• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

“Mer taggade än någonsin” — intervju med Lollapalooza

1 juli, 2022 by Jonatan Södergren

Idag, 1 juli 2022, går tre-dagarsfestivalen Lollapalooza av stapeln på Gärdet i Stockholm. Kulturbloggen har mejlat med Alexander Kihlström från festivalledningen.

Vad är nytt sedan förra festivalen?
– Vi har bland annat lagt till en ny scen – The Circus! Där är det mycket fokus på up-and-coming artister och nästa stjärnskott, blandat med några etablerade namn. Utöver det så är allt lite större och lite mäktigare. Men jag tror att man behöver komma till området för att förstå vad jag menar!

Hur har uppehållet under pandemin påverkat festivalen?
– Framför allt så tror jag att det är fansen som saknat att gå på konserter och festivaler. Och vi har ju stått redo i startgroparna nu i tre år sedan första festivalen på Gärdet. Om något så är väl alla mer taggade än någonsin nu!

“Över 80 artister på 5 scener är klart unikt i Sverige.
Och att vi lyckats få en sådan bredd över alla tre dagar känns otroligt kul!”

Line-upen stoltserar med giganter som Post Malone, Lorde och Pearl Jam för att nämna några. Hur har ni tänkt när det gäller artisterna i år?
– Över 80 artister på 5 scener är klart unikt i Sverige. Och att vi lyckats få en sådan bredd över alla tre dagar känns otroligt kul! Det finns både nya spännande namn blandat med etablerade – svenskt som utländskt.

Vilken eller vilka artister är du själv mest peppad på att se?
– Oj bra fråga. Jag har velat se Pearl Jam live så länge som jag kan minnas, så den känns given. Men annars har jag några personliga favoriter som jag kan rekommendera i IDLES (söndag), Jack Harlow (fredag) och Glass Animals (lördag) – som var otroligt bra på Glastonbury häromdagen. Sen så klart några av våra otroliga headliners: Veronica Maggio på hemmaplan? Oslagbart. Post Malone med nytt album? Peppen!

Är det någon artist lite längre ner affischen som du vill lyfta fram?
– Utöver tidigare nämnda så slår jag gärna ett slag för alla svenska akter – och alla som kör på The Circus. Gå in där och njut av atmosfären. Där vill jag ändå lyfta Hannes som släppte den otroliga låten ”Stockholmsvy” nyligen!

Med Dua Lipa igår och Harry Styles idag känns Lollapalooza som en fantastisk avslutning för vad vi kanske kan kalla Stockholms Popvecka. Är det något ni förhållit er till?
– Man har inte blivit bortskämd med sådana här veckor de senaste åren. Känns superkul att kunna avsluta på topp med en internationell festival i världsklass!

Kan du berätta lite om festivalområdet, de olika scenerna och andra roliga saker som händer där utöver musiken? Något du är extra stolt över?
– Vi har våra fem scener: Tower Stage, Bay Stage, Park Stage, Perry’s Stage och The Circus. En del känns igen – men en del är nytt. Rekommenderar att man kollar in några artister på varje scen varje dag. Det blir helt olika upplevelser kan jag lova! Men utöver musiken vill jag ändå lyfta fram Kidzapalooza. Ett område för barn och familjer där man kan komma ner i varv lite och fokus är på barnen. Det blir sång, dans och upplevelser. Lek och skoj men också lugn och ro. Superhärligt om man går med sina barn!

Vad tycker du utgör ett ultimat festivalområde?
– Svårt att säga men jag tycker att Gärdet är ett perfekt område för festival. Det är stort, öppet och i centrala Stockholm – men ändå en egen oas. Jag tycker också att själva området är fantastiskt med scener, matområden (kolla in både Kullen och Dalen!), partners och roliga grejer som händer över hela ytan. Jag tycker också att all utsmyckning och alla våra härliga karaktärer som dyker upp på området är något alldeles extra. Ni förstår vad jag menar när ni kommer dit!

“Årets Lolla är riktigt drömmig.”

Hur skulle din drömfestival se ut? Inga hinder!
– Supersvårt! Men jag tycker att årets Lolla är riktigt drömmig. Och vi hoppas väl på att fortsätta på det spåret framöver också!

