• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Mikael Persbrandt

Macbeth på Maximteatern: en stilfull föreställning med komedi och tragik

19 oktober, 2016 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks
Foto: Sören Vilks

Macbeth
Av Shakespeare
Konstnärligt Team:
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Ljusdesign: Torben Lendorph
Kostymdesigner: Ann Bonander Looft
Maskör: Nathalie Pujol
Dramaturg: Marc Matthiesen
Premiär på Maximteatern 19 oktober 2016

Vad händer med en människa som går över gränsen och begår brott? Vad sker inne i en människas psyke när hen gör saker som strider mot hens samvete? Shakespeares Macbeth skildrar en man och hans fru som drivs av ärelystnad, maktbegär och girighet – och denna drift gör att de begår mord.

Macbeth är en av de draman som satts upp otaliga gånger världen över och den har skildrats både på scen och i film i olika versioner och tolkningar. Den japanska regissören Akira Kurosawas “Blodets tron” som kom 1957 med Toshirō Mifune i huvudrollen som Macbeth är en av de legendariska tolkningarna.

macbethpersbrandt3Handlingen kretsar kring den skotske adelsmannen och krigaren Macbeth och hans vän och släkting Banquo som precis lyckats vinna en hård strid när de möts av tre häxor, som lovordar dem för den lyckade striden. Macbeth spås av häxorna att ta över tronen från kung Duncan; en tanke som planteras i huvudet på Macbeth, som så småningom börjar smida planer för att verkställa spådomen, tillsammans med sin hustru. De siande häxorna säger också att Banquo inte kommer att bli kung med däremot kommer hans ättlingar att bli kungar i många, många år.

Macbeth och hans fru ger efter för sin hunger efter ära och makt och mördar kung Duncan och ser till att kungens söner blir misstänkta för delaktighet. Då börjar helvetet. Macbeth plågas av samvetskval och kan inte njuta av sin makt. När han väl gått över gränsen blir han mer och mer galen och begår fler mord och överträdelser.

Mikael Persbrandt som spelar huvudrollen som Macbeth berättar om sina tankar om föreställningen:
– Om man vill berätta om det våld vi har omkring oss idag; det kaos som världen lever i – så kan man sätta upp Macbeth. För att den berättar om allt det här; Girighet, ärelystnad, skam och skuld, våld, ond bråd död, och sex. Och det är ju där vi befinner oss; det är en beskrivning av samhället idag också. Jag hoppas att denna gamla, fantastiskt vackra text, ska finna en resonansbotten i dagens samhälle.

Scenen är mycket effektfull. Bakre väggen ser ut att vara någon slags vitfärgad kartong som är fylld av blodröda ränder, som om blodet har flutit där. Alla skådespelare bär svart: en svart skotsk kilt och svart tröja. Mikael Persbrandt är Macbeth och Marie Richardson är lady Macbeth. Övriga skådespelare går ut och in i olika roller. Det fungerar mycket bra. Ellen Jelinek är i en scen den mördade kungens son Malcolm och i en annan scen en adelsman och i en annan ett litet barn. Johannes Bah Kunhke är perfekt i rollen som den rena och rättfärdiga Banquo. Vem kan på samma sätt som Bah Kunhke utstråla denna troskyldighet?

Att Mikael Persbrandt är helt rätt i rollen som Macbeth är väntat. Han är en mycket skicklig skådespelare. Han och Marie Richardson är mycket trovärdiga som ett ärelystet par som sliter sönder varandra – den ena manar på den andra och de blir båda ensamma med sin ångest.

Stefan Larsson, regissör, säger om föreställningen:
– Jag har tidigare regisserat både Rickard den tredje och Kung Lear. Två studier av maktmänniskor. Rikard den tredje är skoningslös och helt utan skrupler, på väg upp till en absoluta makten och Kung Lear är en gammal regent som faller. Macbeth är drabbad av något annat – han vet att han gör fel men kan ändå inte upphöra med sitt destruktiva uppdrag. Han är ambivalent och han har en svag inre kompass vilket gör honom lättpåverkad och möjlig att manipulera. En farlig person med andra ord. Det ska bli oerhört spännande att göra den här undersökningen tillsammans med Micke.

