• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

A Place to Bury Strangers på Strand

21 april, 2012 by Jonatan Södergren

A Place to Bury Strangers, Strand
Betyg: 4

A Place to Bury Strangers går på knock out. Den amerikanska trion översköljde ett svettigt Hornstull Strand med kompromisslös och rå energi. Musikaliskt kan vi ägna oss åt att dra referenser till en rad genrer, såväl shoegaze som post punk ligger nära till hands, som på ett finurligt vis kryddas med både psykedeliska och aggressiva aspekter.

Ofta är det mer oväsen än melodier och det kan säkert diskuteras om huruvida ljudvolymen är för hög eller inte – till och med Kevin Shields hade nog övervägt att använda öronproppar vid en del tillfällen. Jag kan tänka mig att de låtit sig influeras av The Jesus and Mary Chains tidigaste spelningar. Vid en punkt då Oliver Ackermann slänger sin Fender Jaguar på golvet och det börjar tjuta i hela lokalen känner jag kicken av adrenalin som hjärnan börjar utsöndra. Just där och då är A Place to Bury Strangers det enda bandet på hela planeten. Den typen av förbindelse mellan band och publik är tyvärr inte alltför vanligt förekommande i en värld där band ofta försöker vara sin publik till lags snarare än att följa sina egna ambitioner.

Ända sedan debuten för fem år sedan har de varit nästintill fatalistiskt trogna det sound som de på sin senaste EP Onwards to the Wall tar ett steg längre. Senare i år släpper de högljudda visionärerna sin tredje fullängdare.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: A Place to Bury Strangers, Strand, WWDIS

Vera – en medelålders grinig tuff tant får vara hjälten i en stark nutidsdeckare

20 april, 2012 by Rosemari Södergren

Vera
Betyg 3
Släppt på dvd 4 april 2012

Från filmens baksidestext:
En ny deckardrottning gör entré. Brenda Blethyn, Oscarnominerad och Golden Globe-vinnare som vi bland annat känner igen från Stolthet & Fördom, Saving Grace och Försoning, gör rollen som DCI Vera Stanhope i denna nyproducerade ITV-serie. Baseras på böckerna skrivna av Anne Cleeves. Serien har visats i TV4.

Kriminalinspektör Vera Stanhope på Newcastlepolisen är en erfaren, för att inte säga lysande, morddetektiv som drivs lika mycket av sin vilja att lösa mordfall som av sina egna demoner. Hon är en ensamvarg med en vass tunga, skarp slutledningsförmåga och ett stort mod. Tillsammans med vapendragaren Joe Ashworth (David Leon) kämpar hon för att fånga mördarna.

Nu har första säsongen släppts på dvd.

Det är roligt att en medelålders, något överviktig, grinig kvinna får vara huvudpersonen, för en gångs skull. Men seriens styrka är för mig ändå annat:
Det är de karga miljöerna i Newcastle, helt andra miljöer än de småputtriga mysiga husområdena som annars dominerar i brittiska deckare. Här är det kalt och brunt – ensligt och ensamt, långt bort från Midsumer.

Vera har en intressant samspel med sin unge assistent Joe Ashworth som är gift, har barn och försöker hinna med familjeliv. Regissören speglar ofta varje avsnitt huvudtema i Veras eller Joes situation för tillfället, vilket görs på ett bra sätt utan att bli övertydligt.

Bilderna är långsamma och vi får gå på djupet med varje fall, det här är en deckare så långt bort från de amerikanska snabbskott-produktionerna där handlingen pendlar mellan tio fall samtidigt. I ”Vera” vågar filmaren tro på att vi kan koncentrera oss på samma sak i mer än tre minuter i taget.

Jag längtar efter nästa säsong.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, recension, tv-serie, Vera

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Deckare, Recension, TV-serie, Vera

Five Daughters – en resa som tar oss bakom löpsedlarna och vi får se att offren är människor

20 april, 2012 by Rosemari Södergren

Five Daughters
Betyg 3
Släppt på dvd 4 april 2012

Five Daughters bygger på verkliga händelser i staden Ipswich 2006, i Storbritannien. Fem unga kvinnor som var drogmissbrukare och fick pengar till missbruket genom att sälja sex blev mördade.

