Karin Linder, ordförande i DIK: Lagen om datalagring

Hej välkommen! Det är ju du som bor granne med Berit!
När jag steg av flyget i Växjö hälsade flyg- värdinnan personligt på alla som gick ned för trappan. Jag reagerade med två motstridiga känslor – åh så trevligt och – jösses vilken kontroll. Om hon vet var passagerarna bor vad vet hon då mer?

Jag är en offentlig person och mitt jobb är att synas. Jag vill att DIK:s medlemmar ska veta vem jag är. Men jag vill inte att all kom- munikation jag har med medlemmar, personal, barn eller politiker via bredband lagras i sex månader utifall att jag möjligen skulle kunna vara en skummis. Datalagringsdirektivet, som riksdagen beslutade om i slutet av mars, kräver att bredbandsbolagen arkiverar all data och telefonitrafik i sex månader. Informationen ska kunna användas om det föreligger misstanke om brott.

Tyvärr tror jag att bara ordet datalagringsdi- rektivet är tillräckligt för att många ska strunta i att sätta sig in i vad det handlar om. Resteran- de är så väl insatta att de fixar en legal lösning som kringgår den nya lagen. Faktum kvarstår – datalagringsdirektivet angår alla. Jag har åkt paternosterhiss i Stasiarkiven i Berlin. En på ytan en oförarglig arkivinstitu- tion med arkitektoniska putslustigheter. Hyl- lorna är fulla av fina buntar av arkivalier med perfekta arkivknutar. Innehållet är desto mer skrämmande. Rapport efter rapport av grannar som spionerade på grannar, pojkvänner som rapporterade om flickvänners liv, lärare som spanade på elever. En verksamhet byggd på rädsla och kontrollbehov och där gränsen för behovet efter mer information om någon hela tiden blev större.

I dag, liksom då, är information hårdvaluta och vi kan fortfarande styras av rädsla.
Det faktum att vi lagrar information kanske i förlängningen förhindrar vissa kriminella handlingar men skapar samtidigt ett oändligt antal nya problem som måste lösas. Ett av dem är den makt vi ger bredbandsbolagen över vår egen vardag. Kan bredbandsbolagen arkivera informationen så att de garanterar individens integritet och säkerhet?

Det ingår i DIK:s medlemmars kärnkompe- tenser att verka för yttrandefrihet. Vad händer med yttrandefriheten i ett samhälle som över- vakar och sparar samtal människor emellan?
I dag kan vi inte längre se verkligheten som en linjär utveckling där vi kan påverka utfallet med lagstiftning eller med ändrad färdriktning.

Vi måste se verkligheten ur ett oändligt antal perspektiv. Där vi tidigare styrde utvecklingen genom kontrollerande handlingar och problem- lösningar med ett eller möjligtvis två alternativ, har vi i dag ett oöverskådligt antal lösningar som tillsammans skapar en komplexitet. Räcker det då att anta att en lag stoppar brott och ter- rorism och att övriga övervakade finner sig i att vara övervakade?

DIK:s medlemmar är specialister på att hantera information. Vi kan arkivera, söka, kritiskt granska och kommunicera samma information.
Vi har ett historiskt och etiskt förhållningssätt till informationen och dess konsekvenser. Jag tror inte att det räcker med ett juridiskt perspektiv för att lösa vårt behov av att stoppa kriminella handlingar. I synnerhet inte när det faktiskt kränker och inskränker friheten för så många helt vanliga medborgare.
För att finna hållbara lösningar på 2000-ta- lets problem måste vi se komplexiteten och lösa problem och dess konsekvenser utifrån flera synsätt. I det aktuella fallet måste lagstiftaren förstå att informationen om oss själva också är makten över oss själva och att det är en grund- läggande rättighet.
I den bemärkelsen är datalagringsdirektivet ett stort misslyckande.

Text: Karin Linder

———-

Karin Linder är förbundsordförande för DIK - akademikerfacket för kultur och kommunikation.
Karin är konsthistoriker och sinolog med inriktning på asiatisk keramik. Hon har medverkat i ett flertal böcker i ämnet och producerat ett tjugotal utställningar på Östasiatiska Museet, Gustavsbergs Porslinsmuseum och Nationalmuseum. Som ordförande för DIK har hon främst synts i debatter kring humanioras ställning i samhället samt den digitala samtiden.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Karin Linder? Läs den här.

Tidigare gästinlägg av Karin Linder:
E-boken är pinsamt underutnyttjad
Karin Linder, ordförande i DIK: Krångliga regler hindrar publicering

Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdiektivet, DIK, Karin Linder, kulturpolitik, övervakning, integritet, samhälle

Footer

Om oss