Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Niklas Rådström

Teaterkritik: När det kommer till kritan – enastående om den eviga frågan

by

När det kommer till kritan
Av Niklas Rådström
Regi Stefan Metz
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljusdesign Benny Grûn
Urpremiär på Dramaten, Målarsalen 17 november 2017
Speltid 1 timme 15 minuter utan paus

Det är bättre att vara död, när du är död. Det är ganska opraktiskt annars.
Det konstaterar Andreas T Olsson i monologen ”När det kommer till kritan” som han framför på Dramaten.
Andreas T Olsson visar vilken mångsidig och skicklig scenartist han är, han fullkomligt äger scenen och publiken när han framför Niklas Rådströms nyskrivna monolog om döden, eller ska vi egentligen säga livet. Om och om igen, som ett mantra, rytmiskt och stundtals poetiskt, upprepar han den beska sanningen: vi ska alla dö. Ja varenda en från Härnösand, varenda en från Örebro, varenda från Kungsholmen, nej det finns ingen människa som slipper undan.

Det är den eviga, första och stora och viktigaste existentiella frågan som är i fokus. Som manusförfattaren Niklas Rådström skriver i föreställningens programblad: … vad är poängen med livet ifall målet är att vi ska dö? Jag minns mig själv som liten, som åttaåringar, hur upprörd jag var när jag första gången ställde mig den frågan – den stora filosofiska och mycket mänskliga grundfrågan …

För en del går det blixtsnabbt för andra är det en långsam process. I monologen förflyttas vi mellan olika perspektiv. Är vi på en brottsplats, är vi uppslukade av en valfisk eller är vi på en teaterscen, är våra liv bara någons berättelse?

Ensam på scen men med en halv människas kontur ifylld på scengolvet med en krita och en något mer ifylld kontur på väggen funderar och filosoferar Andreas T Olsson kring död och liv. En mörk föreställning? Ja men lika ofta rolig, absurd och hoppfull. Hoppfull? Ja för egentligen handlar det om vad vi gör av det liv vi har. Inte på det där mindfullness-positiva sättet utan som en mer enkel reflektion.

Monologen som är en timme och en kvart går svindlande fort och det beror på att alla de tre pelarna som föreställningen bygger på gjort ett enastående arbete tillsammans: Niklas Rådströms manus är suveränt, Andreas T Olsson är enastående och regissören Stefan Metz har tillsammans med scenograf, ljussättare, peruk- och kostymmakare och ljudtekniker skapat en scenografi och scenbild som är perfekt i all sin enkelhet. Andreas T Olsson med krita i handen på en svart scen ritar till det han pratar om och han har flera lager skjortor på sig. En skjorta i taget tas av till olika avsnitt under monologen.

Att framföra en monolog kräver mycket av en skådespelare och av regissör och alla scenarbetare. Scenkonst handlar om relationer. När det är en skådespelare måste hen agera med och få en relation till publiken. Skickliga skådespelare som Andreas T Olsson utnyttjar detta tillfälle till unik relation med publiken perfekt. Han upplevs lugn, rolig, skör, stark, pålitlig – ja han är en perfekt guide genom föreställningen. Han har en fantastisk scennärvaro.

Jag har dock en liten reflektion kring föreställningen och manuset: Där betonas blev gånger att döden är ingenting, det är inte ens ingenting. Vad jag vet, så vet vi inte vad det är. Där håller jag faktiskt inte med manusförfattaren. Hur vet han att det är inte ingenting men också ingenting? Å andra sidan handlar monologen inte, egentligen, om döden utan om livet. Och detta omfamnar Andreas T Olsson och manus genom att i all enkelhet bjuda oss på en svindlande färd genom livets alla former och känslor. Livet är både vackert och mörkt, ljus och fult, ja det rymmer både djupaste sorg och sprudlande glädje och är en kamp i racerfart redan som spermie.

