• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Samtal med Peter Morén inför release av nya soloalbumet ”40”

11 januari, 2017 by Rosemari Södergren

Peter Morén, sångare och gitarrist i Peter Bjorn and John är aktuell med sitt fjärde soloalbum, ”40”, som släpps 20 januari. Kulturbloggen fick tillfälle att samtala en stund med honom inför släppet av albumet.

Titeln ”40” är en siffra, samma siffra som de år han fyller i maj. Peter Bjorn and John är ett av de svenska band som är ännu större utomlands än hemma i Sverige. Bandet bildades 1999 och hade en av sina största framgångar hittills med albumet ”Writers Block” 2006 inklusive hitsingeln Young Folks. Som soloartist är Peter Morén mycket mer på svensk mark.

Fans till Peter Bjorn and John kommer säkert att gilla soloalbumet också.
För även om han jobbar väldigt annorlunda med sitt soloprojekt och har med andra musiker, finns det i sång, text och musik helt klart likheter mellan bandets skivor och soloskivorna.

”40” skiljer sig dock för Peter på flera sätt från både bandets produktioner och sina egna tidigare alster. På ”40” har han nämligen jobbat med olika sammansättningar av musiker och producenter för olika låtar.

– Ingen mer än jag själv har hört allt eller haft ansvar för helheten, berättar Peter Morén.

Peter Morén berättar att all musik han skapar startar manuellt med ett musikinstrument. Det börjar aldrig med en melodislinga i ett datorprogram.
– Jag är väl lite gammaldags på det sättet, säger han. Men det är så jag skapar.

I samband med albumsläppet ger han en konsert den 26 januari på Fasching i Stockholm där flera av musikerna från albumet är med, men övriga solospelningar kommer han att göra med en betydligt enklare uppsättning musiker.
– På det flesta spelningarna blir det bara jag, en kontrabasist och en trummis, berättar han.

Det gör att låtarna från albumet kommer att få en annan utformning live.
– Jag gillar att det är skillnad mellan album och konserter. Live är det mäktigt när det inte är så perfekt och producerat.
Det är något kittlande med tystnaden, dynamiken och luckorna, säger han. Fast, lägger han till: vi kan få till fullt ös med bara några få instrument också.

Att han turnerar i Sverige med sitt soloprojekt är en stor skillnad mot när han spelar med Peter Bjorn and John.
– Men bandet är vi nog 90 procent utomlands, berättar han.

Men med soloprojektet håller han sig just nu mest i Sverige.
– Jag har ingen stor karriärplan för mig själv som soloartist, jag är bara glad att jag har chansen att göra detta. Jag har ett stort behov av att uttrycka mig på det här sättet också.

På pressmaterial för kommande skivan berättar han om några av spåren:

Omslag på albumet
På två spår samarbetar Peter med hyllade Zacke och producenten Mördar-Anders från Movitz. Redan 2013 gjorde dom låten ”Utomlands” ihop. ”Peter gör bara rapmusik tillsammans med Kanye West eller Norrbotten-hiphopparna”, säger Zacke själv. Övriga producentpartners på skivan är Magnus Frykberg, Daniel Bengtsson och gamla parhästen Tobias Fröberg. Tillsammans bildar deras olika stilar en slags mixtape av live-tagningar och mer programmerade låtar men alltid med Peters melodier, spel, sång och text som en röd tråd. Andra musiker och sångare som medverkar är bl.a. Lars Skoglund, Ola Hultgren, Goran Kajfes, Per ”Ruskträsk”, Anna Dager, Hanna Ekström, Melinda och André de Lange.

Ett flertal spår har kommit till på oväntade sätt, till exempel skrevs ett par låtar ursprungligen för Thorsten Flink, Magnus Carlson (Weeping Willows) och Alina Devecerski.

På skivan finns två covers. Tidigare har Peter gjort svenska versioner av favoritlåtar med Everly Brothers och Smokey Robinson. Nu väljer han istället att hylla för honom viktiga låtskrivare som redan sjunger på svenska. Den mest oväntade är kanske Robert Broberg. Hans mer okända, mörka och sökande 1970- och tidiga 1980-talsalbum har betytt mycket för Peter. Han har valt att göra ett medley på två låtar från albumet ”Vem är det som bromsar” från 1974.

