Fröken Julie
Strindbergs Intima Teater
Premiär den 20 april 2012
Fröken Julie är August Strindbergs mest spelade verk och de flesta känner till de tre huvudpersonerna: den manipulativa överklassflickan Julie, den maktlystna betjänten Jean och hans präktiga fästmö, kokerskan Kristin.
Som en del av Strindbergsårets program sätter Strindbergs Intima teater upp pjäsen med en person i alla tre rollerna – Anna Pettersson, som också har regisserat pjäsen. På hemsidan skriver Strindbergs Intima teater:
Den välkända pjäsens tema om klass, genus, makt, arv och miljö får en ny dimension av att en och samma skådespelerska spelar alla de tre rollerna. Fokus flyttas från de yttre omständigheterna till de inre komplexa drivkrafter, drifter och motsättningar som ryms inom en människa.
Det är intressant att tänka sig att fröken Julie, Jean och Kristin skulle kunna vara tre sidor av samma person. Det ställer den viktiga frågan om hur vårt agerande och våra värderingar styrs av det sammanhang vi hamnat i.
I programmet framgår att Anna Pettersson har ”dekonstruerat” det naturalistiska dramat. Hon har ”utgått från texten; förstorat, loopat och försökt skala bort det som skymmer de existentiella villkor som rollerna i pjäsen delar.”
Ett symboliskt exempel på dekonstruktion är att det lilla bord med två köksstolar och fönstret med spetsgardin som står på scenen bärs bort innan skådespelet börjar. I stället utgörs scenografin av projiceringar på väggen som filmas direkt av en kameraman och varvas med inspelade sekvenser, vilket ger överraskande effekter. Grevens ridstövlar finns dock med på scenen.
Anna Pettersson lyfter skickligt fram vad karaktärerna verkligen säger genom att återupprepa vissa ord och meningar – själv och med hjälp av en samplingsmaskin – och genom att låta publiken delta. Emellanåt stiger hon ur spelet som regissör för att kommentera Strindbergs text eller diskutera framförandet med sig själv som skådespelare. Ibland blir det riktigt dråpligt och första delen av föreställningen lockar fram en del skratt. Mot slutet av pjäsen fastnar skratten i halsen när handlingen går mot det oundvikliga slutet. Eller är det oundvikligt?
Anna vill enligt programmet sätta oss i relation till pjäsen och visa hur vi själva återskapar och vidmakthåller de värderingar som är gemensamma för vår kultur i dag och på Strindbergs tid. Hon ”tvingar oss samtidigt att ta ställning till vad det är för människouppfattning vi är med och skapar”.
Jag tycker att Anna Pettersson, genom att vara väldigt text- och tidstrogen i sin tolkning samtidigt som hon låter oss se på värderingarna genom ett modernt filter, lyckas att belysa frågor om makt, kön och klass som kanske är mer aktuella än vi kanske tror.
Regi och samtliga roller: Anna Pettersson.
Kameraman, digitala effekter, filmfotograf: Max Marklund.
Ljusdesigner: Mikael Kratt.
Ljuddesigner/program: Gustave Lund.
Rekvisitör: Moa Nyman.
Scentekniker: Elisabeth Larsson.
Medarbetare i KU-projektet på Stockholms Dramatiska högskola:
Claes Peter Hellwig, Janina Rolfart, Jenny Tyllström, Nils Claesson, Robert Nordström.
Producerad av Strindbergs Intima teater i samarbete med Anna Pettersson.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Läs även andra bloggares åsikter om Fröken Julie, August Strindberg, Strindbergsåret, Strindbergs Intima teater