• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bländande vacker Thaïs på GöteborgsOperan!

5 mars, 2010 by Redaktionen


En av mina operavänner, Björn Ekblom från Lidköping har skrivit en recension från Thaïs på GöteborgsOperan, men eftersom hans lokaltidning tydligen inte hade plats för recensionen hjälper jag honom gärna att få den publicerad. Varsågoda!

Jules Massenets opera Thaïs från 1894 är en opera som är ganska sällan spelad utanför Frankrikes gränser. Lite av ett vågspel av Göteborgsoperan att satsa på ett, för den breda publiken, så pass okänt verk. Men tack för att ni vågar. Resultatet är en massiv upplevelse på flera plan.
Operan handlar om den uppburna kurtisanen Thaïs och den asketiske munken Athanaël. Han ser som sin livsuppgift att rädda Thaïs´ syndfulla själ. En mission som han också lyckas med bara för att för sent upptäcka, att han själv drabbats av stark köttslig kärlek till henne. Men då har hon redan frälsts till några klostersystrar och dött, så att hennes själ sänts till evig salighet med förlåtna synder. De båda företar alltså varsin inre resa i olika riktningar och möts därför aldrig på allvar. Idag kan vi fortfarande även läsa in så pass ”aktuella” företeelser som åldersnoja, skönhetsdyrkan och habegär i operans libretto.

Av detta har produktionsteamet skapat en betagande vacker föreställning. Regissören Nicola Raab och scenografen Johan Engels har haft gott understöd av ljusteknikern Linus Fellbom för att skapa den magi som en bra operaföreställning innebär. Scenografin interagerade med sångarna på ett påtagligt sätt och blev mycket mer än bara kulisser.

Birollsinnehavarna gör ett mycket gott arbete för att skapa ramen där huvudrollerna kan agera. Två unga röster som jag definitivt vill höra mera av i framtiden är sopranen Eva-Lotta Olsson och mezzon Erika Sax. I sina roller som erotiska prästinnor i Thaïs hov känns de vitala i sin ungdomliga friskhet och med röster som bådar mycket gott för framtiden. En annan röst som imponerade på mig var Michael Schmidbergers stadiga och modulerade bas. Att Tomas Lind aldrig gör en dålig roll visste jag förut.

Men föreställningen är Malin Byströms från början till slut. Hon har en mjuk, men ändå kraftfull lyrisk sopran som gjorde denna roll full rättvisa. Att hon sen äger en sval skönhet som gör hennes rollgestalt trovärdig är en bonus. Märkligt nog är det mest gripande partiet det instrumentala mellanspelet i andra akten, som heter Meditation Religieuse och där Byströms tysta spel mot den känsliga soloviolinen för handlingen mer framåt än vad ett sjunget parti skulle ha kunnat göra. Jag hittar inte en enda anmärkning mot Thomas Landers tolkning av rollen som Nathanaël, men ändå får han finna sig i att komma lite i skuggan av den magnifika Malin Byström.

En skönhetsupplevelse både för ögat och örat är vad Göteborgsoperan bjuder på. Kanske lite lättviktigt i handlingen, men vad är det för fel på att bedåras och förtjusat av vacker scenografi, härliga sångarinsatser och inte minst en fantastisk musik, ljuvligt tolkad av dirigenten Jan Latham-Koenig och soloviolinisten David Bergström.

Läs även andra bloggares åsikter om Thaïs, GöteborgsOperan, Jules Massenet, Malin Byström, Thomas Lander, Tomas Lind, Michael Schmidberger, Eva-Lotta Ohlsson, Erika Sax, Nicola Raab, Johan Engels, Linus Fellbom, Jan Latham.Koenig, David bergström

Intressant?