Den andra är en väldigt känd och redan många gånger tolkad klassiker av Olle Adolphsson inspelad till Abba The Museums öppning där Peter medverkade. ”Sen kändes det helt enkelt som att den passade perfekt in på skivan, både textmässigt och i prodden, så den fick vara med.”

Peter Morén om albumtiteln:
– Jag skämtade först om att jag skulle kalla skivan ’40-åringen’ eller ’40-årskrisen’. Jag fyllde 40 i år nämligen. Och en del av texterna, även om de förhoppningsvis är hyfsat allmängiltiga, kanske behandlar tvivel och frågor en ofta brottas med mitt i livet. Men jag såg egentligen aldrig de där titlarna som faktiska utmanare. Så kom jag ihåg att Adele kallar sina skivor för ’19’, ’21’, ’25’, antagligen som en markör för sin ålder då hon spelade in dem. I den andan tänkte jag minnas var jag stod i livet när jag spelade in det här.

Lite fakta om Peter Morén:
Som soloartist har Morén före kommande albumet ”40” släppt tre album: The Last Tycoon (2008), den svenskspråkiga I spåren av tåren (2010) samt ”Pyramiden” (2012). På skivan ”I spåren av tåren” (2010) producerad av Tobias Fröberg medverkar bland andra Markus Krunegård och Lars Skoglund från Laakso.

Peter Morén är medgrundare till skivbolaget Ingrid.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Peter Morén

Intervju med Johan Johansson – Kapellmästare för hundratals unika gratisspelningar

22 december, 2016 by Mats Hallberg

Musikern ska INTE förväxlas med sin kände namne i huvudstaden.  Den 54-årige klaviaturspelaren kommer från Surahammar  har utbildat sig på Kävesta och omtalade Skurups folkhögskola. Efter att ha lirat med i princip alla i Örebro ville han vidare, flyttade 1986 till Göteborg.  Är en doldis som gjort musik för Emrik och Åsa Gustafsson, spelat med Sky High, Lasse Lindgren Big Constellation  Stonefunkers och många andra. Intervjuns syfte: fokus på de hundratals jam-liknande krogkonserter han hållit i under flera år. Senast jag hörde Johans trio, gästades den av ingen mindre än Jim Oblon från Paul Simons band.  Kan noteras att söndagsspelningarna  inte annonserats, sprids istället via Facebook och sms.

  Johan, Stefan Bellnäs, Tomas Olsson och Jim Oblon

Vi träffas på på anrika Kometen. Jag bjuder på Mannerströms vällagade lyxiga husmanskost. Vi  har  snackats vid ett antal gånger senaste åren, oftast när den rökande kapellmästaren kopplat av i paus mellan två set. Har ofta haft anledning att ösa beröm över vad jag hört live, då herr Johansson varit anförare. Har nämnt att det vore på tiden med ett ordentligt samtal, vilket trevligt nog blev av en måndag eftermiddag i julveckan.

Den jovialiske musikern valde att slå sig ner i Göteborg för att staden är bonnigare än Stockholm, vars storlek gör att det skulle  bli jobbigt att hela tiden tvingas bestämma allt i förväg.  Beträffande bakgrund får jag veta att pappa var jazzmusiker, att Johan haft bra pianolärare och att han i unga år lirade i ett band influerade av Talking Heads. Då var han således ingen utpräglad jazzmusiker, en etikett som nog alltid varit ganska missvisande.  Johan  bejakar dock jazz, inte minst som attityd.

Även om han är svår att hitta på nätet, vet musiker vem han är. De och vi finsmakare identifierar Johan som en svängig skönt oförutsägbar pianist.  Mannen med hästsvansen betecknas av undertecknad som musikalisk kameleont, vilket mycket beror på att han tackat ja till spelningar i olika genrer.  Man lär sig alltid något varje gång, vill inte bara förknippas med blues (har hänt att jag tackat nej till sådana gig), soul och funk.” Johan berättar att han lyssnat mycket på till exempel psykedelia jämte låtar från Brasilien och den afrikanska kontinenten. De otaliga söndagsspelningar rubriken refererar till, har varit bra tillfällen att få spela med andra från skilda sammanhang.  Väldigt gränsöverskridande tillställningar! Jag undrar om han kan plocka fram några absoluta favoriter ur musikhistorien. Första namnet blir, föga förvånande för mig som tidvis varit stammis, Thelonius Monk (kapellmästaren tar gärna in kvällens Monk i repertoaren). Andra inspirationskällor visar sig vara Greatful Dead, George Jones och slagverkaren Airto Moreira.

