I förra veckan var jag på IFLA:s (International Federation of Library Associations) årliga världskongress i Helsingfors. Mitt budskap till de hundratals bibliotekarier som samlats där var enkelt: ”Ta inte skit från bokförlagen! Ta inte skit från politikerna! Ni är den verkliga rikedomens väktare. Ni kan förändra världen. May the force be with you.” (Det kan ni för övrig se på video här cirka 34-ish minuter in i videon.)
Just nu bombarderas nämligen biblioteken av skit från både bokförlag och politiker. Bokförlagen anser att biblioteken förstör bokmarknaden genom att, chock horror, låna ut böcker gratis, medan politikerna tror att man kan bedriva en meningsfull biblioteksverksamhet på luft och ett glatt humör. Båda antagandena är naturligtvis fel, men de är icke desto mindre en otrevlig verklighet som våra bibliotek behöver tackla varje dag.
Andra som ropar för döva politikeröron är Riksantikvarieämbetet. Förra året skrev den dåvarande riksantikvarien, Inger Lilliequist, en debattartikel i SvD om hur det numera är tämligen riskfritt att förstöra våra gemensamma fornminnen. Varken politiker eller rättsväsende tycks anse att just denna del av kulturarvet är skyddsvärd. Själv undrar jag mest varför helt unika kulturskatter inte skyddas, medan man tillsätter tre specialåklagare och en taskforce om femton man för att se till att ingen fildelar topplistekultur som är ungefär lika utrotningshotad som vildkaniner på Gotland.
Ovanpå allt detta meddelade nyligen moderaternas skolpolitiska talesperson, Tomas Tobé, att det där med estetiska utbildningar är ett föga produktivt aber som man gör bäst i att dra ner på. Uttalandet är ganska typiskt för moderaternas generella syn på kultur. Man bryr sig om topplistekulturen för att den lätt omsätts till pengar. Att den kräver någons sorts grundläggande kulturell infrastuktur för att alls uppstå verkar vara ett steg för långt att tänka.
Kultur föder kultur. Om man väljer att strunta i biblioteken, om man skiter i att våra gemensamma fornminnen går förlorade och stryper barns och ungdomars möjlighet att möta och själva skapa kultur på och utanför nätet, så får vi nog också leva med det faktum att framtiden kommer att blicka tillbaka på vår tid som en mörk kulturell medeltid där generellt ointresse, bestsellerism och repression tilläts sätta agendan för kulturen.
Bara det senaste året har jag skrivit om detta otaliga gånger på mina bloggar. Jag har skrivit om det i Norran, SvD Kultur, Aftonbladet och Göteborgsposten. Jag kommer att fortsätta att skriva om det tills någon lyssnar eller tills jag trillar av pinnen.
Kultur är nämligen ingen lyx man bara ska få unna sig om man har tid och pengar. Kultur är mycket mer än så och när politikerna trasar sönder den kulturella infrastrukturen, så trasar de sönder en viktig del av det fundament som hela samhället vilar på. Jag kan inte låta bli att undra var alla de som brukar rycka ut för att rädda kulturen från oss hemska pirater är när kulturen angrips på riktigt? Jag vet då inte, men jag har noterat att de inte tycks ha något emot att lämna över den lite mer oglamorösa kampen för biblioteken, fornminnena och den nya generationens kulturskapare till oss. Är det månne för att de är lite för gamla och trötta och vill spara de krafter de har kvar till slutkampen om de heliga topplistorna?
Text: Anna Troberg
Anna Troberg är författare och partiledare för Piratpartiet. Hon bloggar även på annatroberg.com och på Nyheter 24. Hon har tidigare varit bokförlagschef och har bland annat skrivit romanen “Chefer från helvetet” (W&W, 2007) under pseudonymen Rosetta Sten. Följ henne på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.
Tidigare texter här på kulturbloggen:
”Den motvilliga självbiografin”
”Den svenska kulturdebatten är ganska ofta ’gäsp’”
Läs även andra bloggares åsikter om bibliotek, litreratur, kulturpolitik, samhälle, politik