Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

arbetsmarknad

Nu har dansarna fått nog och kräver att få betalt för sitt arbete

by

Dansare och koreografer som arbetar för låga priser och produktionsbolag anlitar systematiskt danselever som uppträder gratis istället för att anlita proffs, berättar SVT Kulturnyheterna.

En grupp dansare på trettio yrkesdansare har fått nog nu och har bjudit in till stormöte i slutet av augusti för att diskutera arbetsvillkor och vad som borde vara rimliga miniminivåer.

Mathias Singh, dansare och koreograf och en av personerna bakom initiativet, säger till Kulturnyheterna:
– Varje gång Teaterförbundet pratar med oss hänvisar de till kollektivavtalet. Det är jättebra men det funkar inte med den verklighet vi har. Dans är så mycket glädje. Jag vill att alla ska bli mer företagsamma istället. Jag vill lyfta fram dansen som ett yrke. Det är väldigt mycket ”hej hopp” med allt det här. Man blir så glad över att få dansa att man skiter i att ta betalt.

Kulturnyheterna berättar att produktionsbolag inte är beredda att betala för den tid det tar att göra koreografier och repetera in dem och där facket ligger hopplöst efter.

En del i problemet är att många dansskolor skickar sina elever att delta i föreställningar gratis. Dagens Nyheter har rapporterat hur skolelever dumpar lönerna för professionella dansare. Tv-program som ”Idol” spar in på kostnaderna genom att använda amatörer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Erik Ullenhag och näringslivet glömmer totalt bort åldersdiskrimineringen

by

Söndag den 1 juli skiner en varm sol över Stockholm – och kanske orkar den lysa upp Gotland också. Där börjar nämligen Almedalsveckan  och först ut är Sverigedemokraterna. Det uppmärksammas Dagens Nyheter genom att ta in en debattartikel av immigrationsminister Erik Ullenhag tillsammans med representanter för näringslivet. De tar upp vilken enorm resurs det är för Sverige att ha en mängd medborgare som är födda i andra länder och därför kan tillföra erfarenhet till arbetsgivare.

Jadå. Ullenhag och näringslivet har rätt i detta.

Men det som är så trist och så typiskt är att ingenstans i debattartikeln nämns åldersdiskrimineringen.
Debattförfattarna tar bara upp att människor från andra länder behövs i arbetlivet och att unga måste släppas in i arbetslivet.

Att människor som fyllt 45 år och ännu mer de som fyllt 50 år och som blir arbetslösa – de är chanslösa i det svenska arbetslivet. Varför ser näringslivet och Ullenhag inte det problemet? Det är inte bara ett problem för varenda människa som drabbas av detta. Det är också en gigantisk sjukdom i vårt samhälle idag att människor ratas när de blivit medelålders.

Varför ser de inte detta problem eller struntar de i det? Kanske är det så att för dem är det ingen problem. Den välbeställde klarar sig ju alltid. Näringslivets makthavare får ju alltid jobb även om de fyllt 65, om de vill. Likaså i Erik Ullenhags kretsar, förmodligen. Han kommer ju från en välbeställd bakgrund och där tar de hand om varandra. Men den som kommer från arbetsklassbakgrund är dörrarna stängda om han/hon/hen blir arbetslös efter 45 års ålder.

I debattartikeln skriver Ullenhag med flera bland annat:
Sverige har en tradition av att vara ett öppet, tolerant och dynamiskt land. Vår öppenhet har bidragit till ett välmående samhälle med hög tillit människor emellan och har varit en viktig orsak till den ekonomiska tillväxt som har byggt vårt välfärdssamhälle. Öppenheten har också gjort att Sverige blivit ett framgångsrikt exportland. Genom historien har människor kommit från andra länder för att arbeta i vårt land. Alla dessa människor har på olika sätt berikat Sverige och svenska företag har genom historien varit beroende av denna arbetskraft.

Öppet och tolerant? Nej inte gentemot människor som fyllt 50 och som blivit arbetslösa.

