Festivaler är beroende av sol. På årets Stockholm Music & Arts var solen ständigt närvarande. Klarblå himmel från start till final.
Söndagen innehöll en minst sagt blandad variant av musik. Doug Seegers inledning följdes upp av den legendariska folkrockaren Richard Thompson. Richard Thompson startade Fairport Convention 1967 i en tid då musik var allt från progg till experimentiellt. De skapade vad som blev brittisk folkrock, engelsk folkmusik med elektriska instrument. Gruppen har vilat och återupptagits flera gånger men finns kvar och de driver en egen musikfestival som besöks av drygt 20.000 personer. Richard Thompson lämnade gruppen 1970 och gör skivor i sitt eget namn.
Hade jag frusit, vilket jag tror publiken tänkte också, hade kullerstenstorget på Skeppsholmen varit glödhett när “Sean Kuti&Egypt 80” spelade. Nu satt jag på stenmuren och gungade i takt. Men nog borde vi ha dansat, helt klart.
Sean Kuti ävertog Egypt 80, efter pappans död, bara 14 år gammal. Sean Kuti är från Nigeria och yngsta sonen till bandets grundare Fela Kuti. Afrobeat som påverkat en stor del av musikvärlden är en blandning av jazz, rock, funk, blues och västafrikansk music. Fela Kuti var politiskt aktiv och kritisk mot den nigerianska regimen och den politiska ådran har liksom musiken följt med Sean Kuti.
Vi blev inte mindre varma när “Goat” drog loss på scenen. Goat är, fusionsgrupp från Korpilombolo i Norrbotten.
En spännande bankgrund har helt klart gruppen och upphovet till deras musik. Enligt sagan härstammar Goat från den lilla norrbottniska byn Korpilombolo där invånarna utövade voodoo. Kyrkan var som bekant inte förtjust i trolldom, så gruppen jagades iväg och passade innan på att förbanna Korpilombolo. Deras scenklädsel för också tankarna till andevärlden och woodoo. Gruppen släppte 2012 sitt album World Music, som The Guardians utsåg till 2012 års bästa album.
Om jag summerar tre dagar är intrycket okej. Vi hade tur med vädret. Det fanns ljuspunkter, som Peter LeMarc vars konsert jag inte glömmer. Jill Johnsson kom med delar av sina kompisar från Verandan, Beth Orthon var en ny o trevlig musikbekantskap. Det var en fantastisk publik genomgående och Neil Youngs konsert på söndagen visar att musiken är tidlös. Det är nog därför som både unga och äldre så väl samsas på den här typen av musikfestivaler.
Foto: Annika Berglund