• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Brasilien

Filmrecension: The secret agent

5 februari, 2026 by Ulf Olsson

Göteborgs filmfestival 2026

The secret agent
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 februari 2026
Regi Kleber Mendonça Filho 
Rollista (i urval): Wagner Moura  som Armando/Marcelo, Fernando Solimões som den vuxne Fernando, Enzo Nunes som unge Fernando, Tânia Maria som Dona Sebastiana, Robério Diógenes som polischefen Euclides och Luciano Chirolli som Ghirotti.

Secret Agent är en brasiliansk kriminalfilm som utspelas år 1977. Den handlar om teknologiexperten och före detta professorn Armando som återvänder till sin hemstad Recife under den färgsprakande karnevalen. Han hoppas återförenas med sin son Fernando och planerar eventuellt att fly från landet tillsammans med sonen. Fernando bor hos sina morföräldrar eftersom Marcelo är på flykt och eftersom Fernandos mamma, Fatima, har dött under mystiska omständigheter. Även om militärdiktaturen, vid makten mellan 1964 och 1985, inte är direkt synlig i filmen så genomsyras den av politisk oro, våld, korruption, kontroll, förföljelser och mord på oliktänkande. I Recife hyra Armando ett rum hos den 77-åriga anarkisten Dona Sebastiana som hyr ur rum till politiska flyktingar och dissidenter. Här kan de leva i viss trygghet även om hotet om upptäckt hela tiden är närvarande. Armando inser snart att staden inte är den tillflyktsort han försöker hitta. Därför antar han namnet Marcelo för att inte avslöja sin identitet. Genom kontakter med motståndsrörelsen och ett nätverk av dissidenter får Armando, under namnet Marcelo, jobb på identitetskortkontoret. Det gör att han får möjlighet att söka information om sin döda mamma, som han nästan inte minns. Plötsligt dyker den korrupte chefen för civilpolisen, Euclides och hans våldsbenägna söner, upp för att undersöka ett avhugget människoben som har hittats inne i en tigerhajs mage. Handlar det om en utrensning och är det till och med polischefen som ligger bakom det? Euclides, erbjuder oväntad Armando sin vänskap och sitt skydd. Vilket han med stor tvekan accepterar och inte litar på eftersom han tycker att Euclides är en arrogant och korrupt typ. Ganska snabbt blir Marcelos situation alltmer osäker vilket gör att han via motståndsrörelsen försöker skaffa falska pass till sig själv och Fernando. Hans situation har blivit farlig eftersom den inflytelserike och korrupta Ghirotti har anställt en lönnmördare för att döda Armando. Bakgrunden är att Ghirotti några år tidigare stängde ner och beslagtog Armandos forskningsverksamhet och forskningsresultat. Nu blir det alltså uppenbart för åskådaren varför Armando har ett pris på sitt huvud. Armando som person och hans kunskaper om Ghirottis kriminella verksamhet är ett hot som måste avlägsnas. Det första mordförsöket undkommer Armando genom ett listigt utnyttjande av en inte ont anande polischefen. Det leder till att såväl två personer kring den korrupta polischefen som lönnmördaren skjuts till döds.

Nu byter filmen tidsperspektiv till nutid. I det nya politiska klimatet får historikstudenten Flavia möjlighet att studera den motståndsrörelse som Armando varit en del av genom att lyssna på ljudinspelningar med bland annat Armando. Det gör att hon reser till Recife för att träffa Armandos vuxne son Fernado som numera är en medelålders läkare. Fernado var dock inte särskilt intresserad av att ta del av materialet eftersom han helst vill glömma den tiden.

Filmen är oförutsägbar, spännande och underhållande. Den för in åskådaren i en, trots allt sitt mörker, färgsprakande och kaotisk värld av fester, vänskap, solidaritet, kamp och samtidigt politiskt förtryck, förföljelse och rädsla. Det ger en känsla av hur det kan vara att överleva i en värld där minsta antydan till kritik av den rådande ruttna politiska ordning kan leda till förföljelser och till och att man försvinner eller dödas. Filmen belyser en dåtid som tyvärr är nutid i alltför många länder och som mycket väl kan bli en framtid i andra i andra länder. Filmen innehåller många utvikningar och parallella spår vilket gör att den ibland är svår att följa. Men på något sätt hittar man som åskådare ändå tillbaka till huvudspåret.

