• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Snabba Cash 2 – bättre än första filmen

9 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Snabba Cash II
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 17 augusti
Regi: Babak Najafi

Snabba Cash II skiljer sig ovanligt mycket från första filmen, Snabba Cash som blev en kassasuccé då den blev 2010 års mest framgångsrika svenska film me över 620.000 biobesökare. Också som dvd slog den rekord i uthyrning. Snabba Cash fick tre Guldbaggar och såldes till mer än 30 länder. Förväntningarna är nog stora på uppföljaren.

Vi får åter möta JW, men nu tre år senare. Han har suttit tre år på Norrtäljeanstalten och ska få sin första obevakade permission. Han har en plan. Han har skött sig bra i fängelset och använt tiden till att ta fram en mjukvara för datorer som ska ge honom bra ekonomi. Samtidigt har Jorge, kokainkungen från Sollentuna, kommit tillbaka till Stockholm efter tre år i landsflykt. Jorge har lyckats köpa in ett jätteparti narkotika till låga priser och ska nu tjäna tio miljoner när han ska sälja drogerna till en knarkkung. Att affärerna inte går som planerat, vare sig för JW eller Jorge, är väntat. Annars blev det ingen film.

Fares Fares dyker upp i rollen som Mahmud Al Askori – arbetar som horvakt åt juggarna. När två tjejer lyckas fly ger juggebossen Radovan honom ett ultimatum; 300 000 kronor innan helgens slut. Vilket är precis samma helg som Mahmouds kära syster ska gifta sig.

Tre ung män som så gärna vill ha pengar och framgång men som alla har en svaghet som gör att de inte lyckas. Innerst inne finns det goda sidor hos dem alla tre. Det är det som skiljer JW, Jorge och Mahmud från de män som lyckas, oavsett om det handlar om den överklass som lyckas med sina fula knep eller de maffiamän som kan leva med sin brottsliga bana. De som kan roffa åt sig och utföra våld och förbli helt oberörda, de klarar sig. Men den som har lite medmänsklighet kvar, den halkar.

Snabba Cash II är en otäck skildring av de människor som egentligen aldrig har en chans. Vissa scener är våldsamma, ja rent av äckligt blodiga – men det fyller en funktion i berättandet och är långt från traditionell underhållningsvåld. Jag vill inte ens kategorisera Snabba Cash II som actionfilm, det är en berättelse om samhället.

Filmen tar viss tid på sig att bygga upp historien, den som väntar sig ren underhållningsaction har kommit fel. Det här är action som berättar något. Snabba Cash II är nog en mest överraskande uppföljaren till en film och den står helt på egna ben.

Att Joel Kinnaman är bra i rollen som JW var väntat och också övriga på rollistan, speciellt Matis Varela som Jorge och Fares Fares som Mahmud, fungerar perfekt i sina roller.

I pressmaterialet säger producenten Fredrik Wikström:
– Den här filmen kommer bli både hårdare och intensivare än den första och vårt mål är att den ska höja ribban för svenska thrillers internationellt. Jag är övertygad om att Babak Najafi kommer ta världen med storm, precis som Daniel Espinosa gjorde med första filmen.

Jag håller inte med om att Snabba Cash II är hårdare och intensivare, däremot är det bättre och mörkare.

Ett extra plus får den också för musiken: Miike Snow gör ledmotivet ”Devil’s Work”.

Läs även andra bloggares åsikter om Snabba cash, recension, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Recension, Snabba cash

Svenska klassiker: Molière – en guldklimp för den teaterintresserade

9 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Moliére – samlingsbox
Betyg 5
Släpps som dvd 8 augusti 2012

Missade du när Ernst-Hugo Järegård spelade Tartuffe 1966? Nu har du chansen att honom briljera i den rollen. En unik samlarbox har precis släppts på dvd getts med två versioner av Molières pjäs Tartuffe och en uppsättning av Molières Hustruskolan med Allan Edwall i huvudrollen, från 1983.

