Gästskribenter

Nedräkning inför Sweden Rock: Nedräkningen är över. Idag brakar det loss

6 juni, 2012 by Gästskribenter

Onsdag den 6 juni 2012. Det är idag det. Dagen då det brakar loss på Sweden Rock Festival. Nedräkningen är över. Här kommer min lista, dag för dag, vad jag tänker göra vad jag kan för att se:

Onsdag:

Sabaton & Entombed är de två band som jag verkligen vill se. Dessutom ska jag kolla in tyska Edguy som är det enda utländska bandet som spelar på onsdagen. Resten av dagen kommer jag ägna åt att glida runt på området, träffa folk och kanske dricka en pilsner eller två. Det är också en del av festivalen.

Torsdag:

Nu drar vi upp tempot rejält. Torsdagen är fullmatad med godbitar så här blir det faktiskt lite snårigt att välja. Min dag börjar med 10CC på stora festivalscenen. Visste ni förresten att 10CC har tagit sitt namn enligt samma princip som bandet Lovin’ Spoonful. Nåväl, efter det tar jag mig till Sweden Stage och kollar på Danko Jones. Sen ska jag till presskonferensen med Sebastian Bach innan jag ska se, i tur och ordning, Sepultura, Mastodon & Soundgarden. Efter lite skrivande från dagen är det nog hög tid att krascha i säng efter en lång och intensiv dag.

Fredag:

Den här dagen börjar tidigt. Redan klockan 12 går Adrenaline Mob på för sin spelning. Det är ett band jag inte vill missa. Sen nöter det på fram till den stora presskonferensen med Motörhead. De har annonserat ut en 1½ timme lång pressträff och vi har fått söka ackreditering enkom för den. Som tur är så fick vi tillstånd att gå på den, med lite tur kan vi filma en snutt för att höra vad Lemmy och de andra herrarna har att förtälja. Men innan dess är det några band man måste se. Michael Schenker klockan 15 följs av Blue Öyster Cult klockan 16:30. Sen står Tygers of Pan Tang på tur och efter avbrottet för den långa pressträffen kilar jag direkt till nästa presskonferens med King Diamon för att sedan avsluta kvällen med Motörhead och Twisted Sister. Förhoppningsvis finns det ork att skriva om allt dagen haft med sig innan mörkret omsluter hjärnan.

Publiktryck 2011 - Foto: Johannes Lindström

Lördag:

Avslutningdag. Redan. Det har gått fort. Jag kan lova att det kommer kännas så på lördagsförmiddagen. Men det finns mycket gott att plocka ur kakan den här dagen. Kanske börjar jag ändå med lite av en sovmorgon. Klockan 15 går Fish på scenen och jag tänker inte missa det för allt i världen. Tyvärr innebär det att jag missar presskonferensen med ledningen för Sweden Rock men jag hoppas vår andre reporter har möjlighet att gå på den. Efter Fish går jag vidare för att kolla på Nationalteatern. Det är lite kult att de spelar på Sweden Rock. Jag såg dem på Mosebacke för några år sedan och var inte så imponerad men jag ger dem en chans till. För gammal kärleks skull. Därefter blir det en stund med Symphony X och Lynard Skynard innan det är dags att avrunda sista dagen med King Diamond, Mötley Crüe och Cannibal Corpse. Förhoppningsvis har jag under dessa sista skälvande timmar också fått möjligheten att genomföra en intervju med Fish och Symphony X, det är i alla fall på gång att vi får klartecken för detta.

Redan nu ångrar jag lite att jag planerat in att vi rullar hemåt med husvagnen direkt efter sista band på lördagskvällen. Det kan vara skönt att slippa det. Planer är till för att ändras. Kanske är det bättre att sova ut och köra hem på söndag morgon. Men jag är övertygad redan nu (detta skrivs några dagar innan publicering) att känslan efter festivalen kommer vara lycka, tillfredsställelse, trötthet, fotont och glädje. Och en stark längtan till nästa års festival.

Följ alla våra rapporter här på Kulturbloggen. Vi är tre reportrar på plats och kommer bevaka allt och allt möjligt.

Du har väl inte missat våra andra nedräkningar inför Sweden Rock?
Nedräkning inför Sweden Rock: Danko Jones, Mastodon och Graveyard
Nedräkning inför Sweden Rock: Mötley Crüe
Nedräkning inför Sweden Rock: Nationalteatern
Nedräkning inför Sweden Rock: Twisted Sister
Nedräkning inför Sweden Rock: Folkvimlet
Nedräkning inför Sweden Rock: Lynyrd Skynyrd
Proggfest
Cannibal Corpse
Soundgarden
Motörhead
Mikael Rickfors

Läs även andra bloggares åsikter om Sweden Rock Festival

Kulturbryggan går vilse – Kulturbryggan tycks gå enligt kulturministerns anvisningar

2 april, 2012 by Gästskribenter

Igår blev jag återigen upprörd över denna kulturminister vi har. Jag skulle ju kunna strunta i henne nu när jag inte längre sitter i kulturutskottet men se det går inte!

