Graveyard
Södra teatern, 8 augusti 2012
Betyg 3
Förväntningarna var höga inför Graveyards spelning på terassen på Södra teatern, det märktes. Publiken var där i god tid och när det var dags för göteborgarna att äntra scenen var det knökfullt med rockare.
Graveyrad börjad med en mörk blueslåt, men sedan bar det iväg med tung rock.
– Det är gött att vara tillbaka i Stockholm, sade Graveyards sångare Joakim Nilsson och satte igång ” Ungrateful are the dead”.
Då blev det rejält drag i publiken. En tjej knuffade sig raskt fram till främsta raden, knuffades och hoppade och skuttade i takt med trummorna, med ett fullt ölglas i handen. Förvånansvört nog lyckades hon låta bli att spilla på alla som stod runt om. Tjejens sätt att helt nonchalera att hon trängde undan folk som stått och väntat länge på att stå nära scenen är en bra bild av stämningen som var ovanligt ovänlig. Jag har sett Graveyard flera gånger på andra scener och annars brukar där finnas en slags go göteborgskänsla mellan människorna i publiken.
Om den avslagna stämningen berodde på att regnet hände i luften eller om Graveyard gjorde en rätt medelmåttig spelning är svårt att säga. Eller om den goa känslan inte kan infinna sig bland stockholmare.
I och med senaste albumet, ”Hisingen Blues”, har Graveyard tagit ett kliv in i den bluesiga delen av rocken men det märktes det inte så mycket av på spelningen på Södra teaterns terass. Det var fullt ös nästan hela spelningen som varade en timme och en kvart, ungefär.
Jo, en ballad spelade bandet och med Joakims hesa bluesröst blev det stämningsfullt en stund men ganska snabbt vara det full fart och rockös med tunga trummor och bas snabbt igen.
Lite drygt en halvtimme in i spelningen kom moshpiten igång framför scenen – men förutom det var det ganska lamt bland publiken, speciellt sista halvtimmen. Stora undantaget var förstås när Graveyard spelade ”Hisingen Blues”. Då sjöng stor del av publiken med i sången.
Graveyard brukar hyllas för sina spelningar och är något av en kritikerfavorit, men spelningen på Södra teatern var en fullt godkänd rockfest men inte något utöver det vanliga. De första tjugo minuterna var av högre klass, speciellt gitarristens underbara delar – men sedan var det för mycket som var för enformigt för att imponera den här gången. Kanske har de turnerat för mycket och var oengagerade? Det var helt OK, men inte något att minnas länge efteråt.
Foto: Alex xLoizou
Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, Södra teatern, recension, hårdrock, Hisingen blues




Jag älskade giget! Trummisen var ett med trummorna . Underbart tycker jag, fick lite Bonham känsla !