Hur ser det ut med mat- och dryck? Är ni förberedda på eventuella köer? Vilken mat ska en inte missa under festivalen?
– Vi har ett helt stort matprogram som vi släppte häromveckan: Lolla Eats. Man kan kolla in hela programmet på www.lollastockholm.com/lolla-eats. Över 40 restauranger och food trucks över hela området med allt från Wine & Dine till fantastisk snabbmat. Vi har Beer Fest som jag verkligen kan rekommendera, för alla oss som älskar öl så har våra partners Spendrups gjort något alldeles speciellt i år!

Jobbar ni med några etiska frågor? Tänker exempelvis på miljö, återvinning och könsfördelning mellan artisterna?
– Vi är extremt måna om att jobba med att återvinna och att minska på all sorts svinn på festivalområdet. Vi ställer höga krav på oss själva men också på våra leverantörer och partners om hur vi jobbar på plats för att ta hand om den vackra plats vi är på.

Kommer en märka av samarbetet med olika varumärkena på festivalen?
– Vi är extremt glada att kunna samarbeta med festivalälskande partners som Spendrups, H&M, Coca-Cola, VISA, ELON och Samsung. Det är tack vare våra fantastiska partners som vi får möjlighet att genomföra denna fantastiska festival. Och vi märker också hur de verkligen gör något alldeles speciellt för Lolla. Allt från dryck och smoothies när man är som varmast till roliga aktiveringar, tävlingar och fantastiska utsikter mot våra två största scener.

Arkiverad under: Intervju, Musik, Toppnytt Taggad som: Gärdet, Intervju, Lollapalooza Stockholm, Musikfestival

”Pandemin tvingade mig blicka bakåt. Jag är mäkta stolt över det vi åstadkommit”.

12 april, 2022 by Petter Stjernstedt

Alpha Games är bandets första studioalbum sedan 2016

Bloc Party är tillbaka. Med ett mörkare tema borrar bandet sig djupare ner i människans smutsigaste skrymslen. För Kulturbloggen berättar sångaren Kele Okereke om kreativitet, pandemin, patologiska lögnare och om känslorna inför den stundande turnén.

Bloc Party var bandet med stort B, indierock-ermadan från Storbritannien som under 00-talet fascinerade en hel värld med sin Franz Ferdinand-aktiga, självsäkra och poseiga rockmusik. Alpha Games är bandets första studioalbum sedan Hymns (2016). Idén kom till dem redan då under turnén med plattan. Vad är annorlunda sedan sist?
– Efter Hymns släppte vi Silent Alarm, vårt första livealbum på länge där vi framträder med låtar från skivan med samma namn från 2005. Det var en oerhört rolig upplevelse. Och vi kände åter igen den där energin som vi saknat då allt känns lustfyllt och helt rätt.

Ni har arbetat ett bra tag med nya Alpha Games. Hur kommer det sig att det tagit så lång tid?
– Det var pandemin 2020 som bromsade vårt arbete med plattan. Därmed blev processen med att skapa ny musik mer utdragen än planerat. Men nu när den snart är ute är vi superglada och lite nervösa inför mottagandet från alla fansen.

Alpha Games har i jämförelse med tidigare alster ett mörkare tema kring cynism, om människor som går över lik för att nå sina högst personliga mål.
 – Ja, det är betydligt mörkare texter än våra lyssnare är vana vid att höra. De senaste åren har jag försökt att ta in allt som händer i västvärlden med populism och ledare som egentligen vet nada om vad de sysslar med. Vi lever i ett moraliskt bankrutt tid där ledare som Boris Jonson, en förtroendevald, visar sitt sanna jag som patologisk lögnare. Och gång på gång lyckas han komma undan med det. Det gör att jag känner viss oro inför vartåt vi är på väg. Att den typen av svek från politiker får fortgå år efter år är skamligt. Situationen i både Storbritannien och världen över med presidenter som Trump och Putin vid rodret påverkade mig i valet av tematik.