Tänk att få se Allan Edwall som den gamle ungkarlen Allan Edwall som tagit hand om en föräldralös fattig flicka och låtit henne växa upp i ett kloster, avskild från världens frestelser för att bli en perfekt hustru. Molières Hustruskolan är en uppgörelse med en unken kvinnosyn, där män anser sig ha rätt att bestämma över kvinnor och anser sig stå högre upp i rang än kvinnor. Hustruskolan hade urpremiär på Palais-Royal i Paris 1662 och med tanke på kvinnosynen på den tiden var det en radikal föreställning. I samlarboxen får vi se en uppsättning med bland andra Allan Edwall, Stellan Skarsgård och Lena Nyman i rollerna och den är regisserad av Ingmar Bergman och Alf Sjöberg.

Denna samlarbox är som en tidig julklapp för mig, rena guldklimpen. Den har två versioner av Tartuffe – en från 1966 med Ernst-Hugo Järegård i titelrollen som den falska Tartuffe och en uppsättning från 1997 med Robert Gustafsson som Tartuffe.

Det är mycket intressant att jämföra de två sätten att spela Tartuffe. De två skådespelarna är ju sinsemellan väldigt olika. Ernst-Hugo Järegård dog ju 1998, så några fler chanser att se honom i nya föreställningar finns ju inte – men då är det glädjande att få möjligheten att njuta av hans enastående skådespel i inspelade föreställningar som denna från 1966.

För mig är Ernst-Hugo Järegårds gestaltning av Tartuffe mycker mer trovärdig efter Robert Gustafsson spelar mer på fars och det överdrivna agerandet. En imponerande insats i den nyare föreställningen med Robert Gustafsson är Peter Habers gestaltning av den lurade familjefadern Orgon som bländas så av Tartuffes konster.

En lång rad svenska stora skådespelare är med i de tre föreställningarna – redan det är gör inspelningarna värda att se. För den teaterintresserade är det förstås också väldigt givande att se samma pjäs sättas upp på två olika sätt av olika regissörer. I den äldre uppsättningen är Tor Isedal med och spelar rollen som måg åt Orgon, en roll som Isedal gör med enorm utstrålning och kraftfull, han påminner en hel del om Peter Stormare. Den karaktären är bortplockad i den nyare versionen. I den äldre versionen spelar Gösta Ekman sonen i huset, en roll som görs av Jonas Karlsson i den nyare versionen.

Ja för mig var den en högtidsstund att se de här inspelningarna och det är absolut en guldklimp för den teaterintresserade.

Fakta Moliére – samlingsbox
Denna unika samlingsbox innehåller två fantastiska versioner av den klassiska komedin Tartuffe samt Hustruskolan i regi av Ingmar Bergman.

Hustruskolan: den gamle ungkarlen Arnolphe har bestämt sig för att gifta sig med den unga Agnés, men han får oväntat en rival i hennes jämnårige, Horace. I rollerna Allan Edwall, Lena Nyman, Björn Gustafsson, Stellan Skarsgård, Ulla Sjöblom, Lasse Pöysti, m fl. Regi för TV: Ingmar Bergman. Baserad på Alf Sjöbergs Dramatenuppsättning samma år som TV-premiären, 1983.
2 x Tartuffe: Moliéres klassiska komedi om en skrämmande och ständigt aktuell dubbelmoral. Medverkande i versionerna från 1966 och 1997: Ernst-Hugo Järegård, Gösta Ekman, Tor Isedal, Isa Quensel, Gunn Wållgren, Peter Haber, Robert Gustafsson, Carina Lidbom, Ing-Mari Carlsson, Jonas Karlsson, Johan Rabaeus, m fl.
Moliére samlingsbox: 3-discar dvd och digitalt, speltid ca 248 min.

Läs även andra bloggares åsikter om Molière, Ernst-Hugo Järegård. Allan Edwall, Stellan Skarsgård, Lena Nyman, Tartuffe, recension, Hustruskolan

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teater Taggad som: Ernst-Hugo Järegård. Allan Edwall, Hustruskolan, Lena Nyman, Molière, Recension, Stellan Skarsgård, Tartuffe

Graveyard på Södra teatern – ett godkänt hantverk

8 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Graveyard
Södra teatern, 8 augusti 2012
Betyg 3

Förväntningarna var höga inför Graveyards spelning på terassen på Södra teatern, det märktes. Publiken var där i god tid och när det var dags för göteborgarna att äntra scenen var det knökfullt med rockare.


