• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Magic Mike XXL – bara till för att vi ska få se snygga män strippa

6 juli, 2015 by Rosemari Södergren

magicmike

Magic Mike XXL
Betyg 1
Svensk biopremiär 8 juli 2015

Magic Mike XXL är en form av fortsättning på filmen Magic Mike från 2012 som då regisserades av Steven Soderbergh. Filmen skildrar några amerikanska manliga strippor och huvudrollen, Magic Mike spelas av Channing Tatum och han är tillbaka i huvudrollen i uppföljaren som nu regisseras filmen av Gregory Jacobs. Vissa uppföljare är onödiga – och det gäller Magic Mike XXL i allra högsta grad.

Filmen startar med att vi får se Magic Mike i Tampa där han driver sitt lilla företag med en anställd som han inte ens har råd att köpa sjukvårdsförsäkring åt. Då kommer en telefonsamtal från hans gamla vänner, stripporna i Kings of Tampa. De har vägarna förbi och när Mike träffat dem kan han inte stå emot utan hänger med dem. De ska till ett stort strippkonvent i Myrtle Beach. De ska tillsammans göra en oförglömlig show innan de sedan lägger av för gott.

Rent dramaturgiskt håller filmen usel kvalitet, den har i princip ingen handling och är bara till för att vi ska få se de vältränade männen strippa. Innehållsmässigt är det rörigt och alldeles för många lösa trådar som skaver.

Visst, för den som gillar att höra den mest kommersiella hiphopmusiken och se vältränade snygga män strippa (något så när snygga, några i gänget har ju blivit lite överåriga och är med löjligt makabra numer) kan det kanske vara värt att spendera två timmar i biosalongen. Men den som vill se en film som har något vettigt att säga och/eller är spännande, underhållande och välgjord har bättre alternativ i dagens stora filmutbud.

Okey, det finns en liten rolig sak med filmen: stripporna är manliga vita män och majoriteten av de kvinnor som de strippar för och som slänger pengar över dem är svarta kvinnor. En liten rolig omvänd maktfördelning. Men blir det mer acceptabelt och rumsrenare att människor säljer sin kroppar bara för att det är omvända maktförhållanden?

En annan sak som ger filmen absolut bottenbetyg är dess förhållningssätt och nästan hyllning till starka droger. I en scen är hela gänget lyckligt stenhöga på exstasy – och det skildras som ren och skär lycka.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Magic Mike, manlig strippa, Scen, striptease

Filmrecension: Melbourne – går inte att värja sig emot

4 juli, 2015 by Rosemari Södergren

melbourne

Melbourne
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 september 2015

En psykologisk thriller som kryper under skinnet på mig som tittare. Den ångest som de två huvudkaraktärerna upplever går inte att värja sig emot. Filmen vann pris för Bästa manus på Stockholm Filmfestival 2014, mycket välförtjänt.

Ett ungt par i en iransk stad råkar ut för något som de bara inte vågar prata med någon om. På ett sätt tolkar jag filmen som en metafor för att leva i ett land utan demokrati och utan yttrandefrihet. Fast det går också att se filmen som en berättelse om vad som händer när det otänkbara händer och vad som händer när vi börjar ljuga, hur det ena ger det andra i en lavin som inte går att stoppa.

Amir och Sara är ett ungt par som bor i en lägenhet i en iransk stad. De är i full färd med att packa ihop sina ägodelar och flytta till Australien där de ska studera ett par år. Det är bara några timmar innan flyget avgår och det är mycket som ska hinnas med. Släktingar dyker upp för att ta avsked, mammor kommer för att tjata, allt ska packas, biljetter och pass ska letas upp, möbler ska forslas bort och telefonerna ringer oavbrutet. Mitt i alltihopa går de med på att vara barnvakter åt grannens bebis. När det börjar bli dags för avfärd råkar de ut för ett dramatiskt missöde som ställer tillvaron på ända.

Dialogerna är helt suveräna. Det är inte konstigt att filmen fått pris för sitt manus. Nästan hela handlingen utspelar sig i ett rum i lägenheten, det är skickligt att få till all denna dramatik med så enkla medel. Däremot är det, tyvärr, rätt uppenbart, att babyn inte är ett riktigt barn, det syns på hur de bär barnen att det inte är äkta. Men det gör inget, för jag ser mer filmen som en form av teater, fast på film. Regissören Nima Javidi kommer vi helt klart att se mer av, det är jag säker på.