Rolltolkningarna och de fint utmejslade karaktärerna tillhör filmens styrka. Wagner Moura i huvudrollen är lysande.

Filmen har vunnit fler prestigefyllda priser. Vid filmfestivalen i Cannes år 2025 vann den pris för bästa manliga huvudroll och för bästa regi. Inför 2026 års Oscarsgala är den nominerad till Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa rollbesättning och Bästa internationella långfilm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Brasilien, Cannes, Filmkritik, Filmrecension, The Secret Agent

Filmrecension: Jordens salt – ett mästerverk

24 juni, 2015 by Rosemari Södergren

jordenssalt

Jordens salt – en resa med Sebastião Salgado
Betyg 5
Premiär 31 juli 2015 på svenska biografer
av Juliano Ribeiro Salgado och Wim Wenders, Frankrike

En film om en äldre man, skapad av en äldre man – det är rätt tröttsamt att män alltid ska vara i centrum – men det spelar ingen roll att det är så med den här filmen. Den här helt enkelt ett mästerverk i alla fall.

Fotografen Sebastião Salgado har de senaste 40 åren rest över kontinenterna i mänsklighetens föränderliga fotspår. Han har bevittnat några av de mest avgörande händelserna i vår närhistoria; internationella konflikter, svält och utvandring. Tillsammans med Salgados son Juliano följer Wim Wenders den legendariske fotografen när han inleder han ett nytt stort projekt, där han med kameran upptäcker orörda områden, vilda djur och växter och grandiosa landskap.

Vi får se Sebastião Salgado resa genom livet och vi får se sidor av världen som vare sig han själv eller vi skulle vilja se, egentligen. Det finns så mycket ondska, så mycket våld, så många tragedier i fotspåren efter krig och konflikter.

Sebastião Salgado föddes 1944 och växte upp på en gård i Brasilien. Gården var en lummig plats med grönska av träd och där levde fåglar och djur. När han utmattad och deprimerad efter att med kameran skildrad så många av världens krigshärdar flyttade hem till sin barndomsbygd hade den förvandlats till öken. Där fanns inga träd, inga fåglar, inga djur.

En dag beslutade han tillsammans med sin fru att återplantera träd och låta en skog växa upp på nytt. Det blev en framgång som gav dem kraft och mod att fortsätta. Sedan 1990-talet är de båda aktiva i arbetet med att återplantera regnskog i Brasiliet.

2004 startade Salgado sitt stora projekt Genesis, en kärleksförklaring till jorden och människans ursprung. Genesis visades på Fotografiska i Stockholm hösten 2014.

Nu kommer dokumentärfilmen om Sebastião Salgado och hans resa världen runt och genom livet. Det är en stark film, en stor film, en film som berör och inte går att glömma. Den är vacker, den är storslagen, den känns äkta.

Wim Wenders, som belönades med Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes år 1985 för filmen Paris, Texas, är också de perfekta regissören att skapa en film som skildras en sådan legendarisk fotograf.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Brasilien, Filmrecension, Jordens salt, Sebastião Salgado, Wim Wenders

Filmrecension: Varje gång jag ser dig – en vacker och naturlig kärlekshistoria

31 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

the_way_he_looks

Varje gång jag ser dig
Betyg 4
Regi Daniel Ribeiro
Går upp på svenska biografer 21 november 2014
Visas på Stockholm film festival

Det här är nog den vackraste kärleksberättelsen jag sett på film på länge. Huvudkaraktären är femtonårige Leonardo, kallad för Leo, som lever i São Paulo i Brasilien. Han är blind sedan födseln men går i en vanlig klass. Det fungerar si så där. Han är duktig och klarar studierna men några av klasskamraterna är elaka och stör sig på ljudet när han knackar på sin skrivmaskin för blindskrift när han antecknar under lektionerna. Han blir mobbad av några av klasskamraterna men har en mycket god vän i klasskamraten Giovana.

