David i Tribadernas natt har Strindberg en del gemensamt med den bräckligt multikompetente kontorschefen David Brent i The office. I tv-manuskriptet, eller som Enquists själv genrebestämmer texten, televisionsromanen, förblir nationaldiktaren en liten pojke som hungrar efter kärlek. Och i essän är han katten August. De betraktar varandra, Enquist och Strindberg. De vet båda att de delar något. Något hemligt.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fullsatt premiär av Strindbergs Påsk i Sofia församling

by

Påsk av August Strindberg
Sofia Församling, Stockholm
Premiär den 29 mars 2012

Inte bara teatrarna uppmärksammar Strindbergsåret 2012. I samband med Hungerveckan i Svenska kyrkan på Södermalm bjuder Sofia församling på August Strindbergs passionsdrama Påsk. Stora församlingssalen var fullsatt till sista stolen vid premiären den 29 mars.

Svenska kyrkan berättar:

I PÅSK (1900) skildrar August Strindberg en familjs våndor och drömmar i ljuset av påskens drama. Ett i grunden optimistiskt drama om hoppet och livstron som överraskar och återvänder – nästan som en naturlag.

Ensemblen består av skådespelare som på olika sätt har anknytning till Sofia.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag:

Skådespelarna, som på olika sätt har anknytning till Sofia, gör en utmärkt tolkning av karaktärerna. Pjäsen passar bra att spela på den ganska lilla scenen, som prytts med spetsgardiner, en soffa, ett köksbord och ett piano. Var och en av de tre akterna inleds med mäktig pianomusik ur Joseph Haydns Jesu sju ord vid korset.

Jag skulle absolut rekommendera föreställningen, men dessvärre verkar alla föreställningar redan vara slutsålda. Låt oss hoppas på extraföreställningar.

I rollerna: Marie-Louise Riise, Benjamin Hagberg, Helena Simonsson, Nanny Nilsson, Tobias Ulfvebrand och Bengt Einarsson
Regi av prästen och dramatikern Dag Lindberg
Ljus: Oskar Dzwill
Musik: Arne Johansson
Kostym: Eva Carlsson Werle

Biskop emerita Caroline Krook inleder (utom den 4 april) kvällen med att tala om Strindbergs dramatik och om dramat Påsk.

Läs även andra bloggares åsikter om ,