Helgen 29 juli-31 juli är det dags för Stockholm Music & Arts. Nu har arrangören släppt ytterligare några namn på akter som kommer till Skeppsholmen: Mogwai, Patrick Wolf och Tomas Andersson Wij är de tre sista pusselbitarna som alla tillkommer på lördagen.
Ett pressmeddelande berättar:
Vilket band passar egentligen bättre på Stockholm Music & Arts än legendariska postrockarna Mogwai? För dem har ju alltid musiken och konsten gått hand i hand. Och denna sommar bjuder de dessutom inte bara på en konsert, utan en hel film. ”Atomic – living in Dread and Promise”, av filmaren Mark Cousins, visades på BBC förra året och Mogwais soundtrack släpptes som album tidigare i år. Filmen är en poetisk sammanfattning av de fasor och förhoppningar som atomtekniken gett oss under åren sedan Hiroshima. Ett dystert ämne, kan tyckas, men också en perfekt duk för Mogwai att måla sin stämningsladdade musik på, liv och död, hopp och rädsla, krig och fred, atomiskt och organiskt.
Filmen kommer att visas i sin helhet medan Mogwai framför soundtracket och de kommer alltså inte att spela någon annan musik. Mogwai – alltid unika men denna kväll ännu lite unikare än vanligt.
Världen puttrade på i en stilla britpoplunk när Mogwai plötsligt dök upp i slutet av 90-talet och ställde allt på ända med sina tre första, numera legendariska, album ”Mogwai Young Team”, ”Come on die young” och ”Rock Action”. Sedan dess har de förärat oss en strid ström album och projekt på en i stort sett årlig basis. De har också samarbetat med Cronos Quartet och Clint Mansell på soundtracket till The Fountain, gjort musiken till en dokumentär om Zindedine Zidane samt till den franska tv-serien ”Gengångare”.
Patrick Wolf
Patrick Wolf är en popstjärna som popstjärnor ska vara – excentrisk, innovativ, hypermusikalisk, dramatisk, radikal och kreativ. Att han ser ut som en ung Lord Byron och uppträder i allt från burka till glitter och vingar gör ju inte saken sämre. Tidigt i sin karriär spelade han fiol med Arcade Fire, CocoRosie och The Hidden Cameras och det är band han har en uppenbar släktskap med. Stora känslor, stora gester och ett slags färgglatt mörker. Men framförallt gör Patrick Wolf musik som känns nödvändig, om känslor han bara måste få dela med dig. Och när nu hans musik är en så väldigt tilltalande mix av gyllene pop och electronica med stråk av folkmusik vore det ju väldigt dumt av dig att inte lyssna.
När Patrick Wolf debuterade med albumet ”Lychantropy” var han 19 år och gick fortfarande i skolan. Sedan dess har han släppt ytterligare fem album varav ”Lupercalia” med hitsingeln ”The City” kanske varit mest framgångsrikt. 2013 turnerade han som violinist med Patti Smith på hennes Banga-turné.
Tomas Andersson Wij
Utan Tomas Anderson Wij stannar Sverige. Det är sant. Vi behöver ett starkt fundament av musikalisk noggrannhet, tematisk räckvidd och existentiellt djup för att orka med all flyktig popmusik som bombarderar oss dygnet runt. Och då står Tomas Anderson Wij där, allvarlig och med en gitarr i handen, som en trygg garanti för att det fortfarande görs musik både av och för vuxna människor. Under det senaste året har han fått mycket uppmärksamhet för sin konsert- och tv-serie ”Tomas Anderson Wij spelar med” där han uppträder med olika gäster. En andra säsong kommer snart på SVT.
Förutom elva album i eget namn har Tomas Anderson Wij arbetat tillsammans med väldigt många av våra mest älskade artister, då ofta som textförfattare men även som låtskrivare: Freddie Wadling, Totta Näslund, Bo Kaspers Orkester, Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Rikard Wolff, Mauro Scocco och många fler. Han har varit grammisnominerad fyra gånger och mottog 2013 års Evert Taube-stipendium.
