• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Robert Smith

The Cure – Way Out West – melankoliskt vackert och poppigt

15 augusti, 2026 by Rosemari Södergren

The Cure - Way Out West


Privat foto från publik

The Cure
Plats: Flamingo, Way Out West. Publik: Hur många som helst
Spelningen recenseras utifrån Livesändning via TV4 Play plus

En spelning med The Cure är aldrig förutsägbar samtidigt som där alltid finns en del ingredienser som förblir The Cure. Du vet inte vad som väntar och samtidigt finns det inslagsom alltid är med, som är en del av definitionen av The Cure. Spelningen på Way Out West blev en underbar återförening och vandring genom flera av deras stora hits som Just like heaven, Pictures of you, Lullaby och Boy don´t cry. Samtidigt, hur pop-tillvänd en spelning med Robert Smith och hans The Cure än är, lättsam som ett schlager-SM blir det aldrig. Låtarna är i centrum och får ta den tid de behöver och det som alltid finns där är en slags melankoli, skapad av samma basgång som dominerat The Cures musik sedan åttiotalet och i förgrunden Roberts Smiths sång, resten håller sig i bakgrunden för att inte ta bort centrum från det viktigaste.

Jag har hunnit med minst att uppleva minst ett tjugotal konserter med The Cure och jag har därför upplevt både de mest pop-lättsamma med deras stora hits men samtidigt har jag fått vara med på när bandet grävt fram betydligt tyngre låtar och bjudit på mer mörker blandat med skönhet. Det där som bara The Cure kan, tror jag. Melankoli, vemod blandat med något vackert – som ger perspektiv och väcker känslor i det undermedvetna. Men fredagskvällens spelning på Way Out West 2026 hade sitt fokus på de mer poppiga sångerna, dock utan att förlora den äkta Cure-känslan med basen i centrum. Basisten Simon Gallup spelar på sin bas så långt ner att den nästan slår i scengolvet.

Fans till The Cure hade parkerat sig framför scenen redan så fort festivalområdet öppnat på morgonen och jag är säker på att de var hur nöjda som helst. Under dagens lopp fylldes området på och det var knökfullt och jag skulle gissa på publikrekord. Själv fick jag nöja mig med att njuta av spelningen i livesändningen. En hel underbar konsert på två och en halv timme.

Det var en spelning som helt klart gjorde alla Cure-fans lyckliga. Även om många av fansen säkert lika gärna skulle uppskatta en tyngre spel. Ibland, när The Cure så vill, bjuder de på en helt annat slags spelning med ännu tyngre låtar, längre och mer svårgreppade som för oss lyssnare ut på oväntade inre resor. Men alltid, också när The Cure bjuder på en mer lättsam spelning med många av de mer lättlyssnade stora kända låtarna är det en konsert med mycket melankoli, på ett vackert sätt.

Robert Smith, vilken röst har har, vilken personlighet. Han är nu 67 år men rösten lika stark och personlig som då bandet slog igenom och sedan första albumet som snart fyller 50 år, om några år. Jag har hört att Robert Smith slutat röka helt för att rädda rösten, vilket var ett viktigt beslut för hans karriär. I sånger ”Burn” bjöd Robert Smith på spel på dubbelflöjt.

Sång nummer fyra, Lovesong, har en fin bakgrundshistoria: När Robert Smith var 14 år lärda han känna Mary Poole genom skolan, som han har varit tillsammans med sed

Bandets tre första album, som gavs ut 1980–1982, var mer och dystra. Därefter gick The Cure över till en något lättsammare och gladare popstil och fick singelhits med ”Let’s Go To Bed”, ”The Walk” och ”The Lovecats”. Senare album som The Top (1984) och The Head on the Door (1985) förenar de båda sidorna. Way Out West-spelningen höll sig mest till den lättare, poppigare sidan.

1979 uppmärksammades The Cure för singeln ”Killing an Arab”. Den låten får ett nytt liv i samband med filmen Främlingen som går upp på svenska biografer 21 augusti där låten spelas i slutet av filmen.

Lite bakgrundsfakta från Wikipedia:
Robert James Smith, född 21 april 1959 i Blackpool, Lancashire (men huvudsakligen uppväxt i Crawley, West Sussex), är en brittisk musiker, sångare och låtskrivare. Han är frontman och låtskrivare i det brittiska bandet The Cure, som ända sedan de debuterade 1979 med albumet Three Imaginary Boys har rönt stor framgång. Bandet kan främst kategoriseras som post-punk eller new wave. Smith är influerad av The Beatles, Nick Drake, Jimi Hendrix, Alex Harvey och, framförallt, David Bowie. Vid tolv års ålder började han spela gitarr. Smith behärskar 6- och 12-strängsgitarr, 4- och 6-strängad basgitarr, kontrabas, keyboard och fiol.

