integritet

Karin Linder, ordförande i DIK: Lagen om datalagring – ett stort misslyckande

29 mars, 2012 by Gästskribenter

Hej välkommen! Det är ju du som bor granne med Berit!
När jag steg av flyget i Växjö hälsade flyg- värdinnan personligt på alla som gick ned för trappan. Jag reagerade med två motstridiga känslor – åh så trevligt och – jösses vilken kontroll. Om hon vet var passagerarna bor vad vet hon då mer?

Jag är en offentlig person och mitt jobb är att synas. Jag vill att DIK:s medlemmar ska veta vem jag är. Men jag vill inte att all kom- munikation jag har med medlemmar, personal, barn eller politiker via bredband lagras i sex månader utifall att jag möjligen skulle kunna vara en skummis. Datalagringsdirektivet, som riksdagen beslutade om i slutet av mars, kräver att bredbandsbolagen arkiverar all data och telefonitrafik i sex månader. Informationen ska kunna användas om det föreligger misstanke om brott.

Tyvärr tror jag att bara ordet datalagringsdi- rektivet är tillräckligt för att många ska strunta i att sätta sig in i vad det handlar om. Resteran- de är så väl insatta att de fixar en legal lösning som kringgår den nya lagen. Faktum kvarstår – datalagringsdirektivet angår alla. Jag har åkt paternosterhiss i Stasiarkiven i Berlin. En på ytan en oförarglig arkivinstitu- tion med arkitektoniska putslustigheter. Hyl- lorna är fulla av fina buntar av arkivalier med perfekta arkivknutar. Innehållet är desto mer skrämmande. Rapport efter rapport av grannar som spionerade på grannar, pojkvänner som rapporterade om flickvänners liv, lärare som spanade på elever. En verksamhet byggd på rädsla och kontrollbehov och där gränsen för behovet efter mer information om någon hela tiden blev större.

I dag, liksom då, är information hårdvaluta och vi kan fortfarande styras av rädsla.
Det faktum att vi lagrar information kanske i förlängningen förhindrar vissa kriminella handlingar men skapar samtidigt ett oändligt antal nya problem som måste lösas. Ett av dem är den makt vi ger bredbandsbolagen över vår egen vardag. Kan bredbandsbolagen arkivera informationen så att de garanterar individens integritet och säkerhet?

Det ingår i DIK:s medlemmars kärnkompe- tenser att verka för yttrandefrihet. Vad händer med yttrandefriheten i ett samhälle som över- vakar och sparar samtal människor emellan?
I dag kan vi inte längre se verkligheten som en linjär utveckling där vi kan påverka utfallet med lagstiftning eller med ändrad färdriktning.

Vi måste se verkligheten ur ett oändligt antal perspektiv. Där vi tidigare styrde utvecklingen genom kontrollerande handlingar och problem- lösningar med ett eller möjligtvis två alternativ, har vi i dag ett oöverskådligt antal lösningar som tillsammans skapar en komplexitet. Räcker det då att anta att en lag stoppar brott och ter- rorism och att övriga övervakade finner sig i att vara övervakade?

DIK:s medlemmar är specialister på att hantera information. Vi kan arkivera, söka, kritiskt granska och kommunicera samma information.
Vi har ett historiskt och etiskt förhållningssätt till informationen och dess konsekvenser. Jag tror inte att det räcker med ett juridiskt perspektiv för att lösa vårt behov av att stoppa kriminella handlingar. I synnerhet inte när det faktiskt kränker och inskränker friheten för så många helt vanliga medborgare.
För att finna hållbara lösningar på 2000-ta- lets problem måste vi se komplexiteten och lösa problem och dess konsekvenser utifrån flera synsätt. I det aktuella fallet måste lagstiftaren förstå att informationen om oss själva också är makten över oss själva och att det är en grund- läggande rättighet.
I den bemärkelsen är datalagringsdirektivet ett stort misslyckande.

Text: Karin Linder

———-

Karin Linder är förbundsordförande för DIK - akademikerfacket för kultur och kommunikation.
Karin är konsthistoriker och sinolog med inriktning på asiatisk keramik. Hon har medverkat i ett flertal böcker i ämnet och producerat ett tjugotal utställningar på Östasiatiska Museet, Gustavsbergs Porslinsmuseum och Nationalmuseum. Som ordförande för DIK har hon främst synts i debatter kring humanioras ställning i samhället samt den digitala samtiden.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Karin Linder? Läs den här.

