”I dag anser flera museer att lagar och avtal kring upphovs-rätten är så krångliga att de inte vågar publicera de bilder de förvaltar.”
För några veckor sedan laddade jag över mina foton i telefonen till datorn. Där hittade jag allt från roliga bilder på barnen till fotograferade tidtabeller, skyltar, signaturer på brev jag skrivit, vinetiketter, ett par snygga skor från en affär som var stängd när jag gick förbi. Jag använder oftast min kamera i mobilen som ett extra minne. Jag påminner mig själv och andra genom ett foto och jag kommunicerar allt mer genom att skicka bilder till barnens skola, vän- ner och arbetskamrater.
Rent tekniskt sett är jag upphovsman till en rad bilder jag använder i kommunikation med min omgivning.
Jag tycker om bildkommunikation och det är oftast bilden i en tidning eller i reklam som får mig att stanna med ögat för att veta mer. Bilden ersätter allt oftare en text eller ett telefonsamtal.
Jag är nog en normal representant för den så kallade allmänhetens användande av bilder. Att kommunicera med enbart bild är svårt. Ikea kommunicerar sina monteringsanvisningar i form av streckgubbar, med enbart bild och utan text. Det fungerar inte alltid helt smärtfritt.
Mina olika bilder fick mig att fundera kring hur vi använder bilder och vad de spelar för roll. Intresset för att använda bilder ökar. Fotogra- fiska Museet har stora besökssiffror trots hög inträdesavgift och flera andra center för foto- grafi tar del av framgångarna. Är skiftet mellan textkommunikation och bildkommunikation redan här?
När bondesamhället under senare delen av 1800-talet övergick till industrisamhälle blev bilder av kvinnor och män i folkdräkter från Dalarna ett mode i tiden. Genremåleri, porslin med dekor av målade dalkullor och tryckta bil- der med samma motiv spred uppfattningen om det romantiska bondesamhället. Ett samhälle som var på väg att försvinna och som doku- menterades och spreds via den massproducerade konsten.
I skedet mellan bondesamhälle och industri- samhälle fungerade bilderna i den massprodu- cerade konsten på precis samma sätt som TV,
film, internet och andra medier gör i dag. De förmedlade kunskap och kommunikation kring motiven och de händelser som skildrades.
Sveriges museer har, enligt den senaste museiutredningen, cirka 62 miljoner bilder i sitt förvar. Bilder, som tas om hand av professionel- la händer, i syrafria kartonger och klimatiserade magasin. Vi betalar med gemensamma medel.
Vi som allmänhet kan ta del av alla dessa fo- ton. Kanske hittar vi sådana källor av kunskap att skola och universitet skapar helt ny kunskap. Tänk att koppla ihop samtid och dåtid i bild!
Men alla dessa bilder har olika upphovsmän och upphovsrätten stipulerar olika skyddstid för fotografisk bild respektive fotografiskt verk. I flera fall finns det ingen upphovsman angiven på fotografiet och det kan vara svårt att bedöma huruvida det är en fotografisk bild eller ett fotografiskt verk.
I dag anser flera museer att lagar och avtal kring upphovsrätten är så krångliga att de inte vågar publicera de bilder de förvaltar för all- mänhetens räkning. Följden blir att vi inte kan ta del av de fotografier som tillhör vårt kollek- tiva minne och som vi betalar för via skatten.
Det är något fel när det är tekniskt möjligt att nästan var som helst i världen ladda ner och upp bilder till andra användare att kommunice- ra med, men samtidigt omöjligt för museer att publicera bilder ur sina samlingar på grund av tolkning av upphovsrättslagen. Museerna måste bli modigare och stå för sitt uppdrag att göra kultur och historia användbar och intressant för oss medborgare.
Text: Karin Linder
Karin Linder är förbundsordförande för DIK - akademikerfacket för kultur och kommunikation.
Karin är konsthistoriker och sinolog med inriktning på asiatisk keramik. Hon har medverkat i ett flertal böcker i ämnet och producerat ett tjugotal utställningar på Östasiatiska Museet, Gustavsbergs Porslinsmuseum och Nationalmuseum. Som ordförande för DIK har hon främst synts i debatter kring humanioras ställning i samhället samt den digitala samtiden.
Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Karin Linder? Läs den här.
Tidigare gästinlägg av Karin Linder:
E-boken är pinsamt underutnyttjad