Människor som har många års arbetslivserfarenhet och livserfarenhet kan faktiskt tillföra kompetens till en arbetsplats. Den som varit med några år kan ofta sätta in saker i ett sammanhang på ett annat sätt och kan också ha blivit mindre meningslöst prestigejagande.

Men istället sorteras ansökningar från den som fyllt 45 och uppåt bort direkt när de söker jobb. Det är nog näringslivets makthavare väl medvetna om.

Erik Ullenhag med medskribenter rekommenderas att genast införskaffa och läsa Bodil Jönssons bok ”När horisonten flyttar sig”, en bok som avslöjar samhällets åldersdiskriminering.

I bräschen för ålderdiskrimineringen går för övrigt svenska medieföretag. Där sorteras människor bort redan när de fyllt 40, såvida de inte har goda kontakter med redaktionsledningen och kan få chefsjobb. Annars sorteras de bort till och med som sommarvikarier. Därför är det så klart helt tyst om ålderdiskrimineringen i svenska medier.

För övrigt noterar jag att det politiska läget är väldigt intressant. Aftonbladet berättar med anledning av den senaste väljarundersökningen av United Minds:
I Aftonbladet/United Minds ligger Kristdemokraterna under riksdagens fyraprocentsspärr för fjärde månaden i rad. Enligt fem av sju mätningar i år skulle partiet åka ur riksdagen.
Även i Statistiska centralbyråns stora undersökningar med över 5 000 svarande ligger Kristdemokraterna under riksdagsspärren. I de två senaste mätningarna, i december och juni, låg partiet under fyra procent.

Jag noterar också att det finns en onlinespel som går ut på att döda SD-ledaren Jimmie Åkesson för att kunna rädda invandrare. Aftonbladet:
Det krävs bara några musklick för att nå sajten. Där ligger ett spel som går ut på att skjuta ihjäl Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, för att rädda invandrare. Ju fler gånger spelaren träffar rätt så ökar poängen medan blodet sprutar på skärmen.

Det känns obehagligt att sådant accepteras när det gäller ett parti som SD. Det skulle bli ramaskri om någon annan partiledare utsattes för det. Sedan kan man tycka vad man vill om Sverigedemokraterna men de behandlas tydligt och klart inte som andra partipoltiker. Det är obehagligt att det är så, att människor inte har lika värde.

Apropå Almedalen. här är några bloggare som är på väg dit och som är intressant att följa:
Peter Högberg och Peter på Röda berget och Martin Moberg.

Relaterat:
Aftonbladet och Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2 och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Karin Linder om Kulturarvslyftet: Regeringen förlorar sig i orimliga siffermål

by

Känslan av att få rätt kan ibland vara tillfreds- ställande men lika ofta enbart ledsam. När det gäller regeringens stora satsning på Kulturarvslyf- tet i budgetpropositionen 2011 har de flesta av de problem DIK förutspådde slagit in.