Graveyrad börjad med en mörk blueslåt, men sedan bar det iväg med tung rock.
– Det är gött att vara tillbaka i Stockholm, sade Graveyards sångare Joakim Nilsson och satte igång ” Ungrateful are the dead”.

Då blev det rejält drag i publiken. En tjej knuffade sig raskt fram till främsta raden, knuffades och hoppade och skuttade i takt med trummorna, med ett fullt ölglas i handen. Förvånansvört nog lyckades hon låta bli att spilla på alla som stod runt om. Tjejens sätt att helt nonchalera att hon trängde undan folk som stått och väntat länge på att stå nära scenen är en bra bild av stämningen som var ovanligt ovänlig. Jag har sett Graveyard flera gånger på andra scener och annars brukar där finnas en slags go göteborgskänsla mellan människorna i publiken.

Om den avslagna stämningen berodde på att regnet hände i luften eller om Graveyard gjorde en rätt medelmåttig spelning är svårt att säga. Eller om den goa känslan inte kan infinna sig bland stockholmare.

I och med senaste albumet, ”Hisingen Blues”, har Graveyard tagit ett kliv in i den bluesiga delen av rocken men det märktes det inte så mycket av på spelningen på Södra teaterns terass. Det var fullt ös nästan hela spelningen som varade en timme och en kvart, ungefär.

Jo, en ballad spelade bandet och med Joakims hesa bluesröst blev det stämningsfullt en stund men ganska snabbt vara det full fart och rockös med tunga trummor och bas snabbt igen.

Lite drygt en halvtimme in i spelningen kom moshpiten igång framför scenen – men förutom det var det ganska lamt bland publiken, speciellt sista halvtimmen. Stora undantaget var förstås när Graveyard spelade ”Hisingen Blues”. Då sjöng stor del av publiken med i sången.

Graveyard brukar hyllas för sina spelningar och är något av en kritikerfavorit, men spelningen på Södra teatern var en fullt godkänd rockfest men inte något utöver det vanliga. De första tjugo minuterna var av högre klass, speciellt gitarristens underbara delar – men sedan var det för mycket som var för enformigt för att imponera den här gången. Kanske har de turnerat för mycket och var oengagerade? Det var helt OK, men inte något att minnas länge efteråt.

Foto: Alex xLoizou

Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, Södra teatern, recension, hårdrock, Hisingen blues

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Graveyard, Hårdrock, Hisingen blues, Recension, Södra teatern

Stockholm Music & Arts: Buffy Sainte-Marie rockade loss – ett tips för Sweden Rock

6 augusti, 2012 by Redaktionen

Buffy Sainte-Marie
Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012
Betyg: 4

Buffy Sainte-Marie slog igenom under 1960-talet. Ett av spåren på hennes första album – ”It’s My Way” – som släpptes 1964 var Universal Soldier” som blev en hit inte bara med henne utan även med Donovan och Glen Campbell.Hon blev tidigt känd både som artist och för sitt starka engagemang för ursprungsfolk och miljöfrågor. När hon nu äntligen efter så många står på en svensk scen har hon hunnit fylla 71 år. Hon bjuder på en väl blandad spelning med flera riktigt, riktigt ösiga rocklåtar.
Hallå: Sweden Rock Festival: Boka henne till nästa år. Publiken applåderades och applåderade och vill bara ha mer och Buffy fick gå ut på scenen för extranummer två gånger.


Buffy Sainte-Marie spelade på Stockholm Music & Arts med en klassisk rockuppsättning:En gitarrist, en basist och en trummis. Buffy själv på sång och med en keyboard.

Första låten var en countrylåt men sedan var det fullt ös rock på nästa låt och därefter kom en väl av vägd blandning av rock och blues och några protestsånger med mjukare ton. Hon pratade mellan sångerna och berättade om varje låt, men hon höll pratat på en lagom nivå så att spelningen inte tappade tempot. Buffy Sainte-Maire är ett proffs på alla sätt.