– Jag visste att Alpha Games måste handla om känslan av hänsynslös ambition, vad händer när man slutar behandla människor med medmänsklighet? Vad blir det om man enbart fokusera på sitt eget och skiter i andras behov? Det var den hänsynslösheten jag ville fånga på Alpha Games.

Det är alltså en sorts reflektion av vår samtid?
–  Ja, på sätt och vis. Alpha Games fick inte bli en för politiskt färgad skiva då jag tror publiken hade missat poängen. Därför är alla situationer och karaktärer, våldet som sker i mina berättelser, personliga och inte politiskt laddade. Det blir en spegling av en viss kultur med egoism, hat och fula ord, hur backstabbing från politiker och människor med makt och inflytande kan smitta av sig på den vanliga människan och jag lägger fokus på henne.

Från vänster: Justin Harris, Kele Okereke, Louise Bartle och Russell Lissack.

Med nya skivan har ni fått nytillkomna medlemmar. Louise Battle och Justin Harris heter bandets nya trummisar.
– Ja, det har blivit en helt annan kemi inom gruppen. Det är första gången vi gör ett album med Justin och Louise. Och känslan var – ”låt oss se vad vi kan göra tillsammans”. En experiment- och utforskarlusta som jag hoppas hörs på slutresultatet.

År 2005 var ni IT-bandet. Men idag när konkurrensen är stenhård är ni en av flera indierockers med gedigen live-erfarenhet. Hur håller ni er relevanta 2022 och vad gör er unika som band?
– Det som gör oss speciella är kemin bandmedlemmar emellan. Vi är en musikgrupp som alltid i alla lägen väljer vår egen väg och inte känner pressen från andra att vara och låta på ett visst vis. Egentligen är jag föga intresserad av att blicka tillbaka men under pandemin fick jag gott om tid att reflektera över det jag tillsammans med andra har lyckats åstadkommit. Och jag kände stolthet inför bandets alla kreationer. För mig är autencitet det viktiga, att det känns trovärdigt och att min personlighet finns med i musiken. Så länge jag kan uppnå det är jag nöjd.

Du nämner pandemin. Hur har den drabbat dig och hur lyckades du under den svåra perioden att hålla dig flytande som artist?
– I och med flera omfattande lock-downs här i Storbritannien var jag mest hemma. Först var det oklart hur jag skulle gå vidare. Hur får jag utlopp för min kreativitet i ett läge då konserter inte tillåts och ett umgänge på över fem personer i taget är strikt förbjudet? Jag provade gå med i och skapade artistkonto på Instagram. Där spelade jag covers av Blog Party-låtar från förr. Det var befriande att kunna se tillbaka på ens egna verk och att känna tillfredställelse.

– För flera var det en desorienterad och läskig tid då man var tvungen att lämna det man älskade som mest bakom sig. Som tur var slapp jag det även om det nya innebar andra tanke- och tillvägagångssätt. Kanske att var det fakto att jag kunde fortsätta vara kreativ med instagram-spelningar och egna projektet Waves det som gjorde att jag lyckades överleva som artist.

Vad saknade du mest under Covid och alla lock-downs?
– Publiken utan tvekan. Att få ställa sig i ett rum fyllt med människor och att inför dem få framträda med egetskrivet material är  något alldeles speciellt. Förutom musik är barn en viktig ingrediens i mitt liv. Under pandemin fick jag och min fru ett andra barn. Och Covid gjorde att jag mest var hemma och tog hand om de små. Att nu börja turnera och tvingas vara borta från familjen i flera veckors tid känns jobbigt. Men jag har en plikt att promota plattan och ett uppdrag som innebär att finnas där för våra fans.

Singeln Traps släpptes förra året. Här får lyssnaren en riktig koffein-kick till pophit serverad. Är detta den stora hiten för dansgolvet eller varför valde ni Traps som ett smakprov inför nya plattan?
– Traps är mer än en simpel dans-hit. Det finns nåt rasande i musiken, en stark energi. Hymns som skiva var mer meditativ med ett kharma-liknande sound. Därför ville vi i bandet bjuda på något mer kraftfullt, en låt med energisk känsla som förhoppningsvis smittar av sig på lyssnaren. 