Med höstproppen presenterade Lena Adelsohn- Liljeroth Kulturarvslyftet som en stor satsning för kulturen. Kulturministern var stolt och nöjd över att 800 miljoner skulle lyfta kulturarvssektorn och menade att det var fullt rimligt att redan år 2012 sysselsätta 1 200 personer.
Vi var ganska många som inte gjorde den be- dömningen och inte heller jublade.
Mycket enkelt uttryckt beror det på att Kultur- arvslyftet inte är en satsning på kulturen utan ett sätt för regeringen att sysselsätta människor med funktionshinder och som inte arbetat under de senaste åren. Det är en hedervärd ambition som det finns anledning att vara stolt över. Men reger- ingen slarvar med grunden för den stoltheten och förlorar sig i orimliga siffermål på allt för kort tid. Man tappar den mänskliga aspekten i Kulturarvs- lyftet i ivern att hyfsa siffror för arbetsmarknads- departementet.
Museer och arkiv har en lång erfarenhet av kortvariga satsningar med arbetsmarknadsme- del. De flesta institutioner arbetar projektbaserat, det finns alltid mer som behöver göras och fler föremål eller arkivalier som behöver tas om hand. Kort ansökningstid för att få projektstöd är egent- ligen inget problem för institutionerna. Det flesta chefer har alltför många förslag i sina byrålådor. Detta vet kulturminstern, ja praktiskt taget alla de senaste kulturministrarna har vetat det, och därför är det tacksamt att sätta in arbetsmark- nadsåtgärder för just kulturarvet. Det går fort att få igång projekt. Regeringen verkar handlings- kraftig, arbetslösheten sjunker och vi räddar lite kulturarv på kuppen.
Men den här gången ser det ut att gå trögt. Det beror troligen på faktorer som omständlig ansökningsprocedur, osäker finansiering, tidsbrist med mera, allt det som vi varnade för. Men det beror också på att chefer för museer och arkiv har som uppgift att styra sina verksamheter. Ett jobb som kräver längre planering än ett år och bättre framförhållning vad gäller kompetens och budget än vad kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder kan erbjuda. Tar man sitt chefsjobb på allvar är verk- samheten i fokus.
Det siktet borde även kulturministern ta.

Handelsminister Ewa Björling har tagit fram en strategi för kulturella och kreativa näringar där kommunikation ingår som en av hörnstenar- na. Hon har som mål att öka exporten av kreativa näringar med 50 procent under fem år och satsar 50 miljoner kronor per år för att nå dit. Dessutom lovar hon en årligt återkommande vecka med fokus på kommunikation.

Det är utmärkt med en kommunikationsvecka. I Sverige omsätter branschen 35 miljarder per år. Vi har hög kompetens inom alla former av kom- munikation och potentialen för att öka exporten inom branschen är hög. Samtidigt måste en vecka som satsar på att lyfta fram kommunikation inkludera alla insatser som räknas in i begrep- pet. Myndigheters kommunikationsansvar är lika viktigt som säljande insatser.
En regering som satsar på kommunikation som exportvara måste se till att medborgarnas integritet och informationskompetens värnas. Där borde Sveriges urgamla offentlighetsprincip lyftas fram och sättas under lupp. Tanken bakom of- fentlighetsprincipen är att skapa god grogrund för demokrati och granskning av makten. Även till detta behövs kommunikationskompetens.

 

 

Karin Linder är förbundsordförande för DIK –- akademikerfacket för kultur och kommunikation.
Karin är konsthistoriker och sinolog med inriktning på asiatisk keramik. Hon har medverkat i ett flertal böcker i ämnet och producerat ett tjugotal utställningar på Östasiatiska Museet, Gustavsbergs Porslinsmuseum och Nationalmuseum. Som ordförande för DIK har hon främst synts i debatter kring humanioras ställning i samhället samt den digitala samtiden.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Karin Linder? Läs den här.

Tidigare gästinlägg av Karin Linder:
Lagen om datalagring – ett stort misslyckande
E-boken är pinsamt underutnyttjad
Karin Linder, ordförande i DIK: Krångliga regler hindrar publicering

Mer om kulturarvslyftet i Kulturbloggen.

 

Här har vi på Kulturbloggen skrivit tidgare om Kulturarvet.

Röda Berget har också skrivit om vilket fiasko kulturarvslyftet är liksom Martin Moberg och Annika Högberg och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lagen mot åldersdiskriminering ska skärpas – jag hånskrattar: den fungerar ju inte ens nu

by

Skärpt lag mot åldersdiskriminering, rapporterar Aftonbladet.
Regeringen vill förbjuda åldersdiskriminering på alla områden i samhället. I dag gäller förbudet mot åldersdiskriminering endast arbetslivs- och utbildningsområdet.

Visst är det vackert tänkt. Men när åldersdiskrimineringen i arbetslivet inte minskat på något sätt – hur trovärdigt blir det att regeringen vill ta itu med den inom fler områden? Javisst, det är bra tänkt. Människor diskrimineras på grund av ålder i många sammanhang.

