Teaterkritik

Manus & regi: Benjamin Blomqvist

Skådespelare: Axel Isaksson och Nils Jensen

Premiär på Hagateatern i Göteborg 17/1 2025

Spelas 18/1 och därefter på turné

Fick inbjudan redan i oktober. Och igår på premiären visade det sig att denna relativt nybildade frigrupp har en hängivna skara följare vilka med besked fick använda sina skrattmuskler.. Då och då spetsades scener genom blinkningar jag inte lyckades avkoda, likt internt inlagda skämt som stundtals gick mig förbi. Den könsmixade sextett som utgör Teater Jubel har samtliga en bakgrund på Wendelsbergs musikal- eller teaterlinje i Mölnlycke. Den har jag erfarenhet av genom att mamma åtskilliga år bjudit på biljett till proffsiga Wendelsbergsrevyn och ett år för länge sedan tog jag del av folkhögskolans teaterfestival. När ungdomarna i frigruppen examinerades från teaterproduktionsåret 2023 uppstod en lust att fortsätta tillsammans. Under första året var man häpnadsväckande flitiga och gjorde hela 70 föreställningar.

Benjamin Blomqvists smarta relationskomedi utspelas på en pr-byrå där stress och rädsla råder. En miljö tacksam att skoja om där klyschigt värdeladdade begrepp florerar, en märklig management-kultur vi lärt känna från tv-serier och filmer. Utgångspunkten för dennes manus är att kvinnliga chefen (innovativt sätt att vända på woke-stereotypen om könsmaktsordning) under vars tyranni Bulten och Ankan lider, fått ett uppdrag å byråns vägnar att lansera läsfrämjande strategier för vuxna. Titelns underrubrik lyder: ”en humorföreställning om internetkultur, handdockor och varför vi slutat läsa.” Här uppstår från min sida en frestelsen som inte kan undvikas. Vore både egendomligt och missvisande om jag lät bli att redovisa vad läsning och litteratur betytt för mig och vilka konsekvenser det inneburit. Finns en monumental skillnad gentemot rollfigurerna Bulten och Ankan, vilka tvingas uppbåda sin påhittiga expertis utan att själva veta hur man påverkas av att läsa böcker.

För att vidden av mitt engagemang ska framgå kan nämnas att jag en gång betalade flygresa till Stockholm för att närvara en lördag på Läslyftet anordnat i ABF-huset (där jag för övrigt stått i talarstolen vid tre evenemang och presenterat/ föreläst). Har i ett antal pärmar material från tiden som ”Kultur-Mats” då jag inför sammanlagd publik på ett par tusen arrangerade kulturprogram på min arbetsplats eller i mitt fackförbund, under vilka högläsning, boktips och gäster som slampoeter/ publikarbetare från teatrar brukade ingå. Åkte på årliga tvärfackliga bokkonferenser och skaffade mig kontakter, hade utställning om arbetarlitteratur, läste och skrev om författare och deras betydelsefulla verk, porträtterades 1993 i GP om mitt läsande över fyra spalter med rubriken ”Den bokälskande postiljonen”, hade fyra Ivar lo-pristagare bland gästerna på mitt 50-års kalas på abonnerad sportkrog, var under sjutton år med i en lustläsarcirkel som bildades när vi läste B-kurs i litteraturvetenskap, utvecklade under många år ett gediget arbetsplatsbibliotek för att lista något av den läsfrämjande verksamhet jag ägnade mig åt.

Tillbaka till Nästa stora grej vars underhållande upplägg har beröringspunkter med dels Draknästet i SVT, dels Guldbagge-nominerade/ -belönade Hypnosen som jag såg härom natten på datorn. Skillnaden är bland annat att Bulten & Ankan inte är entreprenörer som ska pitcha egen idé, utan anställda på en pr-byrå där de i det här fallet ska lansera konkreta visioner. Riktade kampanjer vilka ska godkännas av deras minst sagt kräsna chef. Hon blir det skoningslösa nålsögat som hänsynslöst dissar duons förslag. En genial idé ni kan googla på vars genomförande jag studerat på plats är projektet Läs för mig pappa, just det förslaget för att råda bot på manliga LO-medlemmars ovilja att läsa hade manusförfattaren missat.

Förslagen presenteras ytterst kreativt i form av inspelade videos riktade till målgrupper som ensamma pensionärer, mogna singelkvinnor, män på dejting-marknaden som vill imponera med intellektuell retorik etc. Grejen är att den kvinnliga chefen i sista stund anmält förhinder på mötena när idéerna ska presenteras. Hennes försåtliga ande svävar ändå över kontorsmiljön. Omedelbar komik uppstår och vidmakthålls genom att den fördömande beslutsfattaren förekommer i form av en kvarglömd strumpa som tillförts ett dockhuvud. De i sina yrkesroller räddhågsna männen både lustmördar och kryper för henne, trots att hon är fysiskt frånvarande. Med oemotståndlig energi skapar Axel Isaksson ett dubbelt perspektiv genom att imitera chefen Cassandras tonfall.

Finns en komiskt begåvad nerv i samspelet emellan skådespelarna som starkt bidrar till att tilltalet sitter precis där det ska. Regissören vet exakt vilka knappar det ska tryckas på. Kan tänka mig att trion låtit sig inspireras av Magnus och Brasse, Hasse & Tage och till och med Helan och Halvan. Oklanderlig tajming, det hysteriska kroppsspråket och uttrycksfull mimik antyder det. Ankan erkänner sitt bromance-förhållande som Bulten uppfattar som osunt, likt en stalker. Ska sägas att istället för programblad med fakta får publiken ett häfte kallat Internetordbok i vilket exempelvis betydelsen av stalker förklaras (förvånansvärt många av orden var obekanta för mig).

Antar att övriga medlemmar i Teater Jubel verkar som statister i de filmklipp som visas. Framgår inte heller vem som ansvarat för scenografin. Kul med exteriörer från Råda Säteri och bilder på Rådasjön då jag är uppväxt på andra sidan sjön. Hur som helst verkar talangfulla frigruppen ha utkristalliserat en vägvinnande estetik, en hållning som på ett smart sätt vänder och vrider på normer och beteenden. Komiska dramatiken präglad av enorm frustration minus slide-avsnitten pågår i cirka 75 minuter, vilket visar sig vara ett alldeles lagom format.

Registrerar många ingredienser att uppskatta. Intrigerandet på arbetsplatsen, växlingarna mellan att rusa runt i ösigt tempo och stanna upp för nödvändig eftertanke, blottläggandet av punktlighetssyndrom och återkommande erotiska allusioner (vilka väcker mycken munterhet). Vad gäller budskapet betraktar jag det som en välgörande uppgörelse med behovet av snabba stimuli kontra hur tillvaron såg ut tiden före internet och smartphones. Nästa stora grej befinner sig befriande nog bortom polariserande woke-mentalitet. Är istället en välkommen hyllning till fantasin och poängterar värdet av kunna ta till sig andra(s) perspektiv. ”Att få vara någon annanstans ett tag, ta del av hur det är att vara människa, bli inbjuden till någons innersta.” Lite talande för denna insiktsfulla skrattfest med utmärkta prestationer på scen sjungandes långsamhetens lov, är att de båda spånande rollfigurerna själva saknar dragning till böckernas värld.