• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Avigsidan med att Aftonbladet tar betalt för innehåll på Internet

9 maj, 2011 by Rosemari Södergren


Handeln med kokain skördar hundratals människoliv varje vecka Men den skitiga baksidan är borttvättad bland kändisarna på Stureplan.
Det är ingressen på en artikel som finns på Aftonbladets hemsida.

Att sprida kunskapen om de hemska avigsidorna med drogerna är viktigt. Att göra det är att ta ansvar för samhället, för medmänniskor. Men att stänga inne dessa artiklar så inte alla kan läsa dem, är att göra pengar på andras olycka.

Anhöriga till missbrukare lider svåra kval. En missbrukare kör inte bara sig själv och sitt liv i botten, missbruket påverkar människor omkring i allra högsta grad.

Jag förstår att redaktioner behöver inkomster. Själv idén med att ha vissa delar av en webbplats låst är i allra högst grad diskutabel. Att låsa in webben är att förstöra webben. Att dessutom ta betalt för denna typ av artiklar, vars innehåll borde spridas till många, många, det är ansvarslöst.

Jag kommer att ha svårt att ta ledningen för Aftonbladet på allvar när de någon gång i framtiden idigneras över någon skandal i samhället. När de låser in så viktiga artiklar som dessa om narkotikans fruktansvärda följder.
—-
För övrigt är jag lika frågande som alla andra kring vad som hänt med Kamratpostens chefredaktör och SVT:s barnprogramledare Ola Lindholm. Enligt tidningsuppgifter har polisen tagit ett prov på honom som visar att han har tagit kokain. Han hävdar med bestämdhet att han inte tagit kokain medvetet.
Han är jättearg på Expressen, han upplever att de jagat honom så mycket att han och hans barn mår dåligt. I en debattartikel på Newsmill skriver han:

Expressen anklagar mig för att ljuga, men sanningen är att tidningen har haft tillgång till sekretessbelagd information i polisutredningen om mig som jag själv inte fått ta del av. Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör, jag kommer aldrig att förlåta dig dina beslut som har skrämt och stressat min fyraårige son och fått mig och min sambo att känna oss obekväma och stressade i vårt eget hem.

I sin blogg skriver Ola Lindholm::
Mitt rikskända kissprov kom tillbaka negativt för kokain, men positivt i små mängder för något som heter bensoylekgonin. Det indikerar att jag har haft kokain i kroppen. Det var chockerande att få det bekedet när man sitter och väntar på ett helt rent testresultat. Jag har under den tid som förflutit aldrig tvivlat på det. Efter ett sådant besked behöver man utreda vad som faktiskt hänt. Det har jag gjort. Och jag har helt rent samvete.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson svarar i sin blogg på Ola Lindholms kritik mot deras reporters jakt på Lindholm:
Han är känd som barnfavorit, men är nu åtalad för ringa narkotikabrott eftersom polistestet visade på kokainspår i kroppen.
Men Ola Lindholms sammanställning över kontaktförsöken är en utmärkt sammanställning över hur seriöst nyhetsreportrar bör jobba. Ett (1) mejl och fem (5) SMS på en hel månad är ju inte en särskilt intensiv jakt på medieprofilen. Två (2) försök till personliga möten och några obesvarade samtal till hans mobiltelefon är också helt normalt.
§ 13 i ”Etiska spelregler för press, tv och radio” rekommenderar att den som omskrivs ska få komma till tals. Det tar vi allvarligt på.

När det gäller mediers agerande förstår jag att Ola Lindholm upplever en hemsk situation. Jag såg löpsedlarna från Expressen i helgen där det stod med stora rubriker att testet visat på kokain. Om Ola Lindholm varit en vanlig medelsvensson skulle det aldrig tagits upp. En känd person får räkna med att bli bevakad på detta sätt.
Däremot reagerar jag på dubbelmoralen. Också Aftonbladet hade relativt stor text om Lindholm på sina löpsedlar. Indignationen kring narkotika är stor från kvällstidningarna.
Samtidigt tar då Aftonbladet betalt för artiklar om narkotikas fruktansvärda konsekvenser, artiklar som borde spridas till många.