Konserter i eget namn inleddes för cirka tio år sedan på restaurang Jazzå. Hans trio körde skiftande, noga uttänkta temaprogram en gång varje vecka. Redan då var trognaste partnern med, nämligen Stefan Bellnäs på bas (en musikant jag hyllat i miniporträtt) som Johan betraktar som sin vänstra hand. Trion kallades skämtsamt för Johan Johanssons partyjazzband. Jazz ska vara kul, nu har den gått in i finrummet. Sedan 2012 och fram tills i somras har man under söndagar huserat på närliggande La Sombrita i Linnéstaden (ett område i Göteborg som tillhör Europas mest krogtätaste). I höstas har ny adress varit framför allt Bengans vid Stigbergstorget.  Att man hamnade på det spanskklingande tapasstället berodde på att ägaren fick nys om dem, när han önskade sig cocktail – jazz. Ett önskemål vi var obstinata nog att strunta i ganska omgående.  Genom att lyckas locka ut folk annars lugna helgdagar, har idén om fritt inträde kunnat bibehållas. Om människor inte uppskattar vad de hör kan de inte ställa krav. En nackdel med La Sombrita har varit att det ofta blir så trångt med ätande publik, att en del avstår att komma förbi när etablerade artister gästar. Intervjuaren kommer aldrig glömma när 9(!) personer ur Jive Connection klämde ihop sig, för att skänka oss oemotståndliga rytmer från Sydafrika.

Väsentliga beståndsdelar för att liveverksamheten ska funka är för det första  bra musiker / artister. Själva idén är att det ska vara som att gå in i replokalen med känslan av att slå på förstärkarna. Ganska ofta har Johans aktuella konstellation repat en gång, ibland blir det endast internetkontakt som förberedelse. När superbasisten Sven Lindvall nyligen återigen anlitades, utgick man helt från scratch.  Jammiga lekfulla inslag eftersträvas! Ibland har vi bjudit in sådana som vill ha stöpt musik, då har jag lagt in jammiga avsnitt, vilket brukar vara lika uppskattat av publik som av musiker. Johan intygar att de inte är rädda för att misslyckas. Skulle det vara på väg att inträffa, kan det rent av vara bra. Vad hände nu? Vi på scen kan bli lika överraskade som publiken.  

  Johan, Stefan Bellnäs, Johan Birgenius, Eric Arellano och Oskar Stenmark

Jag ber Johan välja ut något extraordinärt ur det rikhaltiga utbudet av stilar och skiftande sättning. Om man tittar på olika sammansättningar  som varit under söndagarna, har jag omkring tjugofem band. Det var extra kul med Åke Parmerud. Någon gång har det kommit singer & song writers som inte informerats om att vi inte enbart vill vara kompband, har hänt att vissa inbjudna blivit nervösa. Inte utan stolthet nämner han att halva Augustifamiljen (kända från SVT:s På spåret, Liseberg och självklart Håkan Hellström) varit gäster. Undertecknad minns bland andra Mattias Hellberg, Simon Ljungman och Björn Almgren. Gäster rekryteras på flera sätt. Ibland tipsar trumslagaren Johan Håkansson, ibland bjuds sådana in som mitt intervjuobjekt vikarierat hos, eller kan det vara personer han hört. Ibland får jag förslag, lyssnar då in mig innan beslut. När gäster medverkar får de naturligt nog bestämma repertoaren, även om kapellmästaren flikar in låtar som passar att jamma till. Musiker som gjort succéartade framträdanden kommer med jämna mellanrum tillbaka. Recensenten i mig har gjort många hörvärda fynd.

