Foto: Leonard Stenberg
Upploppet
Av Murre Gonday och Simon Matiwos
Regi Olof Hanson
Scenografi och ljus Tobias Hallgren
Kostym Ellen Elias
Komposition Nisj
Dramaturg Mia Winge
Pedagogiskt material Amat Levin
Medverkande Ahmed Berhan som storebror Henok, Harmarke Elmi som lillebror Kibrom, Binyam Haile som pappan Nigisti och Segen Tesfai som mamman Negus.
Premiär och uruppförande 5 september 2026
Plats Kulturhuset i Husby
Scenografi och ljus: Tobias Hallgren
Musik och ljud: Nisj
Kostymer: Ellen Elias
Dramaturgi Mia Winge
Lärarhandledning Amat Levin
Upploppet belyser kravallerna i Husby under sommaren 2013. Det som då hamnade i fokus för medierapporteringen var främst demonstrationer, stenkastning och bilbränder men nästan inte alls de samhälleliga, sociala, ekonomiska faktorerna som till slut gjorde att allting brast. Polisens perspektiv och röster lyftes fram medan de boendes perspektiv och röster hamnade i skymundan. Frustrationen, den social nedrustningen, människor utsatthet, vardagsrasismen och övervåldet, allt detta spelas upp och synliggörs på scenen. De röster som inte hördes då synliggörs nu kring en familjs köksbord eftersom både föräldrarna och de två sönerna på olika sätt dras in i oroligheterna.
Föräldrarna har flytt från Eritrea för att slippa våld och krig. Eftersom deras dröm är att leva ett gott liv i Sverige gör de sitt allra bästa för att komma in i det svenska samhället. Pappan kör taxi 12–14 timmar per dag 6 dagar i veckan. Mamman kämpar hårt för att hålla ihop familjen också när kravallerna hotar att splittra den. De är hårt arbetande och gör allt rätt för att tala dagens politiska språk. Den äldre brodern lever upp till föräldrarnas drömmar genom att satsa på sin utbildning och genom att försöka påverka och förändra sakernas tillstånd med fredliga medel. Den yngre brodern däremot oroar både föräldrarna och sin storebror genom att ge uttryck för sin frustration genom att han aktivt visar motstånd mot den rasism, den förnedring och det övervåld som ständigt är närvarande i förortens dagliga liv. När föräldrarna försöker förneka det säger bröderna att de inte vet hur det är att leva på gatan eftersom de, enligt sönerna, lever som något slags turister i Husby.
När kravallerna exploderar sprider sig konflikten rakt in i till familjens kök runt matbordet. Bråken mellan föräldrarna och sönerna blir ibland våldsamma också bråken mellan bröderna som förhåller sig på helt olika sätt till upploppet. Hela familjen, också pappan och mamman, blir förnedrade av polisens agerande under konfliktens gång. Alla i familjen liksom de boende i Husby som helhet förstår frustration men alla accepterar inte ungdomarna sätt att genom skadegörelse leva ut sin maktlöshet, förtvivlan och frustration. Till slut lägger sig kravallerna och det blir mer eller mindre som vanligt igen. För mycket som vanligt och för lite nytt för att använda en av pjäsens slutrepliker “Allting förändrades men ingenting ändrades”.
I pjäsens snabba och intensiva dialoger blandas kärlek, konflikter, närhet till våld och humor. Trots all frustration, smärta och känslor av maktlöshet så lockar samspelet mellan de otroligt duktiga aktörerna ständigt till skratt. Hela ensemblen, inte bara de som är på scenen, är verkligen värd publikens stående ovationerna. Textens flerspråkighet bidrar till kraften i dialogerna. Det gör också scenografin där miljön i Husby, kravallerna byggnader, gator, förstörelser och bränder framträder. Något som förstärks av ljud, musik, skottlossning, brandrök, polisens uppmaning och mediernas ensidiga nyhetsrapportering som finns i bakgrunden.
Det är en mycket viktig pjäs inte enbart betraktad som ett historiskt dokument utan också, eller framför allt, därför att den beskriver ett vardagsliv som fortfarande är närvarande i människor liv. Föreställningen spelas varje dag i veckan, utom söndagar, under de närmaste 2 månaderna. Många föreställningar är redan utsålda, så skynda er att boka.