Till Ola Lindholm skulle jag vilja hälsa: Sanningen gör er fria.
Det är ett klassiskt uttalande (bibliskt) och det ligger mycket i det. Sanningen må vara jobbig, men det är alltid bättre med sanningen.
Vad den än är.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, mediekritik, journalistik, drogmissbruk, Stureplan, kokain

Ping Netroots

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Aftonbladet, drogmissbruk, Journalistik, kokain, mediekritik, Stureplan

Kulturbloggen på en kväll med M. Ward på amerikanska ambassaden

8 maj, 2011 by Rosemari Södergren


M. Ward är en artist med många strängar på sin lyra. Hans namn är egentligen Matthew Stephen Ward, men artistnamnet är alltså M. Ward. En del har fastnat för honom när han spelar i duon She & Him tillsammans med skådespelerskan och sångerskan Zooey Deschanel och gjorde plattan Volume One. Uppföljaren, Volume Two, släpptes 2010. Sedan 2004 deltar M. Ward också i gruppen Monsters of Folk med medlemmar från Bright Eyes och My Morning Jacket. Dess första cd släpptes i september 2009.

Han är en singer/songwriter med mycket vemod och sorg i sin fina musik, ofta baserad på akustisk gitarr.
Måndag 9 maj spelar han på Dramaten. Men en hel del musik- och kulturpersoner fick uppleva en extra konsert med M. Ward i den amerikanska ambassadörens residens i Stockholm.

Att få uppleva en spelning av mer personlig karaktär, som hemma i en persons bostad är en extra upplevelse. Ja, jag vet, en amerikansk ambassadörs hus är inte riktigt vilken bostad som helst. Men det blir i alla fall en speciell upplevelse att mingla med artisten både före och efter spelningen.

För dig som inte varit inne i ambassadörens bostad kan jag berätta att den har en lång balkong med utsikt över en trädgård som vetter mot vattnet där det finns en båtbrygga och på andra sidan syns Djurgården.

Vi möttes av en kvinna som hade en bricka med grönaktiga drinkar som bestod av bland annat mint och bourbon. Drinken hör ihop med en stor hästtävling, Kentucky Derby, som hade gått i USA dagen före. För att fina den fick vi smaka på dess specialdrink.

Efter att ha minglat en timme fick vi samlas i ett rum med en massa stolar och M. Ward spelade några fantastiska sånger med akustisk gitarr. Han fick självklart stående ovationer. Första extranumret spelade han gitarr till och det sista extranumret satte han sig ner med sin gitarr och lät oss uppleva hans cover på Bowies ”Lets Dance”.

Det var ett spännande mingel. Som ni kan se på bilden här intill var vår svenske storskådespelare Stellan Skarsgård på plats. Det är M. Ward han står bredvid på bilden.

Niklas Strömstedt var också där. liksom DN-journalisten Mats Carlbom, som är ett stort fan av M. Ward.
Den specielle musikbloggaren Tom Jerry Boman var också där, liksom musikbokaren och arrangören Joel från Luger. Tommy från Sveriges bästa indieradio Gimme Indie var där. Filmsajten Headweb var också representerad, liksom Södra teatern och Eric Sundström, chefredaktör på Arena.
Det var några av de jag snackade med där i minglet medan jag knaprade på kryddstarka räkor.

Och på måndag kväll, 9 maj, spelar M. Ward på Dramaten och Kulturbloggen kommer självklart vara där och skriva mer om spelningen.

Visste du förresten att den amerikanske ambassadören i Stockholm bloggar? Här kan du följa hans blogg.

M. Wards hemsida
M. Ward på Myspace

Läs även andra bloggares åsikter om M. Ward, musik, singer/songwriter, amerikanska ambassaden, Stellan Skarsgård

Arkiverad under: Krönikor, Musik Taggad som: amerikanska ambassaden, M. Ward, Musik, singer/songwriter, Stellan Skarsgård

”En otäck underliggande ton av rasim när hiphop stoppas”

7 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Hiphopgruppen Labyrint stoppades av Växjö kommun. Någon hade hört någon av deras texter och reagerat på den, enligt vad som sägs. Texten skulle förhärliga droger.