Jag fastnade väldigt för scenlösningarna. I inledningen är ett platskynke upphängt framför scenen. När Macbeth och Banquo dyker upp på scen gör de små hål med fingret genom plasten för att sticka sitt ansikte där igenom. En talande metaforisk bild.

Regissören har valt att låta skådespelarna vid några tillfällen tala mot publiken, låta dem dra in publiken i spelet och vid några tillfällen också låta skådespelarna driva med sig själva och sin roll. Det ger föreställningen en extra nivå av komik. I slutscenen kryddas tragiken med en hel del komedi genom att Persbrandt driver med sin egen roll. Det fungerar bra, det lockar till skratt. Frågan är om vi inte då också skrattar åt oss själva när vi av ärelystnad driver oss in i väggen?

Macbeth på Maximteatern är en stilfull föreställning där komedi och tragedi förenas.

Medverkande:
Mikael Persbrandt
Marie Richardson
Ellen Jelinek
Johannes Bah Kunhke
Charlotta Jonsson
Jens Hultén

Macbeth Maximteatern 2016 Regi: Stefan Larsson Scenografi: Rufus Didwiszus Medverkande: Mikael Persbrandt, Marie Richardson, Ellen Jelinek, Johannes Bah Kunhke, Charlotta Jonsson, Jens Hultén
Macbeth Maximteatern 2016
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Medverkande: Mikael Persbrandt, Marie Richardson, Ellen Jelinek, Johannes Bah Kunhke, Charlotta Jonsson, Jens Hultén

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Ellen Jelinek, Johannes Bah Kunhke, Macbeth, Maximteatern, Mikael Persbrandt, Scenkonst, Shakespeare, Teaterkritik

Mikael Persbrandt gör Macbeth på Maximteatern i oktober 2016

22 december, 2015 by Redaktionen

macbeth_perbrandt

Macbeth med Mikael Persbrandt på Maximteatern, berättar ett pressmeddelande.

Shakespeares Macbeth har premiär i oktober 2016 på Maximteatern. I huvudrollen som Macbeth ser vi skådespelaren Mikael Persbrandt, för regin står Stefan Larsson och som producent Agneta Villman. Tillsammans med Hamlet, Kung Lear och Othello räknas Macbeth till Shakespeares klassiska tragedier och historien är mer aktuell och populär än någonsin.

– Om man vill berätta om det våld vi har omkring oss i dag; det kaos som världen lever i – så kan man sätta upp Macbeth. För att den berättar om girighet, ärelystnad, skam och skuld, våld, ond bråd död, och sex. Jag hoppas att denna gamla och fantastiskt vackra text ska finna en resonansbotten i dagens samhälle, säger Mikael Persbrandt, medproducent, Macbeth.

– Jag har tidigare regisserat Rickard III och Kung Lear. Två studier av maktmänniskor. Macbeth är drabbad av något annat – han vet att han gör fel men kan ändå inte upphöra med sitt destruktiva uppdrag. Han är ambivalent och han har en svag inre kompass vilket gör honom lättpåverkad och möjlig att manipulera. Det ska bli oerhört spännande att göra den här undersökningen tillsammans med Mikael Persbrandt, säger Stefan Larsson, regissör, Macbeth.

– Maximteatern fortsätter att fylla sin repertoar med spännande och kvalitativa produktioner. Efter vår gemensamma succé med Dödsdansen av August Strindberg ser vi mycket fram emot att erbjuda publiken ytterligare en unik scenupplevelse med Shakespeares Macbeth, säger Agneta Villman, producent och teaterchef, Maximteatern.

