• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Precis rätt läge för tv4 att lägga ned Idol

10 december, 2011 by Rosemari Södergren

Amanda Fondell vann sista omgången av Idol.

Finalen stod mellan denna blonda unga kvinna och den något bredare unge mannen Robin Stjernberg.
Besökssiffrorna har dalat för Idol – och jag har märkt bland rätt många i min omgivning att intresset och engagemanget för programmet dalat. Det sista är förstås ett högst ovetenskapligt konstaterande. Men min omgivning brukar ha en känsla för läget. Läget är att programmet Idol inte känns fräscht längre.

Juryn har inte känts särskilt kul. Det hjälpte inte att ta in två nya för att ersätta snygg-Andreas. Jag tror inte att det hade varit bättre om Andreas stannat kvar heller. Andreas hade nog en intuition för när det var bäst läge att hoppa av. Han hoppade av när programmet stod på sin topp.

Nu dalar det.

Lite synd är det om de ungdomar var med med i sista omgången och speciellt de två som blev finalisterna. Det blev en slätstruken omgång utan deltagare som stack ut. Det är inte deltagarnas fel, det är juryn som inte klarat av ta fram fler individualister med egen utstrålning och stil. Programformen som den tolkas på svenska är dessutom osedvanligt bra på att döda personligheter. Ibland har någon person som tycks haft en stark personlig utstråling lyckats komma bland de tio. Ganska snabbt slipas det speciella bort och kvar står en blek kopia som inte ens trivs med sig själv längre. Så har det sett ut via tv-rutan i alla fall.

En annan person som lyckades dra när programmet stod på topp var programledaren Peter Jihde – och som också fick en rätt blek kopia att ta över. Nye programledaren Pär Lernström har väl verkat snäll och rar, men Jihde har något mer, en stark egen personlig utstrålning som gjorde att han tillförde något eget till programmet.

Det är skönt att Idol ska sluta. Det är precis rött läge för tv4 att lägga ned programmet. Besökssiffrorna har dalat men inte till katastrofal nivå. Programmet är på nedgång, publikintresset är inte borta, men det är inte lika stort som när det var på toppen. Tendensen är tydlig, Idol har haft sin tid.

Medierna har ju också en stor känsla för vad som säljer. En tydlig signal är att nu, dagen efter den stora finalen mellan Amanda och Robin, står det ingenting om vem som vann på Aftonbladets förstasida. Då har intresset dalat.

Relaterat: Resumé och Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Amanda Fondell, tv4, Idol

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Amanda Fondell, Idol, TV4

SVT avstår att utveckla appar: argumentet är att vara oberoende

9 december, 2011 by Rosemari Södergren

Sveriges Television var ju tidigt ute med att utveckla sin SVT Play-applikation. Men nu meddelar vårt svenska public serviceföretag inom tv att företaget avstår från att utveckla så kallade appar, applikationer till smartphones som Iphone och Android.

På SVT:s hemsida förklarar företaget:
Appar, oavsett om det är för mobiler, datorer eller tv-apparater, är ett område där SVT medvetet valt att just nu inte vara en aktiv aktör. Till skillnad från många andra tv-bolag har vi valt att avstå från kostnadskrävande specialanpassade lösningar. Vi bygger långsiktigt för en internetupplevelse som fungerar på apparater baserade på webbstandarder och webbläsare. På så sätt gör vi det enklare för alla, i stället för bara en del.

Dagens Media rapporterar om detta:
Lansering av appar på App Store och Android Market innebär också ett beroende av tredje part som ska godkänna och lägga ut nya versioner.

– Det har aldrig varit något problem med att de velat censurera vårt innehåll, men som alltid när man jobbar med en tredjepart tar det längre tid. Det går mycket snabbare att justera en webbsida som ligger hos oss. Använder man länkappar behöver de inte ändras då heller, säger Johan Wahlberg.

Jag tror att det är många företag som borde ta sig en liten funderare kring inte bara appar hos Apple eller Google utan också hur de bygger in sig i Facebook. Genom att utveckla sin egen webbplats har ett företag eller en organisation kontroll över sitt innehåll, genom att lämna ut det till Facebook hamnar de i ett beroende av ett företag.