Den nya statliga myndigheten Kulturbryggan har gjort av med sina första 25 miljoner. De har kommit på att endast ansökningar som kan visa att de också får privata pengar kommer ifråga för bidrag. Som om det inte räckte med alla de idella krafter som läggs ner inom det fria kulturlivet som en insats. Nej det ska vara privata sponsorpengar som är förutsättningen. Lena Adelsson Liljeroth tycker detta är bra. Jag kan inte se annat än att detta är bara ännu ett sätt för kulturministern att visa att kultur är något som egentligen inte behöver samhällets stöd. Kultur är något för marknaden. Om detta är hennes innersta längtan eller en följd av att hon inte får några pengar av Anders Borg – det vet jag inte. Men det är lika illa, vilket som.

– Vår vision är att bygga upp en stor kulturfond med både offentliga och privata medel, säger Kulturbryggans ordförande Bo-Erik Gyberg, till SvD.

Bo-Erik Gyberg räknar med att Kulturbryggan ska bli en stor nationell kulturfond med både privata pengar och skattepengar.

Är detta en uppgift för en statlig myndighet blir min fundering.
Kanske är jag alldeles för traditionell i min bedömning. Jag ser bara att kulturens egenvärde, konsten för konstens egen skull får allt svårare att andas framtidstro.

Jag ser också att det inte är enkelt att hitta företagsledningar som brinner för kulturen. Och om de gör en insats, som exempelvis LKAB:s köp av föreställningar från Norrbottensteatern till Kiruna, så är det ju för att det är bra för företaget.

Syftet är att få personal att vilja stanna och bo i Kiruna. Nyttoperspektivet går före egenvärdet. Kulturen måste i högre utsträckning bli befriad från det ständiga kravet på att behöva motivera sin existens i marknadsmässiga termer.

Berit Högman (S)
vice gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen, tidigare ordförande i kulturutskottet

Relaterade artiklar om Kulturbryggan:
Svenska Dagbladet 1, SVD2 och Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om Kulturpolitik, kulturbryggan, kulturministern, samhälle, sponsorer, kulturdebatt

Karin Linder, ordförande i DIK: Lagen om datalagring – ett stort misslyckande

29 mars, 2012 by Gästskribenter

Hej välkommen! Det är ju du som bor granne med Berit!
När jag steg av flyget i Växjö hälsade flyg- värdinnan personligt på alla som gick ned för trappan. Jag reagerade med två motstridiga känslor – åh så trevligt och – jösses vilken kontroll. Om hon vet var passagerarna bor vad vet hon då mer?

Jag är en offentlig person och mitt jobb är att synas. Jag vill att DIK:s medlemmar ska veta vem jag är. Men jag vill inte att all kom- munikation jag har med medlemmar, personal, barn eller politiker via bredband lagras i sex månader utifall att jag möjligen skulle kunna vara en skummis. Datalagringsdirektivet, som riksdagen beslutade om i slutet av mars, kräver att bredbandsbolagen arkiverar all data och telefonitrafik i sex månader. Informationen ska kunna användas om det föreligger misstanke om brott.

Tyvärr tror jag att bara ordet datalagringsdi- rektivet är tillräckligt för att många ska strunta i att sätta sig in i vad det handlar om. Resteran- de är så väl insatta att de fixar en legal lösning som kringgår den nya lagen. Faktum kvarstår – datalagringsdirektivet angår alla. Jag har åkt paternosterhiss i Stasiarkiven i Berlin. En på ytan en oförarglig arkivinstitu- tion med arkitektoniska putslustigheter. Hyl- lorna är fulla av fina buntar av arkivalier med perfekta arkivknutar. Innehållet är desto mer skrämmande. Rapport efter rapport av grannar som spionerade på grannar, pojkvänner som rapporterade om flickvänners liv, lärare som spanade på elever. En verksamhet byggd på rädsla och kontrollbehov och där gränsen för behovet efter mer information om någon hela tiden blev större.

I dag, liksom då, är information hårdvaluta och vi kan fortfarande styras av rädsla.
Det faktum att vi lagrar information kanske i förlängningen förhindrar vissa kriminella handlingar men skapar samtidigt ett oändligt antal nya problem som måste lösas. Ett av dem är den makt vi ger bredbandsbolagen över vår egen vardag. Kan bredbandsbolagen arkivera informationen så att de garanterar individens integritet och säkerhet?