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: David Bergström, Erika Sax, Eva-Lotta Olsson, Jan Latham-Koenig, Johan Engels, Linus Fellbom, Malin Byström, Michael Schmidberger, Nicola Raab, Thaïs.GöteborgsOperan, Thomas Lander, Tomas Lind

Intressanta nya skivor med Moto Boy, Shout Out Louds, Vit Päls och Real Estate och Peter Morén

3 mars, 2010 by Rosemari Södergren


Oj vad det kommer många bra skivor. Jag har fullt upp med att lyssna på årets skivsläpp.
Moto Boy har släppt sitt album ”Lost in the call”.
Efterlängtat av mig som föll pladask för hans förra album.
Moto Boy har gått vidare på den vackra linjen. Hans röst är helt klart en av de vackraste av svenska sångare inom populärmusik. Han uppträder ofta i kyrkor och det brukar fantastiskt. Jag har sett honom live i en sådan konsert.
Iklädd mörka skinnkläder och målad i ansiktet som en Gothare blir det en extra dimension när rösten är änglalik och med stort falsettregister.
DN:s recensent gav betyg 3 till nya skivan och efterlyste någon sång med mer explosivitet:

Det är mestadels väldigt vackert och stämningsfullt, det är fina melodier och smärta i hjärtat-texter framförda med en verkligen fantastisk sångröst. Men. I längden blir lugnet enahanda. Även om många av låtarna lastas på successivt, med fler ljud och instrument vartefter, så sitter man och hoppas på en explosion.

Jag kan hålla med, men vill också poängtera att skivan växer med lyssningarna. Den är för bra för att slölyssna på och ha i bakgrunden. Det är en skiva att sitta lugnt och kanske ha tänkt levande ljus, dricka te och lyssna och ta in tonerna.
Dessutom kan man ju lyssna på några sånger och sedan blanda in något fartigare och sedan återvända till Moto Boy.

Men det vore spännande med nästa skiva om den blir lite rockigare. Samtidigt som jag inte ska missa om Moto Boy har en konsert i min närhet.
Recension: Svenska Dagbladet.

Peter Morén: ”I spåren av tåren”
Sångaren från Peter, Bjorn and John har släppt sitt första soloalbum på svenska.
Det är ingen högljudd skiva och jag har läst att han skrev sångerna snabbt, under en vecka.
Det tog några lyssningar innan jag började fastna för låtarna och texterna är underfundiga. Smarta texter och med självdistans.
DN:s recensent beskriver det så här: folkhemssvenskt bitvis utmärkt soulpop-album där Morén långa stunder låter som en lo-fi-producerad Orup eller en mer lantlig Mauro Scocco.
Men jag vill ta bort ordet soul och hellre kalla det mjuk indiepop med politiska undertoner.
Fler recensioner av Peter Moréns album: Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet.

Shout Out Louds: ”Work”
Det känns tjatigt, men det här är verkligen ett ÄNTLIGEN-album. Shout Out Louds är ett av mina i särklass största favoriter bland indieband.
De är indie när den är som bäst, både när det gäller låtarna och arrangemangen och sångarens röststil.
Fredrik Strage som recenserade för DN gav dock bara betyg och menade att trots att den sparsmakade produktionen ger bandet en ny skärpa blir de mer småputtrande snälla än dramatiska.
Producenten Strage syftar på är den amerikanska producenten Phil Ek, som tidigare jobbat med Fleet Foxes.
Men har man fastnat för soundet av Shout Out Louds är albumet förstås ett måste att lyssna på. Om och om igen. Självklart.
Betyg 4 i Svenska Dagbladet.

Plus två rekommendationer:
Två album som jag bara hunnit lyssna på en gång vardera och därför inte vill recensera, men istället rekommendera.
Båda fick också högt betyg av DN:s recensenter som gav den betyg 4:
Real Estate: ”Real Estate”

Det känns underligt att lyssna på Real Estates bekymmerslösa sommar­indie när det är närmare minus tjugo ute. Den får inte riktigt snön att smälta, men det bli ändå liksom mysigt. Real Estate är en kvartett från New Jersey och de låter som ett hopkok på en väldig massa trevlig gammelindie, kombinerat med sextiotalspopens soliga lätthet.

Vit Päls: ”Nu var det i alla fall så”

Vardagsanalyserna nalkas både Ingenting-sångaren Christopher Sander och Bob hund, ofta lika triviala som geniala. Som när ett kärleksförhållande jämförs med hiphopgruppen Wu-Tang Clans oberäkneliga karriär.

Moto Boy – Lost In The Call (album teaser)

Peter Morén ”Esther”

Shout Out Louds – Fall Hard

Läs även andra bloggares åsikter om musik, skivnytt, indie, recensioner, Moto Boy, Peter Morén, Shout out louds, Vit päls, Real Estate

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indie, Musik, recensioner, skivnytt

Alice i Underlandet

3 mars, 2010 by Jonatan Södergren

På förhand känns det som att Tim Burton är den enda som skulle kunna lyckas med en ”otecknad” filmatisering av Alice i Underlandet.