Med Alpha Games beger ni er ni ut på Europaturné med startdatum den tionde maj i La Salle Pleyel i Paris. Hur känner du inför detta?
– Ja, det var som sagt flera år sedan jag turnerade och familjen där hemma gör att jag har mixed feelings minst sagt. Men det ska bli kul att möta sin publik igen. Turnén kommer bli som ett enda stort firande av Bloc Party och vår musik. Vi har hållit på länge nu. Det gör att det finns mycket att ta ifrån. Det ska bli spännande att få sätta ihop en stark setlist och åter få möjligheten att spela inför en peppad publik. Ingen kommer att bli besviken. Bloc Party är tillbaka och vi har kommit för att stanna.

Alpha Games släpps 29 april.

Diskografi

Silen Alarm (2005)
Weekend In The City (2007)
Intimacy (2008)
Four (2012)
Hymns (2016)
Alpha Games( 2022)

Arkiverad under: Intervju, Toppnytt

Möt Eric Palmqwist – lågmäld och ärlig kompositör med nytt album

21 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Eric Palmqwist hörde vi först talas om i samband med 1990-talet och indiescenen och sedan drog han mer åt vacker folkpop med egna bandet Monostar. Mer om mer har Eric Palmqwist visat sig vara en fantastisk textförfattare. 24 februari släpper han nya albumet Värmen. Kulturbloggen fick tillfälle att ställa några frågor till denna fantastiska och spännande musiker.

Du släpper snart ett nytt album. Hur vill du beskriva det albumet?
– Jag ville försöka göra ett lågmält och närgånget album den här gången och söka mig mot ett lite mer modernt sound.
Skivan handlar till stor del om den svåra konsten att vara människa och jag tror tröst kan vara ett genomgående tema.
Det är också min hittills mest textbaserade skiva. Och eftersom Andreas Mattsson som producerat är ett geni så gav jag honom rätt fritt spelrum med produktionen. Han byggde vackra världar utifrån klaviaturer, syntar och programmeringar. Sen smög sig några gitarrer förstås in ändå…

Skiljer det sig från tidigare album?
– Den här skivan låter ganska olik mina tidigare soloskivor. Så blir det nästan alltid när jag gör något, det blir en motreaktion på det jag gjort innan. Jag vill göra något för mig nytt och annorlunda. Låtarna är till exempel skrivna på piano, fast jag knappt kan spela piano, istället för på gitarr och det är nog därför det är min lugnaste skiva hittills.

Hur har det varit att jobba med musik under pandemin?
– Det har varit extra tungt för alla i min branch. Inte minst ekonomiskt då det blev nästintill omöjligt att spela live.
När jag släppte min förra skiva ”Hej då” mitt i pandemin så gick det inte att turnera.
Det blev sammanlagt två spelningar som gick att genomföra.
Samtidigt har jag försökt vända på det till något bra så jag har försökt hålla huvudet ovanför vattenytan.
Jag har skrivit och spelat in musik hela tiden under pandemin.

Hur ser planerna ut framöver? Albumsläpp förstås, men konserter? Turneer?
– Ja nu har det ju precis öppnat upp så det bokas in en vårturné precis i detta nu.
Jag längtar väldigt mycket efter att få möta min publik live igen.

Hur jobbar du när du skapar musik? Vad kommer först, text eller musik? Behöver du någon särskild omgivning för att skapa musik?
– Det är lite olika men jag har nästan alltid nån slags ”låtskrivar-receiver” uppkopplad.
Jag samlar jag på mig melodier och textfraser hela tiden som jag spar.
Sen brukar jag försöka hitta en lite längre tidsperiod när jag kan göra en helhet av alla idéer.
Ofta åker jag ner till mitt hus på Gotland och slutför låtarna.

Du har väl placerats in under kategorin indie. Vad tänker du om det?
– Genres intresserar mig egentligen inte så mycket.
Men människor i alla tider har ju alltid velat placera in saker i fack. Det ligger väl i vår natur antar jag.
Jag är väl en indieaartist på så sätt att jag ligger på en sån label (Ella Ruth Institutet) och gör väldigt mycket själv.
Jag tycker om det direkta mötet med lyssnaren. När folk velat köpa min vinyl brukar jag ibland leverera den direkt hem till den som köpt
och blir bjuden på kaffe. Sånt är fint.