Sveriges Radio berättar:

Labyrint skulle ha spelat på ett fritidsgårdsdisco i Trelleborgs centrum. Men när polisen uppmärksammade Växjö kommun på att Uppsalagruppens texter skulle vara drogliberala så ställdes spelningen in. Efter det stoppades också en Labyrintspelning i Värnamo.

I Dagens Nyheters pappersupplaga finns textrader som gjort föräldrar och polis upprörda:
Sitter i parken chillar för mig själv
Bara små papper så jag rullar ett L
Alight then då du vet vad som händer det är haffla
Jag har fin, hemgjor zattla, Jack, Henney, Ganja
Odlat i källaren av saxa

Javisst, det är droger som det syftar på. Men vad är skillnaden mot när en teaterföreställning i Stockholm på lördagen har premiär som handlar om narkotikamissbruk. Vad är det som säger att ingen av rollkaraktärerna i Angels of America hyllar droger?
Och för den delen: det finns en mängd rocklåtar som inte direkt tar avstånd från droger?
Dessutom: vad är det som säger att hiphoptexten hyllar narkotika? Den skildrar hur någon människa tänker.

Musikjournalisten Jan Gradvall citeras i Dagens Nyheter:
– Det sätt som Labyrint skildrar hasch kan jämföras Ulf Lundells ”Jack”. Det är ingen skillnad alls. Nu kommer hiphoppare som alla råkar ha invandrarbakgrund och då är det främmande och hotfullt.

DN skriver att Jan Gradvall menar att det finns en underliggande rasism i det som är otäck och han citeras:
– Det här är en spegling av samhället. Den publik som besöker de här konserterna är hela tiden de som blir bortvalda i samhället, som tjänar minst och bor sämst. Det här handlar om klass och det är riktigt skrämmande.

Hiphopparna har reagerat och startat ett upprop. SVT Kulturnytt berättar:
Stoppa censuren av svensk hiphop! – det är rubriken när ett 40-tal artister, låtskrivare och musikjournalister skriver under ett upprop efter att flera fall av stoppade spelningar uppdagats.
”Vi har upplevt att det nästan rutinmässigt avbokas spelningar på grund av påtryckningar, ’rekommendationer’, ibland även hot från både poliser och politiker”, står det i artikeln som är publicerad i Aftonbladet och som undertecknats av tongivande artister som Timbuktu, Mohammed Ali, Petter och Salazar-bröderna.

Själv hatar jag vad droger för med människor. Självklart vill jag ha ett samhälle som hindrar människor från att använda droger. Men det gör man inte med censur.
För det första behöver Labyrints text inte ens vara ett förhärligande av droger: det är troligen en skildring av hur någon känner, tänker och upplever något. Ska vi förbjuda artister att sjunga låtar av Johnny Cash där rånares och mördares tankar skildras?
Ska vi förbjuda teater där någon av karaktärerna hyllar brottslighet?
Hur gör vi med filmer där roller hyllar droger eller kriminalitet och våld?

För det andra är det rätt tydligt att Jan Gradvall pekar på något: Det är tydligt att det handlar om segregering i samhället.

Netroots.
Netroots igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Labyrint, hiphop, censur, klass, kulturpolitik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: censur, Hiphop, klass, Kulturpolitik, Labyrint

Kulturskolan minst lika viktig som vanliga skolan

4 maj, 2011 by Rosemari Södergren

I vår kommun är det nog närmast en omöjlighet för en ensamstående förälder med tre barn och låg lön att kunna betala lektioner i Kulturskolan ifall alla tre barnen vill lära sig spela ett instrument. Avgifterna för barnen tillsammans hamnar på närmare 6.000 kronor per termin. Till det kommer instrument som ska hyras eller köpas och oftast någon träningsbok med noter eller sånger. En hygglig gitarr är inte så billig. Om barnen dessutom ska spela ishockey eller fotboll krävs det definitivt en förälder med bra lön.

