Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Skeppsholmen

Jazz & Blues All Star Festival på Skeppsholmen i Stockholm återvänder 29–30 augusti med Soul II Sou

by

Jazz & Blues All Star Festival på Skeppsholmen i Stockholm återvänder 29–30 augusti 2025 med Soul II Sou (som gör sin första Sverigespelning), Bo Sundström, Isabella Lundgren, Ebbot med flera – I vår startar Jazz & Blues All Star Festival också en återkommande torsdagsklubb i Stockholm, Jazz på Bio Skandia, med premiär 3 april 2025.

Ett pressmeddelande berättar:
terkomsten för Jazz & Blues All Star Festival i fjol gav mersmak, så det blir en ny satsning på Skeppsholmen 29–30 augusti.
Legendariska brittiska danskollektivet Soul II Soul gör sin första sverigespelning någonsin och i programmet märks även svenska favoriter som Bo Sundström, Isabella Lundgren, Jonas Kullhammar samt både Ebbot och Viktoria Tolstoy som gäster hos Håkan Broström New Places Orchestra, för att nämna några.
”Vi är stolta över årets program och att vi i år fått med internationella artister – inte minst Soul ll Soul men även den hyllade amerikanske trummisen Dennis Chambers”, säger Jocke Stenhammar, vars far Bosse Stenhammar startade och drev festivalen 1980–2000.
I vår startar Jazz & Blues All Star Festival också en återkommande torsdagsklubb i Stockholm, Jazz på Bio Skandia, med premiär 3 april.

När Jazz & Blues All Star Festival startade om sitt koncept i fjol strömmade publiken till för att uppleva artister som Tommy Körberg, Lisa Nilsson, Oddjob, Sunnan, Mats Ronander, Amanda Ginsburg, Roffe Wikström och många andra på den naturskönt belägna scenen på Skeppsholmen i Stockholm.
I sommar blir det inte bara en fortsättning utan rentav en utbyggnad.
”I år gör vi festivalområdet på Skeppsholmen ännu större, bland annat skapar vi en premiumhörna men också fler barer, restauranger och toaletter”, säger arrangören Jocke Stenhammar.
Och programmet är redan matigt, frontat av en exklusiv spelning från brittiska danskollektivet Soul II Soul – kända för klassiker som ”Back to Life (However Do You Want Me)”, ”Keep On Movin’” och ”Get a Life”.

Hittills klara artister för årets upplaga av Stockholm Jazz & Blues All Star Festival:
Soul II Soul (UK)
Bo Sundström
Håkan Broström New Places Orchestra feat. Viktoria Tolstoy & Ebbot
Isabella Lundgren
Janne Schaffer
Jonas Kullhammar
Mikael Rickfors
Ulf Wakenius
Nils Landgren Funk Unit
Claire Martin (UK)
Peter Asplund
Brooklyn Funk Essentials (UK/SWE)
Louisiana Avenue
Dennis Chambers (US)
Ronnie Gardiner (US)
Carin Lundin
Jan Harington (US)
Amanda Sedgwick
Svante Söderqvist The Rocket
Fler artister tillkommer.