Leo och Giovana har känt varandra sedan de var små och hon följer honom hem efter skolan varje dag och hjälper honom att låsa upp grinden. De har vuxit samman och är oerhört nära vänner. Men en dag kommer en ny kille i klassen, Gabriel med lockigt mörkt hår och som både Giovana och andra tjejer blir förälskade i. Gabriel är snygg, charmig och har ett stort hjärta och en varm personlighet. Han blir vän med Leo också och börjar följa honom hem. Det blir något av ett triangeldrama, Giovana vet inte hur hon ska känna när hennes bästa vän sedan barndomen fått en annan nära vän.

Filmen känns så äkta. De unga skådespelarna är duktiga, naturliga och trovärdiga. I filmens inledning ligger Leo och Giovana och slöar vid en simbassäng och de samtalar om hur lata de känner sig och om att bli kysst och längta efter passion och dramatik, en samtal som mellan vilka två tonåringar som helst – ändå är det något som verkar konstigt, det är något med Leos ögon. De följer inte med i samtalet på ett naturligt sätt. Varför förstår vi i kommande scen när han sitter och äter middag med sina föräldrar och vi inser att han är blind.

Relationen mellan Leo och föräldrarna är en annan del i berättelsen som griper mig starkt. Leo är 15 år och vill inte vara så översbeskyddad som han är. Han vill kunna åka med på lägerskola och han drömmer till och med om att kunna studera utomlands som utbytesstudent. Han är femton år och som alla tonåringar börjar han vilja stå på egna ben och göra uppror mot sina föräldrar. Föräldrarna älskar honom och vill hans bästa men vågar inte släppa honom lika fritt som de skulle gjort om han inte varit blind.

”Varje gång jag ser dig” eller som den heter på engelska ”The Way He Looks” är en fint berättad historia. Den visar att många av oss inte förstår hur livet är för den som inte ser, den visar hur mycket som är uppbyggt på att vi har alla fem sinnena – men den visar också på vilken styrka Leo har och hur han är som vilken tonåring som helst. Att vara blind betyder bara att inte se med ögonen, det betyder inte att vara annorlunda på något annat sätt.

Det är en fin berättelse, men inte gråtmild och inte för söt utan som ett stycke verklighet – och det var länge sedan jag såg en så vacker och naturlig kärleksfilm om unga människors kärlek. Att det är två pojkar som blir förälskade i varandra är liksom inte det viktiga, tycker jag. Det är bara naturligt. Och vackert.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Brasilien, Daniel Ribeiro, hbtq-frågor

Titta: The Jesus and Mary Chain-konsert i Brasilien

27 maj, 2014 by Jonatan Södergren

jamc

The Jesus and Mary Chain är precis hemkomna från en visit i Sydamerika. Deras spelning på Cultura Ingelsa Festival i São Paulo, Brasilien filmades och går nu att se i sin helhet en bit längre ned i det här inlägget. Följande sexton låtar framfördes:

Snakedriver
Head On
Far Gone and Out
Between Planets
Blues From a Gun
Teenage Lust
Sidewalking
Cracking Up
All Things Must Pass
Some Candy Talking
Happy When It Rains
Halfway to Crazy
Just Like Honey

The Hardest Walk
Taste of Cindy
Reverence

Arkiverad under: Musik Taggad som: Brasilien, The Jesus and Mary Chain

Tropa de Elite 2, recension

27 juli, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Tropa de elite 2
Betyg: 4
Premiär: 29 juli 2011

Tropa de elite 2 är en slags uppföljning och fördjupning av Tropa de Elite, en brasiliansk film som släpptes 5 oktober 2007.