Vilken musik har influerat dig till den du är idag?
– Jag tror man influeras allra mest under tonåren, eller så var det för mig iallafall.
Då hade jag olika perioder, lyssnade på allt ifrån hårdrock till Americana till smalare Indie.
Nu lyssnar jag på allt som är bra oavsett om det är Billboard eller Avantgard-jazz.
Jag försöker vara öppen för nya saker så att jag själv fortsätter utvecklas som låtskrivare och musiker.

Berätta lite om dig själv: Var är du född? Uppväxt? Var bor du?
Har du barn?
– Jag är uppväxt på Gotland och flyttade till Stockholm efter gymnasiet där jag bott sen dess.
Min familj består just nu av min dotter och en katt som heter Katja.

Har du intressen utöver musik?
– Det kanske är lite tragiskt men musik upptar nästan all min vakna tid.
Jag är nog liksom ”lost in music” för det mesta haha…
Efter det och att vara Pappa finns inte så mycket tid kvar men jag tycker om att laga mat, promenera
och att åka ner till mitt hus på Gotland.

Läser du böcker?
Vilken är den senaste boken du läste?
J- ag läser böcker men mindre än vad jag egentligen vill då jag oftast har för många bränder att släcka.
För min dotter läser jag i och för sig varje kväll. Just nu läser vi ”Frallanböckerna” av Sara Ohlsson.
Senaste boken jag själv läste var ”Into The Wild” av Jon Krakauer.
Jag lyssnar också mycket på ljudböcker och har gjort det långt innan det blev populärt faktiskt.
Minns att jag brukade låna kassetter och cd´s på biblioteket.
Gösta Berlings Saga inläst av Per Myrberg är en stark rekommendation.

Senaste film du sett?
– Som alla andra blir det ju förstås mycket serier men jag är annars svag för bra dokumentärer och feel bad-filmer.
Senaste filmen jag såg kan ha varit ”Get Back” om The Beatles av Peter Jackson.
Ett fantastiskt tidsdokument för en musiknörd som mig.

Arkiverad under: Intervju, Musik, Toppnytt

TV-recension: Balanserad skildring av när världen anno 2015 kom till Ronneby

14 januari, 2022 by Martin Moberg

Titel: När världen kom till Ronneby

Betyg: 3+

Premiär: 9 januari 2022, Centrumbiografen Ronneby och SVT Play. 12 januari i SVT 1.

Producent: Tom Alandh

Klippning: Heleen Rebel, sfk

Foto: Kalle Segerbäck

Ansvarig utgivare: Axel Arnö, SVT

Medverkande: Intervjuade Ronnebybor, Anna Johansson, polisen Ronneby, Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm, Emma Gunler, journalist Sydöstrans Ronnebyredaktion och Roger Fredriksson, kommunalråd Ronneby m fl

Bild på Ronneby då, (faksimil: När världen kom till Ronneby”), Martin Moberg, Kulturbloggen

I söndags den 9 januari hade Tom Alandhs dokumentärfilm ”När världen kom till Ronneby” världspremiär på Centrumbiografen i Ronneby och på strömningstjänsten SVT Play. En mycket intressant dokumentär som det hade arbetats en längre tid med och som har sin huvudsakliga utgångspunkt i hur den stora flyktingströmmen från krigshärjande Syrien 2015 i nästa steg kom att påverka Ronneby som stad och samhälle.

Tom Alandh är sannerligen välmeriterad med bakgrund som journalist och dokumentärfilmare och har sedan 1970-talet gjort närmare 100 stycken dokumentärfilmer, som har sänts i SVT. Han har under årtionden träffat de flesta i vårt avlånga land och gjort dokumentärfilmer om både kända och okända människor. Monica Zetterlund, Håkan Juholt, Annika Östberg, Jan Troell, Anna Lindh och ”Nacka” Skoglund för att nämna några av dem.