Facebook är som DN skriver en miljardindustri idag. Många företag skapar Facebooksidor och får kunder som registrerar sig där. Information som företagen alltså lämnar över till Facebook att hantera.

Jag tror företag och organisationer bör göra som SVT: fundera över sin strategi och inte bara springa utan att tänka med den stora flocken.

Relaterat om Facebook hos DN1 och DN2.

Läs även andra bloggares åsikter om SVT, Apple, Google, Iphone, appar, Android, Facebook, ekonomi, företag

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: android, appar, Apple, ekonomi, Facebook, företag, Google, iphone, SVT

Steg för steg rustar regeringen ned demokratin – jag är djupt oroad – och då snackar oppositionen om mobilnät

8 december, 2011 by Rosemari Södergren

Vad var det jag sa? Jag var långt ifrån ensam om att varna för FRA-lagen som ger FRA rätt att spana på svenska medborgare. Det kommer inte att dröja innan detta missbrukas och det kommer inte att dröja tills andra får tillgång till FRA:s insamlade spaningsresultat. Och nu är vi där. Utan att skämmas ett ögonblick föreslår nu högerregeringens justitiedepartement att även Säpo och Rikskriminalpolisen ska få tillgång till signalspaning.
DN rapporterar:
Nu föreslås Säpo och Rikskriminalpolisen få möjlighet att inrikta signalspaningen i syfte att ”kartlägga strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen”, som det står i promemorian.

Att övervaka sina medborgare är något som är typiskt för diktaturer. Ett annat kännetecken på en diktatur är att makthavarna kör över demokratiskt framröstade beslut. I somras röstade riksdagen för att de tidigare reglerna i sjukförsäkringen skulle återinföras. Men när höstbudgeten presenterades stod det klart att den moderatstyrda regerigen kör över riksdagen och skjuter upp frågan.

Slussen är ytterligare ett exempel. För att få igenom nya Slussen har alliansen i Stockholm anlitat reklambyråer, tystat ­tjänstemän och nonchalerat experterna. När det viktiga ­beslutet fattas på måndag har ­demokratin satts ur spel, skriver Kajsa Althén i DN-debatt.

Det är allvarliga brister under processens gång osm Kajsa Althén tar upp.
Självklart är det några goda tjänstemän på Stadsbyggnadskontoret som ställer upp på sina arbetsgivare och försöker tysta ned anklagelserna.

Uppenbarligen råder en tystnadens atmosfär inom regeringspartiet. Flera moderata politiker har vittnat om hur den interna debatten inom regeringspartiet tystas ned.

Alliansfritt berättar om ett av de grövre:

 I Uppsala meddelade idag moderatpolitikern Hannah Frisell att hon lämnar alla uppdrag hon har för partiet. Detta på grund av vad hon anser vara en utbredd rasism bland Moderaterna i kommunen. Ekot:

-Det finns en hel del inom moderaterna som inte gillar andra från andra nationaliteter. Jag orkar inte kämpa mer, hos några som inte vill ha mig, säger Hannah Frisell.

 

Sorgligt nog försvagas alternativen/oppositionen nästa dag för dag. Ett parti som Socialdemokraterna borde höras högt och ljudligt. De borde protestera mot nedskärning av demokrati, det borde vara högljudda om både detta och om vårdskandalerna.

Istället talar S om mobiltelefonnäten. Jovisst, det är en rättvisefråga att alla ska kunna ha tillgång till mobiltelefonnät. Men det finns rätt mycket annat som är oändligt mycket viktigare att ta tag i nu.

Inte konstigt att en del öppet talar om att S förlorat kompassen. Niklas Nordström skriver i en debattartikel i GP:

Hur blev det så här? På några få år har Socialdemokraterna tappat sin politiska kompass för att följa med sin tid, gå sida vid sida med väljarna och utveckla politiken för den tid man lever i och den framtid man vill ha. Det som förut var Socialdemokratins styrka, att ständigt utveckla pragmatiska lösningar på olika samhällsproblem, är som bortblåst. Det finns på kommunal nivå där S fortfarande vinner val med populära ledare, men nationellt verkar det långt borta. Istället blir debatten alltmer principiell med krav på renlärighet.

