Frida Strindberg – The Spider From Mars
Manus Åsa Berglund Cowburn
Regi Andreas Boonstra
Moment: teater
Urpremiär 13 april 2012
Föreställningen som recenseras: 17 april 2012
En betraktelse över August Strindberg med något annorlunda ögon och massor av musik och möten med David Bowie är vad Moment:teater bjuder på i Frida Strindberg – The Spider From Mars.
Vi möter en mänskligare Strindberg än vi brukar få se honom framställas när Moment:teater tar itu med vår nationalskald genom att betrakta honom med hjälp av hans kanske mest okända fru Frida. Hon ska vara den kvinna som inspirerade honom till kvinnogestalten i Till Damaskus.
Strindberg var 44 år när han gifte sig med Frida Uhl som då var 21 år. De var gifta åren 1893-1897 och de fick en dotter, Kerstin, som dog i mitten av 1950-talet.
Frida Strindberg var en fascinerande kvinna, hon var författare, journalist och bohemisk och längtade inte efter den dåtidens traditionella kvinnoroll att gifta sig och få barn. Hon ville vara en självständig kvinna och efter äktenskapet med Strindberg hade hon förhållanden med bland annat den tyske författaren Frank Wedekin och författaren Werner von Oestern som hon ska haft ett särskilt stormigt förhållande och hon hotat två gånger att skjuta med revolver.
Föreställningen börjar med att David Bowie tagit sig till nattklubben The Cave of the Golden Calf, där han poserade på omslaget till Ziggy Stardust-albumet. Den nattklubben startades och drevs av just Frida Strindberg under 1900-talets början. Frida har fått permission från himlen eller var platsen för de döda nu är och hamnar precis på den platsen. Frida och David Bowie börjar samtala – det visar sig att de har något gemensamt: båda har gått igenom en rätt stormig skilsmässa.
Strindberg är i fokus på ett särskilt sätt i år förstås, speciellt på Stockholmsteatrarna, eftersom det är Strindbergsåret. De flesta Strindbergstolkningar tar upp hans problem med kvinnor. Jag uppskattar Moment:teaters variant för att vi får möta en mänskligare Strindberg än vi fått se honom i övrigt i år.
Det blir nog så när en ganska liten och späd kvinna får på sig hans svarta kostym och hatt. Josefin Ankarberg spelar Strindberg med den äran. Han är visserligen klumpig och dum av och till, men det blir begripligt, han blir mänsklig och vekare i hennes gestalt.
Som alltid när regissören Andreas Boonstra är i farten går skådespelarna in och ut ur olika roller. Andreas Boonstra spelar David Bowie, men också Bowies första fru Angela och han spelar dessutom Angela som spelar Frida. Ändå är det för att vara en föreställning regisserad av Andreas Boonstra ganska lugnt och emellanåt rent av finstämt.
Genom mötet mellan Bowie och Frida blir relationer mellan män och kvinnor belysta på olika sätt. Andreas Boonstra och Josefin Ankarberg gör alla rollerna och de är duktiga båda två. Jag gillar Boonstra också i hans mer politiska utflippade pjäser men som skådespelare växer han i den här föreställningen.
För fans av David Bowie är det förstås extra plus att föreställningen är kryddad av Bowies musik, både med Boonstra på gitarr och sång och Arvid Pettersson på piano – men också med Bowies röst från inspelade sånger.
Åsa Berglund Cowburn har gjort ett bra arbete med manus där hon hämtat citat och text från Strindberg ur flera av hans draman och böcker – det är intressant att se dem i nya kombinationer. För den som kan sin Strindberg finns flera små guldkorn att plocka.
Mer om Frida Uhl Strindberg finns på Wikipedia.
Mer om föreställningen på Moment:teaters hemsida.
Foto: moment
Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Andreas Boonstra, moment: teater, David Bowie, Frida Uhl, Frida Strindberg, August Strindberg, Strindbergsåret