– Niklas monolog är något av det vackraste och smärtsammaste jag någonsin har läst. Det är en både ömsint och argsint text som med dödsföraktande humor går i dialog med evigheten, säger Andreas T Olsson i ett pressmeddelande om sin roll.

Andreas T Olsson, just nu romanaktuell med Sista gästen, fick sitt genombrott med monologen Sufflören och är ständig ledare för publiksuccén Improvisation på slottet.

För Niklas Rådström är det inte första gången han tar itu med existentiella frågor. Han debuterade 1975 som författare och har sedan dess producerat romaner, diktsamlingar, essäer, draman och filmmanus. Han skrev manus för scenföreställningen Bibeln som framfördes på både Stockholms och Göteborgs stadsteater, han har skrivit Boken (29014) som är hans tolkning av Bibeln och 2016 gav han ut romanen En Marialegend.

Regissören Stefan Metz har samarbetat med Niklas Rådström flera gånger tidigare, i dramatiseringarna av Don Quijote och Bibeln på Göteborgs stadsteater och Bulgakovs Mästaren och Margarita på Dramaten.

Här är Kulturbloggens recension av Bibeln på Göteborgs stadsteater.
Och här är kulturbloggens recension av Bibeln på Stockholms stadsteater.

Bibeln på tre timmar har premiär på Stockholms stadsteater 4 december

by

Bibeln

Alltings början. Varför är människosläktet som det är? Finns svaren i Bibeln? Dessa uråldriga berättelser som vi alla är präglade av oavsett om vi är troende eller inte och oavsett vilken av de tre bokreligionerna som vi eventuellt identifierar oss med. Niklas Rådströms Bibeln sätts upp på Kulturhuset Stadsteatern i en ny kortad version.

Ett pressmeddelande berättar:
Premiär på Stora scenen 4 december med en megaensemble på 18 skådespelare. Gunilla Röör som Gud, Michael Jonsson som Lucifer, Sten Ljunggren som Abraham, Lennart Jähkel som Noa, Emil Almén som Mose, för att nämna några. I regi av Åsa Kalmér och med nyskriven musik av Niko Röhlcke.

Författaren och dramatikern Niklas Rådström har ägnat flera år åt läsning av Bibeln – hans roman Boken blev resultatet. Bibelns berättelser blev också en teaterpjäs, nu i ny bearbetning för Kulturhuset Stadsteatern.

– Vill du dramatisera Bibeln? Den frågan får man inte många gånger i livet, säger Niklas Rådström.

– Bibeln är högst aktuell idag när gruppen bokstavstrogna högerskristna i USA blir större och större samtidigt som den militanta ateismen växer, säger Niklas Rådström.
– Min läsning av Bibeln är färgad av mitt mångåriga intresse för de antika myterna såväl som psykoanalys. Det har också varit väldigt viktigt att möta texterna utan ironi. Och att även ta in berättelserna som skaver, som de om Abraham, Ismael och Isak, säger Niklas Rådström.

Bibelns syn på kvinnor och homosexualitet, skildringen av judarnas skuld och folkmorden, skiljandet på folk och folk, dubbelheten med att förespråka både ”öga för öga” och ”förlåt din nästa” – hur är det att upprepa dessa uråldriga berättelser på en teaterscen 2014? Vad säger Bibeln oss idag?

– Det patriarkala synsättet som genomsyrar många berättelser går inte att blunda för. Men det är ändå så att våra värderingar kommer från Bibelns berättelser. Därför känns det viktigt att ta in dessa berättelser på teatern idag. Vi är djupt präglade av Bibeln även om vi inte upplever oss som kristna eller ens religiösa, säger Åsa Kalmér.

– Religion är i första hand en tillhörighet för många idag. Och oavsett om man är troende eller inte så är man del av någon sekt. Min sekt är teatern och så är det även för många av skådespelarna, säger Åsa Kalmér.