Regi: Nima Javidi, Iran 2014.
Språk: Persiska, italienska. Svensk text.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Iran, Melbourne, Scen

Filmrecension: Minionerna

26 juni, 2015 by Jonatan Södergren

minionerna

Minionerna
Betyg: 2
Biopremiär 1 juli

Efter den kolossala succén med Dumma mej har de dykt upp överallt. I till synes varenda butik i varenda stad jag besökt de senaste åren har jag stött på dem — de där gula små filurerna med pilotglasögon, blå hängslen och en förkärlek till bananer. Det var väl oundvikligt att de förr eller senare också skulle få sin egen film.

Minioner är deras namn, de har funnits längre än människan och har som livsuppgift att söka upp onda varelser att assistera. Sedan urminnes tider har de “hjälpt” alltifrån dinosaurier till faraoner och självaste Dracula. Dock slutar det ofta med att de på något klumpigt sätt råkar döda sina mästare. Till sist hittar de en snögrotta där de kan bygga upp sitt eget lilla samhälle — men när det här samhället är uppbyggt drabbas de av en existentiell kris då de inte längre har någon mästare att tjäna. De saknar ett syfte.

Det är här filmens riktiga handling tar vid. En minion vid namn Kevin beger sig tillsammans med två kumpaner — lille Bob och gitarrälskande Stuart — ut på ett uppdrag att hitta ett nytt, ondskefullt geni att kalla sin mästare. Bland annat via 60-talets London och New York får vi se olika (snyggt animerade!) delar av världen. De hamnar på ett konvent för brottslingar och hittar Scarlett Overkill — den ondaste superskurken av alla. Hon skickar ut minionerna på ett uppdrag och om de misslyckas behöver de inte bry sig om att komma tillbaka.

Handlingen brister kanske i sin förutsägbarhet, men vad gör det, att vi ser filmen är väl ändå för att de där minionerna är så gulliga? Och det är faktiskt en rätt charmig film som framför allt de yngre kommer älska. Men inte så mycket mer.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Dumma Mej, Minionerna, Minions

Filmrecension: Jordens salt – ett mästerverk

24 juni, 2015 by Rosemari Södergren

jordenssalt

Jordens salt – en resa med Sebastião Salgado
Betyg 5
Premiär 31 juli 2015 på svenska biografer
av Juliano Ribeiro Salgado och Wim Wenders, Frankrike

En film om en äldre man, skapad av en äldre man – det är rätt tröttsamt att män alltid ska vara i centrum – men det spelar ingen roll att det är så med den här filmen. Den här helt enkelt ett mästerverk i alla fall.

Fotografen Sebastião Salgado har de senaste 40 åren rest över kontinenterna i mänsklighetens föränderliga fotspår. Han har bevittnat några av de mest avgörande händelserna i vår närhistoria; internationella konflikter, svält och utvandring. Tillsammans med Salgados son Juliano följer Wim Wenders den legendariske fotografen när han inleder han ett nytt stort projekt, där han med kameran upptäcker orörda områden, vilda djur och växter och grandiosa landskap.

Vi får se Sebastião Salgado resa genom livet och vi får se sidor av världen som vare sig han själv eller vi skulle vilja se, egentligen. Det finns så mycket ondska, så mycket våld, så många tragedier i fotspåren efter krig och konflikter.

Sebastião Salgado föddes 1944 och växte upp på en gård i Brasilien. Gården var en lummig plats med grönska av träd och där levde fåglar och djur. När han utmattad och deprimerad efter att med kameran skildrad så många av världens krigshärdar flyttade hem till sin barndomsbygd hade den förvandlats till öken. Där fanns inga träd, inga fåglar, inga djur.

En dag beslutade han tillsammans med sin fru att återplantera träd och låta en skog växa upp på nytt. Det blev en framgång som gav dem kraft och mod att fortsätta. Sedan 1990-talet är de båda aktiva i arbetet med att återplantera regnskog i Brasiliet.

2004 startade Salgado sitt stora projekt Genesis, en kärleksförklaring till jorden och människans ursprung. Genesis visades på Fotografiska i Stockholm hösten 2014.