Tropa de Elite handlade om BOPE, en elitgrupp inom militärpolisen i delstaten Rio de Janeiro och bygger på verkliga händelser i slumområden i Rio de Janeiro. Tungt beväpnande knarkligor härskar i samarbete med korrumperade poliser. Militärpoliserna anser sig vara rättrådiga och goda människor och de tar sig rätten att avrätta och skjuta ihjäl såväl knarkkungar som langare och korrumperade poliser. Filmen vann Guldbjörnen vid Filmfestivalen i Berlin 2008.

Tropa de Elite 2 är en slags fortsättning. Livet har gått vidare och händelserna utspelar sig i nutid. Personerna har åldrats och huvudkaraktären, Kapten Nascimento (spelas av Wagner Moura) blir chef för säkerhetstjänsten och hans son har blivit tonåring. Hans fru har lämnat honom och är tillsammans med en politisk aktivist på vänstersidan, för mänskliga rättigheter.

Tropa de Elite 2 är inspelad och ihopklippt på samma sätt som den första filmen, på ett sätt som gör att den känns som delvis dokumentär, med fladdriga klipp och sneda bilder emellanåt och färgsatt med i brungrumliga färgtoner. Kapten Nascimento är filmens berättarröst, precis som i den första filmen.

Första filmen var skrämmande i sin skildring av de fascistiska ideal som präglar elitstyrkor som BOPE. I Tropa de Elite 2 blir denna skildring ännu otäckare, för nu är det inte bara militärstyrkorna som tar sig rätten att härska över liv och död. BOPE har nämligen varit framgångsrika och knarklangarna har minskat och knarkkungarna förlorat inkomster. När knarkmaffian inte längre kan betala de korrumperande poliserna bryts jämvikten och poliserna ser ingen anledning att skydda knarkbrottslingarna. Istället tar poliserna över annan verksamhet i slumområdena och ser till att få extra inkomster på andra sätt, genom del av avgifter för kabel-tv, Internet med mera. Poliserna blir en form av härskare i sina bostadsområden och blir mycket attraktiva för politiker, som behöver röster. En komplicerad härva av mutor och korruption växer. Poliser kan avgöra en politikers framgång.

Tropa de Elite 2 är ingen enkel film och den skildrar ett Brasilien där rika inte blir åtalade för knarkbrott, där de fattiga lever under usla förhållanden i en slum vi knappt kan föreställa oss och kriminaliteten ökar explosionsartat och där politiken till stor del är korrumperad.

Filmen är rätt nattsvart eftersom det är så många som griper till våld och anser sig ha rätt att göra det, poliser, militärpoliser, kriminella. Men det finns glimtar av hopp bland de människorättsaktivister som finns, fast de är rätt maktlösa.

TROPA DE ELITE 2 är Brasiliens största biosuccé hittills. De första två månaderna sågs den av drygt 10 miljoner personer. Det är en hård film, med mycket våld, men samtidigt har den något att berätta, den skildrar utvecklingen i ett av de länder som ekonomiskt expanderar som snabbast. Den är spännande men ger inte en förenklad bild i svart och vitt av människor. Att göra en uppföljare kan vara svårt men i det här fallet blir uppföljaren en sevärd fördjupning och skrämmande skildring av samhället i en av de mest kriminella städerna i världen.

Om filmen från filmbolaget:
Berättelsen om världens farligaste stad, Rio de Janeiro, fortsätter i TROPA DE ELITE 2. Gatorna är fortfarande lika osäkra, men de absolut farligaste brottslingarna finns nu bland politiker och högt uppe i poliskåren. Kapten Nascimento tvingas ifrågasätta sina lojaliteter och får se gamla vänner förvandlas till fiender – och vice versa.

Regi: José Padilha

I rollerna: Wagner Moura, Irandhir Santos, Seu Jorge m.fl.

Originaltitel: Tropa de Elite 2 – O Inimigo Agora é Outro

Längd: 1 tim 55 min

Brasilien, 2010

Läs även andra bloggares åsikter om Rio de Janeiro, Tropa de Elite 2, Brasilien, filmrecension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Brasilien, Filmrecension, Rio de Janeiro, Scen, Tropa de Elite 2

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in