Jim Oblon är en multiinstrumentalist vars försörjning tryggas av att ingå i Polarpristagaren Paul Simons band. Han håller clinics på trummor, gitarr och bas.  En tidigare redaktör på Lira såg en dokumentär, tyckte Oblon var grym, som det numera heter. Ett gig med Johan Johanssons trio ordnades för ungefär tre år sedan när den sympatiske mannen var här på semester. Han gillar  Sverige, hänfördes av Höga kusten och blev imponerad av Göteborgs Konstmuseum. I höst, efter medverkan i ikoniska sångarens liveband (som gjorde tre konserter i Sverige), hade han tid över innan resa till släktingar i Polen, hörde då av sig igen. En lokal miniturné ordnades med olika trummisar varje spelning. I mina öron lät det tekniskt avancerat och härligt opolerat med fräcka licks på svart epiphone, enligt egen utsago i korsningen mellan blues och country. Han är en avslappnad lättsam person, tyckte det var skitkul att spela med oss.  Nästa år blir det förmodligen en större turné. Håll utkik!

 

Johan Johansson har befunnit sig på stora scener så som Hultsfred och Skeppsholmen. Men trivs som ni redan räknat ut bäst på intima ställen. Responsen från såväl medmusiker som publik betyder jättemycket. Vi skulle kunna jamma själva, men utan publik blir det aldrig samma sak, är kul att åka ut på en resa tillsammans. Han berättar om en man som går på spelningarna för att titta på Johan och hans reaktioner, vilket blir en del av deras show. Målet med deras event är att musiker och publik ska trivas, kunna vara sig själva, inte stiffa utan avslappnade.

Välrenommerade mångsidiga musiker som Stefan Bellnäs och Johan Håkansson har många bollar i luften. När dessa herrar medverkar i populära konserter i Hagakyrkan, tituleras de rättmätigt Göteborgs finest. Kapellmästaren hittar  ofelbart intressanta ersättare när ryggraden är uppbokad på annat håll. Ledaren för ”Johanssons boogie woogie orkester” anser att styrkan med trion är att medlemmarna är väldigt följsamma och lyhörda. Vi kan följa andra samtidigt som vi är busiga, något vi inte kan låta bli. Bella är min sidekick. Vi har ett intuitivt samarbete. Johan menar att de lägger till något, något som får övriga att åka med, bara för att det inte ska bli tråkigt. Initiativtagaren till dessa ”hyss” har en fäbless för dub  jämte  refränger från American Songbook. Dessa inslag har intervjuaren roats av åtskilliga gånger.  Hela grejen, att lyckas para ihop folk med olika bakgrund på intima inkluderande scener, måste betecknas som en pågående kulturgärning. Följdriktigt har mannen som intervjuas på Kometen, nominerats till Årets Göteborgare av sajten Göteborg Nonstop. Avslutningsvis publiceras  kommentar inhämtat från Johan Håkansson (allra mest känd för sina uppdrag i kretsen kring Totta Näslund): ”Att spela med J.J är fantastiskt. Han har ett öppet sinne för musikaliska utflykter, vilket gör det spännande varje gång. Att på söndagarna träffa olika gäster i olika genrer är utmanande. Man får vara på tårna, även socialt. Har varit väldigt 

inspirerande att få vara med om dessa resor” .           Johan, Johan Håkansson, Stefan och Anders Augustsson.

OBS Bilder från Johan Johanssons arkiv, namn på fotografer saknas tyvärr.  Kulturbloggen har fått tillstånd att publicera.

 

 

 

Arkiverad under: Intervju, Musik

Möte med Ken Loach, regissören till Jag, Daniel Blake

9 november, 2016 by Rosemari Södergren

kenloach

Stockholm hade drabbats av snökaos när världen vaknade upp den 9 november 2016 till det faktum att det amerikanska folket valt Donald Trump till president. Den brittiska filmregissören Ken Loach mötte svensk press denna snöpande dag, dagen för premiär för Stockholms filmfestival. Att första frågan handlade om det amerikanska presidentvalet var förstås oundvikligt, med tanke på att Ken Loach är en politisk filmregissör som alltid tagit ställning för de utsatta i samhället.
– Jag är inte förvånad, vi har väl sett det komma, menade han.
– Samhället har blivit hårdare och när människor känner sig alienerade, känner sig utanför samhället, är arbetslösa, sjuka och känner sig förrådda, då är det lätt att falla för den som skriker ut enkla budskap som att skylla allt på invandrare, sade Ken Loach.

kenloach2Vart Donald Trump hör politiskt är uppenbart, menade Ken Loach.
– Det räcker väl med att vi vet att en av de första som gratulerade honom till segern var Marie Le Pen, sade Ken Loach.