Tidigare gästinlägg av Karin Linder:
E-boken är pinsamt underutnyttjad
Karin Linder, ordförande i DIK: Krångliga regler hindrar publicering

Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdiektivet, DIK, Karin Linder, kulturpolitik, övervakning, integritet, samhälle

Demonstrationer mot datalagringsdirektivet, lördag 17 mars

17 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Riksdagen vill klubba igenom Datalagringsdirektivet (DLD) den 21 Mars så de kan börja gälla redan den 1:a Maj och då vi inte tror på ett mer övervakat samhälle med lagar som inte främjar samhällsutvecklingen så möts vi vid Sergels Torg den 17:e Mars kl 13:00.

Från Stockholmsdemonstrationens sida på Facebook.

På fyra platser i Sverige arrangeras demonstrationer lördag 17 mars:

Ut och demonstrera mot datalagringsdirektivet på lördag!

Stockholm: Sergels Torg kl 13 [Facebook-sida]
Göteborg: Götaplatsen kl 14 [Facebook-sida]
Helsingborg: Biblioteksfontänen i Stadsparken kl 12 [Facebook-sida]
Skellefteå: Torget kl 14 [Facebook-sida]

Piratpartiet skriver om datalagringsdirektivet:

Med datalagringsdirektivet så sparas informationen om var du befinner dig och vilka du kontaktar och när du kontaktar dem via telefon eller internet. Det gör det möjligt att rita en karta med tidsuppgifter och platser där du har befunnit dig under det senaste halvåret eller mer, beroende på hur länge lagringen ska ske. Så här kan det se ut. Till det fås ett fullständligt register över alla personer du kontaktat via Internet eller telefon under den perioden. Staten kan därmed ta reda på allt om var du befunnit dig och vilka personer du känner. Du har inte längre något privatliv utan staten vet därmed de mesta om dig. Piratpartiet ser ingen anledning till en sådan stor inskränkning i den personliga integriteten och vill därmed stoppa datalagringsdirektivet som ett brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter och Sveriges grundlag.

HAX skriver om datalagringsdirektivet:

Regeringen påstår att den egentligen inte tycker om EU:s datalagringsdirektiv – men att vi är tvungna att införa det. Detta får mig att undra om regeringen ljuger eller bara är inkompetent. (Det ena utesluter förvisso inte det andra.)

Det enda som fått regeringen att pausa införandet var riksdagsvalet 2010, då man absolut inte ville ha någon integritetsdebatt. Så om viljan finns, då går det.

Det är otäckt med alla övervakningslagar som införs, en efter en – och samtidigt stramar regeringen åt möjligheten att övervaka makthavare, nu senast med förslag på fotoförbud på avslöjande situationer.

Nu sade visserligen en tung remissinstans som Lagrådet att förslaget är dåligt berett samt tveksamt rent sakligt. En lag som rör intrång i rätten till en personlig sfär kan vara bättre.

Men kommer högerregeringen att bry sig? Den har ju kört över remissinstanser och folket förr. För att inte tala om hur en av dess ministrar till och med vägrade genomföra en lagändring som riksdagen klubbat igenom.

Vi måste stoppa utvecklingen av övervakningssamhället.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, demonstration, datalagringsdirektivet, juridik, övervakningssamhället, övervakning, integritet

Wikipedia stänger ett dygn i protest mot amerikanska lagförslaget som förstör Internet (SOPA)

17 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Wikipedia, en av världens populäraste webbplatser, stängs ned i ett dygn, i protest mot de kontroversiella internetlagar som behandlas i USA:s kongress, rapporterar flera medier idag, bland annat Göteborgsposten som berättar:
”Elever varnas – gör läxan i förtid. Wikipedia protesterar mot dåliga lagar på onsdag!”, skriver grundaren Jimmy Wales på Twitter.

Lagförslaget som Wikipedia protesterar mot förkortas SOPA eller PIPA.

Wikipedia är inte den enda jätten på Internet som protesterar mot lagförslaget. Google och Facebook med flera har jämfört lagförslaget med censuren i ofria länder som Kina och Iran.
De som stöder lagförslaget säger att lagen är till för att kunna jaga de som piratkopierar.

IT-experten och bloggaren Tommy K Johansson skriver om detta:
Tillsammans med Linkedin, Mozilla, Yahoo och eBay har ovan nämnda företag offentligt kritiserat SOPA. Wikipedia tar nu ett rejält steg i sin protest genom att helt sonika släcka ner den engelska sajten för att ersätta den med en protestsida. Det ska bli intressant att se huruvida de övriga företagen hakar på och gör något liknande. Jag tror inte att Google eller Facebook släcker ner sina sidor, men man kan väl hoppas.