Nu var turen kommen att göra en kortare reportagefilm om Ronneby inför valet 2022, så var det tänkt. Det hade nämligen kommit en ny studie om social tillit i samhället, som hade publicerats av professor Lars Trädgårdh , som visade på att Ronneby är en av de städer i landet där det är som sämst ställt med förtroende människor emellan. Ronneby hade också tagit emot många nyanlända från Syrien drygt fem år tidigare. Därför ville Alandh besöka Ronneby och under en period ta reda på varför är det så som det framgår av Trädgårdhs studie.

Väl i Ronneby kom tanken om ett kortare reportage inför valet 2022 att förändras, då det visade sig finnas flera intressanta berättelser att dokumentera. Ronneby hade också samma sommar, augusti 2020 varit i riksmedias blickfång efter omfattande skadegörelse i centrum. I stället gjordes planeringen om och det blev en timmes lång dokumentärfilm med intervjuer med infödda och nyanlända Ronnebybor, företrädare för polisen, lokalpress och lokalpolitiker m fl.

Bild på Ronneby nu, 2020-tal, foto: Martin Moberg, Kulturbloggen

Vilket jag tycker är bra, ska man gå på djupet med att skildra samhällsförändringar och hur den faktiska tryggheten kontra den upplevda tryggheten hos människor påverkas av omvälvande utrikeshändelser som det ännu pågående inbördeskriget i Syrien är, behövs det tid och en kortare reportagefilm med fokus på valet 2022 på en kvart till tjugo minuter hade inte varit tillräckligt.

Det är den positiva delen i bedömningen av dokumentären, efter att ha sett den på SVT Play. I det positiva omdömet ligger också att den är balanserad, människor med olika bakgrund i Syrien och i Ronneby och med tillhörande livsöden får tala till punkt och berätta hur man känner oaktat att den faktiska tryggheten nu har vänt mot det bättre hållet efter gemensamma insatser från samhället.

Men det fattas något eller några saker ska man säga, t ex hade man velat ta del av föreningslivets och civilsamhällets insatser för integration som direkt skalades upp då 2015 och 2016, för att hjälpa till med att ta emot de nyanlända Ronnebyborna. Det finns således mycket kvar att skildra och fråga om, låta fler människor få berätta om hur allt kom att påverka inte bara från ett negativt perspektiv.

För det bestående intrycket efteråt blir p g a det som inte kom med, oaktat att dokumentärfilmen är balanserad, rädslan hos de medverkande Ronnebyborna. De nyanlända Ronnebyborna emellertid har en något annan uppfattning. Man trivs i Sverige, i Blekinge och i Ronneby. Det finns en tydlig drivkraft att lära sig svenska, skaffa sig ett arbete och integreras i samhället man kommit till.

Så gärna en andra och uppföljande entimmes dokumentär om Ronneby producerad av Tom Alandh, med den omisskännliga rösten. En uppföljning med det som inte fanns utrymme att få med i denna dokumentär. Varför inte också ta med berättelserna om mötesplatserna som skapades och de faktiskt positiva möten människor emellan och med en annan röd tråd, hur Ronneby tillsammans liksom förr har varit van vid att ta emot nya människor. För världen har kommit till Ronneby många gånger genom historien och varje gång kommit att påverka staden och dess befolkning.

Arkiverad under: Intervju, Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: blepol, Dokumentär, integration, Kulturbloggen, När världen kom till Ronneby, Ronneby, samhälle, svpol, SVT, Tom Alandh

Möt Manuel Concha, regissören bakom Suedi

24 november, 2021 by Rosemari Södergren

Manuel Concha är en erfaren svensk filmregissör. Han har en enastående bakgrund av serier, filmer och musikvideo i sin portfolio men är själv en doldis och har inte helt klivit ut i rampljuset.
Först med filmen Suedi som släpptes i höstas berättar han mer om sin bakgrund. Suede är baserad på hans egen bakgrund och tidigare livserfarenhet. Kulturbloggen fick möjligheten att ställa frågor till Manuel Concha.

Manuel Concha är själv född och uppvuxen i Malmö men hans föräldrar kom från militärdiktaturen i Chile. Hans intresse för att skapa film började tidigt och han vann sin första filmfestival redan vid 16 års ålder. Han fortsatte att göra kortfilmer tillsammans med sina vänner, varav filmerna blev hyllade och kom att vinna ett flertal priser. Han hann också att studera film i en filmskola i Los Angeles i två år och hade gästlärare som Christopher Nolan och Oliver Stone.

