• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Macbeth

Filmrecension: Lady M

24 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Lady M
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 september 2017
Regi: William Oldroyd
Medverkande: Florence Pugh, Christopher Fairbank, Cosmo Jarvis, Naomi Ackie

Filmen är en slags tolkning av Shakespeares drama Macbeth. I Shakespeares tragedi är Macbeth en ärad officer som på väg hem från ett stort slag tillsammans med sin vän Banquo möter tre spåkvinnor som förutspår att Macbeth ska bli kung men Banquo ska bli anfader till kungar. Tillsammans med sin fru dödar Macbeth kungen och lyckas intrigera och bli kung. Dramat har satts upp otaliga gånger på scen och på film med många olika tolkningar. Går kungen under i slutet för att han har samvetskval? Det är en av många sätt att sätta upp denna tragedi på. En del regissörer väljer att göra Macbeths fru, lady Macbeth som den mer hårdföra.

Lady Macbeth är i många tolkningar spindeln i nätet; den person som driver på och bearbetar sin make att smida sina ränker för att försöka bemästra ödet. Hennes make är maktlysten, blodtörstig och hänsynslös, men Lady Macbeth är genom hela pjäsen hela tiden snäppet svartare och råare.

Teaterregissören William Oldroyd debuterar som långfilmsregissör med filmen som bygger på den ryska författaren Nikolai Leskovs kortroman, Lady Macbeth från Mzensk. Och den är förstås starkt inspirerad av Shakespeares drama.

Denna version utspelar sig i England på 1800-talet. Den unga Lady Macbeth säljs som livegen hustru till en äldre godsherre. Hennes man håller henne isolerad från omvärlden och för övrigt är hennes man väldigt trist. Han verkar inte ha mycket till sexuell lust heller utan hans fru ska mer eller mindre vara någon form av smycke som inte på något sätt får vara lycklig eller glad.

Den unga fru vägrar finna sig i sin påtvingade ensamhet. När hon inleder en affär med en av sin mans anställda flammar livsgnistan upp till en okontrollerbar låga, och snart är maktordningen helt ställd på sin ända. världspremiär på Toronto Filmfestival. I och med filmen etablerar huvudrollsinnehavaren Florence Pugh sig som en av Europas nya unga stjärnor.

Själv var jag inte så imponerad. Filmen är vackert fotograferad med många stilistiskt rena bilder. Men den är väldigt tung och det är svårt att känna sympati och förståelse för någon av karaktärerna. Det finns vissa delar av spelet som är intressant, som spelet mellan de härskande och arbetarna. Men själva grundhistorien är svår att känna något intresse för. Det är som att fotot, bilderna, är filmens styrka men karaktärerna inte lika övertygande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Lady M, Macbeth, Scen

Macbeth på Maximteatern: en stilfull föreställning med komedi och tragik

19 oktober, 2016 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks
Foto: Sören Vilks

Macbeth
Av Shakespeare
Konstnärligt Team:
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Ljusdesign: Torben Lendorph
Kostymdesigner: Ann Bonander Looft
Maskör: Nathalie Pujol
Dramaturg: Marc Matthiesen
Premiär på Maximteatern 19 oktober 2016

Vad händer med en människa som går över gränsen och begår brott? Vad sker inne i en människas psyke när hen gör saker som strider mot hens samvete? Shakespeares Macbeth skildrar en man och hans fru som drivs av ärelystnad, maktbegär och girighet – och denna drift gör att de begår mord.

Macbeth är en av de draman som satts upp otaliga gånger världen över och den har skildrats både på scen och i film i olika versioner och tolkningar. Den japanska regissören Akira Kurosawas “Blodets tron” som kom 1957 med Toshirō Mifune i huvudrollen som Macbeth är en av de legendariska tolkningarna.

macbethpersbrandt3Handlingen kretsar kring den skotske adelsmannen och krigaren Macbeth och hans vän och släkting Banquo som precis lyckats vinna en hård strid när de möts av tre häxor, som lovordar dem för den lyckade striden. Macbeth spås av häxorna att ta över tronen från kung Duncan; en tanke som planteras i huvudet på Macbeth, som så småningom börjar smida planer för att verkställa spådomen, tillsammans med sin hustru. De siande häxorna säger också att Banquo inte kommer att bli kung med däremot kommer hans ättlingar att bli kungar i många, många år.

Macbeth och hans fru ger efter för sin hunger efter ära och makt och mördar kung Duncan och ser till att kungens söner blir misstänkta för delaktighet. Då börjar helvetet. Macbeth plågas av samvetskval och kan inte njuta av sin makt. När han väl gått över gränsen blir han mer och mer galen och begår fler mord och överträdelser.