Pjäsen Bibeln hade sin urpremiär på Göteborgs stadsteater 2012 och var då 4,5 timmar lång. Nu har Niklas Rådström tillsammans med Åsa Kalmér och dramaturgen Mia Winge kortat ner manuset. Denna gång ska den bli tre timmar. Men det mesta finns ändå kvar, bland annat: berättelsen om människornas skapelse och förvisning från paradiset, om Kain som dödar sin bror Abel, om Noaks ark, och om Abraham och hans söner Ismael och Isak. Om Moses i vassen och uttåget ur Egypten, Jona som slukas av valen och Jesus bergspredikan och korsfästelse.

BIBELN
AV NIKLAS RÅDSTRÖM
Premiär 4 december på Stora scenen

Regi och scenografi Åsa Kalmér
Scenografi och kostym Ann Bonander Looft
Ljus Patrik Bogårdh
Mask Susanne Von Platen
I rollerna:
Herrens ängel Gunilla Röör
Herrens andra ängel Michael Jonsson
Herrens tredje ängel Nadja Mirmiran
Mannen David Arnesen
Kvinnan Gizem Erdogan
Körledare, Maria från Magdala m fl roller Petronella Barker
Noa, Jona m fl roller Lennart Jähkel
Kain, Jesus m fl roller Joaquin Olsson
Jafet, Job m fl roller Anders Johannisson
Adataneses, Shifra m fl roller Ann-Sofie Rase
Aron m fl roller Lars Göran Persson
Abraham, Saul m fl roller Sten Ljunggren
Sara, Ateisten m fl roller Marika Lindström
Lots hustru, Tempelvärd m fl roller Jessica Liedberg
Josua, Översteprästen m fl roller Gerhard Hoberstorfer
Pilatus, Elifas m fl roller Ralph Carlsson
Predikaren, Vandraren m fl roller Kirsti Stubø
Mose, Petrus m fl roller Emil Almén

Fotograf: Carl Bengtsson

Rapport från fördjupat samtal med Niklas Rådström och skådespelarna i Bibeln

by

I anslutning till föreställningen Bibeln arrangerar Göteborg Stadsteater tillsammans med Göteborgs Universitet och Sensus Studieförbund en serie fördjupande och problematiserande samtal, diskussioner och seminarier under sju söndagar i vår.

Det var fullsatt i foajébaren på Göteborgs Stadsteater när skådespelarna Johan Gry och Henric Holmberg inledde den första Söndagskolan. När teatern är slut går skådespelarna åt sitt håll och publiken till ett annat håll. Dessa söndagsträffar är ett sätt att få ett fördjupat offentligt samtal utifrån Bibeln, en källa i vår kultur.

Ola Sigurdson, professor i tro – och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet talade om Bibeln i samtiden. Religionen har idag en synlighet, religionen har skiljts från kyrkan och privatiserats,vi människor gör ett val i vår tro. Religionen har ändrat form och blivit mångfaldig. Han citerade professor Jack Miles: Bibeln finns etsat i vårt kulturella DNA. Religionen som minneskedja har dock minskat, man kan tala om en biblisk analfabetism som bland annat kan påverkar hur människor kommer att tolka litteratur, teater, konst där anspelningar till Bibeln finns. Bibeln har betydelse både som en kyrkans bok och som kulturell hänvisning.

Annika Broman från Sensus ledde en paneldiskussion där Ola Sigurdson deltog tillsammans med författaren och dramatikern Niklas Niklas Rådström och Anna Takanen, konstnärlig ledare på Göteborgs Stadsteater. Alla tre instämde i att detta var ett galet och spännande projekt. Uppsättningen av Bibeln leder till många förväntningar, diskussioner, samtal och åsikter.

Idén att sätta upp Bibeln som ett pjäs kom efter ett sökande efter ett stort episkt drama. Niklas Niklas Rådströmsäger att när han tog sig an att dramatisera Bibeln utgår han också från Bibeln som en helig bok och en kulturbärare men framförallt att Bibeln handlar om mytiska berättelser som är helt unika och helt allmängiltiga. Till exempel hur förhåller man sig till berättelsen om Abraham och hans son Isak?