Nu kommer dokumentärfilmen om Sebastião Salgado och hans resa världen runt och genom livet. Det är en stark film, en stor film, en film som berör och inte går att glömma. Den är vacker, den är storslagen, den känns äkta.

Wim Wenders, som belönades med Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes år 1985 för filmen Paris, Texas, är också de perfekta regissören att skapa en film som skildras en sådan legendarisk fotograf.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Brasilien, Filmrecension, Jordens salt, Sebastião Salgado, Wim Wenders

Filmrecension: Jurassic World – välgjord med tillför egentligen inget nytt

10 juni, 2015 by Redaktionen

jurassicworld

Jurassic World
Betyg 2
Svensk biopremiär 10 juni 2015

Den nya, och av många dinosauriefans eftterlängade, Jurassic-filmen, Jurassic World, har kommit upp på svenska biografer. Den har faktiskt svensk biopremiär två dagar innan den går upp på amerikanska biografer. Därför har bioleverantören varit extremt noga med att inte visa filmen för press förrän samma dag som den går upp på biograferna. Det osar alltid misstänkt när pressvisningarna drar ut på tiden och är så kort inpå premiären. Att den nu till och med visas för filmkritiker först några timmar efter att filmen visats för ordinarie publik är väldigt ovanligt. Den gick ju upp efter midnatt natten till onsdag den 10 juni på svenska biografer och svenska filmkritiker fick se filmen först på morgonen den 10 juni.

Nu är väl Jurassic-filmerna säkra publikdragare ändå, filmen lär dra rekordpublik överallt, trots att den nog är den sämsta av de fyra filmer som skapats i serien. Trots att den är helt förutsägbar redan efter några minuter lär det bli en av sommarens storfilmer på svenska biografer.

Vi har ngetligen sett filmen förut. Den har ingen nytt i handlingen som utvecklar berättelsen. Handlingen från ett oändligt antal äventyrsfilmer upprepar sig och i synnerhet är denna nya Jurassic-film bara en variant av temat från den andra filmen, The Lost World: Jurassic Park från 1997 med charmiga Jeff Goldblum. Två barn ska på en veckas semester hos sin moster som jobbat på den spännande äventyrsparken med dinosaurier, istället för som i Goldblum-varianten då han hade sin dotter med sig. Men två barn och en moster istället är inte någon skillnad i temat. Den allra nyaste och farligaste dinosaurien kommer lös och det blir oändliga jakter och skjutande och skjutande och dinosaurier som käkar upp människor. Vi har sett den filmen förut. Enda skillnaden är att den digitala tekniken gått framåt så dinosaurierna ser mer äkta ut och Jeff Goldblums hjälteroll ikläds nu av Chris Pratt som spelar dinosaurie-tämjaren Owen Grady.

För den som aldrig sett de tidigare filmerna i serien kan filmen ha visst underhållningsvärde. Digitaliseringen av dinosaurierna är välgjord, 3D-tekniken fungerar ovanligt stabilt och skådespelarna är duktiga, därför får filmen trots allt betyg 2. Men rent dramatiskt ger den inga överraskningar, särskilt spännande är det aldrig. Vi vet ju redan från första stund hur allt ska braka loss och hur slutet ska bli och vem som ska pussa vem och bli förälskad i vem.

Vad är det som tar död på dinosaurierna eller drömmen om en äventyrspark med nyskapade dinosaurier? Människors omättliga behov av ständig stegring av kittlingen i magen. Publiken behöver hela tiden värre saker i upplevelseindustrin. Därför känner sig ägaren av dinosaurieparken tvingad att hela tiden låta sina forskare och tekniker utveckla fler och större och farligare dinosaurier. Ägaren har dock viss moralisk och etisk resning – men det finns andra som smider skummare planer och ser hur dinosaurierna skulle kunna utvecklas till perfekta stridsmaskiner i krig. Amerikansk militär har ju en förmåga att ständigt vara närvarande i världens olika krigsdrabbade hörn.

Jurassic World är en snygg och välgjord meningslöshet som vi sett tidigare. Egentligen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: dinosaurier, Filmkritik, Jurassic World, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 373
  • Sida 374
  • Sida 375
  • Sida 376
  • Sida 377
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in