Öppningsfilmen på filmfestivalen är Ken Loach senaste film, ”Jag, Daniel Blake”, som skildrar Daniel Blake, en 59-årig snickare som får en hjärtattack och blir sjukskriven. Läkaren avråder honom åt det bestämdaste för att arbeta. Men försäkringskassan i England avslår hans ansökan om sjukpeng och han måste söka jobb. Men han kan inte söka jobb eftersom han är sjuk. Därför får han varken sjukpeng eller söka jobb-bidrag. Han har hamnat i en riktig Kafka-situation. I filmen skildras också Katie, en ung kvinna, ensamstående med två barn, som också hamnar i onåd hos de myndigheter som beviljar bidrag. Den unga kvinnan är så fattig att hon inte ens har råd att äta, pengarna går till mat åt barnen.

Dessa människors situation är inte särskilt unika, berättar Ken Loach. Under arbetat med att skriva manus och skapa filmen arbetade Ken Loach tätt med manusförfattaren Paul Laverty. De gjorde mycket research.
– Vi fick en del genom reportage i medier, vi pratade med människor, massor, både människor som drabbats av systemet och de som arbetar inom systemet, vi reste runt i områden som drabbats hårt och vi hörde många, många berättelser, sade han.
Egentligen är Daniel Blake och Katie inte extremt drabbade.
– Under vår research träffade vi en man som blivit sjukskriven av läkare efter en hjärtinfarkt. När han var hos sin handläggare för att ansöka om bidrag fick han en hjärtattack igen och då fick han sanktioner, avdrag av sitt bidrag, för att inte kunde medverka under hela intervjun då han fick hjärtattacken, berättade Ken Loach.

Det är ett förfärande system som det brittiska samhället består av idag, där de som blir sjuka och arbetslösa blir straffade och ska känna sig ovärdiga, de ska känna att det är de som är misslyckade, att de är deras eget fel att de inte är rika och välbärgade, att de inte kan göra tillräckligt bra CV för att bli anställda.

– Människor som arbetar inom systemet har berättat för mig att de är tvingade att utdela sanktioner varje vecka, annars får de lägre löner. Det spelar ingen roll om alla deras fall de har hand om sköter sig, någon måste få sanktion och indragna bidrag, berättar Ken Loach.

Tyvärr är det samhälle som skildras i filmen inte bara något som finns i Storbritannien. I Sverige drabbas också människor av att de nekas sjukpeng trots att de är sjuka och ersättningarna till både sjuka och arbetslösa har försämrats alltmer i Sverige. Att bli sjuk eller arbetslös innebär oftast en ekonomisk katastrof för de flesta.

– Det ekonomiska systemet har skapat arbetslösheten. Det skapar fattigdom. Vi blir intalade att vi behöver vara mer flexibla och får hotet från arbetsgivarna att om vi inte är mer flexibla då flyttar de företaget utomlands, sade Ken Loach.

Att Trump blev vald till amerikansk president är en tydlig signal att något blivit fel.
– Nu måste vi organisera om samhället. Alla måste ha ett jobb, alla måste känna att de har ett värde och bli behandlade med respekt, sade Ken Loach.

Det är vad filmen ”Jag, Daniel Blake” handlar om och det är vad Ken Loach vill förmedla.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av filmen ”Jag, Daniel Blake”.

kenloach3

Arkiverad under: Film, Intervju, Scen Taggad som: Intervju, Ken Loach, Scen, Stockholm filmfestival

Gåtfulla guldgubbar i kommande ungdomsbok

2 november, 2016 by Martin Moberg

img_5688Författarinnan Kim Kimselius, bördig från Eringsboda, skriver just nu på en ny ungdomsbok i serien om Theo och Ramona. En bok som kommer kretsa kring de gåtfulla guldgubbarna, som hittades i Västra Vång i Johannishus. Kimselius gör därför ett researcharbete på plats på Blekinge museum, och det ska bli spännande att få ta del av det slutliga resultatet. Lokalhistoria kan på många sätt vara en källa till bl a äventyrsböcker, och det i sig kan också öka intresset hos unga att läsa mer. Det apropå satsningarna som regeringen initierat på läslov som äger rum under denna vecka, när barn och unga är lediga från skolan…img_5689