BBC ligger bakom tv-serien som skildrar händelserna framför allt genom att vi får träffa de unga kvinnorna hos sina familjer, ofta när de träffar sina mammor. En av filmens styrkor är att dessa kvinnor blir verkliga personer för oss, de är inte bara prostituerade utan de har var och en sin bakgrund och har en gång i tiden varit söta småflickor. En av dessa missbrukande unga kvinnor har själv tre små barn som tagits från henne, eftersom hennes kärlek till heroinet gjort att hon inte klarar ta hand om sina barn. En av dessa unga kvinnor hade slutat med droger och var på väg att rätta till sitt liv när mordet på en av hennes väninnor gjorde att hon föll tillbaka i missbruket.

Det måste vara en helt ofattbar smärta som drabbar mammorna till dessa unga kvinnor. Att se sitt barn gå mot sin undergång, att hoppas på att de verkligen ska lägga av när de säger att de vill lägga av, fast det kanske är för tionde gången de säger något sådant. Det går knappt att föreställa sig att ha en dotter som prostituerar sig för att få 20 pund till en sil.

Filmen är inspelad delvis som om det var en dokumentär med duktiga brittiska skådespelare. Brittiska film- och tv-producenter måste vara bland de skickligaste på att besätta rollerna med skådespelare som ser ut som vanliga människor. Speciellt mammorna känns mycket äkta.

Det är hemskt att se hur handfallet samhället står inför drogproblem. Att det inte finns tillräcklig hjälp utan att missbrukarna skickas hem med en lapp med tid för nästa möte – och de förväntas klara av att passa den tiden och hålla sig från drogerna utan mer hjälp än så.

Five Daughters är hyllad i Storbritannien och har fått flera priser. Dess styrka är att den känns väldigt genuin, äkta, som tittare kommer jag nära fem unga kvinnor och deras olika bakgrund. Samtidigt är den dokumentära tekniken också tv-seriens lilla svaghet, den blir aldrig spännande utan den är mer rapporterande.

Läs även andra bloggares åsikter om film, dvd-release, droger, missbruk, prostitution

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Droger, dvd-release, Missbruk, prostitution, Scen

Jenny Milewskis Skalpelldansen lever inte upp till förväntningarna

20 april, 2012 by Redaktionen

Titel: Skalpelldansen
Författare: Jenny Milewski
Förlag: Telegram Bokförlag
ISBN10: 9186183923
ISBN13: 9789186183929

Jonas Lerman är en framgångsrik författare med en rad böcker om den mordiske kirurgen Carl Cederfeldt bakom sig. Han åtnjuter berömmelse och ekonomisk vinning, men får utstå en hel del kritik för sina extrema våldsskildringar. När vi möter Jonas har han drabbats av en svårartad skrivkramp. Vanligtvis har berättelserna kommit till honom som genom gudomlig försyn, men nu verkar det stört omöjligt att få ner något alls på pränt. Det går så långt att han försöker lämna den så lukrativa splattern för något med etiskt och lugnt. Men så lätt ska han inte komma undan. När de fiktiva händelseförloppen plötsligt verkar komma krypande in i verkligheten förvandlas Jonas bekväma tillvaro sakta till ett mörkt kaos. Skuggor ur det förflutna ger sig till känna och allt kanske inte är vad det verkar vara.

Skalpelldansen marknadsförs hårt som en del i det nya svenska skräckundret. På sin blogg använder Milewski själv epitetet skräckskrivare. Jag frågar hur hon definierar genren och får svaret att ”skillnaden mellan thriller och skräck att en skräckhistoria på något sätt skapar en skrämmande förskjutning av verkligheten (inre eller yttre) där man till slut inte vet vad som är verkligt eller inte, medan en thriller är mer fokuserad på spännande handlingar i en stadig verklighet.” Problemet är att jag inte håller med om genrevalet. Skräcken är en djupt mänsklig känsla där vi närmar oss bråddjupen i tillvaron. Vi blir av med den sista civiliserade fernissan och agerar som de ryggradsstyrda primater vi alla är. Skräck behöver inte förklaras, kanske finns det inte ens någon förklaring. Ondska är ondska helt enkelt. I thrillern däremot, finns något rationellt och förklarande bakom de onda handlingarna. Som läsare undrar man varför mördaren gör som han gör, och man kan förvänta sig ett svar. En traumatisk händelse. En tragisk barndom. En psykisk sjukdom. Jenny Milewski har skrivit en thriller.