Hmm? Skumt. En kompass? S bars upp av en bred folklig rörelse när S formade Sverige. Om folkrörelsen inte finns spelar det nog inte så stor roll hur många kompasser som finns.

Läste idag ett blogginlägg av Erik Laakso som tröttnat på S och nu är partilös:
Problemet är egentligen inte att människor kallas “förrädare”, “femte kolonnare”, “högerlakejer”, “köpta”, “infiltratörer” eller bara det enkla “högersossar”. Jo, det är naturligtvis ett jätteproblem men på en annan nivå. Det stora och grundläggande problemet är att partiledningen ger sitt tysta medgivande till att sånt får förekomma. Antingen vet de inget om vad som pågår i det parti de är satta att leda eller så är det ännu värre, de vet om det men gör inget åt det.

Måste säga att jag förstår honom.

Jag sökte ett jobb på S-kansliet för något år sedan och försökte minst tio gånger att få tag på mannen som i annonsen angavs som kontaktperson.Han hette Hans i förnamn och efternamnet började på D.
Han svarade inte ringde när jag ringde upp. Jag läste inte telefonmeddelanden och bad honom ringa upp. Jag hade några frågor kring den utlysta tjänsten. Han ringde inte tillbaka. Han uppfyllde inte på något sätt de minimikrav på anständighet som hör till en person som ska anställa några. Det spelar ingen roll hur mycket man har att göra.

Det visar på en ruggigt nedlåtande inställning gentemot de partimedlemmar som söker arbete inom partiet. Om en sådan inställning genomsyrar ett parti, då är det ingen folkrörelse längre. Ett S som förtvinar är ett svek mot medborgarna som har har rätt till ett alternativ när de styrande så uppenbart för oss mot ett alltmer odemokratiskt samhälle.

Nu tror jag att det kan så hur som helst med S. Det finns människor runt om i världen som börjar reagera på att klyftorna ökar i världen. Occupy-rörelsen är ett sådant exempel som medier försöker tysta ned.

Om S inte står upp för demokrati, för allas lika värde – då kommer andra grupper att bildas som står upp för det.

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, FRA-lagen, Socialdemokraterna, Juholt, kompass, Niklas Nordström, Moderaterna

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: demokrati, FRA-lagen, Juholt, kompass, Niklas Nordström, socialdemokraterna

Det är inget modernt med att sänka ungdomars löner och låta gamla ligga på nedkissade blöjor

3 december, 2011 by Rosemari Södergren

Det är ingen modernt med att sänka ungdomars löner och låta gamla ligga på nedkissade blöjor.
Håkan Juholt, Socialdemokraternas partiledare talade på lördagsförmiddagen för 120 aktiva socialdemokrater som samlas i Stockholm två dagar för ett arrangemang som kallas Förtroenderådet.

Ämnet för konferensen är ”Nystart”.

Det är klart att ordet ”Nystart” är en lek med ord och en anpassning till mediavärlden och den politiska marnadsföringen som styrs av reklambyråer. Högerpartiet Moderaterna har ju lyckats rätt väl med i denna genre genom att kalla sig ”Nya Moderaterna” och nya arbetarepartiet.
Hur lättlurade är människor egentligen? Nya?
Finns det egentligen något nytt i världen? Är det inte samma gamla kamp? Precis som Håkan Juholt tog upp i sitt tal. Det är ingen nytt i att de grupper som har allra mest vill ha mer och att de som har minst har svårt att få bättre villkor.

Konstigt egentligen, för den som har lång och fin utbildning får ju inte sämre utbildning för att fler får chansen att utbilda sig. Den som har ett fint stort hus bor ju inte sämre för att fler får bostad. Den som har bra sjukvård får ju inte sämre för att andra som är sjuka får bra vård.

Nystart är förstås bara ett sätt att anpassa sig till medieliturgin. Det handlar inte om att starta med något nytt, det handlar om att formulera politiken för människor idag.

På vägen hit samtalade jag med en man som berättade att i hans kommun, Sundbyberg, bor många välbärgade som inte förstår det vi berättar om att barnfattigdom och hur illa människor far när de blir sjuka under längre tid eller blir arbetslösa. Men de som inte ser hur samhället raseras när fler hamnar i det som kallas ”utanförskap” begår flera misstag. Alla mår sämre av ett samhälle som inte ger alla människor tillträde och samma möjligheter. Men de kan själva falla och det kan gå snabbt.