Kulturbloggen håller med: Det är oerhört viktigt att Internet inte censureras. Amerikanska vinstintressen får inte förstöra Internet. Kampen för upphovsrättsinnehavare måste ske på annat sätt.

Bojkotten då Wikipedia stängs ned i 24 timmar startar vid midnatt natten mot onsdag, kalifornisk tid, alltså vid sextiden svensk tid. Det är den engelska versionen som stängs ned.

Nyheter 24 berättar mer om SOPA:

SOPA står för Stop Online Piracy Act och är ett förslag till en ny internetlagstiftning som just nu är uppe i USA:s representantshus. Syftet med lagförslaget är att utöka möjligheterna för USA:s brottsbekämpning och upphovsrättsinnehavare för att bekämpa all form av piratkopiering, främst inom musik- och filmbranschen.
Lagen förbjuder bland annat människor att länka till upphovsskyddat material på nätet. Om lagen godkänns blir obehörig streaming av upphovsskyddat material brottsligt.

SOPA har stort stöd av musikindustrin i USA, men även handelskammaren och Hollywood.

Fler som rapporterar om Wikipedias kampanj mot SOPA:
Aftonbladet och Svenska Dagbladet och Dagens Media och bloggaren HAX.

Läs även andra bloggares åsikter om SOPA, Internet, Wikipedia, integritet, censur, USA, politik, kulturpolitik, bojkott

J. Edgar – Clint Eastwoods film, gör mig besviken

16 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: J.Edgar
Betyg: 2
Svensk premirÄ 20 januari 2012

FBIs legendariske chef J.Edgar Hoover var både fruktad och beundrad. Han var mannen som låg bakom jakten på kommunister. När nu Clint Eastwood satt händerna i hans berättelse och gjort filmen om honom hade jag höga förväntningar. Jakten på kommunisterna och hur övergrepp på människors integritet försvarade har ruggigt stora likheter med vad som sker för att försvara jakten på terrorister och vad som sker för att jaga fildelare i dagens samhälle.

J. Edgar är filmad i en snygg brunton som påminner om Tomas Alfredsons ”Tinker Tailor Soldier Spy”. Fotot och färgsättningen ger en stark känsla av ett grått byråkratiskt center.

Leonardo di Caprio är strälande i rollen som J.Edgar Hoover. Att se denna vackre skådespelare sminkad till en fetlagd äldre man som börjar bli tunnhårig är rätt fascinerande. Leonardo di Caprio blev nominerad för sin insats till Golden Globe, fast priset gick ju till George Clooney. Helt klart kommer di Caprio att få en Oscarsnominering också. Allt annat vore skandal.

Nu tycker inte jag att snyggt foto och bra skådespelare räcker för att göra en film. Filmen har innehållsligt stannat vid att skildra människan J.Edgar Hoover som en makaber figur som bor ensam med sin mamma också när han börjar komma upp i medelåldern. Hans mamma kväver honom och deras relation är psykologiskt sjuklig. J.Edgar Hoover har en djup nära vänskap med Tolson, en advokat han rekryterar till FBI och som ställer upp på allt Hoover vill göra. Jo visst har Tolson en friskare syn på vad som är rätt och fel men ändå, hur kan Tolson vara så förälskad i Hoover att han smälter allt idiotiska idéer?

J. Edgar Hoover var med sin jakt på kommunister en av 1900-talets mäktigaste, mest kontroversiella och mest gåtfulla personer. Att göra en film om honom och inte beröra de övergrepp på den personliga integriteten som hans sätt att styra och ställa innebar.

Vad som är intressant är hur en så sjuk person kunde få så mycket makt och inflytande. Där börjar spännande frågor att komma. Det har Eastwood dock valt att inte tränga in djupare i.

Clint Eastwood har valt att inte fundera vidare på övergreppen som skedde i jakten på kommunister, han ger en skissartad förklaring där jakten i princip försvaras med att bolsjevikerna på fullt allvar ville ta över makten i USA med våld. Som regissör har han också väjt från att ställa andra frågor, som hur en så sjuk man kunde få så mycket makt. Eller så ställer sig Clint Eastwood inte dessa frågor.

J. Edgar Hoover var uppenbart bisexuell, fast i smyg och dolde sina känslor för sig själv också. Han gör ett försök att förklara sina känslor för sin mamma, som frankt förklarar att han inte är hennes son om han är homosexuell. Tragiskt och svårt att förstå idag.

Clint Eastwood har lyckats få Oscarsnomineringar för flera av sina långsamma draman – det lär trilla in några nomineringar till den här också. För amerikanarna är det hemska som skedde på ordet av den berömda FBI-chefen ett nationellt dåligt samvete. Den är värd att tas upp på mer allvar.