Vad som, med den nya 3D-tekniken tillhanda, skulle kunna ha blivit en hallucinogen surrealistisk dröm blir bara en ovanligt bra film.

Skådespelarna lyckas visserligen fylla de ikoniska karaktärernas skor. Johnny Depp är fantastiskt som The Mad Hatter. Problemet är att miljöerna inte blir tillräckligt mardrömslika utan snarare ganska hemtrevliga.

I filmen återvänder Alice till Underlandet som vuxen – men hon minns bara sitt tidigare besök i form av en återkommande mardröm. ”Har hon blivit galen..?”

Här kan du höra Robert Smiths bidrag till filmens soundtrack:

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Alice i Underlandet, Disney, Robert Smith, Tim Burton

Criminal Minds – säsong 4 nu på dvd

1 mars, 2010 by Rosemari Södergren

På Kanal5 går just nu säsong 5 av Criminal Minds. Det är nog en av de mest välgjorda och mest fascinerande kriminalserierna som sänds på tv för tillfället. När det gäller deckare brukar jag föredra brittiska serier, men Criminal Minds är amerikanska kriminalberättelser när de är som bäst. Serien handlar om ett profileringsteam från FBI:s beteendeanalysenhet från Quantico i Virginia som arbetar för att spåra olika seriemördare som härjar i landet eller andra grova brottslingar.

Men hela säsong 4 kommer ut på dvd, i en box med sju cd-skivor, nu i dagarna. Jag har varit förkyld ett tag och tvingats hålla mig hemma. Det gav mig chansen att se hela boxen ganska snabbt. Det var helt fantastiskt att få sjunka in i de här spännande avsnitten.
Det är inte bara kriminalhistorierna som är spännande utan det är minst lika spännande och engagerande att följa huvudkaraktärernas utveckling. I några avsnitt i säsong fyra är doktor Reid i fokus. Eftersom han är en av mina favoriter i serien var det ju en extra bonus. Vi får också se lite hur det går för Garcia och hennes pojkvän och hur det går när JJ är mammaledig.

En detalj jag uppskattar med serien är också de litterära citaten, varje avsnitt är förknippat med ett citat av någon författare eller poet eller annan känd person: det kan vara något som Bob Dylan skrivit eller Nietsche, Freud, Mark Twain eller citat från ett grekiskt drama eller från någon amerikansk president.

Serien visar samhället idag och i flera fall ser vi hur utsatta människor är. I Criminal Minds finns det ofta en förklaring till vad som gjort att människor gör onda saker, ingen är ond från början utan formas av svek och utsatthet.

Ett extra plus för Criminal Minds från säsong 3 och framåt är att en av specialagenterna, David Rossi, spelas av Joseph Anthony Mantegna Jr, också kallad Joe Mantegna. Jag fastnade för honom i en film för 30 år sedan och då och då har han dykt upp i filmer, dock sällan i huvudrollen. Att få se honom i vartenda avsnitt i en hel säsong, det var bara det en anledning till att jag ville se hela säsongen. Mer fakta om Joe Mantegna finns i Internationella filmdatabasen.

I säsong 4 får vi följa såväl terroristattacker som seriemördare och religiösa fanatiker. Om du är ett fan av Criminal Minds har de flera högtidsstunder att se fram emot om du investerar i boxen.
Jag såg att det går att se avsnitt av Criminal Minds på kanal5:s hemsida, men de tar betalt för vartenda avsnitt man kan se i deras Play. Det skulle aldrig falla mig in att betala för att se något på webben, då köper jag mycket hellre en box där jag kan se det igen och inte behöver ha 24-timmarsstressen hos kanal5.

Huvudpersoner
* Joe Mantegna – David Rossi
* Thomas Gibson – Aaron Hotchner
* Paget Brewster – Emily Prentiss
* Shemar Moore – Derek Morgan
* Matthew Gray Gubler – Dr. Spencer Reid
* A. J. Cook – Jennifer ”JJ” Jareau
* Kirsten Vangsness – Penelope Garcia

Fakta från boxen:
FBI’s skarpaste hjärnor är tillbaka i en nervpirrande fjärde säsong med 26 nya avsnitt. Följ med när Aaron Hotchner (Thomas Gibson) och hans grupp med specialagenter jagar några av USA’s mest skrämmande brottslingar. De smarta profilerarna för en tuff kamp mot tiden när de försöker förhindra förövarna att begå
ytterligare brott.