I vår startar Jazz & Blues All Star Festival även en återkommande torsdagsklubb i Stockholm, Jazz på Bio Skandia. Vid premiären den 3 april blir det jazzkonsert med The High Society – Karl Dyall, Joachim Bergström, Rennie Mirro – som hyllar Sammy Davis Jr, och dessförinnan väntar mingel och filmvisning (”När jazzlegenderna kom till Sverige”).
Jocke Stenhammars uppväxt utspelade sig till stor del sig på Jazz & Blues All Star Festival.
”Ett starkt minne för mig är när jag fick leda fram Ray Charles till hans flygel på stora scenen på Skeppsholmen. Eller när Jamiroquai, som knappt hade slagit igenom än, efter en efterfest gick runt på området med oss funktionärer och hjälpte till med städningen.”
Stockholm Jazz & Blues All Star Festival var under flera decennier en institution i svenskt musikliv men också på den internationella arenan. Genom åren spelade en lång rad världsstjärnor nedanför Moderna Museet på Skeppsholmen: Ray Charles, B.B. King, Pharoah Sanders, Dizzy Gillespie, Al Green, Gil Scott-Heron, Rickie Lee Jones, The Roots, Stan Getz, Odetta, Dr. John, George Clinton, Betty Carter, Professor Longhair och oändligt många fler. För att inte tala om folkkära svenska artister som Monica Zetterlund, Peps Persson, Lill Lindfors, Esbjörn Svensson, Svante Thuresson, Georg Riedel och Totta Näslund.
Festivalen var Bosse Stenhammars livsverk. Efter att på 60- och 70-talet ha stått bakom betydelsefulla stockholmska musiketablissemang som Vispråmen Storken, Mosebacke och jazzklubben Atlantic startade han 1980 Stockholm Jazz & Blues All Star Festival på Skeppsholmen. Bosse Stenhammar drev festivalen i 20 år. Festivalen drevs sedan vidare på Skeppsholmen i annan regi i 10 år innan den flyttade till Skansen och numera görs på olika scener runtom i Stockholm under namnet Stockholm Jazz Fest.

Skulpturerna på Lustholmen : Skeppsholmens konst i det fria – en bok att leva med och återkomma till

by

skulpturerna

Skulpturerna på Lustholmen: Skeppsholmens konst i det fria
av Rikard Larsson
Utg.datum: 2016-05-24
Förlag: Bokförlaget Langenskiöld
Dimensioner: 230 x 186 x 13 mm
Vikt: 507 g
SAB: Id
ISBN: 9789187007965

Det var länge sedan en bok gjorde mig så alltigenom glad. ”Skulpturerna på Lustholmen : Skeppsholmens konst i det fria” är en vacker bok som är en vandringstur runt Skeppsholmen för att se, betrakta och lära sig om de fascinerande skulpturer som finns på Skeppsholmen i Stockholm.

Boken är en bok att leva med, en bok att ha liggande framme, lätt åtkomlig, för att slå upp i med jämna mellanrum för att lära sig mer. Det går förstås att ta en långvandring runt Skeppsholmen och bära med sig boken och läsa och slå upp under tiden, men jag tycker både boken och skulpturerna och miljön på Skeppsholmen är värd mycket mer än så. Där finns så mycket att upptäcka, så mycket att fördjupa sig i och lära sig mer om. Om konstnärerna, om området, om konst, om historia …

Bilderna, fotona, är av hög kvalitet och bara att sitta och bläddra i boken är en ren njutning.

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte haft tid att skriva detta förrän nu, denna milda septembermånad. Visst, det är mild väder, solen skiner och det är underbart att vandra runt på Skeppsholmen denna brittsommar-höst. Men boken kom i början av sommaren och egentligen borde förstås den här recensionen, eller om jag mer ska kalla det tipset eller hyllningen, ha kommit före musik- och konstfestivalen Stockholm Music and Arts, då många kanske hade extra tid för att upptäcka konsten på Skeppsholmen, där ju Moderna museet ligger och festivalen arrangeras. Förhoppnings återkommer festivalen nästa år och boken är ju lika bra att läsa då.

Stockholm Music & Arts: Doug Seegers och Ellen Sundberg

by

doug

Doug Seegers och Ellen Sundberg, Stockholm Music & Arts
3 augusti 2014
Betyg 4

Doug Seegers är en sannsaga. För ett år sedan hemlös gatumusiker, idag turnerar han. Men, säger Doug från scenen, man vet aldrig om man hamnar där igen. En ödmjuk inställning till livet – men också en artist som man direkt tar till sig.
Ellen Sundbergs medverkan fungerar otroligt bra, lugn norrlandstjej som liksom lite så där vid sidan flaggade för en ny CD till hösten. Amerikanska södern och Jämtland fungerar bra ihop.
Ja jag vet att sidekicken sällan nämns, men jag tycker hon förtjänar åtminstone nämnas eftersom Ellen Sundberg är framtiden.