Rent filmmässigt var den hopklippt ganska rörigt och den är närmare två och en halv timme. Jag satt hela tiden och väntade på att den skulle komma igång. Två och en halv timme är för långt för en film som aldrig riktigt kommer till skott.

Läs även andra bloggares åsikter om Leonardo Di Caprio, J. Edgar Hoover, USA, FBI, politik, samhälle, integritet

(S)veket kring FRA och det börjar lukta misstänkt kring M och Carema

15 december, 2011 by Rosemari Södergren

Vem vill inte hindra terrorister? Det vill vi nog alla. Men hur troligt är det att ett samhälle kan upptäcka terrorister genom att övervaka alla medborgare? Och vad förlorar vi på den vägen?

Argumenten har upprepats och upprepats. Men högeralliansen har envisats och sagt att FRA-lagen ska vara ett bra verktyg för att leta terrorister.
F-n trot.

Och med alla övervakningssystem är det otäckt om ännu fler myndigheter börjar använda dem. Nu har högeralliansen kommer överens med Socialdemokraterna att Säpo och Rikskriminalpolisen ska få tillgång till signalspaningen. Säpos möjlighet att ta del av uppgifterna ströps för ett par år sedan när riksdagen skulle anta den omstridda signalspaningslagen. Men samtidigt har S ställt höga krav.
Johan Westerholm skriver om detta:

Vad (S) gått med på är innehållet i en departementspromemoria som skall ligga till grund för en tänkt lagstiftning med inriktningen att även SÄPO och Rikskrim skall få ”beställa” signalspaning av FRA inom vissa väl avgränsade ramar och givet att vissa kriterier skall säkerställas.
…
Som jag ser det kan vi som oppositionsparti agera på två sätt, att rent känslomässigt dogmatiskt fortsätta obstruera och stå på barrikaderna och upprepa ”gör om gör rätt”. Eller. Ta de steg som krävs för att skruva dagens situation i någorlunda rätt riktning. Vi är inte i majoritet, att agera som gapig opposition medans övergrepp i statens tjänst möjliggörs utan att försöka göra något konstruktivt är till större men för medborgarna än vad att ge sig in och försöka påverka är.

Nja. Det är en farlig väg makthavarna styr in samhället på när fler myndigheter får rätt att använda FRA:s spaning.

Andra S-bloggare, som Martin Moberg, är betydligt med tveksamma:

Visst ska man vara konstruktiv och söka samarbete där det uppstår möjligheter till det, oppositionsrollen är mer än bara att sätta ut krokben för en sittande regering som styr i minoritet som den moderatledda regeringen gör sedan valet 2010. Men för mig finns det gränser för detta och FRA lagen är en sådan gräns, men betyder det att frågan är enkel? Nej, den är inte bara svart eller vit, den är riktigt grå men för den sakens skull kan man inte banga för att slutligen ta ställning och det gör jag. För frågan om den personliga integriteten fäller till slut avgörandet för min del och de åtgärder som Morgan Johansson (S) har fått den moderatledda minoritetsregeringen att acceptera till skydd för den personliga integriteten är bra ska jag tillägga; men räcker dessa förslag verkligen där är jag inte lika säker som Westerholm …

Många aktiva bloggare är som väntar upprörda. IT-folk är överlag mer engagerade i frågan är folk i allmänhet.

Det progressiva USA skriver:

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt kommer att gå till historien för att de införde diabolisk och drakonisk massavlyssning in på bara kroppen på helt okunniga och ovetande svenska medborgare.
Såna totalitära system införs alltid av goda skäl, i alla fall enligt politikerna, men de vidareutvecklas sen i riktningar som dagens politiker inte har en aning om. Så kommer även att ske med FRA:s massavlyssning.

Sanningen finns där ute, som Mulder i Arkiv X säger. Men en sak är säker: övervakning kan alltid missbrukas.

—
Dagens andra ”Vad var det vi sa” börjar också närma sig. SVT rapporterar:

Flera (M)-kopplingar till Carema
I tisdags kunde Rapport berätta om de nära kopplingarna mellan Moderaterna och PR-byrån Kreab som sköter PR-hanteringen kring Caremaskandalen åt Stockholm stad.
Men moderata PR-konsulter har inte bara hjälpt Stockholm stad med Carema och vårdskandalerna. Idag hjälper PR-byrån Brunswick Carema och ägarna, riskkapitalbolaget Triton med mediahanteringen.

Det är ett otäckt samhälle med täta vänskapsband mellan politiker och ekonomiska makthavare.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Sveriges Radio.

Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, FRA. Socialdemokraterna, integritet

integritet

Footer

Om oss