företag

Svenskt Näringsliv har haft ett välordnat stort arrangemang idag, torsdag 19 augusti, då de bjudit en massor av företagare från små och stora och mellanstora företag och opinionsbildare av olika slag: politiker, bloggare, krönikörer, journalister för en dag fylld av mingel, rundabordssamtal, intervjuer och paneldiskussioner till Entreprenörsmotet 2010.
Vid varje bord var en person ansvarig för att blogga om samtalen och stora vita dukar visade live från twitterflöden, facebookdiskussioner och bloggar. Under paneldiskussionerna togs frågor upp direkt från exempelvis twitter. Arrangemanget livesändes också via webb-tv så deltagare kunde ställa frågor via twitter utan att vara där.
Entreprenörsmötet 2010 var ett föredöme i hur sådana här möten kan göras interaktiva.

För min del började dagen med att jag fått en debattartikel på Newsmill om hur viktigt det är för samhället att underlätta för kulturarbetare så de kan starta och driva eget eller kombinera eget företag med anställningar av olika slag.

Jag tog upp detta i artikeln i Newsmill:

Att starta eget får inte vara bara förbehållet de människor som kommer från övre medelklassen och uppåt och är trygga med att stå på egna ben. Trygghetssystemen måste bli mer flexibla och kunskapen om hur det går till att söka riskkapital måste spridas.

Och nu kommer till den punkt på Entreprenörsmötet där jag är besviken. De sju riksdagspartierna var representerade i en paneldebatt. Första halvan av den debatten var lite väl mycket av pajkastning, men programformatet hade lagt relativt mycket tid på politikerdebatter så moderatorn Lars Adaktusson kunde vrida debatten till lite mer konstruktiva diskussioner också.
Men ingen, inte någon från de sju partierna tog upp det.
Sverige behöver ju många fler entreprenörer och fler som startar och driver företag. Var ska jobben skapas annars?
Alla kan inte jobba inom stat, kommun och landsting.
Men då måste många fler kunna känna sig bekväma med att starta eget företag.
Det får inte fortsätta vara en klassfråga.
Företagande måste bli mycket större och bredare än så.

Vid det bord där jag satt och vi diskuterade märkte vi snabbt att även om vi kom från olika bakgrund hade vi rätt lika inställning till en hel del. En av mina bordsgrannar jobbade på åkeri. Han berättade att dessa ofta gått i arv, ibland i flera generationer. Men nu står åkeribranschen inför ett läge där de vill att fler ska våga ta klivet och starta egna åkerier. Då kan det vara människor som inte alls kommer från företagfamiljer. Det kan vara jättesvårt att våga starta eget om ingen i ens omgivning har eget företag. Om alla tycker det är fel att lämna fast anställning. Om alla avråder och tycker att det är otryggt att ha eget, då kan det vara svårt att våga.
Det handlar också om att veta hur det går till, att veta hur det går till att göra en affärsplan, att våga gå till banken för att få finansiering och kunna presentera sin företagsidé. För en del handlar det om att ha någon form av försörjning under uppstartsdelen.
Det finns mycket samhället kan göra för att förbättra för den som vill starta eget.
Rådgivningscenter och startaegetbidrag, mer flexibla trygghetssystem och utbildning tidigt i skolor om arbetsliv och om företagande.
Fler prao- och praktikplatser.
Lättare att byta yrke under karriären, lättare för den som vill pröva att driva eget.

Tyvärr går det inte att komma förbi: det finns en tydlig klassaspekt på detta.
Den som kommer från arbetarklassbakgrund har ofta inget stöd i omgivning för att driva eget.

En kvinna som intervjuades på entreprenörsdagen driver ett företag med mobila förskolor. Hon berättade att hon kom från klassisk arbetarbakgrund:
– Med Luther på ena axeln och Olof Palme på den andra.

Det tog två år för henne som chef för eget företag innan hon vågade erkänna för sig själv att hon var VD.

Thomas Harman var också där och bloggade om mötet.

Ett konkret område där det måste till förändringar gäller flexbilitet och trygghet. Även en entreprenör kan bli sjuk eller måste få vara pappaledig. Det är uppenbart att trygghetssystemen är för stelbenta idag.

Ofta stoppas människor in fack som de sedan förväntas tillhöra. Exempelvis tar reglerna idag inte hänsyn till att samma person under en och samma månad kan vara både föräldraledig, sjukskriven, anställd och entreprenör.

Så antingen har politikerna inte insett att det där med att vara entreprenör och att vara företagare inte är något som alla samhällsklasser, eller så var deras debatt idag ett bra exempel på konsten att gå som katten kring het gröt

Peter Soilander var också där liksom Jöran Fagerlund och Mary på Moderata karameller och Alexandra.

Läs även andra bloggares åsikter om entreprenörskap, företag, samhälle, politik, kulturpolitik, Svenskt Näringsliv