I Manuel Conchas portfölj som har skrivit, regisserat samt producerat finns tv-serien ”ALEX” för Viaplay (säsong 1) med Dragomir Mrsic som blev den mest sedda tv-serien under 2017, långfilmen “Den Enda Vägen” som är inspirerad av en sann historia berättar Manuel, då hans dåvarande flickväns lillebror blev skjuten av Peter Mangs.

Kulturbloggen: Du har hunnit skapa ett brett spektrum med filmer och tv-serier, både mer spännande och djuplodande och andra mer humorfyllda, men ändå finns det alltid ett allvar i botten. Tänker jag. Håller du med?
– Ja, jag håller med. Jag kan göra olika genre men det är alltid viktigt att historien har något att säga, ett allvarligare djup.

Du har fått en hel del priser och redan som tonåring. Vad betyder det att få pris och som så ung?
– Det var avgörande för min utveckling inom film och för mig som människa. Det gav mig ett förtroende och en insikt att jag var bra på något. Var jag växte upp fanns det inte mycket framtidshopp, och att jobba med film var ett privilegium, något som en övre medelklass kunde hålla på med för det fanns inga pengar inom film sa de.

Varför blev du filmskapare? Vad fick in dig på den banan?
– Mina föräldrar. Vi gick på alternativ bio en gång i månaden. Det fanns det en gammal videokamera på fritidsgården och jag började göra kortfilmer med mina kompisar från gården. När jag var 16 år vann jag min. Första filmfestival och det gav mig just det självförtroende att jag kunde jobba med film.

Du har utbildat dig i självaste filmstaden. Hur var det? Hur tänker du att det har påverkat ditt filmskapande?
– Jag sålde ett trumset och köpte en flygbiljett till Los Angeles när jag var 17 år för att besöka skolan som jag hade läst i nån tidning och ville gå på. Jag blev kär i Los Angeles och allt som tillhör den. Jag kom till skolan och till min besvikelse hade skolan väldigt låga tekniska resurser så jag fick liksom tänka om. Det extremt positiva med den perioden var att jag fick se människan i dess olika skepnader, lära känna mig själv, växa och mogna. Sedan hade skolan väldigt bra gästlärare som Oliver Stone, Sidney Portier och Christopher Nolan. Jag var under 21 så jag kom inte in på några nattklubbar, så jag satt hemma och skrev manus och drömde om att en dag arbeta med film.

Vad skulle du vilja ge för råd åt unga som vill jobba med film?
– Ta en kamera/ mobiltelefon och börja filma. Finns en massa filmskolor i världen som är fantastiska men dom kommer aldrig göra dig till filmskapare, det är bara du som kan göra det. Man lär sig bäst film genom att göra film, att misslyckas och göra om, göra annorlunda. Träffa människor som inspirerar dig och ett team som har samma vision som du. Bara kör!

Vad är ditt nästa projekt?
– Jag har projekt som jag dragit i gång och skriver tillsammans med andra manusförfattare, något jag ser så fram emot att bli en verklighet. Det är just dom här möten som jag är tacksam till filmen. Filmen har tagit mig världen över och jag har träffat så många talangfulla människor.

Vad är ditt drömprojekt?
– Det finns ett som jag bär inom mig 🙂

Det är lite kul att Mahmoud i Suedi är uppväxt på Malmvägen i Sollentuna. Jag bor på en gata bredvid och promenerar förbi Malmvägen med mina hundar dagligen. Tidigare var Malmvägen gatan med White trash, den misstänkte Palmemördaren Christer Pettersson bodde där till exempel och gatan var rätt farlig att gå på. Jag känner människor som blev rånade på den tiden. Men sedan Malmvägen blev mer ett område med människor från andra länder har det blivit mycket lugnare och tryggare. På somrarna sitter gamla muslimska damer utomhus och det är liksom mycket lugnare än på den tiden när det var White trash.
Hur kom det sig att ni valde just Malmvägen som hans uppväxt?
– För att jag baserade filmen rätt mycket på mitt eget liv och skrev Mahmod först som Chilenare som växte upp i Sollentuna. När jag växte upp i Malmö att Sollentuna kallades för ”Chilentuna” för att så många med chilenskt bakgrund tydligen bodde där. Så det blev rätt enkelt att placera huvudkaraktären i Sollentuna. Jag ville att familjen skulle ändå bo tillräckligt nära Lidingö eller Täby som det var tidigare tänkt, så det var ett konstant hot att bli avslöjad.