Det ingår i DIK:s medlemmars kärnkompe- tenser att verka för yttrandefrihet. Vad händer med yttrandefriheten i ett samhälle som över- vakar och sparar samtal människor emellan?
I dag kan vi inte längre se verkligheten som en linjär utveckling där vi kan påverka utfallet med lagstiftning eller med ändrad färdriktning.

Vi måste se verkligheten ur ett oändligt antal perspektiv. Där vi tidigare styrde utvecklingen genom kontrollerande handlingar och problem- lösningar med ett eller möjligtvis två alternativ, har vi i dag ett oöverskådligt antal lösningar som tillsammans skapar en komplexitet. Räcker det då att anta att en lag stoppar brott och ter- rorism och att övriga övervakade finner sig i att vara övervakade?

DIK:s medlemmar är specialister på att hantera information. Vi kan arkivera, söka, kritiskt granska och kommunicera samma information.
Vi har ett historiskt och etiskt förhållningssätt till informationen och dess konsekvenser. Jag tror inte att det räcker med ett juridiskt perspektiv för att lösa vårt behov av att stoppa kriminella handlingar. I synnerhet inte när det faktiskt kränker och inskränker friheten för så många helt vanliga medborgare.
För att finna hållbara lösningar på 2000-ta- lets problem måste vi se komplexiteten och lösa problem och dess konsekvenser utifrån flera synsätt. I det aktuella fallet måste lagstiftaren förstå att informationen om oss själva också är makten över oss själva och att det är en grund- läggande rättighet.
I den bemärkelsen är datalagringsdirektivet ett stort misslyckande.

Text: Karin Linder

———-

Karin Linder är förbundsordförande för DIK - akademikerfacket för kultur och kommunikation.
Karin är konsthistoriker och sinolog med inriktning på asiatisk keramik. Hon har medverkat i ett flertal böcker i ämnet och producerat ett tjugotal utställningar på Östasiatiska Museet, Gustavsbergs Porslinsmuseum och Nationalmuseum. Som ordförande för DIK har hon främst synts i debatter kring humanioras ställning i samhället samt den digitala samtiden.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Karin Linder? Läs den här.

Tidigare gästinlägg av Karin Linder:
E-boken är pinsamt underutnyttjad
Karin Linder, ordförande i DIK: Krångliga regler hindrar publicering

Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdiektivet, DIK, Karin Linder, kulturpolitik, övervakning, integritet, samhälle

Socialdemokraterna i Stockholm: Vi stöder förslaget om nytt operahus vid Masthamnen

9 mars, 2012 by Gästskribenter

Det kungliga operahuset i Stockholm stod färdigt 1898. Vid invigningen var det ett av Europas vackraste och mest funktionella operahus, ”State of the art”. Men tiden har hunnit ikapp den gamla 1800-talsbyggnaden och idag är den föråldrad, för liten och för oflexibel. Detta konstaterades redan 2007 i en utredning som gjordes på Regeringens uppdrag.

Sedan rapporten las fram på Regeringens bord har fem år passerat och det gamla omoderna operahuset repareras nu för att hålla i tjugo år till.
Ett nytt operahus kostar mycket pengar. 3-4 miljarder kronor är en fullt tänkbar kostnad. Men det är både ekonomiskt och konstnärligt försvarbart att bygga ett nytt väl fungerande hus. Det skulle bli mer opera för pengarna med en smidigare infrastruktur.

Ett nytt operahus skulle stimulera kulturlivet i Stockholm och locka nya grupper av publik, samtidigt som en fungerande verksamhet skulle få ändamålsenliga och moderna lokaler att fortsätta sin verksamhet i. Den gamla operan kostar mycket i drift och underhåll och riskerar att bli ett framtida operamuseum istället för en kulturell högborg.

I omgångar har olika förslag diskuterats om var ett ny operahus i Stockholm skulle kunna placeras.
Det är angeläget att Stockholms stad hjälper till och driver mark- och fastighetsfrågan för hur en ny opera skall infogas i miljö- och stadsbilden. Stockholms stads del i ansvaret för att operafrågan får en lösning är betydande.

En vision/tänkbar plats är en nationalscen placerad vid Stockholms inlopp. Ett förslag finns framtaget av projektgruppen Masthamnsoperan om en tänkbar placering av ett nytt operahus i Stockholm i östra änden av Masthamnen invid Danvikskanalen.

En byggnad som skapats med kunnigt operafolk och som byggts inifrån och ut. Tekniken och variationsmöjligheterna har fått bilda stomme för exteriören av byggnaden och därav har en ganska kantig men vacker byggnad vuxit fram. Scen och loger öppnas både utåt och inåt. 1.200 sittande gäster inomhus och 3.000 gäster utomhus i en stor amfiteater som sprängs in i berget ovanför Masthamnen.
Läget skulle skapa en intressant infart till Stockholm och skulle öppna Stockholms kulturliv i en ny riktning.