Jag träffade en kvinna för några dagar som i tjugofem år arbetat på bokförlag och haft bra lön och betalat in mycket i skatt. Bokförlaget skar ned på verksamheten för några år sedan och den här kvinnan startade då eget företag som konsult och projektledare. Det gick bra i drygt ett år men sedan blev det sämre tider och hon fick inte lika många uppdrag utan levde på sina sparpengar. Nu är hon arbetslös och a-kassan hon får är 4.000 kronor i månaden. Trots att hon arbetar i så många år.

Högerpartierna i regeringen har dragit ned rejält på sjukförsäkring, a-kassa och liknande. Avgrunden kan stå bakom nästa hörn och vänta på vem som helst. Vill vi ha ett samhälle där det betyder katastrof att bli sjuk eller arbetslös?

Staffan Lindström rapporterar också härifrån:

Äntligen stod partiledaren i talarstolen.

Predikandes för redan frälsta, något han är van vid efter senaste tidens turné runt i partidistrikten.

Han levererade ett tal långt utöver det manus ni kan läsa på nätet.

En hel del hård kritik mot Reinfeldt och moderaterna med utgångsläge i Reinfeldts varning för visioner.

Johan Westerholm har också skrivit:

Var det något jag saknade? Naturligtvis massor men vägen Håkan Juholt nu anträder känns som den är i rätt riktning. Realistiskt, ansvarstagande och pragmatiskt i dagspolitiken. Nu återstår de skarpa förslagen, de konkreta och begripliga förslagen och den resan kommer inte bli smärtfri. Olika behov kommer behöva vägas mot varandra och som alltid. Att prioritera mellan två angelägna behov innebär att vi måste ibland välja bort. Och här kommer jag att kanske främst ge Tommy Waidelich motstånd, jag är inte helt övertygad om hans resonemang kring Euron. Som stöd har jag stora delar av finansmarknaden som med fasa ser hur vi förespråkar ekonomiska massförstörelsevapen.

Mer också hos Helena Ericson.

Det är klart att det vimlar av pressfolk här. Det lustiga är att allt Aftonbladet får ut av arrangemanget här är att S-ledaren inte har förtroende bland sitt folk. Man kan undra om Aftonbladet befinner sig på samma plats?

Mer i medierna:
SVT, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, nystart, ord, politik, samhälle, Juholt, Aftonbladet

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Aftonbladet, Juholt, nystart, ord, Politik, samhälle, socialdemokraterna

Varför ”Oslo 31 augusti” är en av årets viktigaste filmer

28 november, 2011 by Rosemari Södergren

”Oslo 31 augusti” är en film som handlar om en dag i Anders liv. Anders är kulturjournalist och narkotikamissbrukare. Han är inlagd på ett behandlingshem och har några veckor kvar av sin behandlning då han får ledigt en dag för att åka på en anställningsintervju i Oslo.

Filmen hyllas av kritiker och vann Bronshästen på Stockholms filmfestival.

Anders passar på att träffa en vän den dag då han är i Oslo och han har också planerat att träffa sin syster. Vi som ser filmen vet att Anders försökte att ta livet av sig på morgonen innan han åkte iväg till Oslo, vi ser livet som pågår runt honom med hans ögon. Vi ser det med de ögon den har som är redo att släppa greppet om livet.

Det är så starkt och regissören slår med filmen hål på en myt som de flesta i vårt samhälle gått på. Myten att alla som fastnar i drogmissbruk kommer från en trasslig bakgrund.

Så fort medier berättar om någon som lyckats ta sig ur ett drogmissbruk är det en man (oftast en man i alla fall) som vuxit upp med den biologiska pappan frånvarande och styvpappan super och slår mamman och barnen och mamman är missbrukare och de bor i ett ghetto. Även om det är en kvinna som tagit sig ur ett missbruk och skildras kommer hon garanterat från en riktigt trasslig bakgrund.

Det här är en myt som inte bara journalisterna fallit för. Nyligen rapporterade utredaren Irene Wennemo i en rapport att många unga pensioneras bort från arbetsmarknaden.
Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom.