Doug Seegers bjuder på sig själv, sitt liv. Hans egna texter är en del av hans liv och vi som ser tiggare, uteliggare dagligdags inser att ytterst få har chanson att få klä sin life story i ord till toner inför ett par tusen på Skeppsholmens vackra arena.

Doug Seeger konstaterar, “jag är gatumusikant” i det finns stolthet, han lyfter gatumusiken till nya höjder och jag tror att han spelar ”Going Down the River” med samma känsla vare sig det är scenen eller trottoarkanten. Han är den han är och publiken följer honom.

Det Doug Seeger ytterst uttrycker, inget är givet vilket Pour Me om det drickande som gjorde att han en gång hamnade på gatan beskriver.

Doug Seeger upptäcktes via Jill Johnson och vi tänkte oss renodlad country, men nej, Doug Seeger är inte så förutsägbar, han kör gärna rockenroll som mer folks-betonat lika mycket som country. Han blandar eget med covers, som Hank Williams “There´ll Be No More Teardrops Tonight”. Angie´s song och Baby Lost Her Way Home Again.
Doug Seeger tackar Sverige för där han är idag, tack för det men vi ska vara glada för att han är där han är och beviset på att inget är omöjligt.

Stockholm Music & Arts: Neil Young and Crazy Horse, recension

by

_DS43790_NeilYoung

Neil Young and Crazy Horse på Stockholm Music & Arts
3 augusti 2014
Betyg 4

När Neil Young vill ösa ur sig aggressivitet på scen, när han vill turnera med rå och rivig rock med låtar på tjugo minuter med gitarrdueller – då ger han sig iväg tillsammans med Crazy Horse. Den som visste vad som väntade: en råare och rockigare spelning med Neil Young fick säkert sina förväntningar uppfyllda med råge. Men den som hade hoppas på Neil Youngs mer mjuka sida med några mer akustiska sånger med all den smärta och vemod som bara han kan förmedla – den blev nog lite besviken.

Neil Young and Crazy Horse visade direkt med första låten ”Love and Only Love” som de utförde med långa gitarrdueller. Jag tog inte tiden men låten hamnade kring en längd på tjugo minuter. Det var inte den enda låten som fick ett sådant framförande. Det var mycket gitarr av Neil Young och Crazy Horse-gigarristen Frank ”Poncho” Sampedro. Den mjukare varianten av Neil Young fick vi i stort sett bara två se i Bob Dylan-covern ”Blowin In the Wind” och klassiska Neil Youngs ”Heart of Gold”. Behöver jag säga att publiken var i extas när han äntligen efter drygt halva konserten spelade den. Det var vackert, det stort och det var underbart. Det är ändå i dessa sånger som Neil Young är störst.

Förutom dessa två mjuka sånger tycker jag konserten var bäst och lyftes mest i de låtar då Neil Young plockade fram munspelet.

Neil Young och Crazy Horse är samspelta. Basisten Billy Talbot har visserligen på grund av en stroke fått avstå från turnén och ersatts av en annan av Neil Youngs mångåriga vapendragare på bas, Rick Rosas. Det märks att de gillar att spela tillsammans och alldeles speciellt gitarristen och Neil Young tycks trivas otroligt när de svävar ut i sina gitarrdueller. Men för publiken blir det nog lite segt emellanåt. Det tycks inte beröra Neil Young ett dugg. Han gör som han vill och nu vill han det här.