Vad kan göras?
Visst vore en åtgärd troligen hyggligt effektiv: att alla rekryteringsföretag som rekryterar på uppdrag inte får ha formulär där de som söker jobb ska ange födelseår. Fast å andra sidan visar ju datum på betyg och intyg en hel del. Om en person har tjugo års erfarenhet efter examen på högskolan då är han eller hon förmodligen minst 45 år.

När vi närmar oss 50 blir vi helt ointressant för de flesta svenska arbetsgivare: och det gäller partier som Socialdemokraterna och Moderaterna och de flesta fackförbund likaväl som medier som Aftonbladet och TT. Alla sorterar bort arbetssökande som fyllt 50.

Jag tror det här med åldersdiskriminering är oerhört svårt att ta itu med, det handlar om attityder och fördomar. Arbetsgivarna har fördomen att det tror att människor som jobbat med något i tjugofem år har sämre erfarenhet och sämre förmåga att göra bra ifrån än en som jobbat tre år.
Vad är annars förklaringen till den utbredda åldersdiskrimineringen?

Många med invandrarbakgrund reagerade starkt på statsminister Reinfeldts uttalande om att arbetslösheten egentligen inte är så hög i Sverige, om man tittar på etniska svenskar mitt i livet.

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat, säger Reinfeldt.

Lika nonchalant som Reinfeldt är mot människor med annan etnisk bakgrund än svensk, lika nonchalant är han här mot människor under 30 och över 50. Att unga inte får jobb är en katastrof för samhället och för den enskilda, precis som det är illa för samhället att vi som är 50 sorteras bort om vi inte vara smarta nog att hänga oss stenhårt fast vid tidigare jobb eller av något skäl blivit arbetslösa efter 45.

Så som sagt: med en sådan statsminister har jag inte stort hopp om att lagen mot åldersdiskriminering ska skärpas på allvar.

PS: Ett bevis för hur djupt fördomar mot människors ålder sitter: se hur lite som skrivs om åldersdiskrimineringen.

PS2: Reinfeldts uttalande betyder alltså att han erkänner att jobbskatteavdragen varit en vinst för vit män mellan 30-40 år. För alla som inte är etniska svenska mitt i livet är andelen som inte har den typ av arbete som ger jobbskatteavdrag ökat – och därmed har dessa människor förlorat ännu mer under alliansregeringens år vid makten.

PS3: För övrigt undrar jag vad som är statsministerns definition av etnisk svensk. Min mamma var från ett annat europeiskt land, är jag därmed oetnisk svensk?

Relaterat:
Alliansfritt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sverige har en hel del att lära av Frankrike – och de viktiga frågorna som inte togs upp i partiledardebatten

by

Frankrike har valt bort den sittande presidenten Nicolas Sarkozy, kickat honom och istället valt François Hollande.
Många socialdemokrater är glada idag, bytet av president kan betyda att det europeiska samarbetet svänger in på en mindre högerstyrd väg – och att de som ska betala finanskrisen inte bara blir de människor som redan har det sämst.

Vem som helst som inte är helt blind eller döv vet att en hel del rika personer fortsätter att ösa in bra med inkomster – vem som helst som följt utvecklingen i Europa har sett hur alla åtgärder för att stoppa finanskrisen har drabbat de människor som redan har det sämst. Det kan finnas en annan väg ut ur krisen. Det är absolut värt ett försök.

Men det jag gläder mig åt när det gäller det franska presidentvalet är två andra saker.

Hollande är 57 år – han är född 1954 och om han hade sökt jobb i Sverige hade han garanterat rensats bort redan i första sorteringen. I Sverige råder stenhård åldersdiskriminering.

