Det börjar som ett valmöte.
Vote 4 Gusto.
Sedan kommer Boko Yout.
Sångaren är kroppsmålad i lila och från första sekunden känns det som att någon har släppt lös en mindre revolution på Trädgården. Det är teater, performance, punk, hiphop, grunge och klubb på samma gång. Men framför allt är det ett jävla ös.
Det hårda trycket mot kravallstaketet säger egentligen allt.
Publiken pressas framåt. Svetten kommer. Kropparna rör sig. Boko Yout kastar ut energi och publiken kastar tillbaka den. Det är inte en konsert man står och betraktar på lagom avstånd. Den händer i kroppen.
Och någonstans mitt i allt inser jag att valmötestemat gör hela föreställningen ännu bättre.
Det här är inte bara en artist som kommit på ett kul sätt att presentera sina låtar. Vote 4 Gusto blir en ram runt hela konserten. En politisk kampanj utan något riktigt parti, en valrörelse där budskapet snarare verkar vara: rösta på det konstiga, det gränslösa, det som vägrar passa in.
Boko Yout är definitivt inte intresserad av att passa in.
Musiken är lika omöjlig att placera som showen. Postpunk möter hiphop, triphop och afrikanska influenser, men det viktigaste är att allting får vara lite för mycket. Lite för högt. Lite för konstigt. Lite för snabbt. Det är precis därför det fungerar. Tidigare har Boko Yout beskrivits som hyperkinetisk och fullständigt genrevägrande, och live blir den egenskapen ännu tydligare.
Det är också något befriande i att se en publik som är ovanligt ung för Trädgården.
Det här är inte bara människor som kommit för att återuppleva något de redan känner till. De är här för något som händer nu.
Och kanske är det där den viktigaste frågan dyker upp:
Är Boko Yout framtiden för livemusiken?
Kanske inte ensam. Men definitivt en del av den.
För framtidens konserter lär knappast handla om att en artist står mitt på scenen och sjunger sina låtar medan publiken filmar dem med mobilen. Här finns något annat. En hel värld. Ett visuellt uttryck. Ett budskap. Humor. Politik. Kaos. Publikkontakt.
Och en sångare målad lila.
Det är teater, men utan att musiken blir sekundär. Det är en konsert, men utan att scenen blir en begränsning. Och när valmötet växer till ett fullständigt inferno framför kravallstaketet känns det som om Boko Yout lyckats hitta något som många betydligt mer etablerade artister letar efter:
ett eget språk.
Det är svårt att värja sig mot.
Det är ännu svårare att stå still.
Trädgården har genom åren blivit mer än en nattklubb – en plats där konserter, klubbliv och festivalstämning flyter ihop. I kväll känns det som om Boko Yout förstått exakt hur den platsen ska användas.
Ett valmöte har förvandlats till rave.
En konsert har förvandlats till teater.
Och publiken har röstat.
Vote 4 Gusto.
Jag vet inte om Boko Yout är framtiden för livemusiken.
Men om framtiden ser ut så här tänker jag gärna vara med.
5/5