Trummor & Orgel
Graceful Degradation/ New Beginning
5
Inspelad och mixad i Sidetrack Studios Uppsala
Producenter: Anders och Staffan Ljunggren
Introspection
21:17 / 24:33
Releasedatum: april 2026 (New Beginning tidigare digitalt släppt 2024)
Minns inte när jag fick cd:n med Posten och vet inte varför skivbolaget (bröderna Ljunggrens?) skickade den till mig. Hade sannolikt sett vad jag recenserat på senare år. Duon Trummor & Orgel bildades av klaviaturspelande Anders och hans bror Staffan som ett sidoprojekt för tjugo år sedan i Uppsala. Sedan dess har fjorton skivor släppts, varav somliga ep. Senaste utgåvan är i form av två ep på samma cd där New Beginning inkluderats som bonus. Under cirka hundra spelningar har samarbete ibland skett med Ebbot (sjungit på en skiva och enligt uppgift producerat en annan), Magnus Carlson och Peter Norén. Musik har dessutom komponerats för film, teve samt stumfilm.
Med undantag för ett vitalt gig i Falkenberg med just nämnda Ebbot för cirka femton år sedan är detta första gången jag på allvar tar tillfället att sjunka in i bröderna Ljunggrens sound. Och som framgår med önskvärd tydlighet av omdömet blev jag begeistrad. Utan att alls imitera utgör förstås legendariska duon Hansson & Karlsson en självklar referenspunkt, genom det expansivt psykedeliska universum de skapade när den sortens jazzrockiga strömningar blommade som mest. Påstår som de själva på hemsidan att en oberoende stil odlats med förebilder som Brian Auger, i viss mån shoegazebanden My Bloody Valentine och Charlatans och 60-tals hjältar som Spencer Davis Group. Bröderna Ljunggren skriver, arrar och producerar själva musiken de spelar in i studio. För att parafrasera hur de lanserades inför konsert tidigare i år ”när hammondorgelns varma klanger möter trummornas pulserande energi” uppstår sväng eller meditativa sekvenser vilka alstrar eufori och skönhet. I denna blogg fick de för övrigt en euforisk recension efter spelning på Strand 2012.
Expressiva soundet i förening med det introspektiva i andra vågskålen, är uttryck som förfinats på Graceful Degradaition med melodier som framskrider lite långsammare och öppnar upp spejsiga soundscape. Vi får övertoner från hammondorgeln parade med analog tillförsel jämte rytmiskt kreativa mönster. Förlopp som förklaras som en evolution av deras musikaliska identitet. Senaste skivan signalerar enligt dem en mer sårbar och ofiltrerad approach. Ett grepp och begrepp jag vill betona är bruket av dynamik, definitivt en nyckel till uppnådd framgång såsom diverse uppdrag, Grammis-nominering och lovord utomlands. Ett annat varumärke är givetvis det sömlösa samspelet.
Duon nominerades till Grammis i kategorin jazz, fast de näppeligen ägnar sig åt den förvisso breda genren även om improvisation nog förekommer, åtminstone live. Hänförs istället av antingen stämningssättande tongångar eller melodier där man kliver fram som groovemakers för att använda James Browns terminologi. Överlag blir det mer eller mindre visuellt och draperas i en tidlös dräkt vars sound alstrar bra vibrationer för att nyttja en schlager-klyschig term. Vad gäller sättning trakterar Anders orgel och märl väl syntar medan Staffans arbetsredskap är trumset och percussion. På New Beginning finns stråkpålägg gjorda av Amatokvartetten på fyra av fem spår. Om jag ska knyta Trummor & Orgel till samtida konstellationer soniskt hör jag viss likheter med den retro-eklektiska hållning som Dungen demonstrerar.
Männen är tillräckligt rutinerade för att smart kunna laborera med omväxlande uttryck, en begåvning som definitivt märks. De lyckas undvika att upprepa sig. Somliga alster fångar en direkt medan andra väcker ens nyfikenhet. Poängen är att de håller greppet om lyssnaren eftersom lägstanivån är anmärkningsvärt hög. Vi slipper ointressanta transportsträckor. Diving Bell på Graceful Degradation skrider exempelvis ståtligt fram och i den mån något spår kan kallas ballad lanseras en sådan med drömskt tassande i inledande melodi på bonus-ep:n. Bedårande minimalistiskt tema! Fantasin flödar, fast inte ymnigare än att precis allt kreerats med synnerligen gott omdöme, i en attraktiv mix av medryckande takter och reflekterande beats plus dito slingor. En låt betitlad From a Distance från nämnda bonus-ep bryter mönstret genom att sväva iväg i blåa toner. Tippar på att också finalen Inner Groove Distortion flyter fram i moll. Den får mig att rysa av välbehag, en känsla som sammanfattar denna spännande resa jag uppfylldes av.