The Cure, Main Stage
Betyg: 5
The Cure bjöd på ett episkt mastodontset. Med trettiotvå låtar som sträckte sig over två och en halv timme tog de oss på en åktur genom ett kalejdoskop av känslor och sinnesstämningar. Från storslagen romantik till schizofren pop och blytung domedagsexistentialism för att sedan bjuda på en hitkavalkad utan dess like. Efter över trettio år i branschen är det sannerligen få band som kan jämforas med Storbritanniens mest excentriska och atmosfäriska popband.
Med den nya banduppsättningen (igen) skulle ljudbilden visa sig bli något mer kraftfull än tidigare vilket tyvärr gick ut över melodierna. Som ensam gitarrist kämpade Robert Smith med att väva samman rytm- och leadgitarrer samtidigt som han hade fullt upp med att sjunga vilket resulterade i att Disintegration, som vanligtvis brukar tillhöra mina favoriter, kändes som Godzillas fall. Nej, ikvöll var det popdängornas kväll. Vem kan tacka nej till klassiker som Love Song, In Between Days och Just Like Heaven. Dessutom spelades den, åtminstone i livesammanhang, sällsynta The Caterpillar som de inte spelat på år och dar.
Här är hela låtlistan:
Plainsong
Open
Fascination Street
A Night Like This
The End of the World
Love Song
Just Like Heaven
The Only One
The Walk
Push
Friday I’m in Love
In Between Days
Play for Today
A Forest
Primary
Shake Dog Shake
The Hungry Ghost
One Hundred Years
End
Disintegration
Extranummer 1
Lullaby
The Lovecats
The Caterpillar
Close to Me
Hot Hot Hot!!!
Let’s Go to Bed
Why Can’t I Be You
Extranummer 2
Boys Don’t Cry
Jumping Someone Else’s Train
Grinding Halt
10:15 Satuday Night
Killing an Arab