Såg förresten att en musikkritiker i Svenska Dagbladet skrev om spelningen:
Trots hypermoderna bokningar i en ny musikalisk era visar det sig att gammal är äldst. The Cure utklassade resten av Way out west med känsla.

Expressens musikkritiker skriver:
Inga konstigheter eller överraskningar.
Bara en värdig greatest hits-show från The Cure som Way out wests fredag.

Spellista:
1. Alone 2. Pictures of you 3. High 4. Lovesong 5. Burn 6. Fascination street 7. A night like this 8. Secrets 9. Push 10. In between days 11. Just like heaven 12. Play for today 13. A forest 14. From the edge of the deep green sea 15. One hundred years 16. Endsong EXTRANUMMER 17. Lullaby 18. The walk 19. The lovecats 20. Friday I’m in love 21. Close to me 22. Why can’t I be you 23. Boys don’t cry

The Cure - Way Out West

Mer från Way Out West 2026

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Robert Smith, The Cure, Way Out West

Robert Smith tolkar The Twilight Sad

7 april, 2015 by Redaktionen

robertsmith

Den 15 juni släpper de nyligen Sverige-aktuella skottarna i The Twilight Sad en ny singel, It Never Was the Same, från deras senaste album Nobody Wants to Be Here and Nobody Wants to Leave. Som B-sida har de fått The Cures frontman Robert Smith att tolka ett annat albumspår; There’s a Girl in the Corner. Ännu en gång visar han vem som är mästare på det där att vara deppig.

Lyssna på en teaser från covern här nedan:

Lyssna på It Never Was the Same här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Robert Smith, The Cure, The Twilight Sad

Robert Smith bidrar med låt till Tim Burton-film

13 augusti, 2012 by Jonatan Södergren

The Cure-sångaren Robert Smith bidrar med musik till Tim Burtons nya animerade film Frankenweenie. Det rör sig om en låt som bär titeln Witchcraft, men huruvida det är en cover på Frank Sinatra-klassikern eller nyskrivet material är fortfarande inte bekräftat.

Robert Smith har tidigare bidragit med låten Very Good Advice till Tim Burtons version av Alice i underlandet.

Till höger kan ni se listan över samtliga artister som bidrar med musik till Frankenweenie. Som ni ser är även Passion Pit och Karen-O från Yeah Yeah Yeahs med på ett hörn. Filmen går upp på svenska biografer i oktober.

Arkiverad under: Film, Musik Taggad som: Frankenweenie, Robert Smith, The Cure, Tim Burton

Rockens hall of fame och nostalgi på The Cures agenda

27 september, 2011 by Jonatan Södergren

Tidigare i somras åkte en blandning av nuvarande och gamla medlemmar i den legendariska postpunk-gruppen The Cure till Operahuset i Sydney för att framföra sina tre första album Three Imaginary Boys, Seventeen Seconds och Faith i sin helhet. Nu verkar det som att de inte riktigt kan släppa taget om de där gamla mästerverken – de nämligen göra om det sju sista gånger. Turen har kommit till London, Los Angeles och New York.

Royal Albert Hall, London 15 november

Pantages Thatre, Los Angeles 21, 22, 23 november

Beacon Theatre, New York 25, 26, 27 november

Här kan du läsa vad vi tyckte om Sydney-showerna.

Här kan ni läsa år intervju med bandets keyboardist Roger O’Donnell.

—

Idag offentliggjordes det även att The Cure är en av kandidaterna att väljas in i rockens hall of fame. Bland de andra kandidaterna återfinner vi bland annat Beastie Boys, Red Hot Chili Pepers och Guns N Roses.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Reflections, Robert Smith, The Cure

The Cure kom, såg och gjorde sin grej (Bestival)

12 september, 2011 by Jonatan Södergren

The Cure, Main Stage
Betyg: 5

The Cure bjöd på ett episkt mastodontset. Med trettiotvå låtar som sträckte sig over två och en halv timme tog de oss på en åktur genom ett kalejdoskop av känslor och sinnesstämningar. Från storslagen romantik till schizofren pop och blytung domedagsexistentialism för att sedan bjuda på en hitkavalkad utan dess like. Efter över trettio år i branschen är det sannerligen få band som kan jämforas med Storbritanniens mest excentriska och atmosfäriska popband.