Mikael Persbrandt som spelar huvudrollen som Macbeth berättar om sina tankar om föreställningen:
– Om man vill berätta om det våld vi har omkring oss idag; det kaos som världen lever i – så kan man sätta upp Macbeth. För att den berättar om allt det här; Girighet, ärelystnad, skam och skuld, våld, ond bråd död, och sex. Och det är ju där vi befinner oss; det är en beskrivning av samhället idag också. Jag hoppas att denna gamla, fantastiskt vackra text, ska finna en resonansbotten i dagens samhälle.

Scenen är mycket effektfull. Bakre väggen ser ut att vara någon slags vitfärgad kartong som är fylld av blodröda ränder, som om blodet har flutit där. Alla skådespelare bär svart: en svart skotsk kilt och svart tröja. Mikael Persbrandt är Macbeth och Marie Richardson är lady Macbeth. Övriga skådespelare går ut och in i olika roller. Det fungerar mycket bra. Ellen Jelinek är i en scen den mördade kungens son Malcolm och i en annan scen en adelsman och i en annan ett litet barn. Johannes Bah Kunhke är perfekt i rollen som den rena och rättfärdiga Banquo. Vem kan på samma sätt som Bah Kunhke utstråla denna troskyldighet?

Att Mikael Persbrandt är helt rätt i rollen som Macbeth är väntat. Han är en mycket skicklig skådespelare. Han och Marie Richardson är mycket trovärdiga som ett ärelystet par som sliter sönder varandra – den ena manar på den andra och de blir båda ensamma med sin ångest.

Stefan Larsson, regissör, säger om föreställningen:
– Jag har tidigare regisserat både Rickard den tredje och Kung Lear. Två studier av maktmänniskor. Rikard den tredje är skoningslös och helt utan skrupler, på väg upp till en absoluta makten och Kung Lear är en gammal regent som faller. Macbeth är drabbad av något annat – han vet att han gör fel men kan ändå inte upphöra med sitt destruktiva uppdrag. Han är ambivalent och han har en svag inre kompass vilket gör honom lättpåverkad och möjlig att manipulera. En farlig person med andra ord. Det ska bli oerhört spännande att göra den här undersökningen tillsammans med Micke.

Jag fastnade väldigt för scenlösningarna. I inledningen är ett platskynke upphängt framför scenen. När Macbeth och Banquo dyker upp på scen gör de små hål med fingret genom plasten för att sticka sitt ansikte där igenom. En talande metaforisk bild.

Regissören har valt att låta skådespelarna vid några tillfällen tala mot publiken, låta dem dra in publiken i spelet och vid några tillfällen också låta skådespelarna driva med sig själva och sin roll. Det ger föreställningen en extra nivå av komik. I slutscenen kryddas tragiken med en hel del komedi genom att Persbrandt driver med sin egen roll. Det fungerar bra, det lockar till skratt. Frågan är om vi inte då också skrattar åt oss själva när vi av ärelystnad driver oss in i väggen?

Macbeth på Maximteatern är en stilfull föreställning där komedi och tragedi förenas.

Medverkande:
Mikael Persbrandt
Marie Richardson
Ellen Jelinek
Johannes Bah Kunhke
Charlotta Jonsson
Jens Hultén

Macbeth Maximteatern 2016 Regi: Stefan Larsson Scenografi: Rufus Didwiszus Medverkande: Mikael Persbrandt, Marie Richardson, Ellen Jelinek, Johannes Bah Kunhke, Charlotta Jonsson, Jens Hultén
Macbeth Maximteatern 2016
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Medverkande: Mikael Persbrandt, Marie Richardson, Ellen Jelinek, Johannes Bah Kunhke, Charlotta Jonsson, Jens Hultén

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Ellen Jelinek, Johannes Bah Kunhke, Macbeth, Maximteatern, Mikael Persbrandt, Scenkonst, Shakespeare, Teaterkritik

Filmrecension: Macbeth med Michael Fassbender – håller inte riktigt måttet

2 januari, 2016 by Rosemari Södergren

Macbeth

Macbeth
Betyg 2
Svensk biopremiär den 8 januari 2016

Om fotot skulle betygsättas blir det allra högsta betyg. Fotot i brungrå toner är helt mästerligt i denna filmatisering av Shakespeares berömda drama Macbeth. Bilderna är som konstverk och det är lätt att bara betrakta dessa dimmiga skotska vyer och drömma sig iväg, långt bort från filmens handling. Och det är väl inte riktigt meningen med en film. Men handlingen och dialogerna håller inte riktigt måttet för att räknas som samma mästerverk som fotot.

I regi av Justin Kurzel med den rätt egensinniga skådespelaren Michael Fassbender i rollen som den galna kungen Macbeth är handlingen förlagt till ett av de skotska inbördeskrigen, oklart när men någonstans mellan 1200-1400-talet. Men Fassbender själv säger i en intervju med Dagens Nyheter att han tänker sig den Macbeth han spelar som en samtida krigsveteran, med posttraumatiskt stress. Att skådespelaren vill sätta in sin karaktär i ett nutida perspektiv behöver inte vara negativt. Människan är sig lik genom årtusendena ändå, det är ju därför draman av Shakespeare från 1500-talet fortfarande kan säga oss något om vad det är att vara människa.

