Rouzbeh Masarrat är aktuell med en romanen ”Brinnande kåk”. Han berättar själv om romanen och varför han känner att han måste skriva den:
Romanen handlar tre karaktärer med olika bakgrund vars vägar kommer att korsas av yttre omständigheter men också till följd av deras egna handlingar. Sam är andra generationens invandrare, han bor i Husby där han inte riktigt passar in och fotbollen är tänkt som hans biljett från orten, misären och utanförskapet. Han blir dock kickad från laget då han saknar säsongavgiften, i brist på annat hänger han i centrum där den gängkriminella Karim försöker värva honom. Zakaryia flyr vistelselandet Iran för att ta sig till Sverige och förverkliga sin dröm, att kunna studera och skapa sig en bättre framtid, men tappar bort sin lillebror Hussien någonstans på vägen. Väl framme i Sverige hamnar han på ett HVB-hem där den krigsskadade landsmannen Alireza ständigt prövar Zakariyas gränser. Jonas är en medelklass kille som bor på Södermalm, efter en incident i city postar han ett olämpligt inlägg på Facebook. I skolan utmålas han som en rasist och flickvännen Moa ber om ett uppehåll. Jonas blir ensam, isolerad och deprimerad. Han flyr till mörkret på nätet där han knyter nya kontakter med personer som visar sig tillhöra vitmaktrörelsen.
Jag började skriva romanen 2016, som en reaktion på dåvarande åsiktskorridoren som jag ansåg var problematiskt. Att kalla människor för rasister var enligt mig en förenkling, och skedde alldeles för lättvindigt. Även förnekelse av omvänd rasism var något som jag fann kontraproduktivt. Jag ville helt enkelt förstå och gestalta processen där en person dras till, eller drivs till högerextremism. Under tiden jag skrev boken har samhällsklimatet förändrats, och debatten i det offentliga rummet tangerar numera till främlingsfientligt. Åsiktskorridoren var extrem, skapade frustration och ilska som ledde till nuvarande extrema tillståndet som i sin tur skapar frustration och hat mot majoritetssamhället. Jag tror att de senaste bilbränderna är tecken på detta, och att polariseringen lär fördjupas om vi fortsätter i samma spår.
På grund av detta bestämde jag mig för att ändra temat i ”Brinnande kåk” från rasism/omvänd rasism till polariseringen i dagens samhälle där en möjlig framtidsscenario gestaltas.
Inför valet ville jag därför få igång en debatt för att problematisera de strukturer och mekanismer som leder till att vissa söker sig till högerextremism, andra till kriminalitet, en annan till terrorism, och hur dessa fenomen göder varandra. I grunden och botten handlar dessa destruktiva fenomen om människor som hamnar utanför, som ur ett klass perspektiv delar livsvillkor. Dessvärre tenderar stigmatiserade/marginaliserade grupper att beskylla och bekämpa varandra istället för att blicka uppåt mot de strukturer och maktförhållanden som hindrar dem att leva ett drägligt liv. Detta är, enligt mig, upplagt för en tragedi.