”Landet som sprängdes är namnet” på Föreningen Arbetarskrivares 8:e antologi. Boken släpptes den 14 juni i samband med ABF:s hundraårsjubileum.
35 författare beskriver i bokens 250 sidor hur vårt land håller på att sprängas sönder av orättvisor och ökande klyftor. Människan står i fokus i dessa berättelser. Kvinnor, män, barn. Gamla som unga av kött och blod, som döljs bakom statistik, arbetslöshetssiffror minskade sjuktal och tillväxttal. Vi som skriver är människor mitt i verkligheten. Vi beskriver vår egen situation och vi beskriver människor som vi möter i landet som sprängdes.
Vid boksläppsseminariet talade bland annat Föreningen Arbetarskrivares ordförande Åke Johansson. Han knöt an till den aktuella debatten om klasshat och klassamhället och sa: ”Vi kan tala om för statsministern att klasskillnaderna finns. I ljuset av den verklighet som vi ser är vår roll av oerhört stor betydelse. Antologin Landet som sprängdes och den tidigare som heter Skarpt läge är en bild av samhället.”
Många av författarna i boken är etablerade, som Jenny Wrangborg, Kristian Lundberg, Aino Trosell, Torgny Karnstedt, Maria Hamberg och David Ericsson, för att nämna några, medan andra är hittills opublicerade.
Min egen berättelse Brevet, har fått sin inspiration i mitt arbete på fackförbundet SEKO där jag dagligen träffar medlemmar som drabbats av de rigida sjukförsäkringsreglerna. Jag vill skildra människorna bakom siffror som stolt talar om hur många som blivit ”friska” och begrepp som ”arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden”.
Landet som sprängdes består av litterära alster om den tid vi lever i. Dessa tar sig olika form som dikter, serieteckningar och noveller. Verkligheten som skildras är inte särskilt ljus. Antologin är bok med svartaste svärta, med dräpande humor. Men den inger också, om man så vill, en gnutta hopp om framtiden. Så jag avslutar med att citera Kristian Lundbergs sista rader i novellen Arbetarskrivare, som inleder boken:
”Jag är ändå alltid försatt i en situation av vanmakt och kanske är det arbetarskrivarens egentliga uppdrag – att göra vanmakten en smula mänsklig och därför möjlig att identifiera. Det som får ett namn kan förändras. Revolutionen måste börja där, med att vi reser oss upp.”
Text: Eva Gustafsson
Mer om boken på hemsidan för Arbetarskrivare
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetarskrivare, boktips, litteratur, arbetsliv, författare