Arkiverad under: Intervju, Litteratur och konst Taggad som: äventyr, Blekinge, Eringsboda, guldgubbar, historia, Johannishus, Kim Kimselius, Ronneby, Västra Vång

Så hörde han av sig, till sist…

29 oktober, 2016 by Martin Moberg

Så till sist hörde årets Nobelpristagare i litteratur av sig, efter drygt två veckors spänd förväntan på en reaktion – ja ett svar från Bob Dylan som ju har fått det finaste priset i litterära sammanhang. Frågorna, de har varit många. Hur ställer han sig till priset, vill han ta mot det? Skulle han ens komma till Stockholm i december? Men nu kan de spekulationerna läggas därhän, åtminstone för stunden.

För Dylan ringde i tisdags till Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius, och det glädjande beskedet, var att han ska försöka komma till Stockholm den 10 december för att ta mot Nobelpriset. Ett ”ja, äntligen!” lär säkert ha utbrustits lite varstans, kanske mest hos Svenska Akademien ändå. Men det finns frågor, som hänger kvar. Bl a varför detta dröjsmål…?

Jo, anledningen till att han dröjt med att svara, är att priset gjorde honom mållös. Men Dylan uppskattar samtidigt äran så mycket, det framgår i den exklusiva intervjun i The Telegraph som publicerats idag. Så sannolikheten att Dylan återfinns på hedersplats i Stockholms konserthus om drygt en och en halv månad bland de andra Nobelpristagarna, har med ens tagit ett stort kliv framåt…

Läs intervjun med Dylan här:

http://www.telegraph.co.uk/men/the-filter/world-exclusive-bob-dylan—ill-be-at-the-nobel-prize-ceremony-i/

(Bob Dylan - foto: The Telegraph)
(Bob Dylan – foto: The Telegraph)

Arkiverad under: Intervju, Litteratur och konst Taggad som: Bob Dylan, Bok, Kultur, Nobelpriset, NobelPrize, Sara Danius, Stockholm, Svenska Akademien

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Recension: Beatles utan nerv, djup eller riktning

Viktor Norën och Björn Dixgård sjunger … Läs mer om Recension: Beatles utan nerv, djup eller riktning

Filmrecension: Star Wars: The Mandalorian and Grogu – underhållning, spänning, gulligt och en riktig storfilm

Star Wars: The Mandalorian and Grogu … Läs mer om Filmrecension: Star Wars: The Mandalorian and Grogu – underhållning, spänning, gulligt och en riktig storfilm

Oanständigt hotfullt förhållande belyst inifrån – Den gröna jättekvinnan i gästspel på Redbergsteatern

Manus & regi: Vera Berzak … Läs mer om Oanständigt hotfullt förhållande belyst inifrån – Den gröna jättekvinnan i gästspel på Redbergsteatern

Brassaï på Moderna museet fångar drömmar och begär – men gäckar med sin ”objektiva” blick

Brassaï – Paris hemliga … Läs mer om Brassaï på Moderna museet fångar drömmar och begär – men gäckar med sin ”objektiva” blick

Förbluffande nivå på samspel och jazziga låtar – Pianomusik för basister med och av Den hårt arbetande basisten

Den hårt arbetande … Läs mer om Förbluffande nivå på samspel och jazziga låtar – Pianomusik för basister med och av Den hårt arbetande basisten

Recension: Sebastian Murphy gör Bellman till ett fylleslagsmål mellan dåtid och nutid

Sebastian Murphy och Svenska … Läs mer om Recension: Sebastian Murphy gör Bellman till ett fylleslagsmål mellan dåtid och nutid

Olikartad koreografi i ett gästspel att minnas – MiR Dance Company på Storan

12/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Olikartad koreografi i ett gästspel att minnas – MiR Dance Company på Storan

Fulländad fusion av verser och toner – Anna Kruse & Stina Ekblad lanserar Edit Södergran i Lerum

10/5 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Fulländad fusion av verser och toner – Anna Kruse & Stina Ekblad lanserar Edit Södergran i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in