Allmängiltigt handlar det om att offra kommande generationer, exempelvis idag när miljöfrågan är aktuell. Vilken miljö lämnar vi över till kommande generationer? Bibelns berättelser är vidöppna blandningar som ger upphov till ett spektra av tolkningar. Det övergripande dramaturgiska är förhållandet mellan människa och Gud. Vidare säger Niklas Rådström att kyrkan och teatern har legat varandra nära i historien, genom Fransiscus kom teatern tillbaka till väst. Skillnaden mellan kyrkans och teaterns roll är att teatern inte är förkunnande men har förmåga att gestalta. Teatern som konstform har en unik möjlighet att diskutera de stora frågorna. Publik och skådespelare befinner sig här och nu, i samma rum under en bestämd tid. Innehållet i Bibeln är ett bibliotek av böcker, det är helt öppet vad det ska handla om.

Anna Takanen betonade regissörens Stefan Mets arbete med pjäsens formspråk samt säger att det är många personer i ensemblen som har varit inblandade i tolkningar av berättelserna. Niklas Rådström säger också att Bibeln frigör till att bli något mer levande om man har ett öppet respektfullt förhållande till Bibeln. Ola Sigurdson nämner att pjäsen kan vara en hjälp för oss att åter bli mer bibelkunniga. Teaterns uppgift är att ställa frågor. Om komplexa frågeställningar förloras så har vi endast de enkla svaren kvar.

På frågan om favoritstycken ur Bibeln svarar Ola Sigurdson olika humoristiska inslag som bland annat visas i pjäsen, Anna Takanen säger att det beror livssituation men Jonas i valens buk visar på det rofyllda både i födelsen och i döden. Niclas Rådström nämner Psaltaren som han ser som from och avspänd. Människan kan äta, dricka och vara glad och Gud har gett sin tillåtelse till detta. Likaså Jobs bok, berättelsen där en människa ifrågasätter Guds rättfärdighet på ett tidlöst sätt.

Henric Holmbergs favorit hittade han i en scen ur filmen ”Änglar finns dom?” . En kvinna står vid en bokhylla, tar fram en bok, en sida öpnnar sig och där står:
Vakna upp, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind;
blås genom min lustgård,
låt dess vällukt strömma ut.
Må min vän komma till sin lustgård
och äta dess ädla frukter.

Text: Aslaug Myhrberg

Här är Kulturbloggens recension av Bibeln.
Fler recensioner:
Teatermagasinet och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bibeln på Göteborgs stadsteater är en mörk historia

by

Bibeln
Göteborgs stadsteater
Premiär 17 februari 2012
Manus: Niklas Rådström
Regi: Stefan Metz
Musik: Gunnar Lundgren
Ljus: Willia Wenner
Scenografi och kostym: Alex Tarragüel Rubio

Bibeln i regi av Stefan Mets är en mörk föreställning som tar upp de svåra existentiella frågorna, om lidandet, om rättvisan och orättvisan i livet, om död och liv. Niklas Rådström har skrivit manus till föreställningen som lär vara den första teaterföreställningen i världen av Bibeln i dess helhet. Den är lång, nästan fem timmar – med avbrott för två pauser.

Föreställningen börjar i mörkret och Gud skapar ljuset. En oerhört elegant, estetisk inledning där guds tre änglar utför guds verk under skapelsen och Michalis Koutsogiannakis spelar den ängel som fått det ärorika uppdraget att vara guds röst. Michalis Koutsogiannakis är en speciell skådespelare med stark utstrålning, han passar perfekt i rollen som guds närmaste ängel. Han har en lätt brytning i sitt uttal, eftersom han har grekiskt ursprung och har bott mycket både i Australien och Italien. Den brytningen gör guds röst liksom mer global, mer universell.

Efter skapelsen möter vi Adam och Eva och vi får se hur de tvingas lämna paradiset, vi möter Kain som dödat Abel och vi kommer ganska snabbt till Moses. Första akten är hyggligt kronologisk men sedan i andra akten bryts det kronologiska upp alltmer och olika delar av Bibeln blandas. I samma scen kan kända personer från de gammaltestamentliga berättelserna och citat från olika delar av Bibeln tas upp samtidigt.