Foto: Mattias Edwall

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Macbeth, Maximteatern, Mikael Persbrandt

Dödsdansen med Persbrandt, Endre och Hanzon – en föreställning som ingen kan se oberörd

19 april, 2015 by Rosemari Södergren

Lenda Endre, Thomas Hanzon, Mikael Persbrandt Foto: Mattias Edwall

Dödsdansen
Av August Strindberg
Regi Stefan Larsson
Premiär på Maximteatern den 22 oktober 2014
Föreställning som recenserar: 18 april 2015

När Mikael Persbrandt ställer sig på en svensk scen och spelar mot Lena Endre och Thomas Hanzon i Strindbergs Dödsdansen blev det en succé som både fick lovord av teaterkritik och har gått för utsålda hus på Maximteater. Spelperioden har förlängts i flera omgångar och nu med ytterligare åtta föreställningar. Förmodligen blir det inte fler spelperioder efter Persbrandt ska spela in film snart, han har fått en storroll som Dag Hammarskjöld i en amerikanska filmproduktion.

Dödsdansen är ett mörkt drama om ett par i övre medelåldern, militären Edgar och hans fru Alice, som lever i ett bottenfruset äktenskap, de plågar varandra, de sårar varandra men kan inte bryta upp. Det går förstås inte att låta bli att se paralleller till Strindberg egna liv och erfarenhet. August Strindberg skrev Dödsdansen år 1900 på endast sex veckor och förberedde därefter uruppförandet av pjäsen i sin våning på Karlaplan 82 där han bodde med skådespelerskan Harriet Bosse, för övrigt bara ett stenkast från Maximteatern.

Dödsdansen är dock mycket mer än en skildring av ett tragiskt äktenskap. Den handlar om åldrandet, om döden, om kärlek och hat och den ställer frågor om vad äktenskapet är. När det spelas så bra och så gediget och starkt som med dessa tre duktiga skådespelare är det nog ingen som ser den utan att bli starkt påverkad.

Föreställningen börjar med en tom scen där all rekvisita som finns är en tom stol. Lena Endre sätter sig på den och Mikael Persbrandt, i rollen som artillerikaptenen Edgar, kliver in. De äger scenen från första stund. Visserligen märks det att de båda spelat föreställningen många gånger och några repliker i början får en dubbelmening då publiken skrattar då replikerna kan uppfattas som att de handlar om personen Mikael Persbrandt lika mycket som rollfiguren. Det bjuder Persbrandt på. Det kan han lugnt göra, han är så rutinerad och så säker på scen, han tar snabbt tillbaka rollkaraktären och han är denne åldrande militären på alla sätt, i gester, i sättet han rör sig på scen, allt stelare ju mer han drabbas av de anfall av hjärtattack eller små strokeanfall (osäkert vilket) som han förmodas dö av förr eller senare.

De hackar på varandra och det är otäckt hur de ändå inte kan slita sig från varandra, hur de mitt i alla bittra ord ändå är fästa vid varandra – och de konstaterar att de gånger de fått besök har det varit till glädje och bundit det fastare vid varandra. Och då händer de. Den avskyvärde grannen mitt emot, läkaren, har fest och alla är bjudna dit utom Edgar och Alice. De har också ryktesvägen hört att en viktig ungdomsvän till dem båda, Kurt, ska besöka grannen. Då ringer det på hos dem och Kurt besöker Edgar och Alice. De övertalar Kurt att stanna på middag.

Kurt har skilt sig för många år sedan och bott i USA där han blivit rik. Han förfäras snart över att upptäcka hur bottendjupt Edgar och Alice verkar hata varandra. Fast jag tänker: hatar de verkligen varandra? Är inte det en illusion att kärlek ska vara en dans på rosor varenda dag? Har de inte en förståelse för varandra, mitt i det som verkar så bittert. Att leva tillsammans i tjugofem år kanske innebär att det på ytan kan se hårdare ut än vad det är. Vad är sanning och vad är dramatik och överdrift från det åldrande paret? Kvinnan, Alice, är dock en före detta skådespelerska: hon kan spela en roll både i äktenskapet och för en betraktare, besökare, som Kurt. Hatar hon verkligen Edgar så och hur är det med Edgar: hatar han verkligen sin fru?

Det finns flera sätt att se och uppfatta det som händer mellan dessa tre. Är det ett cyniskt spel Edgar och Alice driver med Kurt eller är det ett bittert krig de utkämpar mot varandra?