Skillnaderna mellan Kulturskolor runt om i landet är stora, berättar Dagens Nyheter.
För en elev som bor i rätt kommun erbjuder kulturskolan en avancerad musikutbildning. För den som bor i fel finns inte ens en blockflöjt i sikte.
…
Lärarförbundet har granskat verksamheten i landets samtliga kommuner och sammanställt en tabell på de bästa och de sämsta. Bästa kommun är i år Bollnäs (sjätte plats år 2010). Men här finns också 12 kommuner som helt saknar kulturskola: Arjeplog, Bollebygd, Grums, Karlsborg, Laxå, Munkfors, Nora, Sorsele, Surahammar, Torsås, Älvsbyn och Överkalix.

För varje enskild människa ger kultur ett mervärde i livet, det fördjupar livets mening på många sätt. Genom att uppleva kultur får vi insyn i andra sätt att tänka och uppleva saker, vår förmåga till medkännande kan utvecklas, vår fantasi, vår uppfinningsrikedom och vi kan få intryck som får oss att viktiga initiativ i livet och inom jobb och karriär.

Kultur ger mervärde i våra korta liv för varje enskild människa. Det är bra för samhället.

Dessutom ger det mervärde för samhället genom att det skapar jobb på massor av olika sätt, inte bara inom kulturen. Kultur vidgar människors fantasi, en viktig egenskap för forskare och vetenskapsmän, exempelvis.

Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt har redan vid flera tillfällen tagit upp hur viktig kulturen är. För varje enskild individ och för samhället. Han tog upp det i sitt första tal och han återkom till det i sitt förstamajtal och krävde satsningar på den kommunala musikskolan som en del av den ”sociala investeringspolitiken”:

Martin Moberg bloggar ofta om frågor kring kultur och skriver:

Just det det ligger allt närmare det senare alternativet för kultur det berikar barn och ungdomars vardag och får dem att växa som människor och så mår man bra av att få ta del av kulturella arrangemang på lika villkor. Det gör i sin tur att kreativiteten blir bättre och man fungerar helt sonika bättre i samhället något som inte alls föresvävat centerns starke man i Torsås. Dessutom visar kulturen och hur man från politiskt håll ser på den vilken människosyn som man har och Peter Högberg skriver:

Med dagens granskning från lärarförbundet blir bilden allt tydligare. Kulturen är en klassmarkör och synen på den visar hur man ser på människan som individ. Det finns en skillnad mellan socialdemokratiskt synsätt och borgerligt synsätt. I det borgerliga så är det mer ett åskådarperspektiv på kulturen gentemot det socialdemokratiska mer deltagande. Så hur man satsar på kulturskolan ger en signal kring vilken kommun man vill vara och hur man ser på individen.

Read more: http://martinmobergsblogg.blogspot.com/2011/05/lite-om-det-speciella-med-torsas-och.html#ixzz1LPpqMA5Q.

—-
Samhället mår allra bäst av om så många som möjligt både har tillgång till kultur av olika slag men också kan skapa själva. Både unga och gamla och alla däremellan ska ha tillfälle att utveckla sig själva inom kultur av något slag: musik, bild, skriva …
Då mår människorna och samhället bättre.
Kulturskolan är därför minst lika viktig som vanliga skolan.

Göran Johansson har också bloggat om detta.

Relaterat: Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, samhälle, kulturskolan

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Kulturpolitik, kulturskolan, samhälle

Rapport från presskonferensen för Polar Music Prize 2011 (grattis Patti Smith och Kronos Quartet)

3 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Hurra för Patti Smith som får Polar Music Prize 2011. Stort hurra för den andra pristagaren också: Kronos Quartet.

Tisdagen den 3 maj kl. 09.00 presenterar styrelsen för Polar Music Prize 2011 års mottagare av Polar Music Prize. Plats: Stockholms Stadshus, Salen Tre Kronor, Stockholm.
Så stod det i inbjudan. Jag kom dit i god tid, för vi hade fått beskedet att presskonferensen skulle starta prick 09.00. Vilket den i stort sett gjorde.

