Jag, Daniel Blake
Betyg 5
Jag, Daniel Blake är invigningsfilm till Stockholms filmfestival 2016. Ett bättre val kunde inte juryn ha gjort i dessa nyliberala tider. Det är en kuslig film om en verklighet som man inte trodde fanns. Den verklighet som man inte knappt kan förstå om man inte själv är i den. Filmen är gjord av den outtröttlige 80-årige regissören Ken Loach. Med stringent skärpa sätter han ljuset på ett samhälle som krackelerar och där de innanför och utanför har helt skilda utgångspunkter.
När den 59-årige snickaren Daniel Blake drabbas av en hjärtattack förbjuder hans läkare honom att arbeta. Tyvärr anser dock inte försäkringskassans konsultbolag att han uppfyller sjukpoängen för sjukpenning. Han blir hänvisad till jobbsökarbidrag. När den 59-årige snickaren hänvisas till en kurs i att skriva CV ,söka bidrag på dator och ringa försäkringskassan börjar en film som kunde vara en fars om han inte behövde de pengar han söker. Han ringer till myndigheter med timslänga kötider, han går sin CV-kurs och han sitter vid en dator utan reslutat. I en byråkrati där människor sakta mals ner kan inte ens den stolte, rediga och juste Daniel klara sig. Myndigheterna kan alltid hota med sina sanktioner. När han blir vän med den arbetslösa småbarnsmamman Katie försöker han hjälpa henne. Arbetslös och med två barn blir hennes utväg att köa hos den av välgörenhet organiserade matbanken för att slippa svälten.
Det är en gripande film. Många scener är så absurda att man skrattar men skrattet fastnar i halsen. Det är en rak film som många av Ken Loachs filmer. Om verkligheten ser ut så här behövs inga tillkrånglade sidospår. Det är ingen film som får en att fundera länge över vad som är rätt eller fel. Alla med en gnutta av medmänsklighet måste tycka att det är fel på ett system som bryter ner sina medborgare. Man önskar att man kunde säga ” This is England” men tyvärr känns mycket i filmen obehagligt välbekant även här.
Daniel Blake spelas av Dave Johns, en engelsk komiker och stand up artist. En bakgrund som är perfekt för rollen som Daniel Blake, som ofta drar ett skämt för att lätta på stämningen. Katie spelas av Hayley Squires som fick rollen för sin längd och sin arbetarklassbakgrund. Hennes Katie kämpar envetet för sitt och barnens liv trots alla omständigheter.
Ken Loach har fått priset Guldpalmen två gånger och han fortsätter skildra de socialt utsatta. Jag tycker att det är årets bästa film. En film som alla borde se och speciellt politiker och tjänstemän.