Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

A Place to Bury Strangers

Lyssna: A Place to Bury Strangers – We’ve Come So Far

by

aptbs

Transfixiation, A Place to Bury Strangers nya album, släpps om lite mer än en månad. Nu har bandet delat med sig av ett andra smakprov därifrån. We’ve Come So Far är en svidande ljudexplosion som fångar energin från deras spelningar.

”Texten skrev sig själv,” berättar frontmannen Oliver Ackerman. ”Livet är superintensivt och uppfuckat, att ens åstadkomma något över huvudtaget är en bedrift, så vi borde vara stolta. När du har arbetat extremt hårt med något så länge är det bara fantastiskt att se tillbaka på allt. Ibland vill jag bara skaka till folk som känner sig meningslösa. Det finns så mycket potential och fantastiska saker som händer runtomkring oss, hjälp till och försök bidra med något istället. We’ve Come So Far har en slags oändlig uppbyggnadskänsla som efterhärmar livet.”

Lyssna på We’ve Come So Far här nedan:

Lyssna: A Place to Bury Strangers – Straight

by

burystrangers

A Place to Bury Strangers följer upp 2012 års Worship. Transfixiation är det New York-baserade noise rock-bandets fjärde fullängdare och släpps den 17 februari via Dead Oceans. Albumet spelades delvis in i Death by Audio-studion i Brooklyn, som gitarristen Oliver Ackermann var med och grundade men som stängs ner den 22 november. Bandet beger sig även ut på en lång turné som innefattar tre datum i Sverige:

29 april — Babel, Malmö
30 april — Pustervik, Göteborg
1 maj — Debaser Strand, Stockholm

Lyssna på albumets första singel Straight här nedan:

A Place to Bury Strangers på Strand

by

A Place to Bury Strangers, Strand
Betyg: 4

A Place to Bury Strangers går på knock out. Den amerikanska trion översköljde ett svettigt Hornstull Strand med kompromisslös och rå energi. Musikaliskt kan vi ägna oss åt att dra referenser till en rad genrer, såväl shoegaze som post punk ligger nära till hands, som på ett finurligt vis kryddas med både psykedeliska och aggressiva aspekter.

Ofta är det mer oväsen än melodier och det kan säkert diskuteras om huruvida ljudvolymen är för hög eller inte – till och med Kevin Shields hade nog övervägt att använda öronproppar vid en del tillfällen. Jag kan tänka mig att de låtit sig influeras av The Jesus and Mary Chains tidigaste spelningar. Vid en punkt då Oliver Ackermann slänger sin Fender Jaguar på golvet och det börjar tjuta i hela lokalen känner jag kicken av adrenalin som hjärnan börjar utsöndra. Just där och då är A Place to Bury Strangers det enda bandet på hela planeten. Den typen av förbindelse mellan band och publik är tyvärr inte alltför vanligt förekommande i en värld där band ofta försöker vara sin publik till lags snarare än att följa sina egna ambitioner.

Ända sedan debuten för fem år sedan har de varit nästintill fatalistiskt trogna det sound som de på sin senaste EP Onwards to the Wall tar ett steg längre. Senare i år släpper de högljudda visionärerna sin tredje fullängdare.

Skivrecension: A Place to Bury Strangers – Onwards to the Wall

by

Artist: A Place to Bury Strangers
Titel: Onwards to the Wall
Betyg: 4

Få band kan använda distade gitarrer lika väl som New York-baserade noise rock-bandet A Place to Bury Strangers. På sin sjunde EP – som bär titeln Onwards to the Wall – är det unika soundet, som kanske bäst beskrivs som extremt skränig post punk, ständigt lika kompromisslöst närvarande i samtliga fem spår.

Låtarna i sig är rätt så lika till struktur och skepnad men det har heller aldrig varit mångsidigheten som varit A Place to Bury Strangers styrka. Nej, snarare är det den där stundtals kaotiska råa energin som går rätt in i benmärgen som har fått oss att falla på knä.

Bandets senaste fullängdare Exploding Head gavs ut 2009 och faktum är att A Place to Bury Strangers är mer av ett EP-band än ett LP-band. De frenetiska, exploderande låtarna är som snabbt brinnande ljus – ironiskt nog är titelspåret Onwards to the Wall EP:ns minst högljudda spår.

I slutändan gör A Place to Bury Strangers musik på sina egna villkor. De är trogna det sound vi har lärt oss att älska genom åren, har du lyssnat på dem tidigare vet du vad du får. Så kanske är Onwards to the Wall framför allt musik för de redan invigda. Har du inte lyssnat på dem tidigare är det min rekommendation att du börjar nu.

Bästa spår: I Lost You

A Place to Bury Strangers till Stockholm i april

by

Den 20:e april. Lägg datumet på minnet. Då kommer det mest högljudda popbandet i hela USA – A Place to Bury Strangers – till Stockholm för en spelning på Hornstull Strand.

Så här skriver WWDIS på sin hemsida:

Att ha oljud och stark volym som självändamål kan tyckas som ett billigt sätt att täcka upp för bristen av musikaliska kvaliteter. Till detta kan vi bara säga ”fuck jävla off”. A Place To Bury Strangers har sedan de plogade ner sitt vita oljud djupt ner i våra skallar visat att inget kunde vara mer osant; de till bristningsgränser distade mattorna av behaglig ambiens och ogenerat våld har genererat kult på kult som förstår deras musikaliska expertis.

Maskiner och människor i säng med varandra har skapat ett monster vi slänger oss i armarna på. De första tonerna vi hörde för några år sedan var en molotov av gigantiska reverb, sönderslitna gitarrsträngar och vansinnigt vackra hookar. Rundgång förvandlades till melodier och den mekaniska pulsen rev itu vår ryggrad. Ekon från kollegerna på Mute (Grinderman, Can, Liars) var som en konversation vänner emellan och lika trasigt som vi förväntade oss att det skulle vara, blev det. Om den själv-betitlade album-debuten var en skiva man kanske inte visste att man längtade efter så var ”Exploding Head” allt som ockuperade hjärnan månaderna innan den klev ut på marknaden. Det dröjer länge mellan släppen men nu är en ny EP på väg, ”Onwards To The Wall”. Vår hjärna kan inte sluka ny fakta förrän den är ute.

A Place To Bury Strangers våldförde sig på Way Out Wests publik för några år sedan. Nu är det dags igen, dock på Strand i Stockholm, men ni som frekventerar What We Do Is Secret kan sätta förväntningarna högt.

21.00-03.00. 120 kr. Ej förköp. Ej ursäkter. Ej husdjur.
Efter midnatt: entré 60 kr.
På scen kl 22.30