Ett skäl till att Neil Young valt att ge sig ut på turné med Crazy Horse är nog att han är arg. Arg över situationen i världen. Neil Young kom in på scen iklädd svarta jeans, svart hatt och svart t-shirt med ordet ”EARTH” med stora bokstäver. Neil Young har ett starkt engagemang för miljö- och klimatfrågorna. Hela konserten hade en stark samhällstillvänd touch, utan tvekan med låtar som ”Cortez the Killer” och ”Rockin’ in the Free World”. Att extranumret och avslutningen för konserten – och för den delen hela festivalen – blev ”Who’s Gonna Stand Up and Save the Earth” säger väl det mesta.

Spellista
Love and Only Love
Powderfinger
Standing in the Light of Love
Days That Used to Be
Living With War
Love to Burn
Name of Love
(Crosby, Stills, Nash & Young song)
Blowin’ in the Wind
(Bob Dylan cover)
Heart of Gold
Barstool Blues
Psychedelic Pill
Cortez the Killer
Rockin’ in the Free World

Extranummer:
Who’s Gonna Stand Up and Save the Earth

Foto: Lena Dahlström

_DS43814_NeilYoung

_DS43820_NeilYoung

_DS43895_NeilYoung

_DS43972_NeilYoung

_DS43976_NeilYoung

_DS44005_NeilYoung

_DS44028_NeilYoung

Relaterat:
Aftonbladet

Stockholm Music & Arts: Vart tog hon vägen?

by

art

Vart tog hon vägen? Så löd temat när Stockholm Music & Arts konstprogram för andra året i rad kurerades av Maria Lind som till vardags är chef för Tensta konsthall. Att valet av tema föll på just människans frånvaro skapade en intressant och, åtminstone i teorin, utmanande kontrast mot alla de människor som tagit sig ut till Skeppsholmen för att stå framför scenen och uppleva de uppträdande artisterna. Framför allt kändes det som att en stor del av de musikintresserade festivalbesökarna faktiskt även var öppna för nya intryck och idéer. Intresset för en festival i Stockholmstrakten som väver in både konst och musik – och eventuellt även andra discipliner – finns utan tvivel, och med närheten till Moderna museet bjuder förhoppningsvis 2014 års festival på ännu fler kreativa möten och idéer som bidrar ytterligare till festivalens mervärde. I år låg alltså fokus i stor utsträckning på saker och ting bortom människan, såsom:

– Svenska konstnären Ingela Ihrmans iscensättande av den gigantiska näckrosens spektakulära blomning (se bilden ovan). Blomningen ägde rum på lördags- och söndsagskvällen. Vid första tillfället var kronbladen vita, andra gången rosa.

– Amerikanen Trevor Paglens fotografier som vid en första anblick ser ut att föreställa vackert norrsken, men i själva verket är bilder på övningsflygande militärflygplan.

– Thomas Elovsson och Peter Geschwinds replikation av Appolopaviljongen som står placerad i ett miljonprogramsområde i brittiska Newcastle. Originalbyggnaden, som är gjord av betong, liknar ett stort rymdskepp och är illa omtyckt av den lokala befolkningen.

– Järvaprojektet som visar upp den naturskyddade grönlingen, en fisk som enbart lever i Igelbäcken, på riktigt. Fisken har kommit att få en betydelse för stadsplaneringen.

Temat kan alltså till viss del även komma att innefatta naturens slutgiltiga seger över människans exploatering, och det arv vi i så fall skulle kvarlämna. De fyra ovanstående exemplen hittades samtliga i Torpedförrådet, i utkanten av festivalområdet, men även runt om på festivalen fanns olika konstverk utställda; alltifrån målningar, performance-akter, filmvisningar och fotografier kunde hittas lite varstans, i Kulturfyren var exempelvis temat Art Beyond Boundaries då konstnärer från Indien, Italien, Danmark och Sverige mötts för att ställa ut sina målningar och fotografier. Min höjdpunkt var annars den Brooklyn-baserade konstnären Sam Moyers stora dukar som lämnats åt slumpen – färgade i bläck hade de lämnats för att torka i vinden – en process då naturen alltså blir medskapare. Resultatet hade flera lager och påminde något om fossiler

Foto: Emma Andersson