Det svänger om Noas ark
Betyg 3
Svensk biopremiär 15 augusti 2025
Regi Alois Di Leo och Sergio Machado
Tillåten från sju år, barntillåten i vuxens sällskap
En lustig version av den bibliska berättelsen om Noa och arken. I grunden är den en vacker och viktig sensmoral om att djur och människor måste kunna leva tillsammans.
Det svänger om filmen, den svängiga musiken och texterna till musiken är filmens största behållning. Historien om Noa och arken berättar med mycket musik, med medryckande sambarytmer och klassiska sånger av den världsberömde brasilianske poeten och kompositören Vinicius de Moraes.
Det finns en hel del att fundera på kring berättelsen har från Gamla Testamentet i Bibeln om Noa som fick i uppdrag av Gud att bygga en ark och fylla den med två exemplar, en av manligt kön och en av feminint kön, av varje djur på jorden för att de skulle överleva när hela världen skulle dränkas av vatten.
Som vuxen är jag inte helt förtjust i när de existentiella frågorna tar upp i raketfart. Delvis tycker jag att dessa frågor stressas igenom på ytan och berättelsen får en något för stor tonvikt på komedi och politik och samhällsfrågor, en övertydlig lektion i imperialism och kapitalism. Jag inser att det är en svår uppgift att förena barns intresse och vuxnas, men visst måste det finnas andra sätt att berätta om världen och livet och samhället utan att peka med hela handen?
Noas ark är utan tvekan en ikonisk historia som är välkänd runt om i världen. Fi.mens berättelse utgår från två små söta möss, pojkarna Vini och Tom. De bildar en duo som uppträder tillsammans på olika pubar och krogar, fast utan att ha någon större succé. När Gud börjat sända syndafloden och Noa byggt sin ark får bara en man av av alla möss komma med. Men Vini och Tom lyckas ändå smyga sig ombord.
Hur kunde alla dessa olika djurarter hålla sams under färden? Hur kunde djurätare existera sida vid sida med växtätare? Hur kunde två av varje art överleva när vissa arter behöver kött för att överleva? Ja visst finns det saker som är obegripliga och omöjliga att tro på att det verkligen gått till exakt som det berättas i Bibeln. För min del tänker jag att denna berättelse, liksom många i Bibeln och andra religiösa urkunder, ska tolkas och förstås symboliskt. Men nu handlar ju varken denna recension eller filmen om exakt hur den bibliska berättelsen ska tolkas eller förstås.
Lejonhanen på arken anser sig vara kung över alla och mest värd och han tvekar inte över att äta upp andra djur på arken. Vini och Tom måste ta till all sin diplomatiska förmåga och musik för att försöka få till ett samarbete mellan djuren och få dem att överleva till syndafloden är över. Noa är en gammal man och han märker inte problemen på arken överhuvudtaget.
Det är uppenbart att handlingen skildrar imperialism, framför symboliserat av lejonet som anser sig ha rätt att ta allt från andra. Jag kan tycka att det är överdrivet att lejonhanen också framställs som någon som inte kan tala tydligt och klart och förväxlar bokstäver i ord och därmed görs lite löjlig. Tyvärr är den mäktiga inte alltid så obildade att det är lätt att känna igen deras fulspel. Likaså kapitalisten bland djuren finns med, en karaktär som försöker lura till sig matransoner genom att utnyttja de två mössens förmåga att skriva musik.
Det är musikaliskt fin film, men en del av de magiska med sagor försvinner när det politiska budskapet blir för framträdande. Men visst, den är värd att se med barn och prata om den efteråt. Alla talar och sjunger på svenska och det är ett plus.