Med den nya banduppsättningen (igen) skulle ljudbilden visa sig bli något mer kraftfull än tidigare vilket tyvärr gick ut över melodierna. Som ensam gitarrist kämpade Robert Smith med att väva samman rytm- och leadgitarrer samtidigt som han hade fullt upp med att sjunga vilket resulterade i att Disintegration, som vanligtvis brukar tillhöra mina favoriter, kändes som Godzillas fall. Nej, ikvöll var det popdängornas kväll. Vem kan tacka nej till klassiker som Love Song, In Between Days och Just Like Heaven. Dessutom spelades den, åtminstone i livesammanhang, sällsynta The Caterpillar som de inte spelat på år och dar.

Här är hela låtlistan:

Plainsong
Open
Fascination Street
A Night Like This
The End of the World
Love Song
Just Like Heaven
The Only One
The Walk
Push
Friday I’m  in Love
In Between Days
Play for Today
A Forest
Primary
Shake Dog Shake
The Hungry Ghost
One Hundred Years
End
Disintegration

Extranummer 1

Lullaby
The Lovecats
The Caterpillar
Close to Me
Hot Hot Hot!!!
Let’s Go to Bed
Why Can’t I Be You

Extranummer 2

Boys Don’t Cry
Jumping Someone Else’s Train
Grinding Halt
10:15 Satuday Night
Killing an Arab

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bestival, Robert Smith, The Cure

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Alldeles för få höjdpunkter – Windflower av Ayumi Tanaka/ Thomas Morgan/ Yhomas Strönen

Tanaka/ Morgan/ Strönen Windflower … Läs mer om Alldeles för få höjdpunkter – Windflower av Ayumi Tanaka/ Thomas Morgan/ Yhomas Strönen

Filmrecension: Bad Apples – en modig och överraskande film

Bad Apples Betyg 4 Svensk biopremiär 18 … Läs mer om Filmrecension: Bad Apples – en modig och överraskande film

Filmrecension: Autofiction – något rörigt utforskande av gränsen mellan verklighet och fiktion

Autofiction Betyg 3 Svensk biopremiär 18 … Läs mer om Filmrecension: Autofiction – något rörigt utforskande av gränsen mellan verklighet och fiktion

Filmrecension: The Weight – skickligt genomfört thriller utan överdriven action

The Weight Betyg 3 Svensk biopremiär 28 … Läs mer om Filmrecension: The Weight – skickligt genomfört thriller utan överdriven action

Udda uppslag leder obönhörligt till skräckisintrig – En mycket liten människa på Göteborgs Stadsteater

Manus och regi: Lisa … Läs mer om Udda uppslag leder obönhörligt till skräckisintrig – En mycket liten människa på Göteborgs Stadsteater

Fasansfull redogörelse med tveeggad skuldbörda fenomenalt framställd – En liten roman på Teater Trixter

Manus Lars Norén i bearbetning av Svante … Läs mer om Fasansfull redogörelse med tveeggad skuldbörda fenomenalt framställd – En liten roman på Teater Trixter

Teaterkritik: Parzival – en explosion av färger och av allt med en imponerande insats av skådespelarna

Parzival Av Lukas Bärfuss efter Wolfram … Läs mer om Teaterkritik: Parzival – en explosion av färger och av allt med en imponerande insats av skådespelarna

Markus Krunegård – Tour de Bastard går i mål, men har stått och stampat

Jag har följt Markus … Läs mer om Markus Krunegård – Tour de Bastard går i mål, men har stått och stampat

Filmrecension: Practical Magic: Family Legacy – suck

Practial Magic: Family Legacy Betyg … Läs mer om Filmrecension: Practical Magic: Family Legacy – suck

Filmrecension: Oasis: Don’t Look Back in Anger – en storslagen reklamfilm för nästa års beryktade fortsättningsturné

Oasis: Don't Look Back in Anger Betyg 3 … Läs mer om Filmrecension: Oasis: Don’t Look Back in Anger – en storslagen reklamfilm för nästa års beryktade fortsättningsturné

Boko Yout – är det här framtiden?

Det börjar som ett valmöte. Vote 4 … Läs mer om Boko Yout – är det här framtiden?

Sensationellt högklassig instrumentalmusik – Graceful Degradation/ New Beginning av Trummor & Orgel

Trummor & Orgel Graceful … Läs mer om Sensationellt högklassig instrumentalmusik – Graceful Degradation/ New Beginning av Trummor & Orgel

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in