Skalpelldansen är en tämligen medioker skapelse. Den känns i mångt och mycket som en helt okej amerikansk lördagsfilm som man kan gissa slutet på. Boken inleds ganska segt. Det är fint beskrivna stockholmsmiljöer, som gjorda för mig som boende i stan att relatera till. Folk jobbar i mediasvängen, dricker latte och går på Bajen-match. Allt är normalt och vanligt. Tyvärr saknar Milewski fingertoppskänslan när det gäller utportionering av ledtrådar och spänningsmoment. Jag måste läsa mer än halva boken innan något som helst djup och löfte om en historia kan börja skönjas. Men då går det desto snabbare. Plötsligt blir jag serverad en hel hög detaljer i en slags återblick. Detaljer som jag hade velat se snyggt utplacerade fortlöpande genom boken. Då hade mitt intresse väckts och jag hade förhoppningsvis blivit mer engagerad. Nu landar allt rätt platt.
Inte ens det utlovade explicita våldet lämnar några särskilda spår. Det känns mest klyschigt och ointressant. Har man sett ett par avsnitt av TV-serien Dexter vet man vad det handlar om. Ibland är det bättre att vara återhållsam och kall om man vill skapa rysningar. Milewski nämner bland annat Brett Easton Ellis, mannen bakom ultravåldsskildringen American psycho, som en förebild. Easton Ellis är en mästare på att balansera iskyla med pulserande blodiga vansinnesdåd. Även intrigen i sig har en del lånade drag från en av hans senare verk Lunar park, som liksom Skalpelldansen bygger på ett slags metaupplägg där verklighet och fiktion smälter samman på ett obehagligt sätt. Tyvärr har mästarens skor varit alldeles för stora för Jenny Milewski att fylla.

Text: Elin Lucassi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Thriller

Alla borde läsa en rad av Johan Jönsons klasshat-poesi

19 april, 2012 by Redaktionen

Titel: med.bort.in.
Författare: Johan Jönson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201201
ISBN: 978-91-0-012646-9

Det krävs mod för att träda in i Johan Jönsons poetiska universum – för det är mörkt, så mörkt i Jönsons värld.  I detta epos med.bort.in gör vi en nedstigning rakt ner i ett schakt fullt av plåga och skam. Det är den fattiges skam.

Zombient är ett uttryck författaren ofta använder och jag kan inte låta bli att tänka på William Burroughs som sagt att vi kanske alla är döda och befinner sig i bardo – tillståndet efter döden. Diktjaget i med.bort.in när ständiga fantasier om att dö, om att döda och om att vara död.  Det finns en stark fixering vid sex och död och tankarna mal på som en helvetesmaskin. Jönson arbetar mycket med upprepningar och liksom i de tidiga diktsamlingarna Efter arbetsschema (2008) och Livdikt (2010) är arbetet ett centralt tema. Skitjobbet, alltså. För de enda jobb som diktjaget kan få är de lågbetalda som inte kräver någon utbildning. Ofta rör det sig om slitiga och rent av farliga jobb på vårdhem.

Det här är verkligen politisk poesi, närmare bestämt 1 243 sidor klasshat-poesi. Här finns en oerhörd ilska mot det politiska tillståndet i Sverige och i omvärlden.  Diktjaget kämpar för att dra in pengar och för att överleva. Samtidigt som han ser sig själv som en riktig loser och äcklas av sin feta kropp.

”Jag är 44årig hundskit
Jag kan fortfarande ingenting” (sid. 357)

”Semester och sorg.
Vi har ingenstans att ta vägen.
bara de fattigaste kvar.
i Stockholm i juli” (sid. 81)

Men här finns också stråk av ljus i vardagen. Det kan vara något så enkelt som en billig diskborste från IKEA, en betraktelse av själva borsten, de vita plaststråna som verkligen är smidiga att diska med.  Det kan vara tv-programmet Mitt i naturen med lavskrikor och norrbottnisk vinterskog.
Och kärleken till hustrun, frukost med barnen.

Det finns mycket att säga om denna bok. På sätt och vis känns som om man läser ett liv, en loggbok över ett liv. Man kan förstås invända mot det stora omfånget. Men jag skulle önska att svenskarna lät heminredningsmagasinen ligga en stund och i stället läste en rad av Johan Jönson.
Då skulle vi vara på rätt väg.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: dikter, diktsamling, klasshat, Poesi

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1216
  • Sida 1217
  • Sida 1218
  • Sida 1219
  • Sida 1220
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in