I anslutning till föreställningen Bibeln arrangerar Göteborg Stadsteater tillsammans med Göteborgs Universitet och Sensus Studieförbund en serie fördjupande och problematiserande samtal, diskussioner och seminarier under sju söndagar i vår.
Det var fullsatt i foajébaren på Göteborgs Stadsteater när skådespelarna Johan Gry och Henric Holmberg inledde den första Söndagskolan. När teatern är slut går skådespelarna åt sitt håll och publiken till ett annat håll. Dessa söndagsträffar är ett sätt att få ett fördjupat offentligt samtal utifrån Bibeln, en källa i vår kultur.
Ola Sigurdson, professor i tro – och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet talade om Bibeln i samtiden. Religionen har idag en synlighet, religionen har skiljts från kyrkan och privatiserats,vi människor gör ett val i vår tro. Religionen har ändrat form och blivit mångfaldig. Han citerade professor Jack Miles: Bibeln finns etsat i vårt kulturella DNA. Religionen som minneskedja har dock minskat, man kan tala om en biblisk analfabetism som bland annat kan påverkar hur människor kommer att tolka litteratur, teater, konst där anspelningar till Bibeln finns. Bibeln har betydelse både som en kyrkans bok och som kulturell hänvisning.
Annika Broman från Sensus ledde en paneldiskussion där Ola Sigurdson deltog tillsammans med författaren och dramatikern Niklas Niklas Rådström och Anna Takanen, konstnärlig ledare på Göteborgs Stadsteater. Alla tre instämde i att detta var ett galet och spännande projekt. Uppsättningen av Bibeln leder till många förväntningar, diskussioner, samtal och åsikter.
Idén att sätta upp Bibeln som ett pjäs kom efter ett sökande efter ett stort episkt drama. Niklas Niklas Rådströmsäger att när han tog sig an att dramatisera Bibeln utgår han också från Bibeln som en helig bok och en kulturbärare men framförallt att Bibeln handlar om mytiska berättelser som är helt unika och helt allmängiltiga. Till exempel hur förhåller man sig till berättelsen om Abraham och hans son Isak?
Allmängiltigt handlar det om att offra kommande generationer, exempelvis idag när miljöfrågan är aktuell. Vilken miljö lämnar vi över till kommande generationer? Bibelns berättelser är vidöppna blandningar som ger upphov till ett spektra av tolkningar. Det övergripande dramaturgiska är förhållandet mellan människa och Gud. Vidare säger Niklas Rådström att kyrkan och teatern har legat varandra nära i historien, genom Fransiscus kom teatern tillbaka till väst. Skillnaden mellan kyrkans och teaterns roll är att teatern inte är förkunnande men har förmåga att gestalta. Teatern som konstform har en unik möjlighet att diskutera de stora frågorna. Publik och skådespelare befinner sig här och nu, i samma rum under en bestämd tid. Innehållet i Bibeln är ett bibliotek av böcker, det är helt öppet vad det ska handla om.
Anna Takanen betonade regissörens Stefan Mets arbete med pjäsens formspråk samt säger att det är många personer i ensemblen som har varit inblandade i tolkningar av berättelserna. Niklas Rådström säger också att Bibeln frigör till att bli något mer levande om man har ett öppet respektfullt förhållande till Bibeln. Ola Sigurdson nämner att pjäsen kan vara en hjälp för oss att åter bli mer bibelkunniga. Teaterns uppgift är att ställa frågor. Om komplexa frågeställningar förloras så har vi endast de enkla svaren kvar.
På frågan om favoritstycken ur Bibeln svarar Ola Sigurdson olika humoristiska inslag som bland annat visas i pjäsen, Anna Takanen säger att det beror livssituation men Jonas i valens buk visar på det rofyllda både i födelsen och i döden. Niclas Rådström nämner Psaltaren som han ser som from och avspänd. Människan kan äta, dricka och vara glad och Gud har gett sin tillåtelse till detta. Likaså Jobs bok, berättelsen där en människa ifrågasätter Guds rättfärdighet på ett tidlöst sätt.
Henric Holmbergs favorit hittade han i en scen ur filmen ”Änglar finns dom?” . En kvinna står vid en bokhylla, tar fram en bok, en sida öpnnar sig och där står:
Vakna upp, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind;
blås genom min lustgård,
låt dess vällukt strömma ut.
Må min vän komma till sin lustgård
och äta dess ädla frukter.
Text: Aslaug Myhrberg
Här är Kulturbloggens recension av Bibeln.
Fler recensioner:
Teatermagasinet och Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Niklas Rådström, Göteborgs stadsteater, Bibeln