Den gud som presenteras i framför allt första delen är väldigt krigisk och han har inga problem med att döda en hel stad eller ett helt folkslag. Gud hämnas och dödar människor som inte är rättfärdiga. De män som krigar för gud har slående likheter med både soldater och rebeller i nutida konflikter. Dräkterna stryker under och förstärker och ger fördjupade associationer. Alex Tarragüel Rubio har gjort ett imponerande arbete med hur kostymerna används. Moses bror Aron hade en klädstil som fick mig att tänka både på Stalin, Che Guevara och Mao. De gammaltestamentliga ledarna har en del gemensamt med senare tiders politiska ledare.
En träffsäker scen är när översteprästen (spelad av Carl-Magnus Dellow) krypande och smilande övertalar Pontius Pilatus att döma Jesus till döden istället för brottslingen Barabas. Pontius Pilatus är en högrest man, iklädd blå glänsande sidenkostym (spelad av Lamine Dieng) – och jag får associationer till nutida toppdiplomater och politiken som säljs ut till underhållningsindustrin.

Guds tre änglar varav en sedan faller och blir Satan har en viktig roll i berättelsen. De tre änglarna är det sammanhållande kittet, som är berättare och kommenterar och argumenterar med varandra och med övriga karaktärer. Adam och Eva har också en slags sammanhållande funktion. De dyker upp under föreställningens roll i nutida kläder och är andra karaktärer fast med namnen Adam och Eva.

Föreställningen leker en del med att karaktärer byter plats och i tredje delen, efter andra pausen, leker den också med könsroller. Vem har sagt att Jesus måste spelas av en kvinna?

Jag tror att en och annan som såg premiären blev lite förvånad. Bibeln efter Niklas Rådströms manus är ingen rak berättelse som följer allt kronologiskt. Överlag är det en mörk bild av gud som målas fram, det är inte mycket av det ljusa som också finns i Bibeln som kommer fram. Bibeln i sig innehåller många dramatiska berättelser som inte alls är med och om de är med utnyttjas inte deras dramatiska potential utan ofta är det någon karaktär som berättas det istället.
Dekor och scenografi stram, karg med mycket bruntoner i husen som i bakgrund är formade som stora hyllor. Att scenografin och dekoren är så enkel ger stort utrymme för spelet med ljuset. Ljussättningen är en av föreställningens starkaste upplevelser. Musiken är också väldigt väl genomtänkt. En enkel orkester med en elbas, en elgitarr, trummor, en liten slags synth och en kontrabas stryker under stämningar och känslor.

Bibeln på Göteborgs stadsteater är ingen lätt föreställning. Den som kan sin religionshistoria och är välbekant med Bibeln får ut mycket mer. Spelet är fullt av små vinkningar och hänvisningar som kräver att du kan de bibliska berättelserna.

Mer än att berätta Bibelns historia från början till slutet tar den grepp på vad Bibeln betyder, vad dess berättelser har att säga människor: den ifrågasätter och sätter igång funderingar kring människolivets villkor. Men den är lång, den är nästan fem timmar – och den är krävande med många monologer. Kanske skulle föreställningen må bra av att korta ner några monologer och föra in lite mer dialog och dramatik. Ibland berättas det mer i monologerna är att det gestaltas som drama.

Skådespelare:
Mina Azarian, Per-Anders Ericson, Carl-Magnus Dellow, Lamine Dieng, Johan Gry, Henric Holmberg, Carina M Johansson, Miran Kamala, Petter Kevin, Michalis Koutsogiannakis, Magnus Lindberg, Mattias Nordkvist, Emilie Strandberg, Amelie Thorén, Nina Zanjani

Musiker:
Göran Klinghagen, Stefan Bellnäs

Kompositör:
Bengt Beche Berger

På bilden:
Henric Holmberg, Michalis Koutsogiannakis, Lamine Dieng, Emilie Strandberg

Relaterat: Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tre bra böcker av Niklas Rådström, Jonas Söderström och Yu Dan

by


Just nu läser jag tre böcker, som sinseemellan är helt olika. Ett bra sätt att växla i läsningen.