Frågan om en ny nationalscen för opera är i första hand ett statligt åtagande. Men precis som regeringens utredare skriver i sin rapport är ett samarbete med Stockholms stad nödvändigt för att hitta em lämplig lokalisering.

Vi Socialdemokrater uppmanar den styrande majoriteten i staden att visa handlingskraft i denna mycket angelägna fråga.
Vi vill att en parlamentariskt tillsatt utredning ges i uppdrag att undersöka möjligheterna att reservera tomtmarken vid Masthamnens östra del för nytt operahus i Stockholm.

Tomas Rudin Borgarråd och Anna-Greta Leijon
Socialdemokraterna i Stockholm

Relaterat:
Debattartikel i DN och Tomas Rudins blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Masthamnsoperan, opera, operahus, stockholm, debatt, socialdemokraterna

Karin Linder, ordförande i DIK: Krångliga regler hindrar publicering

1 mars, 2012 by Gästskribenter

”I dag anser flera museer att lagar och avtal kring upphovs-rätten är så krångliga att de inte vågar publicera de bilder de förvaltar.”

För några veckor sedan laddade jag över mina foton i telefonen till datorn. Där hittade jag allt från roliga bilder på barnen till fotograferade tidtabeller, skyltar, signaturer på brev jag skrivit, vinetiketter, ett par snygga skor från en affär som var stängd när jag gick förbi. Jag använder oftast min kamera i mobilen som ett extra minne. Jag påminner mig själv och andra genom ett foto och jag kommunicerar allt mer genom att skicka bilder till barnens skola, vän- ner och arbetskamrater.

Rent tekniskt sett är jag upphovsman till en rad bilder jag använder i kommunikation med min omgivning.
Jag tycker om bildkommunikation och det är oftast bilden i en tidning eller i reklam som får mig att stanna med ögat för att veta mer. Bilden ersätter allt oftare en text eller ett telefonsamtal.
Jag är nog en normal representant för den så kallade allmänhetens användande av bilder. Att kommunicera med enbart bild är svårt. Ikea kommunicerar sina monteringsanvisningar i form av streckgubbar, med enbart bild och utan text. Det fungerar inte alltid helt smärtfritt.

Mina olika bilder fick mig att fundera kring hur vi använder bilder och vad de spelar för roll. Intresset för att använda bilder ökar. Fotogra- fiska Museet har stora besökssiffror trots hög inträdesavgift och flera andra center för foto- grafi tar del av framgångarna. Är skiftet mellan textkommunikation och bildkommunikation redan här?

När bondesamhället under senare delen av 1800-talet övergick till industrisamhälle blev bilder av kvinnor och män i folkdräkter från Dalarna ett mode i tiden. Genremåleri, porslin med dekor av målade dalkullor och tryckta bil- der med samma motiv spred uppfattningen om det romantiska bondesamhället. Ett samhälle som var på väg att försvinna och som doku- menterades och spreds via den massproducerade konsten.
I skedet mellan bondesamhälle och industri- samhälle fungerade bilderna i den massprodu- cerade konsten på precis samma sätt som TV,

film, internet och andra medier gör i dag. De förmedlade kunskap och kommunikation kring motiven och de händelser som skildrades.
Sveriges museer har, enligt den senaste museiutredningen, cirka 62 miljoner bilder i sitt förvar. Bilder, som tas om hand av professionel- la händer, i syrafria kartonger och klimatiserade magasin. Vi betalar med gemensamma medel.
Vi som allmänhet kan ta del av alla dessa fo- ton. Kanske hittar vi sådana källor av kunskap att skola och universitet skapar helt ny kunskap. Tänk att koppla ihop samtid och dåtid i bild!
Men alla dessa bilder har olika upphovsmän och upphovsrätten stipulerar olika skyddstid för fotografisk bild respektive fotografiskt verk. I flera fall finns det ingen upphovsman angiven på fotografiet och det kan vara svårt att bedöma huruvida det är en fotografisk bild eller ett fotografiskt verk.
I dag anser flera museer att lagar och avtal kring upphovsrätten är så krångliga att de inte vågar publicera de bilder de förvaltar för all- mänhetens räkning. Följden blir att vi inte kan ta del av de fotografier som tillhör vårt kollek- tiva minne och som vi betalar för via skatten.
Det är något fel när det är tekniskt möjligt att nästan var som helst i världen ladda ner och upp bilder till andra användare att kommunice- ra med, men samtidigt omöjligt för museer att publicera bilder ur sina samlingar på grund av tolkning av upphovsrättslagen. Museerna måste bli modigare och stå för sitt uppdrag att göra kultur och historia användbar och intressant för oss medborgare.

Text: Karin Linder

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Karin Linder? Läs den här.

Tidigare gästinlägg av Karin Linder:
E-boken är pinsamt underutnyttjad

Gästskribenter

Footer

Om oss