Det är lustigt med pressfotografer. Jag hade ställt mig på en bra plats för att kunna ta nästan acceptabla bilder med min lilla iphone. Det fanns massor av plats runt om, ändå kom en manlig fotograf med stora fina kameror och ställde sig precis framför mig. Han var cirka en och en halv decimeter längre än mig också så jag såg ingen.

Nå, till det väsentliga.
De två prismotiveringarna:

Polar Music Prize 2011 tilldels den amerikanska poeten och musikern Patti Smith. Genom att viga sitt liv åt konst i alla dess former har Patti Smith visat hur mycket rock´n´roll det finns i poesi och hur mycket poesi det finns i rock´n´roll.
Patti Smith är en Rimbaud med Marshall-förstärkare. Hon har förändrat hur den generation ser ut, tänker och drömmer. Den unika konstnärssjälen Patti Smith visar att people have the power.

Photo: © Michael Wilson

Polar Music Prize 2011 tilldelas den amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet. I snart 40 år har Kronos Quartet revolutionerat stråkkvartettens möjligheter, både vad det gäller stil och innehåll. Samma strikta kammarmusikaliska ensemble som Mozart och Beethoven skrev för – två violiner, en viola och en cello – kan även användas för att kommentera det världspolitiska läget, tolka avantgardistisk rockmusik och för att inkorporera musik från alla världsdelar.

Det är kul att det är två pristagare som båda är så gränsöverskridande. Kronos musik är båda klassisk och rock och de har samarbetat med en mängd olika musiker.

Priset som uppgår till 1 miljon svenska kronor till varje pristagare, delas ut tisdagen den 30 augusti i Stockholms konserthus av den svenske kungen. Utdelningen ska direktsändas i tv4.

Vi var säkert tio journalister och personer från musikbranschen som dök upp redan vid halvnio när fikat började. Om du är nyfiken på vad fikat bestod av så var det småfranska med ost och skinka. De av oss som inte äter kött hade inget annat alternativ än att plocka undan skinkan. Inte hela världen. Det var ju inte för fikat som vi var där utan för att vara de första som fick reda på priset. Jag skickade sms direkt till medarbetare på Kulturbloggen, så de visste innan de stora drakarna hade fått ut det på sina webbplatser.

www.polarmusicprize.org från kl. 10.00 tisdagen den 3 maj.

Polar Music Prize Fotoutställning 29 april – 5 maj
Mellan den 29 april och 5 maj pågår en fotoutställning i Kungsträdgården inkluderat alla pristagare från allra första prisutdelningen.

Tidigare pristagare:
1992 Sir Paul McCartney och de baltiska staterna
1993 Dizzy Gillespie och Witold Lutoslawski
1994 Nikolaus Harnoncourt och Quincy Jones
1995 Sir Elton John och Mstislav Rostropovitch
1996 Pierre Boulez och Joni Mitchell
1997 Eric Ericson och Bruce Springsteen
1998 Ray Charles och Ravi Shankar
1999 Stevie Wonder och Iannis Xenakis
2000 Bob Dylan och Isaac Stern
2001 Burt Bacharach, Robert Moog och Karlheinz Stockhausen
2002 Sofia Gubaidulina och Miriam Makeba
2003 Keith Jarrett
2004 B.B. King och György Ligeti
2005 Gilberto Gil och Dietrich Fischer-Dieskau
2006 Valery Gergiev och Led Zeppelin
2007 Steve Reich och Sonny Rollins
2008 Renée Fleming och Pink Floyd
2009 José Antonio Abreu och El Sistema och Peter Gabriel
2010 Ennio Morricone och Björk

Utsikten från salen i Stockholms stadshus där priset tillkännagavs är rätt magnifik.

Och massor av medier var där.

Mackorna var OK.

Lite förmingel.

Relaterat:
Aftonbladet, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Svenska Dagbladet, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Patti Smith, Kronos, Polar Music Prize, presskonferens, musikpris

Arkiverad under: Krönikor, Musik Taggad som: Kronos, Patti Smith, Polar Music Prize, presskonferens

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Sida 77
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in