Grundhandlingen i Shakespeares Macbeth skildrar den duktiga krigaren Macbeth som på väg hem från kriget tillsammans med sin vän Banquo möter tre häxor som förutsäger deras framtid. Macbeth ska bli kung men Banquo ska bli far till en lång rad av skotska kungar. Macbeth hjälper spådomen på traven genom att döda kung Duncan. Macbeth blir vald till kung. När han väl är kung blir han mer och mer paranoid. Eftersom han inte har några barn blir det mer och mer troligt att häxornas spådom ska bli sann också när det gäller Banquo.

Han spelar mot den franska aktrisen Marion Cotillard som gör lady Macbeth. I denna version av Justin Kurzel har lady Macbeth tonats ned betydligt mot hur hon brukar framställas. I många tolkningar är hon den mest drivande och maktgalne. Inte i denna film. Hon stöder mordet på kung Duncan men sedan är hon nöjd och försöker lugna ned Macbeth, försöker förmå honom att vara nöjd med att vara kung.

Regissören har valt att låta filmen börja med en begravning av ett barn, ett barn till Macbeth. Att förlora ett barn kan skapa stor ångest, så visst kan det vara en förklaring till varför Macbeth blir psykiskt sjuk. Kanske är häxorna också något som är hallucinationer? Visst är det en tolkning av Macbeth, fast jag tycker inte det fungerar i filmen. Det blir för luddigt, lika dimmigt som bilderna är dimmiga, fast när det gäller bilderna blir det sevärt men som drama förlorar det stinget.

Shakespeares språk är något som varje regissör som sätter upp hans draman måste ta ställning till. Ska den vackra diktformen behållas eller ska karaktärerna tala modernt språk? I Justin Kurzels regi blir det ett mellanting, de talar ålderdomligt men av och till med modernt uttal.

Det kommer att bli mycket av Shakespeare på både film och teater i år, 2016. Det är 400 år sedan William Shakespeare dog. Macbeth kommer bland annat att sättas upp på Maximteatern i Stockholm i höst med Mikael Persbrandt som Macbeth. Jag förväntar mig en mer trovärdig tolkning då. Nu håller filmen inte, tyvärr. Fotot höjer den och det vackra språket – men i övrigt är det väldigt seg. Tyvärr.

I rollerna: Michael Fassbender, Marion Cotillard, Paddy Considine, David Thewlis, Sean Harris, Jack Reynor, Elizabeth Debicki
Regi: Justin Kurzel

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Macbeth, Michael Fassbender, Shakespeare

Mikael Persbrandt gör Macbeth på Maximteatern i oktober 2016

22 december, 2015 by Redaktionen

macbeth_perbrandt

Macbeth med Mikael Persbrandt på Maximteatern, berättar ett pressmeddelande.

Shakespeares Macbeth har premiär i oktober 2016 på Maximteatern. I huvudrollen som Macbeth ser vi skådespelaren Mikael Persbrandt, för regin står Stefan Larsson och som producent Agneta Villman. Tillsammans med Hamlet, Kung Lear och Othello räknas Macbeth till Shakespeares klassiska tragedier och historien är mer aktuell och populär än någonsin.

– Om man vill berätta om det våld vi har omkring oss i dag; det kaos som världen lever i – så kan man sätta upp Macbeth. För att den berättar om girighet, ärelystnad, skam och skuld, våld, ond bråd död, och sex. Jag hoppas att denna gamla och fantastiskt vackra text ska finna en resonansbotten i dagens samhälle, säger Mikael Persbrandt, medproducent, Macbeth.

– Jag har tidigare regisserat Rickard III och Kung Lear. Två studier av maktmänniskor. Macbeth är drabbad av något annat – han vet att han gör fel men kan ändå inte upphöra med sitt destruktiva uppdrag. Han är ambivalent och han har en svag inre kompass vilket gör honom lättpåverkad och möjlig att manipulera. Det ska bli oerhört spännande att göra den här undersökningen tillsammans med Mikael Persbrandt, säger Stefan Larsson, regissör, Macbeth.

– Maximteatern fortsätter att fylla sin repertoar med spännande och kvalitativa produktioner. Efter vår gemensamma succé med Dödsdansen av August Strindberg ser vi mycket fram emot att erbjuda publiken ytterligare en unik scenupplevelse med Shakespeares Macbeth, säger Agneta Villman, producent och teaterchef, Maximteatern.

Foto: Mattias Edwall

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Macbeth, Maximteatern, Mikael Persbrandt

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Goplay
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in