Criminal Minds säsong 4
7 CD
Special Features
• Deleted Scenes
• Profiles
• Gag Reel
• Working The Scene: A Look Behind The Scenes of 11 Episodes

Copyright: ABC Studios Studios and CBS Studios, Inc.
Genre: Thriller Series
Run time: 17h 44min
Prod year: 2009
Format: 16:9 – 1.78:1
Sweden: 15 år
Audio: Dolby 5.1 English 2.0 Italian / Spanish
Subtitles: English / Swedish / Danish / Norwegian / Finnish / Spanish / Icelandic

Criminal Minds officiella hemsida.

Mer om Criminal Minds på kanal5:s hemsida:
Om säsongspremiären 4 mars, på Kanal 5:s hemsida:

I kriminalserien Criminal Minds följer vi en specialgrupp inom FBI som är experter på gärningsmannaprofiler.

Varje medlem i teamet bidrar med sin unika expertis i arbetet med att fastställa de ondas motiv och identifiera de känslomässiga avtryckare som får dem att verkställa sina sadistiska gärningar. I premiäravsnittet vill en ny sheriff att gruppen ska hjälpa till i en utredning som gäller en serie styckmord som verkar vara utförda för att härma liknande mord som skedde mer än två decennier tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om kriminalserier, thriller, USA, brott, tv-serier, Criminal Minds

Arkiverad under: Recension Taggad som: brott, Kriminalserier, Thriller, USA

Meja i Spökjägarnas sal – underbar dockteater och manga samtidigt

1 mars, 2010 by Rosemari Södergren

Tycker du om dockteater? Tycker du om manga? Tycker du om bra teater? Då ska du inte missa ”Meja i Spökjägarnas sal” som går på Stockholms Stadsteater.

Från Stockholms Stadsteaters hemsida:

Meja bara måste klara sin spökjägarexamen. Alla i hennes släkt är berömda spökjägare. Själv
kan hon inte ens se spöken ännu – hon måste ha sin hamster Chiko till hjälp. Och sin »Spökjakt för dummies«. Där står att spöken är aggressiva, farliga och måste förintas – annars kan de ta över en människa så att den blir besatt, berättar Meja för sin bästis Jenny.
Och verkar inte Krille i deras klass väldigt konstig plötsligt? Varför fräser Chiko så fort han är i närheten?

Jag såg föreställningen på premiären och då var den japanska ambassadören på plats i publiken. Jag tror han måste ha varit stolt över att komma från ett land som skapat manga, ja ni vet: tecknade japanska serier. Manga har något speciellt som gör att också jag som inte annars är så intresserad av tecknade serier kan sluka en och annan manga. Den här föreställningen bygger på en manga och dockorna är som mangafigurer som klivit ur pappret och blivit 3-dimensionella.

Trots att skådespelarna som skötte dockorna syntes glömde vi som åskådare att de stod där, i svarta kläder och styrde sin docka. Då är berättelsen fascinerande.

Föreställningen varade ungefär en timme, så tänkte du ta med dig barn är den lagom lång. Berättelsen är dock lite läskig, det handlar trots allt om spökjägare och ett och annat spöke finns med i handlingen. Barnen kanske ska vara minst åtta år, gärna upp mot tio år, tror jag.

Föreställningen jobbar med olika effekter och har en stark japansk touch över scenografi, och till och med dockspelarna hade japansk stil på sina kläder.

Expressens recensent var lika fascinerad som jag av föreställningen:

Det är samma känsla som när min bästa vän och mitt tioåriga jag byggde upp världar av hembyggda periskop och kassettbandsljud under mitt skrivbord och spelade upp för föräldrarna. Jag minns att jag tänkte: så här roligt blir det nog aldrig mer.
Men det blev det. Dockteater har jag inte sett sedan jag var liten. Det här känns som första gången.

Betyg 5 i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Manga, Japan, teater, dockteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dockteater, Japan, manga, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1494
  • Sida 1495
  • Sida 1496
  • Sida 1497
  • Sida 1498
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in