Marianne Faithfull
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2012
Betyg: 3
Det bjöds på en lyxig blandning av låtar som speglade hela spektrumet av Marianne Faithfulls gedigna karriär även om viss tonvikt, framför allt inledningsvis, låg på senaste skivan Horses and High Heels. Alltifrån As Tears Go By, Stones-tolkningen som var hennes första inspelning som sjuttonårig, via Broken English – titelspåret från den hyllade återkomsten ifrån drogträsket som mynnade ut i ett imponerande gitarrsolo – till en svepande och effektdränkt The Stations. Hon presenterade artigt låtarna och passade ibland även på att sörpla i sig av sitt vita vin – det var liksom genomgående elegant utan att sakna attityd.
Även om hon för det mesta stod stilla på scen lyckades hennes stundtals rätt motsträviga röst komplettera de genomskickliga musikaliska arrangemangen. Basisten, gitarristen och keyboardisten (som ibland även spelade oboe och saxofon) skapade fylliga och nyansrika ljudbilder och visade flera gånger om på sin mångsidighet. Rockiga Prussian Blue, ”hitten” The Ballad of Lucy Jordan samt Bob Dylan-tolkningen Baby Let Me Follow You Down – där hon enbart ackompanjerades av en akustisk gitarr – tog alla avstamp i olika världar men förenades tack vare bandets skicklighet.
Följande låtar spelades:
Horses and High Heels
Brain Drain
Why Did We Have to Part?
The Stations
The Crane Wife
Baby Let Me Follow You Down
Prussian Blue
Crazy Love
Broken English
As Tears Go By
The Ballad of Lucy Jordan
The Tower of Song
Foto: Lena Dahlström