A Place to Bury Strangers, Strand
Betyg: 4
A Place to Bury Strangers går på knock out. Den amerikanska trion översköljde ett svettigt Hornstull Strand med kompromisslös och rå energi. Musikaliskt kan vi ägna oss åt att dra referenser till en rad genrer, såväl shoegaze som post punk ligger nära till hands, som på ett finurligt vis kryddas med både psykedeliska och aggressiva aspekter.
Ofta är det mer oväsen än melodier och det kan säkert diskuteras om huruvida ljudvolymen är för hög eller inte – till och med Kevin Shields hade nog övervägt att använda öronproppar vid en del tillfällen. Jag kan tänka mig att de låtit sig influeras av The Jesus and Mary Chains tidigaste spelningar. Vid en punkt då Oliver Ackermann slänger sin Fender Jaguar på golvet och det börjar tjuta i hela lokalen känner jag kicken av adrenalin som hjärnan börjar utsöndra. Just där och då är A Place to Bury Strangers det enda bandet på hela planeten. Den typen av förbindelse mellan band och publik är tyvärr inte alltför vanligt förekommande i en värld där band ofta försöker vara sin publik till lags snarare än att följa sina egna ambitioner.
Ända sedan debuten för fem år sedan har de varit nästintill fatalistiskt trogna det sound som de på sin senaste EP Onwards to the Wall tar ett steg längre. Senare i år släpper de högljudda visionärerna sin tredje fullängdare.