Givetvis bjöd hon publiken på sina allra mest kända sånger som ”Soldier Blue”, ”Universal Soldier” och ”Up there we belong” som hon skrev tillsammans med Will Jennings and Jack Nitzsche) sjöngs av Joe Cocker och Jennifer Warnes till filmen En officer och en gentleman.

Jo hon bjöd också på den lite mer sötsliskiga sången ”I’m Gonna Be a Country Girl Again” från 1968 som blev en jättehit i Sverige med Lena Andersson med den svenska titeln ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”.

Buffy Sainte-Marie är imponerande. I sex decennier har hon varit artist och aktivist och det var tydligt att publiken var jättenöjd. Hon fick komma in på scenen två gånger för extranummer och hade hon inte varit tvungen att lämna scenen för att den skulle göras i ordning för nästa artist skulle publiken vilja höra ännu mer av Buffy. Många var dock positivt överraskade att han var så rockig.
Det brukar sägas att Patti Smith (som ju spelade på Stockholm Music & Arts på fredagaskvällen) är punkfarmor. Då borde Buffy Sainte-Marie ha titel rockmormor. Ett tung titel som kanske kan öppna ögonen för människor att sluta med åldersdiskriminering. Det går utmärkt att rocka som sjuttioårig kvinna.

Foto: Lena Dahlström

Tips:
Enn Kokk har i en utförlig recension av ett album skrivit mer om Buffy Sainte-Marie.
Sainte-Marie, Buffy: Soldier Blue – The Best of the Vanguard Years

Fler recensioner från Stockholm Music & Arts
Björk glänser på Skeppsholmen
Laleh är konsekvent i sitt konstnärliga uttryck
Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen
Elegant Marianne Faithfull intog Skeppsholmen
Antony and the Johnsons gjorde natten magisk

 


Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Music and arts, recension, Buffy Sainte-Marie, aktivist, ursprungsbefolkning, musik, skeppsholmen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Buffy Sainte-Marie, Musik, Recension, Skeppsholmen, Stockholm Music and arts, Ursprungsbefolkning

Stockholm Music & Arts: Ed Harcourt stod för en stark öppning av lördagen

5 augusti, 2012 by Redaktionen

Ed Harcourt
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2012
Betyg: 4

Publik satt på stenmuren och väntade i stekande sommarsol. Därifrån hade de utsikt över både scenen och vattnet. Skeppsholmen är en härlig plats för en festival. Stockholm Music & Arts är förhoppningsvis på Skeppsholmen för att stanna.

Mitt på ljusa eftermiddagen var Ed Harcourt först ut på stora scenen på lördagen. Ed Harcourt är för mig starkt förknippat med att lyssna på tillsammans med en kopp te medan höstregnet smattrar mot fönsterrutan.

Hur skulle Harcourts vackra gitarrtoner, melankoliska pianoklink och vemodiga sångröst kännas en solig augustilördag mitt på ljusa dagen?

Jag kan konstatera att han stor för en mycket stark öppning av festivalens anda dag. Publiken fyllde på snabbt och när han sjöng en sång helt a cappela, utan assistans av något instrument, fick han kraftiga applåder.

Fast det är klart att när en av hans stora hitlåtar kom: ”Born In The ’70s” , då fick ha igång publiken ännu mer. Då höjdes stämningen ännu ett par steg och publiken klappade takten.

Ellekari från The Tiny
gästade på den underbara balladen ”Loneliness”. Deras röster så fina tillsammans.

Ed Harcourt överraskade dessutom med att avsluta med en rytmisk låt som startade med ett trumintro och sedan hade fullt ös.

Ed Harcourt var en stark öppning på lördagen och han visade sin bredd med både ljuva, vemodiga toner och fullt ös.

Foto: Christian Gustavsson

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Music & Arts, Ed Harcourt, musik, recension, konserter, Skeppsholmen, muiskfestival

Arkiverad under: Musik Taggad som: Ed Harcourt, Konserter, muiskfestival, Musik, Recension, Skeppsholmen, Stockholm Music & Arts

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 111
  • Sida 112
  • Sida 113
  • Sida 114
  • Sida 115
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in