Wennemo drar samma gamla slutsats, grundat på förutfattade meningar: dåliga uppväxtvillkor.

Nu handlar hennes rapport inte om drogmissbrukare, eller rättare sagt det kan den ju visst göra. Många med psykiatriska diagnoser självmedicinerar, det vill säga tar till droger för att lindra sin oro och ångest.

Nu är det inte så att detta är något som bara underklassen gör. Det finns människor i alla samhällsklasser som har psykiatriska problem och som fastnar i drogmissbruk. Som filmen ”Oslo 31 augusti” visar: en man som Anders som har föräldrar med bra inkomst, trygg miljö och som ställer upp på honom och Anders själv har en bra utbildning och hade ett bra arbete trots att han fastnade i drogmissbruk.

Okunskapen är förödande bland allmänheten om hur droger påverkar människor. Uppenbarligen är det bekvämt att skylla alla problem och misslyckanden och svårigheter på dålig uppväxt. Det är bara det att då når vi inte fram till någon lösning. Det är ju till och med så att myten blir ytterligare ett problem, en fördom till för missbrukaren och de anhöriga att utstå.

Rent medicinskt, rent kemiskt, är det fastställt att varenda människa som använder droger får en depression när han/hon försöker sluta med drogen. Alla droger ger depression när någon slutar med dem. Det är en ren medicinsk följd av detta. Att Anders har en djup depression är klart tätt knutet till drogmissbruket. Det går inte att skilja depressionen från drogmissbruket som Bernt Eklund gör i Expressen:

Louis Malle berättade i princip samma historia i ”Tag mitt liv” 1963, han förstärkte ångesten med dramatisk klippning.
Joachim Trier – bara avlägset släkt med Lars – följer en rakare berättarlinje och gör en saklig rundtur i dagens Oslo – före Breivik – och in i en ensam mans djupa depression.
Tillsammans med Anders Danielsen Lie, som är omtumlande bra i rollen, skapar han en nästan alldaglig bild av den hisnande tomheten bortom såväl droger som vardagsrutiner. En värdig vinnare.

Visst, jag nekar inte till att många som växer upp med trassliga familjer också hamnar i drogmissbruk. Men det är ett välkänt problem och dessa människors berättelser får vi redan höra. Men kanske det till och med är så att det är stärkande för människor i medelklassen och uppåt att vi alla tror att det framför allt är underklassens problem. Det blir som en stämpel på alla som hamnar utanför samhället. En stämpel som skyddar alla de som inte hamnar där, ja ni vet de kan tänka på dem som offer och att de själva inte är i riskzonen.

För alla som hamnar i missbruk och inte kommer från trasslig bakgrund blir det en dubbel börda, på grund av detta. Ännu mer skam och skuld trycker ned dem.

Vem som helst begriper ju att om vi ska kunna ta itu med problem måste vi kunna identifiera problemen. Om människor som fastnar i missbruk automatiskt placeras i facket usel uppväxt då har vi missat chansen att hjälpa.

SVT tar upp frågor kring människor som begår självmord, inte drogrelaterat utan överhuvudtaget. Här kan vi till exempel läsa om de tecknen som kan finnas.

Att människor begår självmord är tragiskt, mycket tragiskt, och drabbar de anhöriga hårt. Det är samma sak med drogmissbruk, det drabbar de anhöriga svårt. En tredjedel av alla som fastnar i missbruk dör av sitt missbruk: genom olyckor, överdoser, medicinska följer av missbruk, självmord, mord …

Det är tragiskt och drabbar så många. Om vi kunde ta bort skygglapparna och inse att drogmissbruk kan drabba vem som helst, från vilken bakgrund som helst: då skulle vi ta ett stort steg mot att kunna ge stöd i kampen mot drogerna. De anhöriga skulle inte stämplas som usla, de som i sitt jobb möter drogmissbrukare och deras anhöriga kan sluta att bemöta dem som underklass, den som missbrukar skulle få hjälp för att ta itu med de verkliga problemen.

Du har väl inte missat vår intervju med Joachim Trier, regissören till Oslo 31 augusti.

Läs även andra bloggares åsikter om missbruk, film, droger, narkotika, fördomar, myter

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Droger, Fördomar, Missbruk, myter, narkotika, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in