Doug Seegers och Ellen Sundberg, Stockholm Music & Arts
3 augusti 2014
Betyg 4
Doug Seegers är en sannsaga. För ett år sedan hemlös gatumusiker, idag turnerar han. Men, säger Doug från scenen, man vet aldrig om man hamnar där igen. En ödmjuk inställning till livet – men också en artist som man direkt tar till sig.
Ellen Sundbergs medverkan fungerar otroligt bra, lugn norrlandstjej som liksom lite så där vid sidan flaggade för en ny CD till hösten. Amerikanska södern och Jämtland fungerar bra ihop.
Ja jag vet att sidekicken sällan nämns, men jag tycker hon förtjänar åtminstone nämnas eftersom Ellen Sundberg är framtiden.
Doug Seegers bjuder på sig själv, sitt liv. Hans egna texter är en del av hans liv och vi som ser tiggare, uteliggare dagligdags inser att ytterst få har chanson att få klä sin life story i ord till toner inför ett par tusen på Skeppsholmens vackra arena.
Doug Seeger konstaterar, “jag är gatumusikant” i det finns stolthet, han lyfter gatumusiken till nya höjder och jag tror att han spelar ”Going Down the River” med samma känsla vare sig det är scenen eller trottoarkanten. Han är den han är och publiken följer honom.
Det Doug Seeger ytterst uttrycker, inget är givet vilket Pour Me om det drickande som gjorde att han en gång hamnade på gatan beskriver.
Doug Seeger upptäcktes via Jill Johnson och vi tänkte oss renodlad country, men nej, Doug Seeger är inte så förutsägbar, han kör gärna rockenroll som mer folks-betonat lika mycket som country. Han blandar eget med covers, som Hank Williams “There´ll Be No More Teardrops Tonight”. Angie´s song och Baby Lost Her Way Home Again.
Doug Seeger tackar Sverige för där han är idag, tack för det men vi ska vara glada för att han är där han är och beviset på att inget är omöjligt.