Niklas Rådströms nya bok ”Månens anförvant” är så välskriven, det är litteratur när den är som bäst. Den kom i början av september.
Så här beskrivs boken på baksidan:

Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitetet i New York.
Niklas Rådströms roman, hans första på nästan ett decennium, är historien om ett närmast osannolikt rikt öde där Mozart spelar en central roll, men även en meditation över musik, kärlek, skapande och vad vi gör av våra liv.

Jag återkommer när jag läst hela. Nu är det en njutning av sjunka in i boken, att låta mig förföras av språket, rytmen och poesin i berättelsen. Efter att ha läst väldigt många deckare det senaste året känns det som att ta flera kliv upp på stegen för litteraturens möjligheter när jag läser Rådström. För om jag ska vara ärlig är det väl inte så särskilt hög litterär kvalitet på de flesta svenska deckare.

En bok jag borde läst för flera månader sedan är ”Kinesisk visdom från hjärtat” av Yu Dan som handlar om Konfucius tankar i det moderna Kina. Jag blev intresserad av den boken när jag läste en artikel i Svenska Dagbladet:

Sökandet efter lycka är urgammalt. Gamla tankar lyfts också fram som vägledning för den moderna människan. Det är vad professor Yu Dan gjort genom att skriva en bok om den kinesiska filosofen Konfucius. I Kina har boken fått en enorm respons. Vi västerlänningar kan kanske också lära ett och annat.

Den som känner mig vet att jag har ett stort intresse för Kina och Japan och dess filosofier. Det jag har lärt mig hittills är bland annat varför buddismen var radikal och rebellisk i jämförelse med konfucianismen, då för mer än två tusen år sedan.
Ur bokens förord:

Det finns en tendens hos Yu Dan att förespråka förnöjsamhet, att man ska vara nöjd med vad man har och inte slösa sin energi på att kämpa för förbättringar. Det viktiga är att göra sin plikt, inte överskrida sina befogenheter och inte blanda dig i andra människors angelägenheter eller gå utanför sitt eget ansvarsområde.

Buddha gjorde ju verkligen inte så. Han övergav sin plikt mot sin härkomst och sina föräldrar och sin familj för att söka upplysning. Buddismen är på så sätt mycket mer individualistisk.
För många kanske skiljelinjerna inte är lika tydliga mellan de olika kinesiska filosofierna, men när jag läser den här boken är det mycket som blir tydligare.

Jävla Skitsystem av Jonas Söderström
Den tredje boken jag växlar mellan just nu är ”Jävla Skitsystem” av Jonas Söderström som handlar om:
Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen.
Jag tror att vi är många som kommer att ha nytta av den boken och av råden och tipsen den. Och att ha det som hjälp för att kommunicera med personer som har makt att bestämma om våra IT-system.

Sajten Inuseful har intervjuat författaren Jonas Söderström:

Varför har du skrivit boken?
– För att människor tror att det är dem själva det är fel på – att de är för gamla eller dumma – när det egentligen är systemen som är usla. Den digitala arbetsmiljön har aldrig diskuterats på allvar.

– Så boken är inte i första hand till för tekniker, utan för vanliga människor. Men också för beslutsfattare och projektledare, som behöver förstå varför deras system ofta inte ger de effekter som de förespeglats och förväntar sig.

Här bloggar författaren själv om boken.

Månens anförvant
Författare: Niklas Rådström
ISBN 9100124923
ISBN-13 9789100124922

Kinesisk visdom från hjärtat : Konfucius tankar i det moderna Kina
Författare: Yu Dan
ISBN: 9789127119994

Jävla Skitsystem
Författare: Jonas Söderström
ISBN: 9789174370683

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,