Jag kan ge ett konkret exempel ur mitt eget liv. Jag är ett år yngre än Hollande och förra sommaren skickade jag in en ansökan om sommarvikariat till TT, Tidningarnas Telegrambyrå. Jag arbetade där för lite drygt tjugo år sedan och vet att jag ansågs duktig och att jag var omtyckt.
Nu sökte jag alltså sommarvikariat tjugo år senare och med tjugo års mer erfarenhet och en hel del för arbetet mycket passande utbildningar i bagaget. Jag blev inte ens kallad till intervju för vikariat.
Det är helt uppenbart att jag rensats bort av ett skäl: åldern.
Medieföretag vill inte ha sommarvikarier som är över 35, helst ska de förstås vara ännu yngre.

Svenska arbetsgivare är extrema i hur de diskriminerar på grund av ålder. Vi har massor att lära av Frankrike på den punkten.

Under stort media-ståhej var det dags för den första partiledardebatten inför valet om två år. Den första där nya S-ledaren Stefan Löfven skulle möta statsminister Fredrik Reinfeldt i debatt. Delvis måste Reinfeldt ha varit skakad, jag undrar om vi sett honom fara med så mycket klyschor och dessutom lögner någonsin tidigare? Vi flera tillfällen svarade han inte på frågor utan for ut i traditionella klyschiga angrepp på ”de rödgröna” istället.

Många medieorakel har gett Löfven beröm för sin insats och Metro utropar på sin förstasida att S-ledaren vann partiledardebatten. Det var intressant för Löfven var lugn och utstrålade alla de år han arbetat fackligt och haft kontakt med Svenskt näringsliv.

Det slog mig att Stefan Löfven är född 1957 och därför är ett par år yngre än den blivande franske presidenten. Om jag inte missminner mig är Löfven åldersmannen i sällskapet. Så ålderfixerat är det svenska samhället att inte ens partiledare får ha uppnått femtioårsåldern.

Nej. det är inget fel att unga människor får chansen, Gustav Fridolen som är född 1983 är väl ett utmärkt exempel på en ung människa som är jätteduktig.

Det sorgliga med det svenska samhället är däremot att människor över femtio så medvetet sorteras bort i de flesta sammanhang i arbetslivet. Det var inget som diskuterades under partiledardebatten. Åldersdiskrimineringen är samhällsproblem som tystas ned totalt. Åldersdiskriminering är ett tecken på de fördomar som råder i samhället. Fördomar som frodas kraftigt. Fördomar och oförmåga att se individer för att den som ska anställa inte kan se förbi ålder, kön, kulturell bakgrund med mera, med mera.

Ungdomsarbetslösheten är också ett stort problem – men den fick åtminstone rejält utrymme under partiledardebatten – och det är sorgligt att Reinfeldt med kamrater på högersidan inte ens kan erkänna att deras politik försämrat ännu mer för ungdomar.

Ett annat område där Frankrike är mycket bättre än Sverige är kulturpolitiken. I Frankrike satsar mycket på kulturpolitik och det är till och med så att vartenda departement måste ta hänsyn till kulturfrågorna.

Lite, lite berördes kulturfrågor indirekt genom att småföretagarnas situationen som allra hastigast berördes. Det är den verkligen som gäller för de flesta inom kultursektorn: att vara mycket dåligt betalt småföretagare.

Det nämndes förstås inte. Det var inget parti som på allvar tog upp småföretagarnas eller kulturens villkor.

Ändå undrar: vill någon på fullt allvar leva i en värld utan kultur?

Mer om det franska valet:
Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2 och SVT Nyheter och Expressen.

Mer om partiledardebatten:
Anne Skaner påpekar att barns och ungdomars situation inte heller togs upp.
Svenska Dagbladet och Martin Mobergs blogg.

 

Och mer relaterat:

Staffan Lindström om fanns inga skillnader, vart skulle man sträva då?, Social Aktion Nu om att de flesta ogillar att inkomstklyftorna ökar, Johan Westerholm om kohandel vänster eller höger,Annarkia om vad har vi att vänta?, Enn Kokk om att Löfven gav Reinfeldt en match.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,