Suedi är underhållande, humoristisk, men också med ett djupt allvar. Jag kunde nästan inte andas ett tag när Mahmoud/Sebastian sprang rätt in i katastrofen.
På ett sätt kan filmens sensmoral föras över till alla: som en varning för att inte vara sig själv. Vad tänker du om det?
– Det var exakt det som jag ville lyfta fram och att alla skulle kunna ta till sig. Idag tänker jag väldigt mycket på att första alltid vara mig själv och säga vad jag tycker och tänker. Förut ville jag vara en del av något och försökte vara en version av mig själv som inte var kanske direkt jag.

Vad tänker du om framtiden i Sverige: växer misstänksamheten mellan människor eller är vi på väg åt rätt håll? Kommer unga om tio år att känna igen sig lika mycket i Suedi som många gör idag?
– Jag ser ett land där ekonomiska olikheterna växer och klyftorna växer. Vi är inte på väg åt rätt håll i min mening, tyvärr. Jag tror det krävs politiska åtgärder för att nå en förändring, men rent kulturmässigt så behövs filmer som SUEDI. Filmer vi kan skratta åt varandra och hitta varandra genom varandras fördomar. Ja, jag tror definitivt att unga kommer känna igen sig om 10 år. Gör dom inte det så är det extremt positivt, då lyckades vi förändra den negativa utveckling vi ser idag.

Arkiverad under: Film, Intervju, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

Kärlekens många röster Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlekens många röster – en varm, rolig komedi om en dejt

Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

Ett privat liv Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Ett privat liv – underbart förvillande med blandning av flera genrer

Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

Den svenska länken Betyg 3 Global … Läs mer om Filmrecension: Den svenska länken – klart sevärd även om den är lite för komisk

Filmrecension: Goat: Bäst – Världen – drar åt skilda håll

Goat: Bäst i Världen Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Goat: Bäst – Världen – drar åt skilda håll

Filmrecension: Crime 101 – spännande, välspelad och inte helt förutsägbar kriminalfilm

… Läs mer om Filmrecension: Crime 101 – spännande, välspelad och inte helt förutsägbar kriminalfilm

Filmrecension: Wuthering Heights

Wuthering Heights Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Wuthering Heights

Filmrecension: Mother – visar ett mänskligt helgon

Mother Betyg 3 Svensk biopremiär 13 … Läs mer om Filmrecension: Mother – visar ett mänskligt helgon

Åtskilliga höjdpunkter i ojämn tillbakablick – Mölndalsrevyn Kanonkul

Möllan i Göteborg Premiär 10/1 … Läs mer om Åtskilliga höjdpunkter i ojämn tillbakablick – Mölndalsrevyn Kanonkul

Filmrecension: Istornet – glittrar magiskt

Istornet Betyg 5 Visades under … Läs mer om Filmrecension: Istornet – glittrar magiskt

Kulturella och kreativa branscher omsätter över 400 miljarder kronor i Stockholmsregionen

Kulturella och kreativa branscher … Läs mer om Kulturella och kreativa branscher omsätter över 400 miljarder kronor i Stockholmsregionen

Uppsättning upplöses i takt med att familjens sönderfall växer bortom kontroll – Tills stjärnorna faller ner på Göteborgs Stadsteater

Av Beth Steel (översättning Louise Amble … Läs mer om Uppsättning upplöses i takt med att familjens sönderfall växer bortom kontroll – Tills stjärnorna faller ner på Göteborgs Stadsteater

Chessparty – Sveriges största schackevent 17-18 april

Sveriges största schackevent hittills … Läs mer om Chessparty – Sveriges största schackevent 17-18 april

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in