Föreställningen är stark och samtidigt delvis komiskt lättsam. Chansen att se den finns nog inte så länge till, det är tre skickliga skådespelare som alla har andra uppdrag som väntar på dem. Föreställningen berör publiken, ingen kan se den oberörd.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dödsdansen, Lena Endre, Maximteatern, Mikael Persbrandt, Scenkonst, Strindberg, Teaterkritik, Thomas Hanzon

Två nya Beckfilmer har premiär i mars

27 februari, 2015 by Redaktionen

beckfilmer_tvanya

Polismannen Beck har många fans i Sverige. I januari premiärvisades de två första av åtta nya Beck-filmer på C More och de två filmerna fick med rekordsiffror för såväl streaming samt tv-visning.

I mars släpps ytterligare två filmer i den nya serien.
Båda filmerna visas på C More: Invasionen (21/3) och Sjukhusmorden (28/3).

Arkiverad under: Scen Taggad som: Beck, Beck-filmer, Deckare, Mikael Persbrandt, Peter Haber

Hypnotisören – ett måste för dig som gillar svenska deckare

21 september, 2012 by Victoria

Hypnotisören
Betyg: 4 av 5
Premiär: 28 september

Filmen Hypnotisören är baserad på Lars Keplers kriminalroman från 2009. Vi får följa kriminalkommissarie Joona Linna, spelad av Tobias Zilliacus, då han försöker hitta personen som brutalt mördat en hel familj. Sonen i familjen är vid liv men är ej kontaktbar på grund av sina skador och det finns även en äldre dotter som tycks vara spårlöst försvunnen. Hur gör man när det inte finns några spår och det enda vittnet inte går att förhöra? Linna får förslaget att använda sig av Erik Maria Bark, en hypnotisör. Bark, spelad av Mikael Persbrandt, kliver in i historien och han och hans familj dras snabbt in i denna mörka historia.

Denna thriller har ett högt tempo där nästan alla premisser presenteras i början och sedan är det bara att försöka få ihop pusslet. Som i de flesta kriminalfilmer ligger man ibland steget före kommissarien och man väntar på att han ska förstå samma sak som du redan förstått. Filmen håller hög nivå och spänningen är på topp mest hela tiden. Dock blir jag lite irriterad på att vissa detaljer och tankegångar som är självklara för oss i salongen förbises tillfälligt i filmen för att höja spänningen. Men generellt är det en väldigt bra svensk film. De små inblickarna man får i alla karaktärers privatliv gör filmen trovärdig. Visserligen är Linna en otroligt arbetsfokuserad kommissarie som stereotypsikt nog lever ensam.

Ett störande moment för mig är att filmen, precis som många andra kriminaldramer, känns lite fattig informationsmässigt. Filmen igenom så presenteras det många olika problem och frågeställningar. När motiv och mördare väl upptäckts så är det sen klart. Man nöjer sig med ett enkelt svar utan vidare förklaring eller förankring. Detta är genomgående för nästan alla deckare och jag har full förståelse för att man inte kan ha en lång epilog för att binda ihop alla lösa trådar. Men när man har en så pass bra historia, som detta faktiskt är, så tycker jag att man kan arbeta lite mer med slutet. Vi får en intensiv uppgörelse som bjuder på mycket känslor och påtaglig spänning men historiemässigt så har filmen slutat att berätta.

Dock vill jag läsa boken nu. Jag kanske får svar på de frågor filmen inte kunde svara på? Och det är ändå ett bra betyg för en film, när man vill veta mer.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att detta är en bra film. Hallström har regisserat duktigt och filmen är väldigt fin och sammanhängande i sin helhet. Detta är en bra svensk film, och det är skönt att se en deckare som inte är massproducerad i ett färdigt koncept. Mycket spänning, bra skådespeleri och definitivt ett måste om man gillar deckare.

Text: Lisa Pousette Blomé

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Hypnotisören, Joona Linna, Lars Kepler, Lasse Hallström, Mikael Persbrandt

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in